Tom Alandh Barn – Tom Alandh, den mest kända dokumentärfilmaren i Sverige, hälsar och tackar tittarna i tre SVT-intervjuprogram samtidigt som han reflekterar över sin karriär som sträcker sig över ett halvt sekel. Han varnar för att det kan vara en skrämmande prövning att stanna helt upp.
Det återstår en del tid att jobba på. Han väntar just nu och fortsätter produktionen på en film, även om “Hej och tack” — en fortsättning på filmen om den bortgångne pianisten och kompositören Stefan Nilsson — redan har visats. Jag har inte knutit ihop säcken för sändning på ungefär ett år, men hej och tack ändå. Då var jag upptagen med att filma på Stefan Nilsson och Kåge Jonsson, så det fanns inte tid för ett hej. “Men nu är det hej och tack”, anmärker Tom Alandh.
Det går inte att välja verket eller svara på hur det känns eftersom han ändå ska till SVT i några månader. Definitivt kommer det att kännas riktigt rejält. Jag ser alltid fram emot att cykla till jobbet, vilket vanligtvis händer ungefär trettio minuter efter att jag har gått upp. Jag tycker mycket om att det kommer att komma tomt hos mitt arbetsrum och jobbet. Jag hukar på det lagom.
Han tänkte inte göra tv till sitt heltidsjobb när han började. Att samarbeta med kollegor är det han tycker bäst om med sin karriär. Jag känner det en underbart ord, men “tillsammans” är den bästa lösningen. För att kunna utföra uppgifter tillsammans. Du behöver ensamhet för att filma TV. Även om jag har roat mig med att jobba som journalist på platser som Lidingö Tidning och Aftonbladet, så är du där, helt själv, med ett livepiano.
Fotografer, ljudtekniker och redaktörer är bara några av de arbetare han har anställt genom åren, men han har aldrig kunnat betala dem. De som har lagt grunden för mitt yrke har gett mig ekonomiskt stöd och utmärkelser. Under loppet av 17 år har Heleen Rebel och jag samarbetat i 60 filmer som stuntdubblar.
Det faktum att jag har haft möjlighet att arbeta med fantastiska kollegor är det som hjälpte mig att stanna och göra film. De 45 åren som Björn Henriksson och jag arbetade tillsammans som ett par är som ett gammalt äktenskap; det försvinner inte.
I det inledande segmentet av “Hej och tack” möter vi medlemmar från nästan alla sociala grupper. Naturligtvis finns det också andra som har haft det tufft och vars liv inte varit perfekta. Bland alla människor han har mött genom åren har en handfull gjort en exceptionellt djupgående inverkan.
Jag skulle kunna göra en lång lista över människor som känner dig om jag ville. Flickan med Downs syndrom som heter Martina, om vilken jag har skapat sju dokumentärer, har haft den djupaste inverkan på mig, mer än någon annan person jag har mött.
Pia Sjögren, den ökända drogmissbrukaren som han regisserade fem filmer om, nämns också tillsammans med Monica Zetterlund. Det finns många kvinnor, men tre av dem är Martina, Pia och Monica. Tillsammans med Pia och Martinas mammor, AnneMarie och Berit. Fem kvinnor är extra betydelsefulla. Nästa söndag har SVT Play premiär för dokumentärens andra halva.
Även om han inte har något intresse av att bli föremål för en självcentrerad dokumentär, är han villig att berätta sin historia om han blir tillfrågad. Femtio år och hundra tv-filmer senare är Tom Alandh fortfarande ute och jagar buffel varje dag. Många avgudar honom som journalist.
Farliga nivåer av bly, vridna korridorer och ojämna golv. Som sed är att Tom Alandh kommer till SVT:s mycket omstridda debatt drygt sju minuter för tidigt. Han tog upp kvällstidningen och läste morgonen på pendlingen till jobbet innan han reste. Där är han och trampar iväg. I alla andra fall ser det ut så här.
Även om jag inte trodde att jag skulle vara här femtio år senare började jag arbeta här 1970. En helt ny uppsättning drömmar slog mig. Expatliv, skrivande och ett radiojobb var mina ursprungliga planer. Orden betyder inte så mycket för när Tom Alandh pratar försvinner allt annat. Som varje vanlig lördag i Stockholm är det kvavt och traditionellt.
“Grabben” är det rätta ordet att säga. Även om det kan vara lättare i andra sammanhang, har filmskapande unika utmaningar. I nästan alla sina dokumentärer för SVT för Tom Alandhs omisskännliga röst hans skådespeleri vidare, som måste vara en av Sveriges mest kända röster.
Eftersom jag kanske är ganska narcissistisk parafraserar jag ofta rader ur “Det var en gång…” av H.C. Andersen. Han kämpar för att sätta ord på sin journalistik och beskriver den som en enkel berättarstil. Filmer är inte min starka sida. Jag är mycket svår på att ta ljud och inte kan klippa.
Mina laster inkluderar frågor, lyssna på talarens texter och kaffecrans. Det är mitt beslut att upplösa äktenskapen. Tom Alandh har gjort mer än hundra dokumentärer. Han arbetade på SVT i 50 år och är en av våra mest populära dokumentärfilmare. Fler av Toms fantastiska filmer finns här.
