Björn Ling Barn – Det är fantastiskt! Jag har en underbar familj och ett friskt, lyckligt sinne. Och jag jobbar med det jag tycker är roligast. Du har uppnått storhet i ett antal perenna favoriter under året. En blick: Lilla Susie, Hjälparkungen, Blooperfotografen, Studentfestivalen, Backwoods of Varmah och nu senast Bårhuset i Sandhamn. Har den senaste tidens händelser gjort dig sur, Björn? Ja, helt och hållet! Jag skulle föredra om du inte följde med, (skratt). Skämt’sido, du verkar vara en trevlig kuk. Är det så?
Ja, jag tror att det är så. Jag är en ganska lättsam kille. Om vi börjar prata om småprat just nu är jag inte intresserad. Det jag tycker är avgörande är att hålla folk igång. Om jag betalar en läkare bra och behandlar honom eller henne väl vet jag att han eller hon kommer att dyka upp i tid och göra ett bra jobb. Det är så jag ser på mitt arbete: som ett sätt att ge människor vitalitet. Det är sant. Det skulle vara ett prov på en roll i det svenska kriminaldramat Smala Sussie. Att gå på audition är som att besöka tandläkaren.
Jag tittade inte på det först, men efter att flera andra sa att det var en bra idé gav jag upp och gjorde det. Min bästa vän Johan stling var den som övertalade mig. Han sa: “Kom tillbaka, vi ska prova det.” Så vi gjorde det… Jag visste att det inte skulle bli någonting efter den första auditionsomgången. Det gjorde mig avslappnad och attraktiv när jag besökte dig andra gången. Generellt håller jag med om det som har hänt. Det fick mig att känna mig helt tillfreds i min skridskoklädsel. Jag fortsatte vidare och fick rollen som Pölsa, medan Johan fick rollen som Micke Tretton.
Jag och Brorsen gick lite för långt i en slang en dag. Han satt i en stol och jag kastade en krullad kvass på honom som en spottboll. Den satte sig rakt på stigen. Vi blåste det. Vilket märke av sms:a använder du när du dricker mellanöl? Jag är ganska dålig på att skicka sms – det blir fel nästan varje gång – men jag lyckas skicka något till Johan stling då och då.
Du vet, Micke Tretton. Hur känd är han egentligen? Han är huvudprogrammerare för hela Sverige, tillsammans med Mat-Tina. Johan och jag har vänt och hängt ihop sedan vi var barn. Det är vårt 30-årsjubileum! När tiden är mogen framför vi lite Värmländsk Voodoo. Det är en föreställning som kombinerar musik med sketcher och monologer.
Vad har du riskerat ditt liv mest för?
Mitt hus bröts in. Någon krossade bilens fönster och stal nycklarna. Chockerande brutal. Efter att ha kommit tillbaka från en resa till Sälen planerade jag att göra mina läxor innan jag skulle till skolan. När jag kom ut till bilen var den borta. Några veckor senare tillkallades polisen. Inne i Karlstad upptäckte de fordonet.
Äntligen, Björn, vad skulle du välja: att spola bort din nästa månadslön i toaletten, att stoppas in i en Volvo 240 med tre hela dagars matvaror från Västervik, eller få bensin i din mage varje gång du vill ha fredsmys?
Han började uppträda offentligt som trubadur med sin farbror Johan stling när han fortfarande gick i grundskolan; därifrån bildade han och hans barndomsvänner rockbandet The Starboys. Björn gick på universitetet i Karlstad för en innovatörsutbildning efter gymnasiet. Och han erbjöds ett fast jobb på ett grossistföretag, men han tackade nej för att fokusera på sin karriär som artist och skateboardåkare. Och på den vägen…
Björn har etablerat sig som skdespelare för den svenska publiken genom sina huvudroller i filmerna “Smala Sussie” (2003), “Brollopsfotografen” (2009), och “Mammas pojkar” (2012), samt tv-serien “Ack” Värmland. “Correct mod” I den här föreläsningen kommer vi att diskutera hur du kan pressa dig själv för att nå dina mål. Nyckeln är att ta reda på hur man kan gå bortom “de konventionella murarna” i vårt samhälle. Hur ska man tänka för att göra stora saker utan att låta stolthet och ego komma i vägen?
Normal presentationslängd är 45 minuter, men den kan vid behov förlängas till 1 timme och 30 minuter. Musiker, ordekvilibrister, komiker, skridskoåkare, showrunners och poddister. Musikerna Björn Ling och Johan stling har mycket på gång i sina karriärer, men de hävdar att det hela kan sammanfattas under titeln “underheller”, vilket inte är kompatibelt med Linkedin.
Björn och Johan verkar vara oense med varandra i tv-serierna Alla för en och Hela Sverige bakar, även om vi brukar se dem tillsammans i verkligheten. Och trots att det är på väg att fylla 20 är de fortfarande igenkända som Pölsa och Micke Tretton från Ulf Malmros efterträdare, Smala Sussie. De har turnerat landet runt med flera tidigare utställningar och visar just nu Värmländsk Voodoo, en glädjefylld kärleksför rensning av livets svåraste problem.
