Gunhild Stordalen Sjukdom – Jag körde på adrenalin och det såg inte ut, men jag var väldigt utmattad. Jag svimmade och fördes till sjukhuset i Washington, DC. Läkarna trodde först att det var en borrelia, som man skulle vara mer förberedd på efter att ha fått cellpresentbehandling. Mina lymfkörtlar svällde till storleken av ägg, och jag blev stadigt mjukare som ett resultat. Jag vandrade omkring och trodde att jag hade cancer och var helt i mörkret, säger Gunhild.
Situationen verkade involvera en infektion snarare än malignitet. Gunhild säger att hela kroppen skakade och att i synnerhet huvudet kändes “hjärndimma” som följd.Efter att jag lades in på sjukhus med systemisk skleros kunde jag fortsätta träffa patienter, svara på e-postmeddelanden och till och med ha telefonkonferenser från min sjukhussäng eftersom symptomen var så uppenbara. Eftersom navet fungerade som förväntat.
Nu kom jag bara in helt tom om vad jag hade gjort dagen innan; Jag hade glömt saker och satt i möten utan att veta vad vi hade diskuterat.När mitt viktigaste verktyg slutade fungera började jag ifrågasätta min egen existens: varför skulle jag ha en så djupgående inverkan på det globala klimatet om jag inte kunde göra skillnad.
Jag har aldrig varit så nära att vilja ta mitt liv som jag var då.Gunhild, som aldrig visste vilken typ av mikrob som härjat i hennes kropp, säger att det tog många doser antibiotika under loppet av fem månader för att slutligen slå ut infektionen.
Hon fortsätter:
Petter är en evig optimist som avgudar måndagar. Han har alltid varit den som tillsatt lite krydda och deklarerat “Det här klarar vi”, men det måste vara utmattande att spela den rollen så länge. När jag blev sjuk igen visste ingen vad som hade hänt mig.
Gunhild Stordalen berättar att parets höga ambitioner och olika arbetsprojekt bidrog till att de fokuserade allt mindre på varandra.När jag först avslutade min doktorsexamen kunde jag resa jorden runt med min vän Petter och sitta i styrelsen för hans hotellkedja, Nordic Choice. Ju mer framgångsrik EAT blev, desto mer krävdes jag att göra mig tillgänglig för teamet, ta ett större ansvar och representera företaget på internationella konferenser.
Tänk om han visste det när han sa åt dig att äta först på morgonen.Det kan du ge dig på! Kanske. Kanske inte. Men Petter har sagt det senaste dygnet eller så att jag ska fortsätta mitt sanna intresse. Han har varit riktigt bra på det, aldrig hållit tillbaka mig, och istället har han varit min ständiga följeslagare i brott. När Petter har gjort anspråk på att vara “världens stoltaste väskbärare” har han inte kokat sig.
Men han visste också att om han bara hade knäböjt, skulle alla män ha samlats för att festa i vad de än kunde få tag på. Gunhild Stordalen, som beskriver vägen till målet som något annat än rak, säger att folk skulle lyssna på vad jag sa om jag gillade det. Genom att ta emot världens inte riktigt mest ljusskygg miljardär i gåva, den en gång så ambitiösa och visionära läkaren förvandlades till en lyxhustru i behov av ett tidsfördriv.
Gunhild Stordalen, läkare och miljöaktivist, har levt med systemisk skleros sedan 2014. Hon har tagit medicin för sin sjukdom och genomgått stamcellsterapi.Efter att den första behandlingen gjorde Gunhild chockad igen, berättade hon för SvD:s Perfect-guide vad som hände. För det första skulle de inte behandla mig igen eftersom det var för farligt. Men sedan sa hon till tidningen: “Jag kan inte bara sitta här och dö lite i taget, annars dör jag av behandlingen.”
För att citera Gunhild Stordalen så beskriver “Lidandet var helt fruktansvärt” sjukdomen perfekt.
Gunhild berättar att hon innan behandlingen mått så fruktansvärt dålig att hon övervägde att ta sitt liv.Något hon sa till läkarna: “Snälla hjälp mig, Antina, annars måste jag ta dig till en klinik i Schweiz där de behandlar människor som har begått självmord.” Det var den enda gången i mitt liv jag någonsin känt självmord. Lidandet var helt fruktigt.
