Johan Von Schreeb Sjuk – Johan von Schreeb försöker skapa stabilitet till en instabil värld. Johan von Schreeb är den typ av person som rusar mot fara medan alla andra flyr. Han är bra på att få lugn i de mest stormiga situationer, men han är en katastrof för en administratör. I den här videon får du träffa professorn som planerar att förhindra framtida hälsokatastrofer.
Skriven av Cecilia Odlind och publicerad i nummer nr. 2 av 2022 års Medicinsk Vetenskap.När jag pratar med Johan von Schreeb hör jag flygplan lyfta och landa i fjärran. Han är i västra Ukraina för att hjälpa Världshälsoorganisationen (WHO) med utbildning i katastrofmedicin och samordning av hjälpinsatser. Katastrofmedicin har blivit ett populärt ämne i kölvattnet av den fleråriga globala epidemin, Rysslands invasion av Ukraina och ett ökat säkerhetshot i Sverige.
Centrum för forskning om hälso- och sjukvård vid katastrofer vid Karolinska Institutet bildades för 20 år sedan av Hans Rosling och Johan von Schreeb och då var det väldigt annorlunda.Detta behandlades inte i läkarutbildningen. Den svenska allmänheten, verkar det som, såg naturkatastrofer som något avlägset och pittoreskt. Som allt annat vi har sett i härbärgen hittills, fortsätter han, “de var inte något vi behövde.”
Covid-19-epidemin ändrade åsikter eftersom den satte svensk katastrofberedskap på prov.”Jag inspirerades av vårdgivares anpassningsförmåga. Det hade varit enklare att konstatera att vi stod inför en katastrofal situation, som Johan von Schreeb konstaterar, men han var missnöjd med att patientsäkerheten inte erkändes som ett problem på ledningsnivå.
Från Afghanistan och Rwanda till hamnbombningen i Beirut och ebolahärjade Sierra Leone, han har ägnat en betydande del av sin karriär åt att bedriva forskning och undervisning i katastrofmedicin samtidigt som han har deltagit i akutsjukvård i många delar av världen.Han tror att genom att kombinera fältarbete med studier är det möjligt att identifiera frågor eller krav som kan bedömas, förfinas och förbättras genom akademisk utredning.
Att göra karriär inom akademin var aldrig ett mål i sig.Han ger exempel på svårigheten att hitta blod efter ett krig eller en naturkatastrof, när många människor har kommit till skada. Johan von Schreeb och hans team har undersökt möjligheten att återinfundera blod till en patient som blöder från bröstet.
Autotransfusion är en underskattad teknik som kan användas när blod är ont om. Det är svårt att veta när och var den kan användas, förklarar han.Det kan vara utmanande att bedriva forskning och hantera räddningsinsatser samtidigt. I avsaknad av tillförlitlig information är det extremt utmanande att göra korrekta prognoser.
Bästa praxis, snarare än bevis, är i allmänhet vad vi slutar med. Hur man håller en intervention tillräckligt enkel för att fungera i anarki. Detta är något som bara kan förstås genom förstahandsupplevelse och observation. “Tyvärr är den komplexa miljö som orsakas av katastrofer där en del av min forskning måste utföras”, förklarar Johan von Schreeb.
Konstnären: Johan van Schreebs porträtt
Hans intresse för forskning är snarare instrumentellt än estetiskt. Hans handlingar och ord väger tyngre på grund av hans akademiska status och det faktum att de har sin grund i vetenskapliga fakta.
Att vara professor har aldrig intresserat mig på egen hand. Akademiska institutioner tillhandahåller dock användbara resurser för att systematiskt ta itu med de hälsofrågor som måste åtgärdas efter en katastrof.
Johan von Schreeb fann i sin avhandlingsforskning att internationella hälsoåtgärder efter naturkatastrofer var tidig, ineffektiv och dåligt samordnad.Även om det är sant att katastrofinsatser i allmänhet är positiva, betyder det inte att de alltid möter människors faktiska behov. “Jag har lärt mig den hårda vägen att det lönar sig att vara kritisk, även när människor har goda avsikter”, säger han.
Forskningen han utförde för sin avhandling informerade skapandet av Emergency Medical Teams-projektet, en världsomspännande motsvarighet till nödnumret 112 som länder i nöd kan använda för att kontakta Världshälsoorganisationen för hjälp.
