Kajsa Ekis Ekman Familj – “Ekis” och andra Miljöpartiets ordförandekandidater har uttalat sig mot partiets mediestrategi. Trots att hon har tagit värme, ger hon gärna råd om hur media kan bli bättre. I sin intervju med Résumé berättar hon också om sin önskan att bli punkare istället för grungesångerska, samt händelsen där Viggo Cavling tog tag i håret.
“Pojken, Färlin”
Kajsa Ekis Ekman sitter i restaurangen Skanskvarns matsal som ligger på en hög våning innanför Skanstullsbron i Stockholm. Trots sin närhet till två tunnelbanelinjer och en motorväg utstrålar denna plats urban charm tack vare sitt vackra lövverk och hisnande utsikt över Mälarens brutna vågor.
Efter sin styrketräning tar Ekis en proteindrink och lyser upp. Tillsammans med att skriva böcker om kapitalism och sexhandel bidrar hon även till ETC och DN. Hennes föredrag runt om i världen är baserade på dem, som har översatts till olika språk. En märklig roman av vår tid gavs uteslutande ut av Miljöpartiet, och författaren var en av de få som stod utanför, trots hennes ryktbarhet i såväl politiskt tal som litterär prestation.
När Ekis var fyra år gav hon sig av på sin resa för att bli författare i Stockholm. Hon minns att hon förde dagbok och hade brevvänner från hela Sverige, inklusive Skellefteå, Piteå och till och med Finland, när hon tänker tillbaka på sin barndom. Vi skickade kopior till våra skolkataloger för att låta dem veta vem som var het, vem som var en kompis och vem som var dum.
Vem satt bredvid dig i klassen?
Jag kom överens med min punksida när jag var tretton år. Wow, jag är förvirrad. Jag borde ha vetat bättre än att vara en puncher. Jag hade för avsikt att bli grungesångare, men min kompis tog en snabb en på mig, så alla trodde att jag var en punkare. Det verkade som en annan känsla för mig. “Åh, du gillade New Kids,” sa hela min klass för två veckor sedan med hänvisning till One Direction eller New Kids.
Det var i stridens hetta som hon först stötte på sina kamrater. Vi kunde inte bjuda vilken vän som helst eftersom väggen sprack. Alla de kände blev anarkister, trots att kommunism var ett smutsigt ord på den tiden. Efter det kanske det går att slappna av och sluta tänka på despoter och diktatorer.
Med tiden förvandlades punkrörelsen till en aktivistisk revolution som samtidigt riktade sig mot pälsarna, oljebolaget och nazisterna. Ett tjugotal ungdomar greps och ett femtiotal poliser med arresteringsorder greps, enligt Ekis, som var inblandad i den nyligen genomförda kapningen av ungdomshemmet Fryshuset.
De träffade femtonåriga Kajsa Ekis Ekman på en läsfest i början av 2000-talet; de var redaktörer för Dagens Nyheter. Det var hon som meddelade Viggo Cavling, tidigare chefredaktör för Resumés och redaktör på DN på Stan, om lagförslaget som helt fokuserar på “en massa krogar man aldrig kommer in på.”
Hon fick genast svaret, “men skriv själv då.” Följaktligen skickade jag ett sms till henne. Han anledade mig att ha hela tiden när jag hade några nya idéer. “Men jag hade inga fler”, är frågan som skulle få Ekis att avslöja det ögonblick hon tog beslutet att fortsätta skriva som en karriär.
I likhet med hans umgänge med Kristoffer Poppius och andra dåtidens författare var min kontakt med Viggo Cavling något liknande. Eftersom Stan var så nådig fortsatte jag att bidra till DN på Stan i några år efter det. Ekis säger: “Och på den vägen är det”, eftersom 22:a raden i dubbeldäckarbussen döljer alla observatörer från Årstaviken.
Mitt i sin värsta kris hittills rustar Miljöpartiet sig för slutet av april 2016. Efter flera skandaler avstannade mediabevakningen av partiet och nu försöker de begränsa allmänheten. Efter det offentliga avslöjandet av hennes möte vid lunchtid med en nazistisk Miljöpartiets tjänsteman meddelade Stefan Löfven Mehmet Kaplan, Miljöpartiets bostadsminister, om hennes avgång. Kajsa Ekis Ekmans fingrar borstar på anklarna.
Dagen har kommit då en minister kan avskedas utan någon förklaring. “Ja, ingenting!”
Hon hävdar i ETC-texten att bostadsministerns rapporter är falska och leder till en onödig uppsägning. Eftersom Dreven är en ärlig medborgare håller hon media ansvarig. Det är att jag arbetar med dem. Som ett resultat faller många individer av förtvivlan, förlorar sina jobb och upplever posttraumatiskt stressyndrom.
I linje med “Konsekvenserna är för stora”, bestämmer sig Ekis för att placera en blomma ovanpå sin kamel. Enligt henne följer detta fenomen ett mönster: vi observerar andra människors liv och väljer vilka delar vi ska fokusera på för att härleda något budskap, ledtråd eller incident; så småningom börjar vi associera personen med varje gång vi möter dem.
En som vi måste ta reda på hur vi kan göra den större. För Kaplan är det någon som söker efter vad som helst på YouTube eller som kommer åt kanalen. Om några ogynnsamma kopplingar hittas, till exempel ett kommunalråd i en stad där han eftersöks, aktiveras en annan mekanism och periferindivider tillkallas.
Rubriker som “Tunga partitoppar kräver att han ska avgå” visar hur media alltid letar efter något negativt att säga, vilket i slutändan leder till slutsatsen att han måste göra det. Hon hävdar att vittnet är både oskyldigt och skyldigt på samma gång. Var det Kaplans enda åtgärd?