Gunhild mår betydligt bättre idag och kan gå utan sina mediciner.På frågan om skilsmässan sa Gunhild: “Petter är mitt livs kärlek.”Efter 14 år tillsammans meddelade Gunhild och hennes man Petter Stordalen sin separation 2019.I en intervju med Femina 2020 diskuterade hon vilken inverkan hennes sjukdom hade på hennes förhållande.
Jag vet att många människor har haft svårt att förstå hur vi var så bra tillsammans och fortfarande inte kunde få det gjort. Man måste dock inse att en tjänst där man är sjuk hela tiden medför enorma kostnader. Hon berättade för tidningen att varje gång hon och hennes man gick igenom behandling tänkte de ”nu, nu ska det bli bättre”, men varje gång fick hon sämre känsla.
Trots detta lät Gunhild veta att hon fortfarande hade känslor för Petter.Petter är den största kärleken i mitt liv. Han kommer alltid att vara det. Det är antingen Petter eller ingen för mig. Han vek sig inte en tum när hon kollapsade av sin obehandlade sjukdom, fick ett dödsbevis och upprättade testamente och testamente.
Det är svårt att förstå hur vi var så bra tillsammans och ändå inte kunde få det gjort, säger den norska klimatmästaren medan hon förklarar händelserna som ledde fram till explosionen, inklusive hennes underbara relation med Petter Stordalens barn och exfrun Ingrid.
Och på vägen framåt.Pressmeddelanden om att nordmakterna ändrade sitt sätt efter 14 år av gåvor var en global sensation när de släpptes i november 2019.Efter att Petter Stordalens skilsmässa blivit allmänt känd berättar Gunhild Stordalen i en omfattande intervju med Feminas Malin Roos hur deras jul hemma i Muggerud blev dyster och rutin.
Förutom de gånger jag tillbringat på sjukhuset har jag och min familj tillbringat varje jul på Mauritius med den utökade Stordalen-klanen. Det är en sed som Petter och hans familj har haft väldigt länge, redan innan vi förenades som ett par. Vi var på julafton med mamma, pappa och hundarna nu. Det var konstigt, men på ett bra sätt.
Petter bjöd in mig att följa med som vanligt, men jag tackade nej eftersom jag ville umgås med mina föräldrar. Om vi hade separerat hade jag kunnat se konsekvenserna.2014 fick Gunhild Stordalen diagnosen den autoimmuna och obstruktiva bindvävssjukdomen systemisk skleros och var på gränsen att få sin dödsdom när hon och hennes man, Petter Stordalen, checkade in på ett sjukhus i den holländska staden Utrecht för att genomgå ett experimentellt behandlingsprotokoll .
Gunhild säger att hon inte uppehåller sig så mycket vid den eran nu för tiden.Jag försöker koncentrera mig på vad jag kan åstadkomma just nu, men jag har också lärt mig att inte ta något för givet. Vi kan lämna landgången och skaffa en tegelsten på toppen.Du har säkert hört uttrycket, “Livet är en riskabel affär, lika bra att köra på.” Det verkar faktiskt vara så. Det är bäst att försöka komma i tid.
När jag blev sjuk var EAT fortfarande ganska upptagen och jag och Petter hade flera samtal om vad som skulle hända om jag försvann. Jag lämnade ett testamente som beskriver hur förvaltningen skulle fungera och ingen kunde komma överens om hur mycket pengar Petter skulle fortsätta att skänka. Allt var upplagt för att grunden skulle kunna fortsätta även om jag inte gjorde det, och det gav mig lite sinnesro.
Det är precis så det är. Jag hade inte kunnat fortsätta leva om det inte hade hänt Petter. Jag hade ingen aning om att jag skulle åka till Nederländerna två gånger för att få behandlingen.Otroligt en halv miljon per pop varje gång, men det var bara för egenvård. I nästan två år var vi tvungna att bo på hotell nära sjukhuset. Jag är helt säker på att mina föräldrar köpte allt de äger för sina egna pengar, men jag har ingen aning om det faktiskt hände.
Men det handlar inte bara om pengar, som Gunhild Stordalen insisterar på.Istället stod mannen som hon hade skänkt sig själv under tumultartade tider i Marrakech precis vid hennes sida.Jag har gått på gränsen mellan livet och.
