Andrev Walden Familj – Andrev Walden ser ut att sova extremt länge. Lakrits. De är inkapslade i papper, så att plocka upp dem är enkelt. Det är en tuff karamell, perfekt för scener där du inte vill att förgrundselementen ska smälta in i mosaiken. Innan detta var det inget positivt. Ingenting är verkligen gratis på en bokmässa eftersom det bara är underhandsreklam.
Andrev Walden har skrivit ett antal verk som ägnas åt lakrits. Kanske har du hört historier om lakritsverksamheten på Folkungagatan och dess äldre ägare. DN retar dig med “Läs mer av denna författare”-länkar till hans andra verk, som kanske är hans bästa eller inte.
Det finns ingen anledning att tycka synd om Hans hälsena. Första kapitlet är klart. Läsarna av Andrev Walden anser honom vara lite konstig. Nöjesguidens Instagramtroll på bokmässan har stängts av, liksom DN:s kommentarsfält under hans skrifter. Hans författarskap är tydligt och lätt att förstå. Så mycket rider på hans egna mentala processer och sociala relationer. Hans fru och barn.
Inspiration till mitt skrivande kommer nästan alltid inifrån. En indikation på svaghet kan vara brist på självmedkänsla. Det är mindre svårt att bedöva sina uppfattningar genom att först vända sig inåt. Man kan skriva från en nybörjares position istället för att verka veta allt. Kommer ingen att berätta för mig.
Den låga punkt från vilken allt annat steg upp till förstärker dramatiken. När hans sista termin på journalistskolan går mot sitt slut, fastställer Andrev Walden vissa spelregler för sig själv. Han hade slutfört och lämnat in sin tentamen, men han hade valt att strunta i sin väghyvlars kommentarer. När du säger att den är klar så är den det.
Sedan försöker han hitta jobb som journalist eller författare men misslyckas. För att hitta arbete måste Andrev Walden konkurrera med sina föregångare. Mervärde till testet. Det är fortfarande några dorrar som är arga för att han kuggade upp körningen istället för att ta körkortet och sedan gav upp. Andrev Walden svarar “ja” på Aftonbladets desperata fråga om hans redigeringsförmåga.
På grund av hur lång tid annonsinnehållet publicerades fungerade jag som executive art director för alla Aftonbladet-inslag tills helt nyligen. Tio år har gått och jag har fortfarande inte hunnit göra om det. Som redaktör kan du ta så mycket eller så lite ledigt du vill. Det finns en stabil lön och en tydlig kommandokedja, men ännu viktigare, det finns en positiv arbetsmiljö med uppmuntrande lagkamrater och framåttänkande ledare.
Som ung vuxen (mellan 25 och 30 år) tyckte jag om att bidra till en publikation. Man belönades för gott beteende och kunde bara lära sig av sina fel under de uppväxtåren. Men vid trettio års ålder tenderar människor att bli trötta och börja förvänta sig mer än de borde. En av livets kvävningspunkter har anlänt. När chansen att påverka unga genom att lyssna på dem missas. Jag hoppas hitta kärlek och tillgivenhet här.
Andrev Walden får tillräckligt bra betalt som redaktör för att fortsätta sin andra passion – skrivande – vid sidan av. Efter att ha släppt Rymdslottet-bloggen har han redan erbjudits ett bokerbjudande. Han kan skriva långa uppsatser efter behag. Han insisterar på att hans blogg fortfarande är hans mest lästa text.
Skärmdumpar från videor av det kungliga palatset är grunden för hans onlineseriemaraton. I berättelserna om Andrev Walden rör sig de filosoferande härskarna i Rymd snabbt. Planen var att boken skulle följa samma format som bloggen, men om förlaget vill vinna över läsare får de ta in fötterna. Det kan slå Andrev Walden som märkligt.
Mina handlingar var så uträknade att de inte kunde misstas för något annat. Att de gick runt i en ring och tänkte på rågfältet. Det borde finnas en populärvetenskaplig bok som förklarar varför monarkins felinformerade övertygelser är felinformerade om de förekommer i tidningar.
Men på grund av det ger han upp skrivandet. Efter en tid som bokhandel och ett uppehåll från Aftonbladet är han tillbaka för att utöva ett jobb där som krönikör. Han har nyligen producerat en bok, en samling kronjuveler, och bidrar aktivt med ledarskap och kulturuppsatser till DN. Hon är solskenet till ditt mörker. Trots detta fortsätter han att söka efter författares namn på webben.