Det enda som är känt är att hans lunchpartner var nazist. Var samarbetet uppenbart på något sätt? Bevisen i det här fallet måste läggas fram innan jag kan begära hans frigivning. Hans efterföljande offentliga anklagelser om antisemitism härrörde från hans jämförelse av 1930-talets behandling av judar med palestiniernas nuvarande svåra situation.
För mig är det helt spännande. På grund av att vi läste “Om detta må vi berätta” när vi var barn lärde vi oss att minnas de andra krigen. Vår överenskommelse var att vi skulle stödja varandra närhelst liknande tecken uppstod i våra egna liv. Att säga att allt nuförtiden för tankarna till andra världskriget är dock ett tecken på avhumanisering.
Vi kommer inte att kunna dra nytta av vår historia förrän vi gör något med den. “Mitt jobb är slavhandel”, nämner jag, så det är klart att jag inte är ett fan. Jag jämför det med att vara slav i sockerrörsfälten i söder i USA. Dessutom är det välkänt att det förekom en missförstånd.
Werners avslöjanden om Kaplan är så liknande som de graska makthavarna. En helt häpnadsväckande utrustning är till salu av mig. Vad jag menar är att om politiker i regionen har några kopplingar till de många lobbygrupper som fungerar där, kan de skandaler och dåliga affärer jag beskriver hamna på att kosta skattebetalarna miljarder dollar.
Denna tendens att uttala saker som “Uuuuh, han sa nåt man inte får säga” är faktiskt inget problem. Hela en igelkotts livsstil är baserad på halm. Jag tycker att invigningar och privatliv är ganska tråkiga eftersom politikerna bara ansvarar för politiken i sina egna distrikt.
Det borde också rapporteras.
Det var avgörande att visa att Kaplan och fascisten satt på samma dag, men jag kan inte se några bevis för att deras scheman var sammanflätade; dessutom hävdade fascisten att Kaplan ogillade honom. Jag kräver i alla fall ytterligare bevis för att allt ska vara effektivt.
De politiker som har ägnat hela sina karriärer åt att kämpa för denna sak är i centrum för uppmärksamheten. Alla som hamnar i ett argument, enligt min mening, borde ha en tänkare med sig. Hur skulle du reagera i samma situation om det hände i verkligheten? Tänk om någon smög på dig och sa att din anställning är “oacceptabel”? Skulle du svara överhuvudtaget?
Problemet börjar när någon faller för medias knep och börjar tro att de är viktiga på grund av det. Enligt Ekis, “Det är som att kontrollera en mobb tills personen sparkas ut ur klassen.” Han fortsätter med att anmärka: “Skycklingar som inte har haft ett liv, som är döda och utan ögon.” Han fortsätter sedan med att antyda att vissa partimedlemmar kan härleda det.
Nästa, vad kommer härnäst? Överraskningssvar som “uuuääähhh, jag kan säga vad jag vill” till “Donald Trumps” börjar dyka upp, Jo. Om du fortsätter att kritisera mig kommer jag att säga ännu hemska saker. Lägga sten på börda! Nu är det min tid. Enligt Ekis borde det vara vanlig policy att döma den anklagade till sex månaders skyddstillsyn i stället för fängelse.
Att etablera ett rykte som inte är relaterat till narkotika är avgörande för organisationer, politiska partier och företag. En grupps oväntade tillbakadragande av stöd, åtföljt av påståendet att “de inte kommer att ha något emot oss”, lyder som ett meddelande som hotar att “komma och stämpla på oss” utan att ge någon motivering. Att vara lugn och stark samtidigt som man säger “Vi kommer att reda ut det här, men det kommer att ta tid”, verkar lämpligt.
Isnägen det att politiker som inte sköter sig inte får sitta meddélar?
Jag tänker rakt på att “Det bör ingen avgå under pågående drev”, vilket betyder att det finns primala krafter inom mannen som blockerar tanken. I en sådan situation ger förnuftet vika för rädsla. Oavsett ens förtrogenhet med ett projekts bakgrund eller mål kan vem som helst bli involverad.
I teorin skulle det ta bara en timme för en illvillig person med nedladdningstillgång att utlösa en tsunami på sociala medier. Är det ett företag eller makt från utland som bestämde sig för att spela en minister från Sverige bort av nätet? Institutioner i samhället börjar lyckas på det sättet.
Efter att borren har satts upp blir ämnets kärna nästan synlig. Med den finner ett samhälle trygghet. Restaurangen stänger dörrarna så fort det sista tåget avgår. Detta är något som Ekis hävdar att hon själv upplevde när ett avsnitt av hennes debutbok “Varan och varat” (som handlade om prostitution och sexhandel) blev viralt.
Ekis tvångsavfördes från rummet efter att det blivit uppenbart på sociala medier och debattforum att hon var transsexuell. Det var lite utmanande, om jag ska vara ärlig. Majoriteten var fortfarande obekanta med låten. Människor jag hade träffat vardagligt, på fester eller andra sammankomster, utgjorde denna kategori.
Seminariet avslutades och med det partnerskapet. Jag hör ett politiskt argument i vardande. Mitt huvud snurrar. Många progressiva rörelser rapporterar att denna sjukdom är allvarligt handikappande. Att ha en plattform för att diskutera och uttrycka sina åsikter är viktigt. “Du ska inte finnas, inte få ett jobb, inte få prata” är en ovanlig reagering av människor idag.
Hur arrangerar man bäst ett dansgolv?
Verkar som att varje gång jag vänder mig om så handlar det om något statligt jobb och aldrig om mig. Ma linjen och fortsätta mitt jobb är min strategi. Jag skulle råda mina politiska motståndare att säga och sjunga vad de vill, men att jag förblir neutral.
