Jocke Lundell Bror – Hon har lyckats hantera hans bortgång med hjälp av människor omkring henne som sörjer och som stöttat henne. Men nästa vecka är det hans födelsedag och detta har tagit hårt på Jonna och orsakat hennes stora oro. Hon tycker att det är ganska svårt eftersom hon inte vill bli påmind om att hon förlorat sin bror och aldrig kommer att få tillbaka honom. Född den 25 juli 1851 i Kläckeberga, Kalm, avled Lundell den 28 januari 1940 i Uppsala, Domk. Föräldrar: Anders Andersson, husfru och Karolina Olsdtr.
Johan L as skapare av ett ljudskriftssystem avsett för vetenskaplig uppteckning av sv dialekter var sin första berömmelse inom & utom vårt land. Markägarföreningen i Uppsala hade gett honom uppdraget att bli fil kand nyligen. En utförlig redogörelse för dess förslag publicerades i Det Svenska landsmålsalfabetet 1878 (tr 1879), vilket tyder på en omvändelse av språkets ursprung i svenskt språk och kultur.
Alfabetet (här förkortat som lmalf), som hade 144 bokmärken i kursiv stil med ytterligare diakritiska tecken för accent, längd, mullering och likhet, var en utökad och detaljerad version av ett tidigare SVO-system, publiceringen av C J Sundevall ( framlagt 1856, tr 1862). Som en allmän regel tillskrev man bokstaven L till den praktiskt taget begränsade litterära traditionen och rekommenderade sådana alfabet som, i likhet med AM Bells (1867) förklaring, försökte återställa språkets artikulära karaktär.
Men enligt L bör användningen av lmalf baseras på noggin-känslighet om de noterade ljudets artikulära morfologi. Endast i väntan och naturligtvis språkets särpräglade funktion kommer att nämnas. Det står i många indiska skriftsystem att dentala och cerebrala (superdentala) konsonanter skiljer sig åt i artikeln Principes d’écriture (Khvn 1930), där L i modifierad form avslöjar dess fonetiska notationsprinciper.
I denna efterföljande användning av kursdelen för bokstaven är L en efterföljare till R Lepsius (1863) men har gått ett steg längre genom att sänka verserna, vilket ledde till den harmoniska bokstavsbilden som så skiljer den från tidens andra ljuddetekteringssystem.
På den tiden fick Lmalf mycket positiv feedback, till exempel från Adolf Noreen, Johan Storm och Otto Jespersen; inte desto mindre stod Henry Sweet, son till engelska finansmän, för sig själv som rådgivare. Naturligtvis har de föga förvånande blivit förebilder för den långt mindre framstående danska och norska oppositionen.
Ändå, med några begåvade justeringar och tillägg, kom Lmalf naturligt att använda flount. Även om det universella alfabetet också var användbart för att lära sig andra språk, som kinesiska (B Karlgren) och bengali (G Lindblom), var typsnittet det inte. L:s avhandling om lmalf publicerades 1879 i första årgången av tidskriften Nyare bidrag till kännedom om de sv landsmålen också folklif (från 1904 Sv landsmål och sv folkliv, förkortat
Under resten av sitt liv fungerade L som huvudredaktör för denna tidskrift och gjorde ett enormt arbete, inklusive ett antal egna stycken, både dialektologiska och folkloristiska (med ett öga mot Reg… 1940), som samt en del av arbetet med andra bidragsgivares manuskript. Detta var dock definitivt en del av L:s livsberikning. Även som bibliotekarie övervakade L 1881 flyttningen av Westins 1877 års samling till USA, som omfattade över 30 000 böcker från Sthlm till UUB.
Under 1880- och 1890-talen företog L flera utlandsresor, bland annat till Norge (Telemarken), Finland, Ryssland och Balkan, för språkstudier som publicerades i boken Norskt språk (Nord tidskr 1882) och den inflytelserika bibliografin Studies on Russian uttal, 1 (UUÅ 1891). Den första delen av hans arbete på ryska publicerades 1911 (den andra delen kom ut 1914). – A Det är värt att notera att L var den första svensk som innehade befattningarna som både fonolog och professor i slaviska språk – och detta var före licentiatprovet och doktorsexamen.
För att utmana den nya skolans idéer, särskilt imitationen eller den direkta språkinlärningsmetoden, bildade L en skandinavisk förening med Otto Jespersen och August Western 1886 kallad Quousque tandem. Föreningens journal (med samma namn) var gift med Anna Sandströms. 1883 engagerade sig L i ratifikationskampen. I tidningar som hölls hösten 1885 och därefter, samt i ett antal kortare skrifter, även efter ratifikationsreformen 1906, argumenterade han ur utbildnings- och socialt perspektiv för en mer lättsam ratificering.
