Richard Jomshof Föräldrar – Jag växte upp i östra Sverige, i Motala, inte långt från Vätterns strand. Det gav mig en dialekt som gör mina Malmövänner väldigt glada. De är city slickers som njuter av att bli styrda av min mjuka intonation och vidöppna ös.
Jag tog också med mig något annat från Motala hem. Mina föräldrars generation. Min far, Hans, var och är en småstadsadvokat. Han svarar upprepade gånger samma personer med besvärligt småprat. De är den typen av människor som kan lura sig själva ett tag, men som alltid hamnar i samma situation.
På 1970- och 1980-talen, när jag var liten, arbetade min mamma Ylva som politisk aktivist. Hon var först polisinspektör i Motala och därefter polismästare i Linköping. Hon och hennes poliskolleger såg det goda som pappas kunder kunde göra med det. Medan mamma hade koll på polisen såg pappa saker ur försvarets perspektiv.
Diskussionerna under lunchtid var mycket intressanta. Så, det kanske är okej att ge det här lite spelrum: Vi hade äntligen erövrat den fruktade Jögge. Han stannade i en misshandlad bil på Storgatan, hög som ett hus, och viftade med en revolver. För mig och min syskon blev luncher som att se en spännande tennismatch.
En utmanande servering, följt av en humoristisk retur. Och det var en lång och intensiv kamp. Vi lärde oss en viktig läxa: flera till synes motsägelsefulla saker kan vara sanna på en gång. Beroende på ditt humör och vilka glasögon du har på dig kan Jögge vara både ett erbjudande och en skurk.
Sjöbopartiet, Sknepartiet, Burlövs väl och Framstegspartiet var exempel på de lokala antiinvasionspartierna som var vanligare i Sknska kommuner än på andra håll i landet då. De deltog i det sneda politiska landskapet genom att elda upp rasspänningar och sprida hat mot utlänningar. Samtidigt började ett litet nationalistiskt parti kallat Sverigedemokraterna växa fram med Skne som grund. De nuvarande ledarna för det svenska liberala partiet:
Richard Jomshof, Mattias Karlsson och Jimmie Kesson. Det gamla nazistpartiets omvandling till något fler kanske är villiga att rösta på skedde i studenthem och vattenhål. Jag följde utvecklingen av SD-partiet i Sverige och krönikerade partiets uppgång i tryck. Jag är ingen våldsam person. 2010, samma år som SD gjorde sitt inträde till riksdagen, släpptes albumet “Jag äter pizza”.
Boken innehåller många exempel på fall där Sverigedemokrater uttrycker antidemokratiska och rasistiska åsikter. Det finns också texter som diskuterar hur SD:are plockar upp antidemokratiska stereotyper från sin omgivning. Det var en annan era, i början av 2000-talet. SD:ares politiska engagemang kan leda till knivhugg och misshandel. Och de behandlades inte annorlunda på arbetsplatsen.
Richard Jomshof, tidigare gymnastiklärare och nuvarande SD-partisekreterare, fick inspirationsgnistor från flera lärarförbund. Eleverna gillade honom och sa att han behandlade dem med respekt, men lärare och administratörer var missnöjda med att ha honom i personalen. så ville inte se rubriker som “Ledande Sverigedemokrat undervisar på Växjöskol” i lokaltidningen och valde därför att förolämpa honom ofta även om det stred mot svensk lag.
Utöver sina akademiska sysslor fungerade Richard Jomshof som chefredaktör för den rasistiska och antimuslimska partitidningen SD-kuriren. Tidningen blev en plattform för extrema hatretorik, som tyvärr inte har minskat i volym sedan dess. Richard Jomshof och de andra SD:arna var mycket som Jögge: generösa i vissa sammanhang och hänsynslösa i andra. Dessutom behövde tidningsläsarna presenteras för alla relevanta perspektiv så att de kunde bilda sig sina egna åsikter.
Jag fortsätter att försöka hitta de komplicerade historierna. För ett antal år sedan bestämde jag mig för att hålla koll på den bortgångne konstnären Lars Vilks. Lars Vilks har tvingats leva som flykting i sitt eget land sedan al-Qaida satte ett pris på hans huvud 2007. Han måste vara på en säker plats och vara under konstant skydd. Terrorister har försökt döda honom minst tre gånger.
Han har också blivit en symbol för den nationalistiska och antimuslimska rörelsen som avhumaniserar och sprider hat mot vanliga, fredliga muslimer. Vilks gör inte detta själv, men han har inga betänkligheter mot att delta i antimuslimska konferenser. Så, är Vilks ansvarig för hans eller hennes hatretorik mot muslimer? Var drar vi gränsen för yttrandefrihet? Varför har vi så allvarliga problem med radikal islamism här i Sverige? Det är några av de frågor jag hoppas kunna utreda i min kommande bok “Skotten i Köpenhamn”.
