Carl B Hamilton Barn – För att få sin doktorsexamen. i filosofi tog Hamilton först ett kandidatexamen i filosofi vid Lunds universitet 1974. Han arbetade vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet från 1974 till 1981, sedan vid Australian National University från 1982 till 1983 och slutligen vid Världsbanken från och med 1985.
Han undervisade vid Stockholms universitet 1991 till 1997, övervakade stekonomiska Institutet vid Handelshögskolan i Stockholm 1995-1996, och befordrades till tjänsten som professor i internationell ekonomi vid samma institution 1999-2005.
Hamilton tjänade som ledare för representanthuset från 1991 till 1993 och som statssekreterare i finansdepartementet under Anne Wibble 1993 och 1994.[2] Han övertog ledarskapet för Ja till Europa Foundation inför folkomröstningen i Europeiska unionen 1994. Sedan 1999 har han fungerat som det liberala partiets ledare.
Hamilton har lett på många fronter i den svenska riksdagen, inklusive EU och ekonomin, samt arbetsmarknad, ekonomi och försvar. Carl B. Hamilton var ordinarie ledare för Liberaldemokraterna 2002 till 2014, då han röstades bort och tappade några platser på Folkpartiets representantlista. Efter valet 2022 återvände han till riksdagen som ersättare efter att två liberala politiker från Stockholms centrum tagit makten. Hamilton är vid rodret för finansavdelningen.
Den tidigare guvernören Carl B. Hamilton har avgått. Liberalerna, hans parti, ska ha skrivit det i ett pressmeddelande. I torsdags hittades den lite liberala ledaren för den brittiska regeringen, Carl B. Hamilton, död i sitt badkar. Han uppgav att partiets toleransgräns för diskriminering är satt till judendom, vilket han senare hävdade är irrationellt. Efter en lång karriär som nationalekonomiforskare svors Carl B. Hamilton 1991 in för första gången som riksdagsledamot.
Partiledaren Johan Pehrson skrev ett internt brev till partimedlemmarna, vilket SVT delvis har använt. I det tackade han Carl B för hans “enorma insats” till partiet och till Sverige. Det är äntligen bevisat, Carl B. Hamilton.
Korruptionen i Sverige framställs av författaren Johannes Klenell som ett “kretslopp” mellan politiker, företagsledare och utbildningsinstitutioner ända fram till landets statsminister Ulf Kristersson.KOMMENTAR. Om de kunde börja komma överens om samma villkor om judo, tror jag att gränsen skulle kunna passeras. Liberalernas Carl B. Hamilton gav löftet som svar på frågan om när partiet ska bryta sin koalitionsregering med Sverigedemokraterna.
Detta efter att sverigedemokraten Richard Jomshof gjort flera skämt mot muslimer, profeten Muhammed och islam. Hamiltons morrande utbrott är mer spektakulärt på många sätt än Jomshofs efterlängtade islamofobi. Trots det liberala partiets självbild som en stark motståndare till rasism är dess medlemmar alltför villiga att engagera sig i trångsynthet mot andra minoriteter, oavsett deras etniska bakgrund.
Johan Pehrson, den vanärade partiledaren, hävdade nyligen att Björn Söder inte talade för Sverigedemokraterna när han stämplade Priderörelsen som en “festival för pedofiler”, trots att denna kommentar kom för många dagar sedan. Trots att även partiets officiella konto spred Söders budskap. Den “liberala nationalismen” som Johan Pehrson vill satsa på är hans egen skapelse. Vad betyder det? Med ett ord, ingen expert. Vad vet vi om de rika?
Vad vet vi om de rika? Det är den centrala frågan i hjärtat av Fredrik Gerttens senaste dokumentär, Breaking Social. Han avslöjar transplantat på Malta. Gruvbolagens miljöförstöring i Mexiko. En man som arbetar för ett företag vars huvudsakliga inkomstkälla är att sälja pass till den ekonomiska eliten är en av dem Gertten möter.
I dessa YouTube-videor uttrycker människor en önskan att underlätta globalt medborgarskap. Men poängen är att spetsen av den ekonomiska pyramiden måste frigöra sig från ansvar. De kan undvika ett lands lagar och regler genom att ständigt byta medborgarskap. Det handlar dock inte bara om att skjuta upp skattebetalningar; det är uppenbart. Man tar, men ger ingenting tillbaka.
Frågan som filmskapare tänker på handlar om timing. Vad vet vi om de rika? Vi har varit övertygade av deras tänkvärda artiklar under lång tid att det är deras dårskap som gör oss så förtjusta i dem. Vårt arbete skapas av deras flykt. Låt kungarna regna över oss.
Mark Zuckerberg och Elon Musk, världens rikaste människor, är juggernauter i sociala medier som nyligen har porträtterats i media som om de vore gladiatorer som skulle möta sig i en boxningsring. Grundaren av klädlinjen Patagonia drar sig tillbaka från verksamheten. Det verkar vara ett sätt att undvika skatter och samtidigt behålla pengar i en familjedriven stiftelse.
Bezos flyger till månen
Jeff Bezos flyger till rymden för 5 miljoner dollar, men han har fortfarande inte råd att ge sina anställda betald semester, flexibel schemaläggning och andra förmåner som är typiska för stora företag. Men titta på det här. Vi har bytt från Twitter till X och släppt en fullständig lösning på den heta maktkampen på plattformen, och vi kallar det “yttrandefriability”.
