Maja Nilsson Lindelöf Bror – Idag är en av de viktigaste dagarna i mitt yrkesliv hittills sedan jag fick arbeta med Hjärnfonden för att sprida medvetenhet och kunskap om hjärnforskning och schizofreni. Jag var så lättad när jag äntligen fick mejlet och friheten några månader senare att jag bara var tvungen att lyfta luren och ringa min mamma. Och när Victor kom hem rusade jag till sovrummet för att berätta för honom. Det är mycket smaskigt på min arbetsplats, vilket jag älskar.
Om du känner mig, den riktiga Maja, så vet du att jag har ett svårt ångestsyndrom och att min storebror är psykiskt sjuk. Att jag länge har närt en passion för dessa ämnen. Och det faktum att jag har så massiva plattformar till mitt förfogande idag gör att jag kan sprida idén längre än någonsin tidigare.
Min äldre bror hamnade i psykiatrisk koma för cirka fem och ett halvt år sedan, vilket i slutändan ledde till diagnosen schizofreni. Han har haft sjukdom hela sitt liv och hans mentala tillstånd håller på att bryta ihop. Det året var utan tvekan det bästa i mitt liv. Och den sommaren när allt hände lämnades jag i chock och ett trauma som jag än idag tänker på.
Det var så mycket som hände att det skulle ta för lång tid att detaljera allt här. Han försökte begå självmord flera gånger. Det sa skeptikerna till honom. Polisen i Oslo ringde mig varje dag för att se om jag var säker efter att min storebror rapporterat att jag blivit attackerad och rånad. När jag först träffade Albin efter händelsen satte han sig på en stor bräda och vägde inte mer än 55 kilo, ett faktum som jag minns tydligt på grund av min egen smala kroppsbyggnad.
Det blå runt halsen var från telefonen han försökte strypa sig med. Det var den sorgligaste dagen i mitt liv, och jag kommer aldrig att glömma någon av detaljerna. Vid det laget trodde jag att Albin hade lämnat för gott. Att jag tillbringade mina uppväxtår med honom men tyvärr inte längre kan kalla honom min storebror.
Det tog Victor många år att äntligen träffa den riktiga Albin. Albin brukade inte vara något annat än en skala, satt tyst och hög på droger. Tidens gång har dock gjort honom mer livskraftig och robust. Plus fler albiner så klart. Min lustiga och listiga storebror har återvänt.
Och ett av de finaste minnen jag har är från den tiden min största kärlek, Victor, satt vid samma lunchbord som Albin och stirrade på sin macka. Det var nästan som om Victor äntligen träffade storebror jag växt upp med för första gången. Den som fick frågor och den som fick hjälpa till med svensk grammatik. Om du tycker att jag skriver bra så har du ingen aning om hur skicklig han är med ord. Jag hoppas verkligen att han skriver en bok någon gång. Där ska jag köpa ett fodral av det andra märket.
Det här har varit ett utmanande år för mig och min familj. Men absolut för Albin i synnerhet. Jag kunde inte vara stolt över honom. Och jag är ganska tacksam för att allt har gått så bra som det har gjort. Det är dock inte alla som har sådan framgång, och Albin används ofta som exempel när man talar till psykiskt instabila. Ett vanligt liv är möjligt för människan.
Det gick bra för honom. även om han aldrig kommer att bli frisk och även om han fortsätter äta mycket gödande mediciner. Men nu vill jag hjälpa till att sprida ordet ännu längre. Därmed kan fler få hjälp och fler kan bli lika orädda som Albin. Och det är därför jag hoppas att Albin fortsätter att förbättras. Till den grad att han nu kan leva ett helt vanligt liv. Och det är därför jag vill ändra uppfattning om schizofreni.
Mitt mål är utbildning. När mina barn blir äldre och börjar ställa frågor om sin pappa vill jag inte ha det första de hör jämfört med Gollum från Sagan om ringen. Att det är en vanlig psykisk störning. Och inget illavarslande.
För att lära mig mer om Albins sjukdom har jag börjat samarbeta med Hjärnfonden kring en insamling med fokus på schizofreni. Jag bestämde mig för att sikta högt. Men jag trodde att med din hjälp kunde vi få det att fungera. Jag vet att många fler människor kan relatera till andra former av psykisk ohälsa, men jag hoppas ändå att du håller med mig och hjälper till. För Albins skull ska jag bara lyfta schizofren lite.
