David Thurfjell Föräldrar – Södertörns högskolas Per David Thurfjell är specialiserad på religionshistoria och är professor där. Den 22 februari 1973 gick han in i världen i Solna, Sverige.
Han är professor i islamiska studier och jämförande religion. I sin tidiga akademiska karriär fokuserade han på romersk shia-islam och pingstkristendomen.
Det är dessa områden som Thurfjell har valt att ägna sin forskning åt, nämligen att undersöka väckelsereligiositetens religiösa praktik, som kombinerar social mobilisering med introspektiva riter. Han har skrivit två böcker om religiösa minoriteter i Sverige: “The Godless People: Post-Christian Swedes and Religion” (2015) och “Granskogsfolk: How Swedes Made Nature Their God” (2020).
Det finns bara en viktig bok som kom ur Thurfjells studie av shiaislam, och den heter Levande shiaism: Instanser av ritualisering bland islamistiska män i det moderna Iran (Brill, 2006). Flera manliga iranska aktivister på gräsrotsnivå presenterar och analyserar islams rituella dagliga liv i Iran i denna publikation.
Denna studie undersöker deltagarnas religiösa praktiker från en mängd olika teoretiska perspektiv, med utgångspunkt i intervjuer och fältanteckningar. Specifikt lyfts fram frågor om auktoritet, värdet av kroppslig erfarenhet och konstruktion av mening. Informanterna spårades i totalt fem år, vilket gjorde att boken kunde avslöja subtila förändringar i deras religiösa och politiska deltagande. På grund av Thurfjells forskning och nyfikenhet har flera artiklar publicerats om shiism i Iran.
Pingis i Skandinavien
Thurfjells andra viktiga empiriska intresse är studiet av romers karismatiska kristna tro. Denna studie gav flera tidskriftsartiklar och en boklängdsmonografi. 2013 har I.B. Tauris gav ut Faith and Revivalism in a Nordic Romani Community: Pentecostalism among the Kaale Roma, en bok baserad på intervjuer med finska Kaale-Roma i Sverige och Finland.
I den här uppsatsen tittar vi närmare på pingstväckelsen och de djupa känslor den kan inspirera. En bidragande aspekt är den fruktansvärda marginaliseringen av Kaale-romaner i samhället. Romer vill ha kulturellt oberoende, men det vanliga samhället kräver att de assimilerar sig. Dessa förfrågningar kan inte ignoreras, därför måste det finnas ett forum för att diskutera, förtydliga och i slutändan lösa dem. Med hjälp av resonemanget i boken kommer Pingstkyrkan att utvecklas till just en sådan plats.
För att uttrycka det enkelt, “högriskområden”
Thurfjell har skrivit mycket om ämnen som Sveriges muslimska befolkning, postkoloniala teorier, dialog mellan religiösa samfund och sekulära svenskars ateistiska perspektiv på tro. Hans arbete fokuserar till stor del på en granskning av samtida shiaislam.
Sonen till en minister, David Thurfjell doktorerade inom området religionsvetenskap. I sin senaste bok utforskar han förhållandet mellan religion och altruism. DN rapporterar att han gjorde dessa kommentarer: “Mänskligheten har förmågan att kontrollera och korrumpera världen.”
David Thurfjell fokuserar på religionshistoria i sitt klassrum på Södertörns högskola, där han undervisar i religionsvetenskap. Den 27 april, på säsongens näst sista populärvetenskapliga café på Högskolan i Skövde, pratar han om “Naturen, vår nya källa till kraft och eftertank”, eller hur att begrunda tillvarons yttersta frågor kan lyfta både fysiska och mental hälsa.
Läkare diskuterar ofta behovet av en hälsosam kost, regelbunden motion och andra livsstilsfaktorer. Ändå uppger många människor i olika åldrar att de känner sig både uppmuntrade och avskräckta. Hur kan vi hantera livets oundvikliga upp- och nedgångar, för att inte tala om sjukdomens och dödens förkrossande slag? Har vi glömt de potentiella negativa återverkningarna av att fundera över existentiella frågor på vårt psyke?
Det är bra för ens existentiella hälsa att ha någon tanke eller perspektiv som kan hjälpa dem att triumfera över motgångar. Sverige och dess folk nämns ofta som exempel på global sekularisering. Vi måste fråga oss själva om vi i vår strävan efter ett mer sekulärt samhälle har tappat livets djupare frågor ur sikte.
Personligt gym bara för dig. Eller har vi upptäckt en ny källa av moralisk styrka, som professor David Thurfjell ifrågasätter? Är träning i naturen det nya att gå till gymmet? Han planerar att tala om “Nature: Our New Source of Strength and Reflection” (Naturen: Vr nya källa för kraft och eftertanke) på Skövdegymnasiet han undervisar på.