Trots namnet används faktiskt nästan inga n-ord. Man kan säga att handlingen handlar om hur man gör människor lyckliga och framgångsrika utan att de inser det. Det ursprungliga namnet på vår verksamhet var “dä rner säj”, ett klassiskt uttryck från den svenska regionen Värmland. Saker och ting brukar ordna sig om man tänker efter lite, säger Björn.
DUBBELSKYCKAD Värmländsk Voodoo har en starkare röd tråd än i tidigare shower, men publiken kan ändå slappna av; samma goa killahs erbjuder samma sortiment av musikaliska och komiska sketcher som alltid. Värmländsk voodoo börjar ljuvt i den kalla svenska urskogen med fågelkvitter och smällande trummor.
Efter Björn och Johann Titel: Björn Ling Född 1974, bor i Karlstad och har fru och fyra barn. Starkt språk: “Jag är otroligt bra på att jogga.” Johan stling, namn Född: 1973 Jag bor i Karlstad med min fru, fyra barn och två chihuahuas. Till poängen:
“Jag kan springa 400 på under en minut” DUBBELSKILLAD Värmländsk Voodoo har en starkare röd tråd än i tidigare shower, men publiken kan ändå slappna av; samma goa killahs erbjuder samma sortiment av musikaliska och komiska sketcher som alltid.
Värmländsk voodoo börjar ljuvt i den kalla svenska urskogen med fågelkvitter och smällande trummor. Efter Björn och Johann Titel: Björn Ling Född: 1974 Karlstad, gift, hade två fruar och fyra barn. Starkt språk: “Jag är otroligt bra på att jogga.” Johan stling, namn Född: 1973 Jag bor i Karlstad med min fru, fyra barn och två chihuahuas.
Sedan går allt enligt planerna. Det är en liten men lysande presentation, full av insikt och kvickhet. När vi skrev det blev det tydligt att vi drogs djupare inom oss själva än vad vi hade varit tidigare. Nu när vi har nått ryggskottsstadiet high fiver vi varandra som vi gjorde förr i tiden. Som Johan uttrycker det, “det är ungefär som ett tidsdokument över oss två just nu.”
Som ett resultat råder det inget utrymme för tvivel om att Björn och Johan faktiskt är långa och magra. De slutar prata med varandra, gör narr av varandra och diskuterar sina livs toppar och dalar tillsammans. Gruppen av commies träffades först på gymnasiet, bildade sitt första band, och resten är, som de säger, historia. Johan är som hälften av mig. Jag ser på honom som en bror och vi är som en enhet. Jag tror att ni två är överens om att det är roligare att vara ensam som par än att vara med en annan person, som Björn uttrycker det.
För det är bara ett fåtal av oss som orkar titta på dem. När jag är för mig själv morrar Björn: “Var har du han lng?” Medan Björn planerar infrastrukturen i en hel stad kan jag agera batterilöpare, med fokus på en enda liten detalj. Jag märker att han lägger sista handen på en installation med en massa morrande röda träd precis innan den 93:e visningen. Favoritlåt av Johan och Bjorn Först, “U va knôvvlit dä va skal jolappeln” (Oj, vad krönt det var att skala potatisen) översätts till “mycket svårt.” “Den där Björn kan att tôla han” är svenska för “där kan Björn prata om vad som helst.” 3.
“Dä va s glinnt att ja drog mä i ble liggnas” (Det var s halt att jag ramlade omkull och blev liggande) är den svenska motsvarigheten till “att somna.” “Va tôligt att du inte fann ölöppnörön” (“Vad trkigt att du inte hittade kapsylöppnaren”) är den svenska motsvarigheten till det engelska ordet “stupid.” För det femte, “Jämt” (bara) — “Jämt g ut e stunn” (Jag ska bara g ut en stund) känner jag mig lika trasig som Australiens OS-lag i skridsko.
Johan säger, “Vi behöver verkligen Björn i vår duo, men det är dyrt.” Björn, som nyligen kommit att se sig själv som notoriskt ostrukturerad, blir en liten genrad och hämtar Johan tillbaka. Johan besitter inga avundsvärda egenskaper. Eller, mer troligt, hans enda anspråk på berömmelse är hans övertygelse om att han är en hastighetsdemon över 400 meter.
Det verkar som att Björn och Johan trivs i varandras sällskap. Och den optimistiska synen på livet är en lögn. Ligger det i värmlänningarnas blod, eller är “pajsarna”, som de kallar sig, verkligen unika? Björn menar att det kan vara utmanande att få folk att förstå vad de säger när de skrattar på sin inhemska värmländska dialekt. Att anta att alla värmlänningar är bra och glada är dock överdrivet förenklat.
Det är där vi kanske poppar upp ett kallt Pilsnerfilmsvärmland och kopplar av med två fötter i vädret. En värmlänning kan vara slät som smör, eller lika framgångsrik som Gustaf Mandelmanns slurk Red Bull och efterföljande k-band på Liseberg. Värmland är kontrasternas land, säger Johan, en plats där lycka och otur samsas vid en klar flod som förenar de två.
