Viveka Författare – Starfelt debuterade 1938 med romanen Narkissos, som följdes av ytterligare 15 romaner genom åren. Författarens intresse för psykologi går tillbaka till deras dagar som studenter som studerade i nobelpristagarna Olle Hedberg och Agnes von Krusenstjernas spår. Starfelt skrev några verk med personlig bakgrund på 1940-talet, följt av några historiska romaner. Under ett pennnamn skrev hon också två deckare.
Närmare femtio böcker har översatts till svenska av Viveka Starfelt. De flesta av dessa skrevs ursprungligen på engelska och översattes till svenska av Starfelt. Översättningarna var ofta ett komplement till hennes eget författarskap, särskilt vad gäller framförhållning och fantasi.
Drivkraften för Starfelt att börja förändras verkar ha sitt ursprung hos Sven Barthel. Året därpå började Bonnier släppa de första böckerna i serien De odödliga ungdomsböckerna, som Barthel var redaktör för. Först ut är Starfelts nyutgivning av hennes debutroman, den svenska översättningen av Ethel Turners barnklassiker Sju syskon (1937), ursprungligen skriven på svenska av Mathilda Langlet.
Hon översatte ytterligare tusentals verk för serien, varav många var populära på 1980-talet. Flickböcker dominerade den tidiga samlingen av den internationella skolan för det engelska språket. Andra verk som kan nämnas vid sidan av Turners inkluderar Kate Douglas Wiggins Rebecka-romaner och Eleanor H. Porters Pollyanna (1946).
Starfelt var mycket upptagen som översättare under åren fram till andra världskriget, då hon fick ett antal prestigefyllda titlar att arbeta med av sin främsta arbetsgivare, Bonnier. Nu har hon översatt tre episka romaner av danska författaren Aage Dons, två verk av den amerikanska författaren Elizabeth Bowen, Nobelpristagaren Pearl Bucks Män och kvinnor (1943), den svenske författaren Sigurd Hoels historiska roman Arvestlet (1943), samt den danska samtidsförfattaren Hilmar Wulffs Som. vädret i april (1944). Hon översatte också Vintersagor, en novellsamling av Karen Blixen, utgiven 1942.
Flera verk av andra författare än Viveka Starfelt som har översatts till svenska finns i Bonnierförlagens “översättarstall”. Och kanske är det så man ska se på hennes översättningsinsats: i ljuset av det stora förlag som erbjuder sina författare chansen att tjäna pengar på översättningsarbete och samtidigt hoppas få professionellt acceptabla svenska texter för publicering.
Starfelt fick i uppdrag att översätta fler “underjordiska” verk som Agatha Christies “Gropen” (1947), och hans översättning blev en succé bland läsarna och fanns kvar i tryck i flera år. Värt att nämna är också Louise de Vilmorins Madame de (1955), en kritikerrosad bild från 1953 med några av tidens stora franska stjärnor i huvudrollerna. Som Viveca Barthel översatte hon två romaner av de indiska författarna Humayun Kabir och Manik Bannerjee för publicering i FIB:s världsbibliotek, Indian Series volym Folk on the Floating Bridge (1953).
Utöver den sofistikerade litteraturen översatte Starfelt några mer trubbiga titlar som Karl Eskelunds Min man äter pins (1946), om författarens tid i Kina, och Mamma, vart har barnen tagit vägen? (1939). 1954, bara två år efter den ursprungliga publiceringen, översattes Kafkas Brev till Milena till engelska. Kafka var ett känt namn i Sverige på den tiden; efter hans senaste introduktion med Processen (1945) hade ett stort antal av hans böcker redan publicerats.
Översättarna som bestämde sig för att introducera Kafka för en bredare publik var många, vilket var typiskt för den tiden. Tanken att olika översättare skulle kunna producera olika “listor”, att de skulle sticka ut med olika stilistiska val, hade ännu inte sjunkit in, varför Kafka och många andra betydande författare introducerades för en bredare publik med en möjligen oavsiktlig “mongstämmighet” under dessa år.
Starfelts översättningar för vuxna till svenska från engelska utmärker sig för sin trohet mot originaltexten och sin lyhördhet för de värderingar de representerar. Man strävar efter att matcha stilen på det samtida svenska originalet av genren i filmatiseringarna, med särskild uppmärksamhet på de finesser som är väsentliga för svenska läsare. Henriettes Brev till Milena är mindre tät till innehållet än den svenska översättningen från 1994, men den har en skumma över sig som anspelar på den något upphöjda tonen i Kafkas författarskap.
Med släppet av “I de lugnaste vatten” sommaren 2008 gjorde Viveca Sten sin litterära debut som romanförfattare. Framgångssagan Morden i Sandhamn, som utspelar sig i Stockholms skärgrd, fick sin start med detta.Serien har blivit en fenomenal försäljningsframgång och rankas konsekvent i toppen av försäljningslistorna. Den har publicerats i över 40 länder, inklusive USA, Storbritannien, Japan, Nederländerna och Frankrike, och har sålts i över sju miljoner exemplar.
