Hanne Kjöller Familj – Tsunamin tillförde en ny dimension till arbetsbeskrivningen.Då verkade det som ett otroligt privilegium att ha en bakgrund inom vården. Om saker och ting går på det sättet, skulle jag vilja vara där och hjälpa till att avrunda de vilseledande. Det handlar inte om att vara bra så mycket som det handlar om att hitta tillfredsställelse i sitt eget liv. Många människor tror jag känner så här. Det fanns en bra anledning till att folk tog med sallad och tjurar till oss.
Den största förändringen som digitaliseringen medfört är ommärkningen av hälften av alla läkemedel, vilket hon beklagar i sin nya bok.Många fördelar med elektroniska tidskrifter är erkända. Dock skapas dokumentation i en sådan volym att ingen läser den, åtminstone inte omedelbart.
Det förvandlas till ett svart hål där allt stoppas i och ingenting slängs ut. Om min mamma gör abort idag kommer det att antecknas i hennes dagbok när hon är 67 år. Om hon behöver vård inom en vecka för komplikationer är det avgörande information. Men efter det är det bara en fråga om integritet.
Frustration uppstår från de olika systemens oförmåga att prata med varandra. Även om patienten är på samma sjukhus, måste samma information anges upprepade gånger för varje procedur (inklusive röntgen, operationer och medicinska konsultationer). Det är ett enormt slöseri med världens resurser, säger Hanne Kjöller.
Hon menar att “dokumentationshysteri” har lett till att läkare och annan sjukvårdspersonal inte längre tänker själva och istället blint följer instruktioner, eller “kakrecept” som hon kallar dem. Allt för att undvika att bli anmäld till Healthcare Quality and Safety Commission, Ivo.
Genom att dokumentera varje steg i arbetsprocessen skyddar man sig och kan återvända till fastställda riktlinjer snabbare än till sitt eget omdöme. En hänsynslös och demoraliserande ansvarsförskjutning som i förlängningen äventyrar både patientsäkerheten och personalens kompetens, som Hanne Kjöller hävdar.
Vi måste följa instruktionerna även om alla varningslampor blinkar.Till exempel går en ung dam i “Dagbok frn akuten” på jakt efter behandling för sitt synbortfall. Puls, temperatur och andningsfrekvens mäts utöver de vanliga parametrarna under triathlon, och allt går bra. Detta ska ge patienten lägsta möjliga prioritet.
Den detaljerade symtombeskrivningen får dock Hanne Kjöller att bryta rutinen och åter fokusera på sin roll som överläkare. Istället säger en smarrig servicetillhandahållande neurolog: “Vi behandlar det som ett strokelarm” efter en översiktlig undersökning.
Men borde jag inte ha varit en dåre istället?”, skriver hon. Snabbt bort från alla kritiskt sjuka patienter. Istället, som Hanne Kjöller hävdar. Problemet är att de vägrar tro att de är fria, eller i alla fall inte så. hjälplösa att de behöver använda räddningstjänst.
Jag håller helt med om att människor ska kunna välja sina egna sjukhus, men det nuvarande systemet där patienter ges möjlighet till vårdnivåer är en katastrof. Akuten ska fixa allt, och nu är allt tråkigt och tungt.Hon hävdar att sjukhusets främsta syfte är att lura sjuka människor att tro att de har något allvarligt när de i själva verket bara blir “släpade” efter att ha letat efter en sjukdom som inte finns.
Tidigare hanterade vi det på rätt sätt; nu måste vi sätta stopp för fel sätt. Patienters bristande kunskap, lättja och intolerans mot medicinska procedurer leder ofta till att de söker akutvård någon annanstans, snarare än på sjukhuset.
Men det är svårt att berätta för någon att de sökte fel värdenivå utan att framstå som obehagligt. av samma veva ser jag inte poängen med att ha en medicinsk receptionist i personalen om vi inte bara kan säga “det här är inte för oss” med en bedoming. När uppmärksamhetsfångande jippon leder bort resurser från svårt sjuka patienter, uppstår en utarmning av akutsjukvården (EMS).
Varför jobbar du inom akutvården om du upplever så svår smärta? Vissa dagar vill jag bara säga: “Ring en helikopter och hämta mig här!”Om en man är i överhängande fara att dö, skulle jag göra allt jag kunde för att hjälpa honom eller hans nära och kära.
Alla fyra medlemmarna i det lilla samhället nära Kongens Nytorv söker just nu jobb, vilket har visat sig vara mer utmanande än väntat för en erfaren läkare. För att få danskt personnummer och bankkonto behöver man en “jobbagent” i området, förutom krngel med byrkratin.
Nu när jag har en har jag burit den på flera anställningsintervjuer. Men det är bara heltidsjobb som annonseras ut på anställningstavlor och jag behöver varken övertid eller betald semester för att skriva. Hanne Kjöller är en känd svensk kolumnist.
