Ella Petersson Pojkvän – Som ett svar på Mediernas avslöjande om relationer har SVT introducerat nya inslag. Efter att ha frågat dem om projekt- och programledaren som presenterade och övervakade deras pojkvänskonsert som sändes i SVT veckan innan, blev det uppenbart att SVT också hade gått in och ändrade eftertexterna till produktionen.
SVT:s Ella Petersson har tidigare dubblerat som projektledare och programledare. Artist och showproducent Emil Svanängen. Men SVT har redan tagit ner det.Undertexterna i det här avsnittet var dåligt skrivna av den yttre produktionen, vilket vår läsare Martin Vrdstedt påpekade.
Han konstaterar också att Ella Petersson inte fick betalt för tv-regionens externa produktion eftersom SVT bara tillhandahöll sin produktionskunskap för att säkerställa största möjliga tittarupplevelse för tittarna. Programmets exekutivproducent är bland flera som har kritiserat SVT Loney dear-konserten, kallar det “falskt.” Den 1 maj spelade Jönköpingsmusikern Loney lovely live i SVT.
Kulturreportern Ella Petersson organiserade konsertens setlista och kontaktade musikkritiker Jan Gradvall med förfrågningar om musikerna i förväg.Möjligheten att Petersson har en romantisk koppling till konstnären i fråga förblev dock öppen.Enligt “Kulturstudion”-programledaren Martin Vrdstedt var beslutet att sända avsnittets inledande titlar ett misstag.
Bra jobbat, DN! Ella Petersson
Kanske var hon en gång en berömd operasångerska. Idag är Ella Petersson programledare för musikprogram i Sveriges TV och leder uppladdningen i heta debatter mellan Sveriges intellektuella elit i programmet “Kulturfragan Kontrapunkt”.Emil “Loney Dear” Svanängen argumenterar mot att sänka minimiåldern för att komma in i ungdomsklubbar.
Som artist finner jag mest motivation att producera när kyrkan visar ansvar, generositet och rättfärdiga prioriteringar. Under hela sin karriär som albumuppdaterare har Emil Svanängen som “Loney Dear” kantats av frågor om sin religiösa uppväxt . I dagens podcast diskuterar artisten de paradoxala känslor av ensamhet och förtrogenhet han har i sin studio.
När solen börjar falla över Södermalms Hornsbergs strand kommer Emil Svanängen och hämtar oss. Konstnärens verkstad är så liten att han måste klämma in sin arbetsstation, instrument och cykelkomponenter i en soffa.En läsning med en affisch På en av pelarna finns en robust yta med målningen “En lykta och en klocka” hängande från den. Svanängen är det första albumet som släpps av Loney Dear på fem år.
Det verkar vara toppen av kvalitet. Jag åkte på skidutflykt med min studiokollega Emanuel Lundgren. Det var första gången jag arbetade med andra människor på ett album, och jag hade en fantastisk tid att göra det. Det var alltid meningen att vi skulle ägna lite tid åt att diskutera den nya skidan. Albumet har fått mestadels positiva recensioner, och dess teman, som inkluderar migration och strävan efter mening, har uppmärksammats av kritiker.
Emil Svanängen ger sig dock och börjar prata om religion. Han verkar fokuserad och redo för diskussionen. Sättet som hans ögon flyger runt snabbt påminner om en boxare som värmer upp för en omgång till.Kyrkan är ett självklart ämne för diskussion. Jag tycker om att se mig själv som en politisk person, så det är fantastiskt att få chansen att prata med Dagen, en tidning med ett brett spektrum av läsare.
Du verkar ha mer gemensamt med prästerskapet än monarkin.Ärligt talat, jag har ingen tro på någonting. Ändå har jag tillbringat mycket tid i kyrkan.Titta så intressant det är! Tomas Andersson Wij, en konstnär som jag har arbetat med, säger sig ha tro på Gud under intervjuer, men vi skämtar alla om att “han tror inte på Gud, han tror bara att han gör det.”
Jag har försökt tala om för folk att jag inte tror på Gud, men de svarar alla med variationer på “Emil tror bara att han inte tror på Gud, men det gör han.” Vi vanliga kyrkobesökare verkar verkligen vara intresserade av vad du måste säga.
Jag växte upp i kyrkan, så jag visste att det fanns firande när en välkänd person kom ut och påstod sig vara Kristus. Det handlar om en fejd i samhället, och kanske misslyckandet med ett uppdrag. Det får dock katedralen att krossa allt på sitt sätt som en kungens vagn. Om kyrkan värdesätter sitt goda namn bör den nog avstå från att använda sådan taktik för att få in nya medlemmar.Jönköpings Allianskyrkan var där Emil Svanängen tillbringade sin barndom.