TV4 sände sin bearbetning av den första boken i juli 2010 med Alexandra Rapaport, Jacob Cedergren och Jonas Malmsjö i huvudrollerna. Sedan dess har ytterligare sex romaner anpassats till filmer och visats över hela Europa, vilket lockar en publik på mer än 90 miljoner tittare.
Vid den lugnaste sjön
Serien börjar sändas i Sverige i juli på skärgrden. En av årets stora kappseglingar börjar snart och ön gör sig redo för turistsäsong. Ett mänskligt skelett ses sedan flyta ovanför havet i ett fiskenät. Till en början verkar det som en olycka, men när en kvinna hittas död på ön kort därefter uppstår misstankar om att det faktiskt rör sig om mord av flera gärningsmän, eftersom kropparna ligger så nära varandra.
Thomas Andreasson, en kriminalpolis i Nackapolis, har i uppdrag att lösa ett mordgåta. Bankjuristen och tvåbarnsmamman Nora Linde hjälper oväntat Andreasson att hitta sin kropp. Henrik, Noras man, är ivrig att inleda ett samarbetsprojekt. Men Thomas och Noras omständigheter för dem närmare varandra, och en starkare relation utvecklas mellan dem till följd av händelsen.
Lärn, Viveca
Viveca Lärn är född och uppvuxen i Göteborg och har gett ut drygt 60 böcker sedan hon publicerades 1975. Båda stadens stora dagstidningar anställde hans far som journalist och teknolog. Viveca bestämde sig i tjugoårsåldern att hon ville ägna sig åt skrivandet och hon började praktisera och arbeta som journalist direkt. Hon arbetade för flera svenska publikationer mellan 1963 och 1982, bland annat Göteborgs-Posten, Göteborgs-Tidningen och Aftonbladet, samt Sveriges Television. Hon har varit författare på heltid sedan 1982.
Viveca Lärn är en av vårt lands mest kända och älskade barnboksförfattare. Hennes böcker har översatts till två språk och hon har vunnit ett flertal litterära priser, bland annat Astrid Lindgren-priset, Lasse Dahlquist-priset, Nils Holgersson-priset och Heffa-priset. Viveca Lärn var föreståndare för Svenska barnlitteraturförbundet 1989 till 1995. Hon har även skrivit pjäser och bildtexter för teater och tv, senast i 1994 års adventskalender. Hon valdes till årets göteborgare 1999 och fick även den svenska kungliga medaljen för litteratur och konst.
Under ett antal år skrev Viveca Lärn dödsannonser för Göteborgs-Posten, ett prestigefyllt uppdrag som hon efterträdde Hagge Geigert för. 2003 gav hon ut boken Nästan sant, som samlade några av hennes mest hyllade utmärkelser. 2003 var hon framträdande i Sveriges TV som paneldeltagare i programmet Snacka om nyheter, som fick henne ett stort erkännande. Hon medverkade i det svenska musik-tv-programmet Maestro 2011.
De senaste åren har Viveca Lärns romaner nått stora framgångar. Hennes första publicerade verk som ung vuxen författare var 1995 års So Long as the Sunflowers Bloom. Den följdes av The Blue Waiting Room, och livet på marknaden är inte lättare.
1999 gav hon ut sin första roman, Midsommarval, en makalöst framtidsrik romans om livet på Bohusland skärgrdsön Saltön. Därefter släpptes de två sista avsnitten av Saltön-serien, Hummerfesten och En fröjdefull jul, samt Sol och vr.
Sveriges Television sände en tevedramatisering av Carin Mannheimer och Mikael Blomkvists Saltö-serie 2005, som blev en dundersuccé och lockade en miljonpublik. Böckerna som TV-serien bygger på – Midsommarval och Hummerfesten – släpptes direkt därefter i samlingen Saltön.
Det var dags för nästa kapitel i Saltösviten 2007; in i Värmebölja. För ett år sedan, med aprilvädrets ankomst, tog romansen äntligen ett slut. 2010 släppte Viveca den självbiografiska boken Sanningen om Saltön, där hon beskriver ursprunget till sina böcker, människorna hon träffat och händelserna som ledde till att hennes tv-serie skapades. Både denna volym och författarens mer omfattande och tråkigare kokbok från 2006, Till bords med Saltöborna, är rikligt illustrerade med originalteckningar.
Viveca Lärn är författare till romanerna Vi ses vid Röda sten (2004), som utspelar sig i Göteborg och följer fyra lätt excentriska och kantstötta människors liv, och Kvinnan som var en fyr (Norstedts förlag, 2006).Viveca Lärn inledde en ny romansserie 2012 med släppet av ster om Heden, som följer en grupp göteborgska hotellgäster.