Hej, det var där vi manipulerade med en rösträkning och födde Brexit. England verkar kunna bli ett litet skatteparadis. Vi var överens om att mindre reglering och mer privatisering skulle ge oss alla större valfrihet; istället kom vi in i supermakternas studiesal.
Författaren Petter Larsson konstaterar att Sveriges rikaste 1% har fördubblat sin förmögenhet under de senaste två decennierna. Vi är en outlier på ett världsomspännande mönster. Den sällskapliga euforin står stilla. Bara de som har fler. När förväntningarna sattes höga förverkligades aldrig regnet som skulle dränka oss.
Att arbeta hårt lönar sig inte längre.
Allt alla vet sägs rakt av i Breaking Social. Det lönar sig inte längre att arbeta hårt och följa reglerna. Du kommer inte att vara berättigad till anställning. Du får mer betalt överst. Så, hacka en soluppgång. Om du för närvarande inte har ett frisbeeföretag att sälja till en saudiarabisk hedgefond bör du skapa ett konto på OnlyFans. Valfrihet, alltså.
Boken “De gränslösa kartläggs” beskriver hur de politiker som ansvarade för att inrätta Svenska Börsskolan nu har blivit marknadsaktörer. Och så ska man vara förmögna. Politiker tror inte att de har förmågan att förändra systemet. Eller att ett vanligt, vardagligt arbete skulle hindra dem från att vandra ut. Istället sätter folk sin tillit till systemet.
Marknadsmisslyckanden som segregation, övercentralisering och värdeinflation har nyligen kommit i dagen, vilket ger tillräcklig motivation för att äntligen se över ett trafiksystem. Skolmässan förvandlades till ett All-Folks-evenemang för artisterna. Betet för den unga Andrew Tate som bröt sig loss från systemet med brutalt våld.
Så här ser korruptionen ut.
Vägspärren mellan politiker, företagares tankeprocesser och utbildningsinstitutioner leder direkt till Ulf Kristersson, Sveriges statsminister. Det är svårt att acceptera för sig själv – vi pratar trots allt om Sverige – men korruptionen verkar vara på den här nivån.
Vi litar inte på de rika, men det gör våra politiker.
Det är samma sak som med koranblåmärken eller porr. Det är inte alltid lätt att tala om för folk vad de inte ska göra, så vi förväntar oss att våra förtroendevalda åtminstone har någon typ av moralisk kompass. Istället är enheten mellan fascister, konservativa och liberaler ett manifest för att bevara dessa system. Skydda och skydda dem. Antar jag, eller liberal nationalism.
Priset: två ministerposter och business as usual på marknadsskolan. Priset: Ett politiskt svärd. Några lite inaktuella antaganden om människans slutgiltiga värde. Inget som faktiskt spelar någon form av roll längre. Hamilton har föregått sitt utbrott med frasen “det blev knas.” Då så. Enkelt uttryckt, att spetta sig själv. Vi har vår banderoll högt för Björn Söder. Jomshof berättade absolut ingenting om domarna. Nu är det dags. För där går trots allt gränsen – kanske.
Moteurotalarna fnissar. Efter en, en. Hamilton står dock vakt vid den sista försvarslinjen. Det är lite kantig, till skillnad från Joakim Thströms smidiga slacking. Anders Borg, Sveriges finansminister, har flera gånger sagt att landets nuvarande status utanför euron har varit fördelaktigt. Så Hamilton har inget motargument. Dag efter dag återställer han valutans värde. Spanjorerna letar efter ett bra tillfälle att ansluta sig till den svenska klubben.
Han sitter på sitt rum en fredag eftermiddag och argumenterar för att euron måste ses ur ett bredare perspektiv. Varje kris som Europeiska unionen har ställts inför under de senaste åren har fört sina medlemsländer närmare varandra. Han vet att den här gången blir det samma. Han fortsätter och använder exemplen från Lettland och Island för att visa hur lätt det är att tappa det uppenbara ur sikte.
Det finns två länder där det nyligen verkade riktigt dystert. Enligt Carl B. Hamilton är den redo att användas just nu. De gör framsteg från vad som en gång troddes vara en bottenlös avgrund. För allt som betyder något är att göra rätt saker. Samla in skatter, minska utgifterna och skapa auktoritet i regeringen genom att göra det.
Även om stödet för euron bland svenskar är på den lägsta nivån just nu (med bara 25 % för), och även om centerpartisten Anna- Karin Hatt slängde nyligen salt i såret genom att skriva att det var Sveriges tur att inte gå med, Hamiltons analys är oförändrad. Det är egentligen inte min sak.
Mitt argument bygger på både ekonomisk kunskap och insikter från europeisk historia, därför talar jag av erfarenhet när jag säger, “Jag vet att det här problemet kommer att lösas.” Däremot kan han känna en viss irritation över att andra har tunnat eller backat. Till exempel har han en förståelse för den socialdemokratiske ekonomiska berättaren Tommy Waidelich.
Han har hävdat att eurokrisen representerar nyliberalismens döende, men om det är något som definierar Italien och Grekland så är det nyliberalismen. Länder med höga nivåer av korruption, liten konkurrens och en åldrande ekonomisk struktur skulle ha klarat sig sämre utan Europeiska unionen.
