Helen Sjöholm Ung – Helen Sjöholm, som är 40 år, har gått tillbaka till mannen som först bad henne att framföra huvudrollen i originalmusikalen “Kristina från Duvemåla”. Det är inte bara ansträngande att omtala henne som “Benny Anderssons fru”, utan det finns mer än så. När hon spelade rollen som refrängsångerska i Benny Anderssons orkester, BAO, fick hon en dundersuccé med den här låten.
För åtta år sedan, när hon gav ut sin debutsoloskiva, saknades den populära låten “skäggen”, som hon cyniskt kallade Björn och Benny. När jag träffar Helen på det svenska skivbolagets högkvarter i Stockholm är hon direkt från en fotografering, enligt alla inblandade i släppet av albumet. Hon verkar lugn, tillfreds och i samklang med sig själv, å andra sidan. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad.
Helen, hur mår du idag?
Jag kan knappt vänta med att dela mitt nya album med världen, som innehåller coverversioner av Billy Joel, med alla. Jag är ingen skivproducent precis, men jag har försökt släppa ett album i åtta år nu. Det här är en bra tid för mig just nu.
Hur ser skivomslaget ut enligt dig?
Jag skulle föredra om folk kunde ge det ett par snurr. Nedladdningen kommer att ta lite tid. Det krävs vid några få lyssningar. Enligt mig ska man lyssna på några härliga gamla låtar och njuta av att de har fått liv igen.
Jämfört med Billy Joel, hur skulle du säga att du är?
Inte mycket, annat än vår gemensamma kärlek till New York.
Hur skiljer sig New York från resten?
Jag kommer att skämmas väldigt mycket där för jag tycker inte riktigt om hissar. Redan från början blev jag kär i staden. Alla ögon på män och scenen på en gång.
Där skulle du bli en annan person, tror du inte?
Åh, absolut! Du behöver inte ändra dig för att vara dig själv. Det finns inte mer än så. Att man blir vänligare och mer utåtriktad under en termin är dock obestridligt.
Det tar bara ett år efter det. Hur är känslan?
Det finns två sidor av det. Efter att ha varit nära Ruben under hans första år valde jag att ta avstånd lite. Jag har svårt att hålla mig uppe. Jag tror att det är inom vår familj. Något kräver mycket originalitet. Inslaget av svartsjuka är också närvarande.
Vad liten du var!
Till mig är liten har många bilder och människor. Dessutom finns det många speciella bilder som hjälper mitt minne. Vår mamma skrev bedårande små berättelser för vart och ett av våra 10 album när vi var barn, och våra tre av oss hade turen att ta emot dem. Jag var den typen av person som sjöng, pratade och läste hela tiden. Det är mycket ifred hur jag har alltid varit vid behövde.
Alternativt var jag en produktiv sångare; när jag var sjuk låg jag i sängen och bältade fram melankoliska låtar. När jag var liten var jag väldigt försiktig med hur jag använde min medicin. Hon hade nästan nått min ålder när hon blev sjuk. Vid flera tillfällen följde jag med dem och sjöng på gården när hennes föräldrar satt i deras gunga. Allt var så bekant. Tvärtom var min familj alltid full av energi.
Tycker du att det innebär att ha en bra barndom?
Det får en att känna sig uppskattad, och jag har alltid känt så. Och att göra saker i grupp. Att gå till bastun och skogen var bara två av de många familjeinriktade aktiviteter vi njöt av. Med tanke på att min mamma var lärare och underbar med barn är det konstigt att jag har en pappa som är så omogen och full av skratt. Vi trivdes och det tog tid, båda är egenskaper jag saknar när det kommer till mina egna barn. Mina föräldrars kärlek till varandra har fått oss att känna oss väldigt trygga.
Är det inte bra med något?
Visst, vi skulle ha dansat hemma, och vi var verkligen inte bra på att fira varandra. Det säger sig självt att ingenting någonsin är gratis. Min mamma var aldrig den typen som stod i kö efter mat eller tittade på från sidlinjen. Ingenting blir gjort i ett vakuum, och det blev både hjälpt och bevittnat.
Men som jag har haft nya möten med. Fram tills jag blev lite äldre hade jag svårt att hitta en besättning som passade mig. Enligt jag var ganska viljestark, tror jag att många ryggade tillbaka. Men jag har alltid krävt min egen lilla värld att fly in i. För gemenskapens skull och min passion för att sjunga var det som att återvända hem när jag knappt hoppade i en bil.
Har det självvalda experimentet följt dig på nära håll sedan vaxåldern?
Det finns tillfällen då jag helt enkelt inte känner för att interagera med andra eller ta in mer information. Jag har inga problem att ta upp andras energi; det är användbart i mitt arbete, men det kan ibland vara otroligt slitsamt.
Vad händer i ett förhållande när en partner känner sig djupt engagerad i den andra?