Är Svensk Filmdatabas föremål för din förfrågan, eller är det något som är felaktigt eller saknas på denna sida? Så ta kontakt med redaktionen när du vill. Aldrig! Om du vill se en film så provar vi gärna “Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet” på alla databasens filmsidor, men vi vet inte om det går att bara gå på bio.
Tom Alandhs barndom är föremål för en ny dokumentär. Den kände dokumentärfilmaren Tom Alandh har vänt kameran mot olika kända och okända personer genom åren. Han har nu öppnat en låda som även innehåller av hans eget vida efter ett hundratal filmer över musiker, kÑkfarare, kungligheter, politiker och annat vanligt folk.
Hans fosterföräldrar, Oscar och Greta, lämnade en väska till honom med flera föremål, inklusive bilder, brev och bilagor till dagboken. En filmisk version av den som heter “Oscar och Greta och huset som byggde det” har skrivits. Jag förstår inte varför du väntade i fyrtio år med att spela musiken.
Kallt väder är fruktansvärt, enligt Tom Alandh. Man börjar snyfta när de kommer ihåg, får en klump i halsen och börjar förstå vad som hände. Saker som var tunga på den tiden gjordes mycket tyngre av att jag var fosterbarn. Ja, jag har också varit med om åren när dödscellen börjar. Därför kände jag att det var avgörande att gå igenom detta.
Lille Tom Alandh och hans fosterföräldrar
Lilla Tom Alandh och hans fosterföräldrar Still från “Oscar och Greta och huset som byggdes på” “Oscar och Greta och huset de byggde” berättar historien om en familjs resa genom historien samtidigt som de visar tidens gång och evolutionen. av det traditionella amerikanska hemmet. “Huset” är ett så kallat eget boende beläget utanför Stockholm i Norra Ängby. När de nödvändiga texterna väl mottagits, utfördes jobbet minutiöst för hand.
Tom, Oscar och Gretas fosterbror, var oförberedd på de djupa djup som deras osjälviska och strama liv visade. Han blev förvånad över hemligheten som avslöjades i det personliga kärleksbrevet som Greta hade gett. Att berätta om sin egen familj är inte detsamma som att berätta om andra människor.
I en “jag”-situation kräver arbetsgivaren mycket mer, vilket försvårar arbetet avsevärt. Under våra samtal råder jag ofta blivande unga journalister och filmskapare att låtsas vara sin egen farfar eller farfarsfar och berätta historier om honom. Utöver den vardagliga rapporteringen kräver Jake mycket mer.
Tom Alandh och Kulturnyheternas reporter lyssnar på filmens partitur. Tanken kom upp för mig efter den tredje eller fjärde händelsen, “Vem är mer intresserad av detta än de närmaste sörjande?” Ibland kände jag att jag bara ville lägga mig för att det blev för personligt.
Är detta något annat eller en hägring?
Korruption, särskilt korruption med stort “C”, är inte lämplig. De som har känsla för mig tror jag kommer att få det. Trots det ser jag det som min plikt som journalist att rapportera om livet för de individer jag möter. Andras livshistoria. Jag finner inte intressanta meningar och val i mitt eget liv. Spara i fall av extrem fara, naturligtvis. Faktum är att jag har ett antal låtar. Oavsett avsaknaden av en filmatisering har jag mina föräldrars kärlek och stöd.
Är det sant?
Det verkar som om mitt eget förräderi har fått mig att bryta ut just nu. Tom Alandh föddes i Sverige den 13 juni 1944 och gick bort vid 79 års ålder. Tom har en lång rad roller, inklusive regissör, författare, berättare och producent. Medverkade i filmer som Cornelis – dokumentären och Heja Kosovo friskt humör, samt medverkade i program som Alltid på mors dag –
Elitloppet, Olof Palme – osänt och Silbersky. För att begränsa din sökning efter Tom Alandhs skådespelare, använd parametrarna nedan för att se de högst rankade och mest populära filmerna och TV-programmen. Tom Alandh dokumenterar sina fosterföräldrars liv i en dokumentär.
Tom Alandh fick tillstånd att bo hos sina fosterföräldrar när han var nästan två år gammal. Han hittade senare texter med brev, kvitton och betalningar som ledde fram till en film. Journalistik och dokumentärfilm är Tom Alandhs specialiteter. Monica Zetterlund och Bosse Högberg är stjärnorna i hans mest kända verk, men han har samarbetat med många okända.
Hans fosterföräldrar är föremål för dokumentären Oscar och Greta, som nu turnerar. Det heter “Oscar och Greta och huset de byggde” och verkar visa första gången på SVT den 9 januari. Filmskaparen Tom Alandh har använt kraften i utseendet för att splittra publiken i femtio år. Tanken på att filma sitt eget liv hade för länge sedan visat sig otrolig för honom. Den svåra uppgiften att gestalta sin egen far var en statussymbol för Hans efter dussintals dokumentärer.
