Gunnar Strömmer Pappa – Jag är jurist som nyligen började arbeta på Gernandt & Danielsson efter att ha grundat och lett Centrum för juridisk rådgivning under de senaste tjugo åren. Jag är fortfarande engagerad som styrelseledamot där.Spotlighten kommer att lysa på specifika tillfällen.
Diskussionen kommer att börja med att ta upp frågor som rör individers interaktion med myndigheter och civilsamhälle. Men jag vill också prata om kopplingen mellan juridik och politik. I vissa situationer kan det verka som att något är lagligt, men man måste ändå överväga om det är politiskt genomförbart eller inte. Exempel är korruptionsundersökningarna på nationalarenan i Solna och härva i Göteborg.
Sedan 2011 finns en nationell målsättning för förbättrad tillgång till barn- och ungdomspsykiatri. (Bup). Målen inkluderar att se till att inget barn eller tonåring väntar mer än 30 dagar mellan den första diagnosen och efterföljande behandling.
I många år har man lärt sig om långa köer, där vissa fick vänta i månader eller till och med år. TV4 har rapporterat att flera områden inte uppfyller hälsogarantin. I januari månad var Sydsverige den enda regionen som nådde sitt vrdgarantinmål. Enligt kanalen fick ingen av de gråtande ungarna hjälp vid rätt tillfälle.
Ivo och Patientnämnderna (PAN) fick veta om långa köer i en gemensam analys som genomfördes i juni förra året. Myndigheter konstaterar att “försämrad vård” utgör en patientsäkerhetsrisk och resulterar i ökat lidande för barn och deras familjer. SvD har tidigare skrivit om hur länge Annas son väntade på en diagnos, som var åtta månader.
Om jag kunde skruva tillbaka tiden skulle jag ringa barnrehabiliteringsmottagningen varje dag. Hon säger i intervjun, “Jag känner mig ledsen och orolig över allt jag har missat.” Anna har bland annat fått raka huvudet. Och tre år efter att han diagnostiserades med autism, uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitetsstörning och talstörning, har hennes barn fortfarande inte kunnat påbörja den känslighetsträning som allmänt anses vara avgörande för hans dagliga funktion.
Marie Berg, chef för Ivos norra division, säger att Anna bara är en av många anställda där. Det blir inga förlängningar av Bups garanti. Väntetiderna är outhärdliga. Vi märker också att systemet är trasigt; om människor arbetade snabbare och slog ihop sina resurser skulle de kunna ge mer snabb hjälp till unga människor i nöd, säger hon.
Det här är inget vi inte sett tidigare; det har funnits i åratal. Vi ser också en ökning av psykisk ångest och ett sammanbrott i psykvårdssystemet. Ivo bevakar de olika Lex Maria-anmälningarna, enskilda klagomer och tips som kommer in till departementet. Tiden att uppmärksamma är när oro för ens liv eller hälsa blir universell.
Ivo har också juridiskt stöd för att omplacera vaktmästare, men den berörda myndigheten på BUP har ännu inte fattat beslut i frågan.Slutligen faller ansvaret på vårdgivarna. Samtidigt har vi under flera år kommit överens om att riskerna med långa väntetider för behandling och utvärdering bör höjas på nationell nivå, som berg uttrycker det.
Den yttersta konsekvensen av det långa köer har rapporterats om under en tid av ett flertal medier, inklusive SvD. Enligt en sökning av Ekot i Sveriges Radio från februari förra året får vi veta att BUP vid flera tillfällen har uppgett att barn och tonåringar har begått eller försökt begå självmord; detta är kopplat till personlig utbrändhet och långa väntetider.
En mamma i en radiosändning från februari 2023 berättar hur hennes vuxna dotter inte fick någon form av samtalsterapi när hon led av ångest, självmordstankar och självskada. Bups enda försök till behandling var medicinskt. Den svenska tidningen Aftonbladet rapporterade sent föregående vecka om självmordet av en äldre pojke som väntat åtta månader på hjälp från Bup.
Jag skulle ha börjat vår resa till Bup mycket tidigare om jag hade vetat hur det skulle bli. Vår unge skulle vara vid liv och må bra idag om han hade fötts då, sa pojkéns mamma till media. Marie Bergers spekulationer om Ivo avslöjar ett extraordinärt plåster som orsakas av social interaktion. Enligt henne misslyckas myndigheter ofta med att ta en “helhetssyn” på barns förhållanden. Landet är format som en stupor. Föräldrar har ett betydande ansvar att samordna sina barns interaktioner med externa myndigheter inklusive Bup, polisen, socialtjänsten och andra.
Enligt berg betyder det att svaret potentiellt kan kollapsa i mitten.Att behöva återhämta sina erfarenheter i flera sammanhang kan vara oerhört belastande för en individs psykiska hälsa. Om harmonin hade varit bättre hade saker och ting blivit bättre för barnen.Väntetiderna för kognitiva bedömningar har ökat på senare tid, vilket framgår av läskunnigheten i Stockholm. Detta på grund av “stora rekryteringss.
