Jan Eliasson Sjuk – Kommunikationsexpert och poddproducent Andreas Utterström. Han är en regelbunden insändare i svensk radio, TV och TV4, och han är allmänt erkänd som en auktoritet inom amerikansk politik. Med tiden blev han reporter för NA:s ungdomssektion. Han är en frilansjournalist som är särskilt intresserad av amerikansk politik. Det som fick in honom i SVT:s Gomorronsoffa var en kombination av faktorer.En hemresa som inte är helt okomplicerad.
Hela Jan Eliassons arbetsliv har präglats av krig och sabotage. Viljan att förbättra världen till förmån för andra är ett arv som gått i arv från generationer som inte kunde förverkliga sina egna professionella ambitioner. Jan berättar om hela sin resa i en ny minnesbok, inklusive stopp i Guldheden i Göteborg och FN skrapan i New York.
Han har besökt 104 olika länder. Denna högt uppsatta världsmedborgare har bara gjort en kort resa till Finland sedan coronapandemonium kollapsade.Den gemensamma tiden hemma visade sig vara ett utmärkt tillfälle för Albert Bonnier, Jans pappa, att göra det som har sysselsatt hans tankar i många år: sammanställa sitt livsverk till en bok.
I memoarboken Ord och handling – ett liv i diplomatins tjänst kan läsarna följa Jans arbete i krigsområden, inför naturkatastrofer och svält och i möten med mäktiga ledare.Unga män intresserade av världen utanför Sverige, jag hoppas att du läser min bok. Han säger med en blinkning när vi träffas vid förlagets bord “Men det skulle inte vara så förvånande om boken också lästes av riksdagsledamöter och andra politiker.”
Det var mot alla chanser att arbetarklassens unge som växte upp Uppe i en lägenhet med ett sovrum i stadsdelen Klltorp i Göteborgs huvudstad med två föräldrar som älskade varandra när de arbetade på en strumpfabrik skulle en dag få högsta möjliga akademiska examen.
Mamma och pappa var jättefina, säger han tårfyllt. Båda var väldigt gröna, men ingen av dem fick någonsin möjlighet att förverkliga sina yrkesdrömmar. Istället spelade de allt på att jag och min bror Roger skulle få de möjligheter de saknade. Jag kände mig pressad att få mitt liv att räknas till något meningsfullt.
Jan minns tydligt dagen då han fördes in i familjen av sin far John, som visade honom tidningsbilder på de slående krigsoffren i koncentrationslägret där de hölls. Medan detta pågick satte Jonnes mamma Karin upp väsen och sa: “Jonne, du kan inte visa din vän de där rostade fotografierna. Det kommer att vara med honom för alltid.
“Det är precis vad jag vill”, svarade pappan. Och så var det också. Bilder på torterade män från mina senare besök i flyktingläger har återvänt för att förfölja mig. Jag har alltid vetat att jag ville göra det bästa för andra människor och arbeta inom det område som mina föräldrar ville ha för mig.
När Jan var 11 år gammal gav hans höga intelligens honom en plats på det prestigefyllda Hvitfeldtska gymnasiet. Arbetarklasselever som han var en minoritet på hans skola, och han var en av dem. Det fanns inget oupptäckt förfall i subventionen.
Säg till om det blir viktigt för dig att slåss mot orakel efter det som hände. På senare år har jag haft den stora turen att vara i en auktoritetsposition i ganska enkla situationer. Min medvetenhet om det finns redan utan att jag aktivt behöver söka det. Dessutom kan jag skapa kontakter med människor över alla sociala skikt.
Med bara några dagar mellan Suezkrisen och den sovjetiska invasionen av Ungern sommaren 1956 utökades Jans kunskap om världen bortom Sverige dramatiskt. Det lokala demokratiska partiet såg upp till bondesamhällets patriark. I söndagsnumret av The New York Times läste 17-årige Jan om en ung, blivande senator vid namn John F. Kennedy som tittade på presidentskapet.Han förutsåg med entusiasm att värdfadern skulle bjuda Kennedy till en viktig sammankomst av det demokratiska partiet.
Värdpappan beklagade förslaget med skepsis, men eftersom den gode mäklaren Jan var där redan då, fick han honom att gå med på att ha Kennedy som reservplan ifall senatorn som var planerad att gästa förmodan inte skulle vara tillgänglig. .