Framgången för denna strategi beror på professionalismen och samarbetet hos dem som tillhandahåller hjälp (som fältsjukhus). Enligt Johan von Schreeb var det “patetiska” internationella svaret på jordbävningen i Haiti 2010 drivkraften till denna strävan.
Det rådde fullständig anarki. Inte jordbävningen i sig, utan ankomsten av cirka 450 medicinska team var den mest märkbara förändringen i Haiti efter katastrofen.Ett löfte om kvalitetsbehandling.Det finns nu internationella räddningsteam som har kategoriserats av Världshälsoorganisationen (WHO) baserat på kriterier definierade av Emergency Medical Teams-programmet.
Johan von Schreeb har uppmanats flera gånger, framför allt i Ukraina, för att hjälpa de drabbade länderna med samordning. Han har även undervisat lokal sjukvårdspersonal i det av Karolinska Institutet utvecklade systemet för triaging av skadade.
Genom att hålla saker rakt på sak och öva ofta, kommer prioriteringarna så småningom att bli andra natur. “Det här är en enorm hjälp i en katastrofsituation och det minskar paniken som så lätt kan uppstå när man hanterar ett stort antal skadade människor”, förklarar Johan von Schreeb.
Detta kommer att ge en målinriktad metod för att hjälpa medicinsk personal i kristider. Det finns dock ett antal andra, mindre allvarliga hälsoproblem också. Diabetes, hjärtinfarkt och förlossning är exempel på vanliga åkommor som inte behandlas, och vaccinationsprogram rinner ofta ut.
Det finns en utbredd brist på mat, vatten och sanitära anläggningar. Psykologiska trauman är också ett problem i Ukraina, där människor upplever mycket ångest och skräck som ett resultat av separationen av barn från sina föräldrar.Enligt Johan von Schreeb krävs “kunskap och erfarenhet, inte bara goda avsikter”, för att ta sig an dessa olika hinder.
Konstnären: Johan van Schreebs porträtt
Hans team undersöker sambandet mellan länders sårbarhet och hälsoproblem för att utvärdera typen och omfattningen av hälsoproblem efter katastrofer. Johan von Schreeb, innan han åker till ett katastrofdrabbat område, försöker få en känsla av sårbarheten och kapaciteten i samhället och hälsosystemet så att han bättre kan bedöma behoven.
Ukraina spenderar 5 % av Sveriges sjukvårdsbudget per capita. USA har dock fortfarande fyra gånger så många sjukhussängar som Sverige.Tillgången på sjukhussängar är inget problem. Det krävs dock specialiserad utbildning i avancerad vård av stridssår. Johan von Schreeb varnar för att vi måste hålla ett öga på framtida krav. Tidsfaktorn måste beaktas vid sidan av sårbarhetsanalysen. Akuta situationer är där han känner sig mest levande.
Det finns olika stadier i varje katastrof. Det första är alltid min starka sida. Nu när jag har ett tydligare huvud kan jag bättre koncentrera mig, delegera uppgifter och kasta bort irrelevant information. Efter att slumpen av aktivitet lagt sig, ordnar det sig dock. Vid den tidpunkten kommer vissa alternativ att vara borta från bordet, andra kommer att kräva orimligt mycket tid, och byråkratin kommer att finnas där för att kasta en skiftnyckel i arbetet och förhindra att några snabba beslut fattas. Jag saknar ord vid det här laget, säger han.
Som förberedelse för kommande hälsokatastrofer
Johan von Schreeb är en doer som värdesätter effektfullt arbete framför sysslolös tidsfördriv. Han har beskrivit administration som “strupgrepp på kreativiteten”, och hans medarbetare intygar att det kan vara utmanande att få hans uppmärksamhet för byråkratiska bedömningar.
Johan von Schreeb är ny föreståndare för Centrum för hälsokriser vid Karolinska Institutet och han verkar vara en naturlig match för tjänsten. Han tror att en avgörande uppgift blir att utbilda framtida forskare att tänka globalt och kritiskt.
utbyta livsberättelser är ömsesidigt gynnsamt. Han betonar betydelsen av att unga människor “kommer ut och arbetar med uppdrag.” Det primära målet med centrets insatser är att stärka beredskapen för framtida hälsonödsituationer i Sverige och utanför. inte bli bättre.”På ett ögonblick sammanfaller synpunkter: “Den forskning vi har gjort om hälsokriser i låginkomstländer är nu tillämplig på kriser i Sverige, säger han och tillägger, “Hans Rosling skulle ha varit stolt över det.”
