Zarah Leanders Självbiografi – Beata Arnborg, journalist, berättar en fantastisk historia i Visst — och hon gör det med medkänsla och omsorg. Till skillnad från andra svenskar när hon återvände till Sverige 1943 var Beata Arnborgs mottagande av henne mer hjärtligt än avvisande. Arnborg förringar sin skuld genom att påminna om det stora antalet svenskar som delade Hitlers ideologi och krävde en syndabock.
Uppsala Nya Tider, Merete Mazzarella
Ingen har brytt sig tillräckligt om konstnären Zarah Leander för att skriva en biografi. Beata Arnborg saknar dock den ordentliga beröringsskräcken för paret som var de stora filmstjärnorna i det nazistiskt ockuperade Sverige under andra världskriget. Slutprodukten blir ett omfattande biografiskt verk som är mycket läsvärt.
Beata Arnborg har i sin minutiöst detaljerade biografi bevarat minnet av en unik global konstnär som kanske var lite för stor för vårt lilla land. Det finns en annan mycket användbar tillämpning av biologi. Det blir en bra historisk skildring av 1930-talet i Sverige, kriget (särskilt ur ett tyskt perspektiv) och de hoppfulla efterkrigsåren av stigande välstånd och genomgripande samhällsförändringar.
Kanske är det bäst att låta Zarah Leander berätta sin egen historia om sitt liv och död: “Ingen ska begrava en man som har hopp och som världen gråter om.” Stolt var ordet! Dala-demokraten Göran Kastlund. Spännande strängböjning… Bokens fokuspunkt och drivkraften för att skriva en biografi om vår största frälsare är förstås konstnärens band till nazisterna.
Beata Arnborg rider på minfältet med en känsla av nöje och respekt för ämnet. Här har vi Arnborgs tredje perspektiv; Sverige är avbildat. Hon var väldigt svensk. Inte bra alls.Arbetarbladets Anne Brügge. Galna kvinnor behöver galna böcker.
Allt mer än en tegelsten skulle ha varit en förolämpning mot Zarah Leander och hennes moster Beata Arnborg, som har en server med 500 biografier i full längd av vår mork-krönta diva. Mest spännande är tiden under andra världskriget, då Zarah var en beställd filmspårning, men hon arbetade bara i nazisternas tyska omslag. för hennes allierade Se p mig är en kombination av glitter och intelligens.
Jennifer Lynne Lindh, Magazine
Det här är en utmärkt och mycket läsvärd biografi om en av våra största hjältar. Författaren har lyckats fånga en del av den omisskännliga karisma som gjorde ett sådant intryck på alla som såg eller hörde Zarah Leander på den tiden… Arnborg lyckas briljant med att skapa en mångfacetterad karaktär, Johan Finingköping och tid.
Nu, efter tre år av intensiva intervjuer och arkivforskning, har journalisten Beata Arnborg publicerat en biografi om Zarah Leander. Slutresultatet är ett rikt porträtt av hennes liv, fullt av anekdoter om Zarahs svindlande och ett ambitiöst försök att förklara hur hon förde samman en global demokrati med sin fantastiska alternativa religion och magi.
För att hon var så uppenbart svensk, “Divan som hatade Sverige”… Zarah, den stenkalla handlaren som öste upp katterna under bordet. Detta djärva, dramatiska geni är sensuellt, kraftfullt och ovanligt omtänksamt. Människor kan ha liknande förväntningar som de som helt enkelt följer sina egna vägar och accepterar sin sexuella läggning innan regnet börjar falla.
Är det möjligt att det var hon som stack in kniven i ryggen på Ulla Billquist? Svenska Dagbladet krönikar om Lotta Lundberg. Beata Arnborgs biografi om Zarah Leander är en engagerande berättelse om en superhjältes födelse, fall och efterföljande resa tillbaka till framträdande plats.
Lis Hellström Sveningson insisterar dock på att frågan om Zarahs band till nazisterna kommer att fortsätta att väckas. När jag lyssnar på musik kommer Zarah Leanders medryckande refränger och populära sånger ofta upp i mitt huvud. När jag växte upp blev hon ännu mer känd. Min far, som aldrig simmade, kunde gnola med primadonparet när de sprang från tee.
Zarah var så “tjusig” enligt honom. Jag minns inte att han diskuterade kritiken att Zarah Leander var nazist, vilket ledde till att hon stängdes utanför det svenska högsamhället under många år. Beata Arnborgs biografi, Se p mig!, kom ut i somras och den fyller utrymmet mellan stereotypen om den “gnistrandade stjärnan” och det faktum att Arnborg faktiskt gick med i nazistpartiet i Tyskland.
Den här boken är den första biografin i full längd om Zarah Leander (1907–1981). Det betyder dock inte att böcker om henne aldrig har skrivits tidigare. Ett par tillverkades med hjälp av stjärnan. Andra har individuella entréer. Men Beata Arnborg åker på en lång och maklig jobbig dag. Hon är också ganska generös med krediter och gåvor, men de skulle vara lättare att spåra om kapitalet var numrerat som sedelrubrikerna. Det är tydligt att författaren har en stark önskan att helt förstå hela.