På Södertörns högskola instruerar David Thurfjell klasser i religionshistoria. Många av hans böcker, som “Det gudlösa folket” och “Granskogsfolket: Hur naturen blev Sveriges religion” ägnas åt att diskutera religion i Sverige. Focus, en svensk månadstidning, kommer att namnge David Thurfjell 2020:s kultursvensk. Skaraborgsinstitutet, en hälso- och medicinsk forskningsstiftelse, kommer att bidra till evenemangets förord för första gången.
Det var bilden jag tog med mig till skolan – kampen mot de andra barnen som inte skulle följa reglerna. Men tyvärr, det skulle det aldrig bli. När jag gick i skolan på 1990-talet var det inte alls illa mot att vara kristen, oavsett hur många som påstod sig vara det.
Trots vad mina föräldrars generation berättade för mig, blev jag aldrig mobbad i skolan på grund av min tro, och de hanteringsmekanismer vi lärde oss i kyrkan var inte nödvändiga. Andra har berättat för mig att de hade rätt i sin tro, men jag upplevde det inte.
Jag växte upp, gick på college och tog en doktorsexamen i teologi efter det. Efter millennieskiftet var kristendomen återigen på frammarsch. Sedan dess har jag glömt Charlotte Höglunds sång, och jag minns att jag tyckte att alla kristna sånger jag hörde som barn var lite corny och naiva.
Till exempel, i Andrae Crouchs “Jesus Is the Answer”-låt är det uppenbara svaret: “Så vad är frågan, exakt?” Om du frågar mig nu ska jag säga dig att jag är kristen, även om jag aldrig har gjort det till någons belåtenhet. Trots att detta stöds av vetenskapliga bevis, finner jag mig ofta missförstådd eller kategoriserad med en grupp människor som i sig är fientliga mot det sociala kontrakt vi för närvarande åtnjuter.
Detta stämmer dock inte, tvärtemot vad folk tror och i motsats till vad David Thurfjell skriver i sin bok Det gudlösa folket om hur majoriteten av människor nu tycker om kristendomen. Minoritetstron som jag tillhör är kristendomen (ja, enligt statistiska mätningar (se SOM-instituten Weibull & Strid 2011 och religionstrappan) utövar bara en av hundra svenskar regelbundet den kristna trons grundsatser eller tror att Gud finns i landet ).
Istället tror vi kristna att en återgång till mer traditionella sätt att hålla fast vid vår tro – genom privata, inre tecken – kan hjälpa oss att övervinna flyktiga tankar av betydelse och ära. För ungefär en vecka sedan, medan jag arbetade på en akademisk studie av kristendomen (jag är intresserad av kristendomen i alla dess former och yttranden), berättade en kollega för mig om sin personliga situation.
Hon använde ett främmande ord för att signalera för mig vad hon ville att jag skulle höra, och jag förstod. Liknar det gamla spelet Fisktestet, där en spelare skulle göra en halvcirkel och den andra skulle lägga till sin egen halvcirkel för att bilda en fisk – en symbol för tidiga kristna. Detta inträffade dock inte under senatens urgamla regim utan snarare under senatens moderna tid.
I en paus bestämde jag mig för att kolla på Spotify efter några gamla barndomsfavoriter. Det fanns inga spår av Kurt och Rolands tidsmaskin, men Charlotte Höglunds låt “Vga visa färg” var definitivt hörbar. Mina barn tittar på mig idag och tror att jag har fastnat i 1980-talet, men jag undrar om de bara ser nostalgi, eller om det finns något mer djupgående som lurar under alla dessa år av minnen och lärdomar om att stå upp för sin övertygelse till och med när världen säger till dem att de har fel.
Jag håller just nu på med en lärobok i religioner för gymnasieelever för ett stort svenskt förlag, och jag hoppas att eleverna som läser den kommer att få ett nytt perspektiv på tro, speciellt när det gäller de många olika religioner som finns i världen. Varje avsnitt inleds med en berättelse om hur tv-apparaten ser ut under en skoldag, hur tv-apparaterna tar in en dag full av nya upptäckter och hur tv-apparaterna skapar en känsla av annanhet i dagens Sverige.
Det kommer att vara ett litet steg mot att vända trenden mot sekularisering av utbildning (vilket är något som religionsläroplanen i skolorna faktiskt tar upp). Då kommer min tro att vara ett sätt att erkänna och uppskatta auktoritet hos dem som håller fast vid en annan tro än min egen. För mig betyder att ha tro inte att förneka giltigheten av andra människors perspektiv; snarare ger det mig styrkan att stå emot andras feltolkningar av min tro. Det är svårt för mig att komma ut och säga vem jag verkligen är.