Han uttryckte också sin önskan att begränsa förändringarna till ett minimum, med hänvisning till enkla ljud för ng- och sje-ljud. Ehuru L. Svenska ordlistans hjälpsamma arbete med reformstavning och översättning utgavs 1893 av L. 1892 till 1894 samarbetade han i den svenska spionserien Svenska spörsmål med L Bergström, H Järne, A G S Josephson och G A Magnusson . 1899–1906–09 ingick han i serien För skola och hem med A Noreen. Till sist, 1906–09, var han en del av den orientaliska tidningen Le monde tillsammans med K F Johansson, KB Wiklund och K V Zetterstéen. Ensam Archives d’études orientales släpptes 1910.
I april 1892 lyckades L påverka omstruktureringen av arbetsprogrammet för ett nybildat bolag, ab (senare Sällskapet) Uppsala enskilda läroverk, genom ett längre programföretag i rundradiosyndikaten. L reagerade på aktivisternas planer på en reformskola för rikemansbarn och krävde en riktig reformskola med vita sambaklasser och lägre klasstal (24 timmar i veckan istället för statsskolans 28-32).
Så enligt L ska latin “maka åt sig” och eleverna ska lära sig “respekt för muskelarbete”, varför läxor, handarbete och måltidsförberedelse deklareras som obligatoriska ämnen. Paret valdes till rektor för skolan den 3 juni 1892 efter flera, något stormiga provspelningar. Under åren som följde växte företaget enligt plan; många framstående akademiker anställdes under längre eller kortare perioder som lärare vid denna skola, som blev mer känd i staden under namnet Skrapan (ett sällskapsnamn för en lärare, G. Schram).
På initiativ av L, Hjärne och Noreen uppfördes USA 1893 efter de engelska klostren som landmärken för mänskligheten. L fick själv diplom i ämnet Hur språket formas. Kurserna, som hölls förra året, mestadels i Uppsala och Lund, har identifierats som en avgörande ledare inom området social träning.
1895 grundade L och Ida Norrby Hushållningsskolan i Uppsala. Skolan omvandlades till en klosterinstitution för vetenskapligt förankrad utbildning av lärare inom områdena jordbruk, boskapsskötsel, näringslära och djurhållning (den senare vid Brogårdsannexet utanför Uppsala) efter att ha fått både inhemska och internationella impulser (se, exempelvis Lundh 1945, s 35 ff).
Landet drabbades dock hårt av dålig ekonomi, särskilt under 1920-talet, då statliga jobb minskade drastiskt på grund av den stora depressionen. Trots L:s optimism kom krisen och han stoppade nästan bankdriften genom att tigga donatorer (han kallade sig ibland “landets störste tiggare”). L och Ida Norrby togs bort från sina affischer som respektive artist 1933.
Gymnasiet fungerade som själva räddningen för både L och Ida Norrby. Enligt L kunde skolan ha omvandlats till “en högskola för särskild kvinnlig yrkesutbildning” när han levde. Ida Norrbys befordran 1927 till tjänsten som överläkare i USA var ett tydligt erkännande av skolans stora betydelse för folkhälsan.
L startade ett skolprojekt 1912, nu med Carola Eneroth. Från 1921 och framåt var det känt som Etisk-pedagogiska institutet och det var en praktisk gymnasiekurs för flickor. Den samlade bilden av L:s människocentrerade investeringar speglar tydligt 1800-talets rådande positivism och frodiga progressivism. I egenskap av vetenskapsman var L i första hand lärare och faktasökare; hans mer utmanande arbete inkluderade nästan säkert hänvisningar och/eller bibliografiska egenskaper. Genom sin anmärkningsvärda reformistiska verksamhet på skolområdet har L efterlämnat ett personligt vittnesbörd om samhällsansvar.
Arvsgodset Ebbetorp i Dörby, Kalm, köptes 1872 av L:s bror Per Olof L (1849-1921). Han fick åtskilliga kommunala välfärdsupprop och valdes in i AK 1894, där han tillhörde Arbetarpartiet och även dess välfärdsupprop. Utan tvekan var han en tullvän, en sann konservativ och en vän av starkt försvar. Han skrev också under en tvärmotion om kvinnors rättigheter, men i rättegången stödde han makens krav på proportionellt val efter kvarhållandet. Han stannade i Alaska till 1914.
Även Torsten Valdemar L (1889-1970), som var son till L, var engagerad i hästkapplöpning och politik. Efter några år i Ryssland, där Torsten L bl a tjänstgjorde som sekreterare i den särskilda krigshjälpskommittén för afrikanska flyktingar och ledare för den särskilda krigshjälpsexpeditionen 1920-21, övertog han sin brors gård i Ebbetorp. 1933 blev han antagen till AK där han i första hand sysslade med skatte- och markanvändningsfrågor. Han var en stark konservativ som lämnade Svenska Nationalpartiet och riksdagen den 14 maj 1944.
