Elisabeth Ohlson Wallin Sjuk

Elisabeth Ohlson Wallin Sjuk – Elisabeth Ohlson, en svensk konstnär, dog i äggstockscancer.
Elisabeth Ohlson, fotograf, konstnär och teaterproducent, har dött i aggressiv cancer. Hon blev sjuk under arbetet med sin egenskrivna pjäs “Ulla & Zarah”, som just nu spelas på Kulturhuset Stadsteatern. Jag är verkligen glad att jag fick honom att göra det, sa Elisabeth Ohlson till Kulturnyheterna.

Fotograf Elisabeth Ohlson är hennes mest kända yrke. Det har gått 25 år sedan hennes kontroversiella konstutställning “Ecce homo” visades för första gången. Det nya albumet, “Ulla & Zarah”, har skrivits och regisserats av henne. När Elisabeth Ohlsons mens hade varit regelbunden i bara en vecka fick hon reda på att hon hade äggstockscancer.

Hon berättar om hur produktionsteamet samlade sig runt henne efter hennes framträdande för Kulturnyheterna. Det var samma sak som alla andra: nu när vi hade järnet kommer vi inte att lägga ner det här. Det här är min sista pyjamas, säger Elisabeth Ohlson, och det fick henne att gråta när hon kom hem från jobbet.Diskuterar svenska sångare.

Sjungen av Lotta Ramel respektive Aleksa Lundberg, “Ulla & Zarah” berättar historien om två av Sveriges mest älskade sångerskor från 1930- och 1940-talen: Ulla Billquist och Zarah Leander. I drömmen undersöker Elisabeth Ohlson de mystiska omständigheterna bakom Ulla Billquists självmord 1946.

Elisabeth Ohlson hävdar att historien har en speciell betydelse för henne eftersom hon har kämpat för hbtq-frågor genom sin konst ända sedan genombrottet med “Ecce homo”. Många filmer och andra former av populärkultur har gjorts om manliga homosexuella, men skildringar av lesbiska. kärlek har varit mycket sällsyntare. Jag vill avstå från det, men jag är också orolig för att inte kunna leva mitt liv som jag vill, säger hon.

Presentation om döden

Utöver sitt arbete på pjs ägnade Elisabeth Ohlson en hel del tid åt att förbereda en utställning med fotografier av avlidna fotografer. Hon avslöjar att insikten att det här blir hennes slutprojekt verkar vara en stor förlust.

Jag håller tummarna för att mina bilder ska valideras och att berättelsen jag har skapat med min konst kommer att hitta ett hem någonstans — och inte bara avskrivas som Ulla Billquists bakgrund. Då behöver jag inte göra något mer, och det är då jag vet det. Min önskan är nu tillgänglig.

Kilen på Stockholms Kultur- och Kongresscenter Stadsteatern visar “Ulla & Zarah” till den 3 september. I kaoset utanför Annedalskyrkan i Göteborg en natt i november 1998 tar sig polismästaren till platsen. Det blir ett skrik när en kille misshandlas eller en kvinna trevas.

Ljuset inne i katedralen är vackert, och jag visar bilder på Jesus för besökare. Någon säger, i en hatisk ton, att denna plats för tillbedjan tillhör Satan. Polisstyrkan bryter in utan att knacka och den misstänkte flyr via katedralens öppna dörrar. Den här kvällen var första gången i mitt liv som jag på allvar övervägde självmord.

Kärleken var ännu större än hatet. Två decennier senare sitter jag i en poleraffär i Göteborg med min hemliga polis och en man som heter Sapo som förklarar vilka glasbitar som kan krossas på Världskulturmuseum om någon försöker stjäla mina fotografier av Jerusalem.

De förklarar varför jag inte kan få polisskydd och varför jag ska gå hem och fundera på om jag ska visa bilder som provocerar religiösa känslor till en sådan extremitet eller inte. Bilder som skildrade svårigheterna som hbtq-gemenskapen möter i Mellanöstern var speciella. intresse för mig.

Under de senaste två decennierna som jag har ställt ut mina fotografier, har jag varit en del av några verkligt extraordinära händelser. Som när jag klippte ut ett fotografi av prinsessan Silvia som skurade ut en fläck från mattan för att göra ett collage. Den där gången var så brännande att de lyckades steka mig i många år framöver.

E. Ohlson Wallin, Elisabeth

Det var så varmt den dagen att de lyckades tysta mig i flera år framöver. Det var aldrig tal om nazism i Sverige, bara en debatt om hur monarkin skulle vara uppbyggd. Sedan dess har stämningen blivit fientlig för konstnärer, författare och journalister. När vi försöker visa något som går längst till höger går pistolen mot våra huvuden av direkt.

Nu marscherar nazister på Göteborgs gator nära synagogan där judar just nu firar Yom Kippur med sitt starkaste fyrverkeri någonsin. Vi kan protestera så länge. Vi måste agera nu eller möta den dag då hotet mot våra liv och kostnaden för att inte göra någonting tar över allt. De trodde att det var ungt och radikalt.