Nu när han är äldre har han ett annat perspektiv på många aspekter av sin ungdom. Han tycker att den kristna gemenskapen som helhet måste vara mer ansvariga för den inverkan deras ord och profetior har på barn och unga.Men inte alla barn och tonåringar har egenskapen att vara lättpåverkade av andra. Det förefaller mig som att det är en utmaning att behålla sin religiösa passion när man saknar självkännedom.
Att hävda perfekt övertygelse i ett trossystem är oärligt, enligt min åsikt, eftersom det är omöjligt. Det är ett rimligt antagande.Du varnar för att detta utgör en risk för unga människor, men vad då? Har religiösa sammankomster ålderskrav.Nej, men det borde finnas en laglig minimiålder för att regissera ungdomar. Jag tror dock inte att ett skenäktenskap skulle vara säkert för det kristna riket.
Högt i tak Men om unga människor uppmuntras att välja sida och bli ideologiska fanatiker i unga år kan denna polarisering bli skadlig.Märkligt nog, trots mina ansträngningar att övertyga mig själv om att saker och ting har blivit bättre, har jag svårt att acceptera att kyrkan har hjälpt så få genom åren. Emil Svanängen höll ett entusiastisk tal.
Det finns uppenbarligen ett djupt nät av kopplingar till kyrkan. Vi är ständigt under attack, men det finns också något som känns väldigt mycket som… kärlek.Kyrkan har en speciell plats i mitt hjärta. Och jag tror på kyrkans moraliska, välgörande och uppriktiga aspekt. Tyvärr tror många nutida kristna inte att detta är en viktig fråga.
Dessutom har katedralen potential att bli ganska stökig. Jag håller helhjärtat med om att kyrkan kan ha ett positivt inflytande i samhället.För att brygga kaffe och köpa punschburkar från närbutiken läser och reser Emil Svanängen. För över tjugo år sedan, på Frizonfestivalen, börjar vi diskutera Emils framträdande på Hemlandsongs scen.
Hur han under en konsert nyligen imponerade publiken med helt nya låtar på kristna teman från sin Särla-skiva, som han sedan sålde på CD. Med tanke på hur mycket jag uppskattar helig musik, bestämde jag mig för att försöka skriva några nya stycken för kyrkan. Även om jag glömmer något av det jag lärde mig när jag spelade kyrkorgel ofta, är jag fortfarande nöjd med min prestation.
Tycker du att det är svårt att öppna upp dina känslor kring låten “Golvad av Jesu kärlek”?
Jag har undvikit att vara för nära henne. För att bättre återspegla händelsernas förestående surhet har jag döpt om stycket till “Allt kommer att bli surt”. Det visar sig dock inte vara användbart. Han fortsätter att avancera till nya höjder. Att det uppskattas av så många är underbart. Jag hoppas att ingen tar det som ett tecken på att jag inte är genuint frånvarande.
Är du orolig för att andra ska tycka att du är galen om du dröjer över sådana saker när du inte gör det ofta?
Jag är inte säker på om jag kan svara på din fråga, men det är en utmärkt fråga. Jag tycker att det är viktigt för kyrkor att ha fin akustik, men om jag inte kan njuta av min tro så sitter jag inte i stolarna. När jag saknar förtroende för någonting beror det oftast på att jag inte vill hantera den medföljande osäkerheten.
Så du skulle vilja finna glädje i att anta saker?
Det är något varenda en av oss vill.Hur är din relation till Gud just nu.Vi håller oss. En hel del människor tror på mig. Många inspirerande predikanter har visat mig att livets kamp inte är meningslös.Du och kyrkan har fört den här diskussionen ett tag nu. Hur länge räknar du med att detta kommer att pågå.Det är mycket glädje när jag får spela med folk som delar min bakgrund.
Människor överallt lever i samma universum. Mellan matcherna kan vi koppla av med en god bok eller en omgång brädspel. Kyrkan har spelat en betydande roll i mitt liv och är platsen för många fina minnen. Några av mina fans tror till och med att de kan tyda mina låtar genom att bara lyssna på dem. Jag är glad att tonen finns där, men jag är inte sugen på att se det utvecklas vidare.
Han får en tillrättavisning av konstnären som säger att det är upprörande för honom att kapellets församling inte trollar honom.I Allianskyrkan i Jönköping konstaterade min kamrat: “Jag förstår varför du gillar att vara här, alla män här är så glada att se dig.” På ett sätt verkar det som att komma hem. Som ett resultat, förklarar Emil Svanängen, hoppas han kunna fortsätta deras diskussion.