För att träffa en man som, gick jag till extrema ansträngningar. Vår förmåga att vara två blir starkare med tiden, och vår önskan om ensamhet minskar. Nu när jag äntligen kommer nära någon på en mer avslappnad basis, hade jag ett långt förhållande tidigare som kännetecknades av min sömn och jobbar mycket. Många känner sig överkörda och reagerar negativt på mina behov i samhället. David är dock inte sådan.
Din ex-pojkvän var sjutton år äldre än du, och du har arbetat mycket med män i allmänhet. Hur blev det så här?
Bara så du vet har jag inte haft några äldre som ersätter min pappa. Det har blivit så att många har varit äldre än jag, ändå trivs jag med att vara bland män. Min skicklighet på frenetiskt jonglering har förbättrats till en häpnadsväckande grad under åren. Tvärtom har jag gjort ett dåligt jobb med att låtsas vara mamma.
Kommer du i konfrontationer med killar mer naturligt för dig än med tjejer?
Vem vet? Jag hade en fantastisk tid att turnera med Benny (Andersson, red:s anm) och hans orkester för inte så länge sedan, och jag älskar att vara runt djur.
Det har lärt dig något, eller hur?
Jag har precis varit ute med män och har fått lite självförtroende. Omvänt är jag nog inte så utåtriktad när det kommer till män, därför har jag inte tackat ja till många inbjudningar. Berätta om ditt första möte med David, mannen du träffar nu. Det var onekligen ett klick.
Han passade perfekt in på min stereotypa bild av en stadsman: han var helt ointresserad av sport och fast förankrad i stadslivet. Alla bilder jag hade av min inbillade våldtäkt av min man var bedårande. Jag ser inte längre mig själv i samma ljus. Kanske ligger hans dygd i att han är så olik mig, men jag kan samexistera med honom.
Du är nu officiellt skild efter ett långt förhållande. Hur har det lärt dig?
Inte bara tar läkning tid, utan jag har också lärt mig att det är viktigt att kunna härda då och då. Det kan vara helt bra, och det kan vara helt oväntat. Att kunna skiljas från varandra är också avgörande. Det måste finnas mycket mer kommunikation mellan dem, enligt mig. Dessutom engagera sig i fysisk beröring.
Tror du att kärleken varar livet ut?
Jag tror på det för att jag ser det hos mina föräldrar. Du önskar uppenbarligen något illa, men du kan inte älska det.
Hur mycket tänkare är du?
Det försvinner också mycket snabbt. Min barndom upptar mycket av mina tankar, men när jag står vid mitt skrivbord försvinner tankarna. Kanske är det för att jag kan varva ner helt medan jag jobbar som jag trivs så bra med mitt jobb.
Kräver sång att du är fullt påklädd?
Jämförelsen är väldigt lätt för mig att göra. Vissa miljöer och låtar verkar bara matcha mig, och jag verkar få fler bilder av de låtarna.
Vad är din syn på livet?
Alla aktiviteter som du vill att jag ska delta i kan jag förstå fullt ut. Och jag hade turen att jag fick vara där borta när Ruben kom också. Även om min karriär är väldigt viktig för mig är han och har alltid varit min prioritet nummer ett.
Är det självklart att dela livet?
Personligen tycker jag att alla borde behöva ta reda på vad syftet med livet är. Jag gör mitt bästa för att uppmärksamma de saker som jag tycker är viktiga, men det finns tillfällen då jag bara måste släppa taget och inte bearbeta allt som händer runt omkring mig. Jag ser det som en likhet med att ta hand om mig själv så att jag kan vara en bra mamma för Ruben, vilket är en stor mening att vara delaktig i hans liv.
Din musik har ett sätt att få tårar i ögonen när jag hör den. I ditt hjärta har du en sådan unik ömhet. Har du någon känsla av det?
Oui, je peux le faire. Jag lär mig mycket nytt när jag sjunger. För mig blir det också identiskt. Om det bara finns där, då gör jag det inte själv. När jag kliver upp på scenen händer något, även om jag inte tror att jag ska fixa det innan mitt framträdande. Jag lägger ner mycket tid och kraft på att hitta en del saker, men jag tror inte det är nödvändigt att fixa dem när programmet faktiskt är igång. Utöver det kommer ingenting att hända mig.
Det känns nästan som en liturgisk upplevelse!
Gå bara bort från det och låt dig själv vara totalt sårbar. Man måste fortfarande delta.
“Är du religiös?”
Nej, jag är inte religiös, men jag har sökt. Jag värderar naturen högt. Den platsen har potential att ge mig den otroliga känslan av att vara en liten kugge i ett mycket större hjul. Men jag kan inte lita på en enda högsta makt för att kontrollera universum. Enligt min uppfattning är att vara mottaglig för andra människor, situationer eller känslor nyckeln till att hitta ett syfte med livet.