Svenska sångerskan och låtskrivaren Zarah Leander (född Sara Stina Hedberg 15 mars 1907 i Karlstad och avled som Zarah Stina Hülphers 23 juni 1981 i Stockholm)[1]. Den svenska allmänheten omfamnade Zarah Leander, som ofta spelade rollen som primadonna i hennes framträdanden.
Hon blev en stor internationell stjärna efter kriget, känd för sin mörka hy i svartvit film och sina kvava rörelser på scenen. Den sista soffan var känd som Zarah Leander och var lika känd, ökänd och fruktansvärd som nummer fem.
Zarah Leander föddes i en borgerlig familj i Karlstad, Sverige; barndomen bodde hon på Kungsgatan, nära den livliga Saluhallen, och sedan på Järnvägsgatan, där det nuvarande hlénsvaruhuset ligger. Hon hade två äldre bröder som hette Jonas och Ante och tre yngre bröder som hette Sigvard, Gustaf och Bror. Sigvard återvände till jobbet strax efter födseln.
Efter skolan gick Zarah Leander ofta förbi Karlstadsteatern, där hon då och då satt i stånden och såg Gösta Ekman och hans sällskap uppträda. Upplevelsen måste ha verkat som att leva i himlen för henne. Han gick på musikkonservatoriet i Riga i Lettland 1925. Hon säger att det var första gången hon insåg sin ovanligt mörka hy och att hon var en kontrarian.
Hon försökte skriva in sig på Dramatens grundskola förra året men fick avslag. Hon jobbade som receptionist i Stockholm ett tag innan hon slog sig ner som hemmamamma till sina två små barn på sin farbror Pontus Leanders gods i Risinge vid Finspng, stergötland. Därefter hjälpte Zarah Leanders första skapare, Nils Leander, henne att ta sig an mer blygsamma teater- och revyroller.
1929 fick Zarah Leander veta att Ernst Rolf var på väg till Norrköping och att revyturnés primadonna Margit Rosengren hade blivit skadad. Detta fick Leander att begära en provföreställning, och kort därefter inkluderade Rolf henne i sin revyturné och lät henne göra sin debut i Bors.
Bland sina många roller spelade hon Greta Garbo i låten “Vill ni se en stjärna?” efter omvandling av Rosengrens revynummer. Hon använde först den nya melodin som grund för sin signaturlåt på 1950-talet. Hon träffade Karl Gerhard första gången 1929 när hon bidrog till hans recension av Karl Gerhards Ny-Bygge.
Leander fick sin första stora ovation den 1 januari 1930 på Folkan i Stockholm för en Kar de Mumma-revy, och hon arbetade på Vasateatern med Gösta Ekman den äldre samma år. Hon var känd som “den sista soffan”, och hon var känd, berömd och dyrkig som en räv. Zarah Leander, född Sara Hedberg i Karlstad 1907, blev en populär svensk singer-songwriter.
Hon var avsedd att bli den största filmstjärnan i Nazityskland och senare en stor internationell sångerska, känd för sitt mörka hår och sitt uppträdande. Han har många frågor efter att hon kommit hem. Alla Sveriges motstridiga känslor inför Tredje riket kan spåras tillbaka till mannen som bär hans namn.
Detta är den första biografin som skrivits på svenska om Zarah Leander. Hennes berättelse är full av tragedi och triumf, ont och gott, svårigheter och lycka. I boken presenteras sedan länge kända fakta, som de som rör hennes tid i Tyskland. Vad var hennes fel, vad var hennes ansvar? De sex åren av Leanders liv tillbringade i Tyskland är nu en del av världshistorien.
Hon var en kvinna och en storskalig konstnär, en excentrisk madame. Inte trög men ändå attraktiv, blyg, humoristisk, ambitiös, passionerad och pålitlig. Det visste hennes vän Karl Gerhard när han presenterade henne för honom: “Ge plats åt Zarah, röd som djävulen på himlen, vit som snö i snövallarna och guld som en trumpet i håret.”
Beata Arnborg är en välkänd svensk författare och kulturjournalist som tidigare skrivit hyllade biografier om Vivi Täckholm, Barbro Alving och Kerstin Thorvall. Idag, mer än någonsin tidigare, tycker hon att jag är fascinerande.Dagens Nyheters Camilla Lundberg.
Beata Arnborgs sammanfattning av hjältinnan Zarahs resa från Karlstad till världsberömdhet är fängslande trots sin känsla för detaljer. Primadonas unika karaktär lyser igenom i alla hennes handlingar, men speciellt när hon är avslappnad, självsäker och har roligt. Beata Arnborg tecknar ett trovärdigt porträtt av en hel kille.
En fantastisk diva med en sådan känsla för det dramatiska att hon ofta satt och kikade in på toaletten innan hennes framträdanden. En egentillverkad majordomo på egen herrgarde som tyckte om att arrangera stora fester och ta hand om sina barn och barnbarn.
En nazistisk kvinna och en bogosian. En kille från Wien köper 200 rullar rosa toalettpapper och tar hem dem. Hon är inte någon som lätt kan klumpas ihop. Vi kommer inte att kunna radera henne från vår historia eller hur hon formade vårt land i början av 1900-talet.