Till sist kunde Jan uppfylla sin önskan eftersom den förväntade besökaren visade sig vara ganska ovillig att göra ett besök. John F. Kennedy välkomnades till stan med orden “Du skulle inte vara här ikväll om det inte vore för den svenska utbytesstudenten som satt bredvid mig.”Under applåderna kallades Jan till huvudbordet så att han kunde ta hand om mannen som tre och ett halvt år senare skulle bli USA:s 35:e president.
Det där lilla kortet har legat undanstoppat i min pappershög så länge jag kan minnas. Många år efter att jag blev FN-ambassadör i New York träffade jag Ted Sorensen, som hade varit med John F Kennedy i Indiana. När jag berättade vad som hade hänt blev han häpen och frågade: “Var det du Intensiv press.
Resan till USA visade sig vara en avgörande vändpunkt för min framtida karriär.Den 18 september 1961 inträffade ännu en ögonöppnande händelse. Jan, som fyllde 21 dagen innan, var mitt i en militärövning när han på en knasig radio hörde att hans hjälte, FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld, hade omkommit i en flygolycka.
Jag blev skakad både av själva händelsen och att den inträffade den dagen jag fyllde 21 och skulle komma in i vuxen ålder. Det var då jag insåg att jag måste säga till mig själv att jag borde få ett jobb hos FN eller UD.Sedan kom inlägg i Paris, Bonn, Washington och Harare. När han äntligen återvände till Sverige 1980 erbjöds han chansen att gå med i FN som en förbindelselänk mellan Iran och Irak.
Under de kommande fem åren kommer Palme och Eliasson att fortsätta agera som radarpar i flygtrafiken mellan de expanderande länderna. Det var långt ifrån säkert att försöka övertala Saddam Hussein, Iraks diktatoriska president, att lägga ner svärdet. Vid rätt tillfälle uppstod en fruktbar möjlighet som Jan kunde dra nytta av resten av sitt liv.
Det var mitt fel att Irakkriget bröt ut; Jag hade satt ihop förhandlingshållningen med en olycklig formulering som lade skulden på mig.När jag kom till mitt hotellrum började golven knasa. Jag antog att ljudet producerades av en luftkonditionering.
Jan var övertygad om att Saddam Hussein inte skulle nöja sig med att bara spionera på honom, utan tänkte istället eliminera honom från vägen i samband med nästa dags helikopterresa till en frontlinje.
Saddam Husseins klassiska taktik för att hantera sina motståndare var att låta en helikopter krascha in i deras område. Han var förkroppsligandet av godheten själv. Jag bestämde mig för att inte återvända hem, så jag skickade ett brev om ursäkt till min vän Kerstin.
Jan hade turen att återvända till familjen Eliassons långvariga residens i New York innan patentet utfärdades. Det stod klart att det ur Olof Palmes perspektiv var säkrare att åka på biopaus i Stockholm än att hamna i en strid. zon. Jan passerade mordplatsen på väg till vårt möte på Bonnierförlagen på Sveavägen. Han kan se Palmes grav på Adolf Fredriks kyrkogård strax bortom förlaget varifrån han sitter i soffan.
Det är en rund sten rakt framför oss. Tyvärr har de läkande träden som hade stått bredvid gravarna huggits ner av sabotörer, medan han suckar.Jan och Olof Palme bildade en stark vänskap genom sina täta långväga fly-ins, som sträckte sig in i deras privata liv. Jan lämnades med ett stort tomrum efter Palmes död.
Det tog ungefär en vecka innan jag bestämde mig för att skriva något om mordet i min dagbok. Jag kan fortfarande inte linda huvudet kring att Olof får gå på bio utan flytväst. Jag har försökt måla ett heltäckande porträtt av honom i min bok. Många såg honom som hethårig och temperamentsfull, men han var också extremt kunnig. Han kunde sitta där och lyssna på andra sidan utan att bli avbruten.
När Jan utsågs till utrikesminister av statsminister Göran Persson 2006 var det en allmän uppfattning att Olof Palme hade dött och gått till himlen.Det var möjligt för mig att tänka “det här är något min pappa skulle se om han var här” medan jag stod på stora valmöten. När jag blev FN-ambassadör och deltog i konflikten mellan Iran och Irak, dog båda mina föräldrar.
De var riktigt stolta, märkte jag. Men de fick aldrig uppfattningen att jag blivit FN:s utrikesminister eller biträdande generalsekreterare. Men det gjorde ont, för de såg mig göra de saker de kanske hade önskat att de kunde göra i sina egna liv.