En ny SVT-serie kallad “Konstkoppen” där sex konstnärer har sex dagar på sig att skapa ett konstverk har premiär i januari. Elisabeth Ohlsson-Wallin är först ut och hennes verk har väckt het debatt överallt där de har visats. Säsongens massiva SVT-satsning väcker frågan: Vad är konst? Hur går man tillväga för att skapa ett konstnärligt.

Personligen är jag inget stort konstfantast Jag samlar till exempel ingenting. Även om jag alltid har funnit visuell dragningskraft i färg och form, erkänner jag att jag är en relativ nybörjare när det kommer till fotografering. När jag slår på min dusch blir jag ganska involverad i koreansk kalligrafi och grafisk design.

Lena Philipsson berättar att programmets mål är att sätta tittarna i nära anslutning till konstnärer så att de lättare kan skaffa konstverk. Det borde vara underhållande samtidigt som det instruerar massorna.

Konstnärerna kastades in i programmet utan större valmöjligheter, och de kan ha känt en viss oro eftersom att göra konst för tv var nytt för dem. En större känsla av rimlighet inträder nu. Folk kommer att titta.Att medvetet provocera.

Ett av seriens återkommande teman är provokation för sin egen skull. Hur långtgående kommer konsten att vara i framtiden. Var går gränsen för tillåtlighet? Det handlar dock egentligen om artister som försöker få tillfälliga tittares uppmärksamhet. Eller. Showen är inte särskilt provocerande. Det finns ingen antydan om att de ska resa utanför murarna.

Olsson Wallin kan ha snubblat på gränsen, enligt Philipsson.Är det verkligen så provocerande att föreslå att vi dödar Elisabeth Ohlson Wallin i öppningsavsnittet.Hennes fotografier med konstiga teman har väckt het debatt och moralisk panik över hela kontinenten.

Skara domkyrkas portar öppnas

I första avsnittet tar hon tafatt in en gayaltartavla till Skara domkyrka. Hon presenterade först en tavla för kyrkan, men prästerskapet avböjde artigt och angav den explicita hbtq-motiveringen som anledningen. En väg runt regeln upptäcktes dock.

Om du gör en donation till kyrkan kan du ta med en gäst till ceremonin. Så när två män gav sig själva som gåvor till Skara kyrka, med kyrkoherden och hbt-aktivisten Lars Grdfeldt som vigselförrättare, kunde tabernaklet beträdas i fred.

Ohlson Wallin kan med glädje berätta att tavlan har blivit historisk och nu är permanent inskriven i domkyrkans annaler. Ohlson Wallin, som var aktiv i Skarakyrkan när han var ung, bekräftar att det var den allmänna stämningen.

De kände sig sammandragna av tapeten och bestämde sig för att den var ung och anarkistisk. “Skulle detta vara en kupp?” anmärkte hushållerskan. De vägrade tro att jag hade gjort narr av dem. Men när jag lämnade kyrkan med den vackra vigselförättningen och alla mina vänner och släktingar i närheten och kassede altartavlan, var det det sista jag såg i den tusenåriga kyrkan; det var en utomordentlig känsla, som en framstående rörd, Ohlsson Wallin, berättar.

Men Ohlson Wallin ser sig inte som någon bråkstake. Hon vill inte bli stämplad som konstnär. Jag vill att folk ska reagera, sluta med vad de gör och tänka på mina bilder. Att det öppnar upp för kommunikation mellan människor är inte alls dåligt.

Men det finns en hake, säger Ohlsson Wallin. Det var den mycket omdiskuterade drottningens ålder, då hon sökte intensiva reaktioner för att provocera.Jag tänkte, eftersom jag alltid blir kallad provokatör, var det bara rättvist att jag faktiskt gör något av det.Ett konstverk behöver inte provocera.

Även programledaren, Lena Philipsson, trampar på gränsen mellan det kontroversiella och det konstnärliga när hon undrar om vapor art är möjligt. I föreställningen strosar jag omkring med en vapepenna i handen och frågar om det är möjligt att skapa konst av tobaksånga eller inte. Vad betyder det i så fall, och vilka känslor känner du.

En annan show fokuserar på grafisk designer Carolina Falkholt. Barn kan också gå och göra sina skoluppgifter där. Men graffiti är verkligen kontroversiellt. Är det konst eller propaganda, och håller du med om att det måste vara olagligt för att vara “akta”? Finns det ingen chans att barn uppmuntras att gå amok på gatan och plocka upp främlingar.

Det är ingen fara. Jag tror inte att vi har uppmuntrat fientlighet här. Men vem vet, om tjugo år kanske det är okej att måla graffiti på gatan, säger Philipsson med ett leende.Men måste konsten alltid skrika om yxmördaren och utmana våra vardagliga antaganden. Lena Phillipsson och Elisabeth Ohlson Wallin är oeniga om svaret på denna fråga.

Philipsson menar att konst inte behöver vara provocerande för att vara vacker. Ohlson Wallin är fortfarande ombord. Ta Lars Lerins konst, säger hon; den vädjar direkt till känslorna utan att försöka provocera eller vara politisk.

Ohlson Wallin tycker att det är kontraproduktivt för artister att ständigt sträva efter så mycket uppmärksamhet de kan få. Vi är omgivna av media och har gott om möjligheter att säga vad vi tycker. Enligt Ohlson Wallin speglar konsten det samhälle vi lever i.