Jag har jobbat på DN de senaste sju åren. Chefredaktör Peter Wolodarski har instruerat mig att ägna mig åt komplexa och smittsamma frågor. Vintern 2013 avslöjade vi svensk poliss illegala massregistrering av tusentals romer i det så kallade Kringresanderegistret. Bland de registrerade fanns 1 300 barn. 2017 slog Svea hovrätt fast att registreringen varit olaglig och att den skett av etniska skäl, trots polisens protester. De trista tiotusen fick skadestnd.
Jag har hela tiden bytt ut SD mot DN. Vi publicerade tidningen “Den leende nationalismen” i december 2014, där SD-tophund Björn Söder uttryckte tvivel om judars, kurders och arabers rätt att kalla sig svenskar. Mycket av samtalet det senaste året kretsade kring Islamiska staten och terrorhotet det utgjorde. Fotografen Lotta Härdelin och jag tog lite ledigt för att resa till Irak och Syrien för att dokumentera regionens återuppbyggnadsinsats i kölvattnet av det så kallade “Kalifatets fall”.
Vi träffade två föräldralösa svenska barn som pratade göteborgska och bad oss ta hem dem till Sverige vid helveteslägret al-Hol i Syrien. Michael Skrmo, pappa till två små barn, var en välkänd terrorist från Islamiska staten (IS) och rekryter från Göteborg som dödades under våra sista skoldagar. Deras mamma, Amanda Gonzales, var också en IS-sympatisör som dödades.
Det fanns ett tak för de sju syskonerna i Sverige. De tyngdes på samma sätt av sina förfäders misstag. På DN kände vi att det var avgörande att hålla barnen borta från sina föräldrars problem. Självständighet och personligt ansvar är kärnan i frågan. Vi tror inte på mordbrand i vårt samhälle.
Samtidigt träffade vi överlevande från Islamiska statens folkmord mot yazidier och lyssnade på deras berättelser. Här visas kvinnor och barn som var slavar till terrorsekten som fångade så många svenskar och brutalt mördades.
Allt som ledaren sa eller gjorde dagen för kungen registreras här. En rörelse är en formell begäran till regeringen i form av en rörelse, en introduktion som gjordes i kammaren eller en interpellation. Du kan också få information om vad regeringsministrarna har diskuterat och röstat om i Riksdagen. För att begränsa din dokumentsökning använder du filtret.
Enligt Richard Jomshof har jag “noll inlärningskapacitet.”
Att kunna dyka djupt in i ett ämne som piques sitt intresse är avgörande innan man går vidare till formell studie och klassdiskussion. Och jag påverkades inte av all uppror i klassen. Jag tror att det är avgörande att ha en stark känsla av personlighet för att vara en bra lärare, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför.
När jag träffar Richard Jomshof, den svenska demokraternas partiets sekreterare, är det en ljus och vacker februari -dag. De skapade “de Fyras Gäng” med Björn Söder, Jimmie Kesson och Mattias Karlsson mot slutet av 1990 -talet i Lund, och denna fyra är till stor del ansvarig för partiets skift bort från uniformer och nazism och mot kostymer, social konservatism och “Sverigevänlighet.”
Med ungdomsorganisationens medledare Gustav Kasselstrand och William Hahne på kanten av att bli utvisad från partiet, kan en showdown med dem hända så snart som april. “De Fyras Gäng” är dock vad som skiljer Jomshof. Han är mycket äldre än sina samtida, som alla föddes under andra hälften av 1970 -talet, som föddes 1969.
Innan han gick in i politiken arbetade han som lärare, en relativt obemärkt ockupation jämfört med deras. Han har länge jonglerat sitt yrke som keyboardist i SynthPop Ensemble Elegant Machines med sin karriär som politiker på grund av hans verkliga intresse för musik.
Kan det vara därför jag alltid känner mig återupplivad efter att ha besökt Jomshof? Att jag tror att jag borde kunna förstå vad han säger? Är han den typen av rutinerad synth -spelare och så lärare kan jag lita på? Jag har också lärt mig att han och hans familj för närvarande bosätter sig i Karlskona, staden där jag tillbringade majoriteten av mina formativa år. Han var Vikariat på Chapman School, som jag deltog under min tid som student, liksom på andra skolor.
Jomshof har varit en martyr för den svenska demokratiska rörelsen trots bristen på bevis som kopplar hans politiska åsikter till negativa effekter på sina studenters utbildning. xLejonbacken, som ligger nära Stockholms slott, kommer att vara platsen för vår samling. Jag hade hoppats att genom att hålla intervjun i LivrustKammaren kanske jag skulle kunna starta en diskussion om Sveriges förflutna och nutid. Men vi befinner oss smack dabb i hjärtat av det politiska glasstaket.
När Jomshof var “ansluten” i Lund “, en hel del som jag nu är grodd,” säger han. Jag läste Nya testamentet och Koranen, men inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, när jag först började tvivla om vissa saker.
Såvitt jag vet har jag aldrig upplevt Gudstro. Enligt min mening bör religion analyseras och kontrasteras på samma sätt som vi bedömer och kontrasterar andra ideologier, såsom socialism och liberalism. Och islam är full med välvilliga läror. Det är en världsbild som prioriterar global dominans framför nationella eller regionala problem.