Maja Nilsson Lindelöf, 29 år, är en svensk influencer och entreprenör baserad i Storbritannien. Där bor hon tillsammans med sina två söner och sin man Manchester United-fotbollsspelaren Victor Nilsson Lindelöf. I sin P1 Sommar berättar hon om sina erfarenheter av att växa upp med en familjemedlem som har ett missbruksproblem.
Tänk på att vår familj har hittat en fristad här. Alla utgår alltid från att det händer alla andra. De enda som kommer att drabbas av överdrivet alkoholkonsumtion är de som saknar socialt stöd. För att vara ärlig har jag inte berättat om hans fantastiska ord till oss. Efter att talaren presenterat sitt arbete satte Sanna och John upp ett urval av musik som skulle spelas för de närvarande.
Musiken började, och Albin reste sig och blev så uppslukad av ögonblicket att han dansade framför oss. Till och med Mikael Wiehe. Vi har alltid lyssnat på honom, och det var alltid så uppenbart att han valde den låten (du hittar den här). Där satt han och började dansa. Och där satt jag och grymtade. Min storebror stod framför mig och slog mig i huvudet varje millisekund. För medkänslans huvud.
Efter sitt polerade tal avslutade han med orden “Och Victor, lycka till.” Albin, om någon vet vad han pratar om när han säger det. Precis som han förväntat sig att det skulle vara i alla år. Och han har alltid varit så stolt över att jag är hans lillasyster; han har aldrig en gång trollat mig. Och jag är så stolt över att han är min storebror. Jag tänkte ge råd om graviditet för första gången! Det är löjligt roligt i verkligheten.
Även om jag vill vara snäll kan jag inte låta bli att visa upp mina kläder nu för tiden. Jag är inte på topp, men det spelar ingen roll eftersom allt jag gör är att gå till och från gymmet till mitt hus. Jag är hemma, har på mig min pyjamas och glider runt på golvet. Jag tänkte hoppa över internet för att beställa lite nya gravidkläder och sedan be om råd. Men först, här är några av mina favoritplagg från H&M som jag har tittat på och en sommarens önskelista som jag skulle vilja ha på mig.
Jag tittade bara igenom arkiven och såg att jag aldrig bloggat om det. Vad tyckte jag? Men han vill inte gå in på detaljer, så låt oss bara säga att han fick sin frihet på Maldiverna. Jag var helt aningslös. En av de finaste kvällarna i mitt liv, utan tvekan. Han hade satt upp en scen på stranden med högtalare och en DJ som snurrade låtar på diskantklaven. Högtalaren var fylld med vår favoritmusik och viner. Allt var underbart.
Storebror i majas fick ett fall av psyket
Maja, som var 19 år när de träffades, var bosatt i Oslo. Maja avslöjar i programmet att hennes storebror Albin var ganska sjuk och hade blivit inlagd på Västers psykiatriska avdelning. Jag förstod inte konsekvenserna av en sådan allvarlig psykisk sjukdom. “Han levde men dog samtidigt.”
Familjen förstår nu att Albin försökte avsluta sitt liv för några dagar sedan och att han just nu bor ensam i en stor skog på Västers.Det var ganska uppmuntrande. Albin märkte att det hade gått en tid innan jakten var över. Han var grov och robust och ärrad men oskadd. Det mesta han någonsin vägde när han sprang var runt 50 kilo. I föreställningen undrar Maja hur något någonsin skulle kunna bli bra igen.
Han levde och dog samtidigt. Den där killen brukade vara briljant; hans sätt med ord var lysande. Han är dock frånvarande nu. Allt jag ville göra var att vrida tillbaka tiden och finnas där för honom genom allt. Tänk om han hade gjort andra val. Tänk om Albin fortfarande fanns kvar. Och direkt efter berättelsen öppnade sig himlen.
Så vi hoppade på en golfbil och hittade lugn och ro i skogen ett tag (jag slår vad om att Victor var väldigt stressad då, va?). Men när vi kom tillbaka hade personalen tagit hand om allt och vi hade helt nya bestick, glas och lampor. Natten fortsatte (han gick och lade sig) och vi skålade för slutet av den med champagne på vår uteplats vid vattnet genom att ringa alla våra närmaste.
I sin sommarpredikan berättar Maja Nilsson Lindelöf om sin familjs tumultartade historia och ett decennium fyllt av flera prövningar.Maja säger om sin resa, “Jag är så stolt över mig själv för att jag älskar mig själv så mycket att jag såg värdet i att behandla mig själv väl.”