Gunnar Strömmer var en ung radikal som inte hade annat än förakt för Bo Lundgren och det så kallade bunkergänget på 1990-talet. Han har nu övergett partipolitiken till förmån för en karriär som jurist på Centrum för rättvisa. Men hans åsikter framkallar en pågående längtan. Nu från dem som tror att kvetching är giltigt:
Att Hanne Kjöller, chefredaktör för Dagens Nyheter, har kallats för “pösmunk” är inget han tänker på. Tvärtom.Att skydda marginaliserade samhällen genom att begränsa rättigheterna för andra samhällen är en farlig väg, varnar han.
Den 12 januari blev han vittne till att två unga juriststudenter bötfälldes med 75 000 kronor för att ha missat antagningstiden för Juridiska högskolan i Uppsala. Orsak? Skolan hade tagit in 30 elever av icke-brittisk härkomst, och kupolen var en öm tumme för varje sökande och ett kort hopp från Rosenbad.
En tid senare gick integrationsminister Jens Orback ut offentligt med nyheten om ett initiativ som går ut på att registrera män efter etnicitet. Allt för att minska diskrimineringen av nyanlända irriterar Gunnar Strömmer på motiveringen.
Vill de att elevernas etniska identiteter ska återspeglas även i klassrummet? Hela poängen är att vi måste sluta separera människor, att vi måste sluta behandla dem annorlunda. Gunnar Strömmer säger på en dialekt som inte kan dölja sina rötter i Foppaland att vi genom att dela upp befolkningen cementerar skadlig diskriminering.
Han borde ha blivit hockeyspelare utifrån siffrorna. Gunnar Strömmer, till skillnad från sina skolrådskollegor Peter Forsberg och Markus Näslund, valde politiken. Bättre än något gammalt träningspass i Kempehallen är Elevator Rant och Vilhelm Mobergs “Därför är jag republikan.”
Jag försöker titta på dem så ofta jag kan. Han hävdar minst två gånger per säsong.Han krediterar sin far, en före detta fartygskapten, och sin mor, en före detta och nuvarande gymlärare, med att ingjuta en stark känsla av samhällsansvar. Lunchdiskussionerna ledde till en remiss till Moderata ungdomsförbundet och sedan till Juristskolan i Uppsala.
1998 klarade han advokatexamen och utsågs till MUF:s ordförande. Där förklarade han fri invandring och rätten till homosexuella adoptioner. Som chef för Centrum för rättvisa har han fortsatt att driva på för svar på angelägna frågor om individuella friheter och rättigheter.Han har äntligen hittat en karriär som gör att han kan kombinera sina två stora passioner, juridik och politik.
Idén till Center for Justice kom till mig när jag arbetade för Institute for Justice i USA, en idealistisk advokatbyrå som engagerar sig för att främja saker relaterade till sexuell läggning och könsidentitet. Jag undrar om någon hade lyckats med att prova något liknande i USA.
Det har också hänt. Likaså med relativt blygsamma medel. Stiftelsen hyr ut två lägenheter i ett hus som en gång var Tjeckoslovakiska ambassaden i Stockholms stermalmkvarter. Som Gunnar Strömmer konstaterar i sin recension av öststatssnittets extrema betongarkitektur på Floragatan 13 är huset å ena sidan intressant men å andra sidan något nybrutalt.
Här kopplar han av i ett rymligt rum med några av Uppsala Law School praktikanter. Han klipper av några av tangentbordets höjder innan han tar bilden så att det blir rätt.Intrycket man får av Gunnar Strömmer är att han är både respektfull och påläst.Kombinationen av detta och det faktum att många av dess medlemmar är unga har fått en del att se Centrum för justitieförvaltning som ett fascinerande forskningsprojekt.
Det hjälper inte att stiftelsen, som nu delar ut över två miljoner svenska kronor årligen, grundades med pengar från de förmögna familjerna Rausing (Tetrapak) och Jochnick (Oriflame).Deras stöd är avgörande och ger oss sinnesfrid.Men jag vill påpeka att 80 % av medlen som bidrags till Center for Justice kommer från individer. Vi beklagar att vi inte kan ta emot statliga eller politiska donationer.
Det är vad vi gör för att behålla vår ärlighet. Gunnar Strömmer, Leif Silbersky och Peter Ahltin smäller alla till PB när deras spaltcentimetersummor jämförs med det totala antalet mål. Allt som Gunnar Strömmer tar in blir till sektioner.Det är andan i alla fall. Hedersamma ord inkluderar “opinionsbildning”.
Som ett resultat av detta ansvarar stiftelsen endast för ett litet antal genuint intressanta evenemang varje år. Individers rättigheter, inte allmän ordning, är ständigt i rampljuset. Intensitetsnivån och de använda metoderna påminner mig inte alls om journalistikens smuts, eller ens om kampanjjournalistiken i synnerhet.En Janne Josefsson som håller i loggboken. Eller, en fortsättning på den rapportering som Expressen publicerade på 1970-talet.