Utanför Ica på Folkungagatan sa Andres Lokko en gång till mig att får man tillräckligt många utmärkelser kan man kalla sig författare. Och så genomför jag det. Men det verkar helt enkelt inte etiskt att göra det innan en roman publiceras.
Tur, jag tycker det är fantastiskt att han skriver en roman. Med tanke på hans yrke som författare och hans nuvarande närhet till författaren finns det en chans att de hänger ihop. Om allt löser sig kommer boken att förvandlas till ett vinterparadis, men det finns ingen värme att finna i stanken. Andrev Walden, med andra ord, är en sann procrastinator.
Min skrivprocess är ganska lång. Min hängivenhet till mitt skrivande har lett till missuppfattningen att jag är en av Sveriges bäst betalda krönikörer. Det här är en mycket svår uppgift för mig. Min goda vän Caroline Ringskog Ferrada-Noli hälsade mig i morse med “Andrev, du kanske inte är författare?” Hon kom ofta med helt absurda uttalanden. Det var extremt surt, men hon sa det förmodligen bara för att skapa problem. Behovet av att skriva slog mig som ett ton tegelstenar.
Tidigare var jag gymnasiemästare för Linköpings stad. Berättelsen har också en bakgrund; det var trots allt jag som bestämde vem som skulle bli mästare. Jag startade turneringen samma vecka som SM gick i spillror, så alla skickliga spelare var redan utslagna. Så jag behöver två paket biobiljetter.
Han behöver lite betänketid på frågan om han kan några andra språk än standardpriset. Timingen är rätt för att öppna en ny lakrits. Jag vägrar att låta mig luras av det enkla tricket att korsa tummen och pekfingret och sedan glida fingertoppen över näsryggen. Det är lika lätt att få som resten av de gratis sakerna i den här världen. I Andrev Waldens mardröm uppstår frågan om man ska framställa sig själv som självcentrerad eller osjälvisk.
Jag är en självcentrerad idiot. Jag tittar på omvärlden och jag ser inget samband mellan den typ av människor jag gillar och den typ av människor som har bra självkontroll. Goda män har en tendens att vara lite på den skrämmande sidan.
Jag känner en längtan att utmana Andrev Waldens känsla av självförtroende. Eftersom jag skulle vilja tro att han arbetade som redaktör på Breaking News med Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, har jag döljt mina goda nyheter med lite skräck. Jag ska se om jag kan komma i kontakt med Emil Persson, programmets producent för Filip och Fredriks nya show, Alla mot alla. Fördomspodden ocks människan. Allt beror på deras förtrogenhet med varandra om detta ska ta fart.
Jag är nyfiken på om han är bekant med Fördomspodden också. Är vad han gör. Du anser att dina läsare borde vara mer bekymrade över, säg, rymden än ditt personliga liv, och du vill att din redaktör och dina medarbetare ska veta detta. Du är på jakt efter rätt skämskudd. Men å andra sidan låter man en glad flin dingla från kudden. Du lever på toppen av att veta att alla från 20-åriga flickor och deras pojkvänner till din mormor (64 år) är helt förtjusta i dig.
Jag läser de flesta kommentarerna på DN, därför läser jag det mesta av sa 64. Men om det du säger är sant, att det finns unga män som vet vem jag är och som tycker positivt om mig, så är det verkligen en väldigt uppfriskande nyhet . Om så är fallet hoppas jag att jag inte går under med min egen avkomma.
Det formella svaret är bra; ja. Men jag har aldrig tänkt på det. Idoldyrkare är trevliga att ha i närheten, men jag kan leva utan dem. Andrev Walden var känd under många andra namn när han var barn. Men han berättade det inte för någon annan. Istället visade han sin mamma papperspåsen som innehöll bevisen för att hennes son hade blivit misshandlad. Och han såg förtvivlat på sig själv.
Det viktigaste är att det fungerade. Det hjälpte mig att visualisera min förmåga att recitera. Även om jag redan hade filtrerat bilderna. Han plagierade också sitt CV. När min mormor gick bort skrev jag ett lovtal till henne på en veckotidning.
Hela din strumpa var en fat. Jag räckte den till henne med orden: “Jag har skrivit ett dikt till dig på din födelsedag.” Hon tyckte det var fantastiskt. Hon svarade: “Andrev, du ska bli författare när du blir stor.” Och sedan dess har jag tänkt på att bli författare. Jag kan bara sucka, men den enkla handlingen har alltid präglat min existens. Jag tänker bli författare.