Hon började sin medicinska utbildning “utan några baktankar” och återvände senare till den för att bli en mer övertygande förespråkare för hälsorelaterade orsaker. Slutresultatet blev en ny bok och Hanne Kjöller har nu en klar uppfattning om vilken typ av läkare hon vill bli. Ett nytt kapitel i din medicinska karriär väntar dig snart, denna gång i Danmark.
En snårig sexläkare tjafsar om henne, och hon och hennes gäng borttappade vänner mår utmärkt. Trots att hon inte har jobbat på Södersjukhusets förmiddagsskifte sedan pandemins början är Hanne Kjöller välkänd på sin tidigare arbetsplats. var lugn och tålmodig.
Det är dock bara de som håller med om det jag skriver som får känna av det. De som ogillar mig säger aldrig något.Hon är för närvarande anställd på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm, men hon är villig att åka till vår plats för att genomföra en prövning i Köpenhamn. När Vrdfokus gör en digital incheckning kommer lokalen att fyllas med resekartor. Hennes tre 19-åriga samlingar av mediokra Ikea-möbler står ihopmonterade på golvet. Hanne Kjöllers dotter är en av tonringarna.
Hon har alltid hävdat att hon är dansk, och hennes favoritsysselsättning är att lära sig läsa danska (bland annat). När hennes närmaste vän bestämde sig för att flytta dit efter gymnasiet bestämde jag mig för att följa med på åkturen. Hanne Kjöller tog med sig betydande delar av sin barndom till sin mammas familj i Hellerup, långt norr om Köpenhamn.
Mamma övergav sina studier och flyttade till Sverige av kärlek. Nu har den mödosamma resan genomförts av Hanne Kjöller. Detta sker dock endast under strikta tidsbegränsningar och med lång arbetserfarenhet (både en läkare och en reporter) i släptåg. Under loppet av två decennier har hon skrivit ledare för Dagens Nyheter och gett ut ett stort antal böcker som behandlar ämnen som föräldraskap, åldrande, forskningsfel och bedrägerier inom sjukvården.
Nu ger hon ut “Dagbok frn akuten”, där hennes erfarenheter inom det medicinska området sätts in i ett bredare sammanhang. Det handlar om överanvändning av vården, okontrollerad digitalisering och en personalökning inom akutsjukvården som gått obemärkt förbi.
Under några år efter det började jag få feedback från läsare på Twitter och liknande om hur det äntligen var rätt att jag hade jobbat på ett sjukhus. Herregud, den där killen var på pengarna.Jag skrev mycket i min dagbok när jag var tonåring, och jag har gått tillbaka till det när jag har hamnat i svåra situationer. Att skriva och prata är sätt att organisera dina tankar.
Hon fick sin läkarlicens från Sophiasjukhuset 1989. Det var mycket entusiasm och intresse för träningen för laget, men slutresultatet blev en kompromiss.Jag var helt omotiverad. Målet var hela tiden att bli journalist, men jag kunde inte gå in i skolan eftersom jag saknade den nödvändiga kompetensen. Jag skulle vilja minnas att jag hade två i musik och tre i allt annat förutom svenska.
Jag skärpte mig på det nya året och lyckades ta mig in i den tredje ekonomiska kvartilen. Till och med arbetsmarknaden för journalister var tuff på den tiden och hon hade hört att specialreportrar var det som krävdes. Tanken var att gå direkt in och använda sjukvårdsrelaterade ämnen som bete.
Hanne Kjöller började jobba på Södersjukhuset efter att ha avslutat sina prov, men hon bestämde sig snabbt för att återgå till skolan. Hon arbetade många år med akuten samtidigt som hon studerade statistik, svenska och kommunikationskonst. Efter att ha satt ihop ett kandidatprov började hon istället söka jobb på tidskrifter.
Jag mailade mitt följebrev och CV till alla vänstertidningar i landet.Som personalskribent fick hon andrum för att skapa sina egna idéer om sina husdjursämnen, som sjukvård, politik och välfärdsstaten. Hon försökte inte dölja det faktum att hon kom från en familj av medicinsk personal.
Under ett antal år efter det började jag få feedback från läsare på Twitter och andra sociala medier om hur det var okej till slut när jag arbetade inom det medicinska området. Herregud, den där killen var på pengarna.Så hon har bestämt sig för att återvända till akuten 2019.
Jag vill fräscha upp mina kunskaper för att bli en mer övertygande debattör i vårdfrågor. Jag såg tillbaka också och blev förvånad över de förändringar som hade gjorts i landskapet.Efter 25 år bestämmer hon sig för att chansa på akuten och göra något vågat.
Allt upptill var borta, men allt nere låg fortfarande kvar. Och jag var märkbart bättre på att trösta män i kris när jag var 50 eller äldre än när jag var 24.Hon säger sig nu ha en klar uppfattning om vilken typ av läkare hon vill bli.Jag ska förbli orörlig, som ett fotografi, när jag möter män i nöd. Var inte rädd för att lägga en arm över.
