
Charlotte Von Essen Man – Mitt samtal med Söder avbröts. För jag var så nervös, det är därför. Jag minns att han sa att jag skulle kalla partiets bluff och att det inte fanns någon större politisk skillnad mellan Nationaldemokraterna och alla andra. Det var flera galningar som försökte ta över partiet som blev stående. För ett par månader sedan var SD den största sektionen utanför det kungliga hovet och resten är en ganska bister saga som vi ännu inte upplevt det bästa av.
Det var enda gången jag pratade med Björn Söder. När jag “kom ut” som utställare kunde jag provsmaka den passivt aggressiva bojkotten av Expo som serveras regelbundet på Söder. Hittills har han också varit konsekvent. Vad jag behöver ge honom. Även om andra äldre SD:are har refererat till mig som en “vänsterextreme vldsverkare” under loppet av en enda dag, har de inte varit sena med sin önskan att dricka lagligt med sprit och den andra med undertecknad.
Men det är en helt annan historia. Det kommer att ändras i nästa novell. Så, vi får se.
Som du tycker passar. Idag, med något mer kraft än 2002, kommer jag ofta på mig själv med att fråga: “Vad var det jag sa?” när sådana Söder utspel ankomma. Jag visste direkt att det skulle skälla här, så jag avsatte några decennier för att repa upp fordonet.
Vad jag menar är att det är avgörande för framsteg.
Nu när våren har kommit känns det som rätt tillfälle att agera utan att tänka efter eller tveka. Att hjälpa dem som verkligen bryr sig om sin personliga utveckling är där vår uppmärksamhet är fokuserad. Hjälp också de som har ljugit om sin varga-status.
Lita på mig. Många av dem finns.
A. Bengtsson, Alex
Alex Bengtsson arbetar heltid inom bostadsstöd och straffrätt samtidigt som han går på lektioner vid Uppsalas Teologiska Institutionen. I Bengtssons CV finns bland annat roller som utbildare på Stiftelsen Expo och grundare av Förbundet Tillsammansskapet. Förra året släppte han novellen “Efter meningen med livet”, där han bland sina svenska vänner beskriver sitt förflutna som en “aktiv alkoholist och narkoman”.
KRÖNIKA Sedan sekelskiftet har Kristdemokraterna anslutit sig till resten av medborgarna i Moderaterna, Liberalerna och Svenskarna för att skylla på de tidigare Rödgröna regeringarna för att de inte accepterat brottserbjudandet. En grupp män sitter just nu runt ett bord och försöker döda Sara Skyttedal genom att ryggdunka en felidentifierad fiende.
Vi lärde oss av MeToo-rörelsens reklamjippo “I maktens korridorer” att inte ens politik är immun mot sexuella trakasserier och tjänstefel. Det har gått några år sedan dess, så kanske vid det här laget har de flesta partier ett bra system för att hantera återkommande frågor.
Åtminstone enligt partiets mångårige sekreterare Johan Ingerö har Kristdemokraterna det. De senaste dagarna har det kommit fram att han polisanmälts för sexuella trakasserier av EU-parlamentarikern för Kristdemokraterna Sara Skyttedal och en före detta make och partikollega.
Oavsett hur händelsen rapporterades är den tragisk och endast ett av många dokumenterade fall av sexuella övergrepp, våld och hot i politikens värld under de senaste åren. Vad man än kan tycka eller tro om anklagelserna är de aktuella händelserna på Johan Ingerös Facebooksida högst politiska till sin karaktär. Hjälpen till den felaktigt krediterade garnituristen smyger sig på. Man kan bara föreställa sig vilken inverkan detta har på moralen.
Brottsofferperspektiv?
Bo Hansson, tidigare medlem i Centerpartiet, då MED-partiet, och numera KD-partiet, har konsekvent stöttat Ingerö. En högljudd “Nio r sedan!! ”Vansinnigt,” skriver han i en kommentar. Men Bo var inte riktigt redo. Han lägger sedan till ytterligare några kommentarer, varav några diskuterar hur den missförstådda räven ska ha hanterats “internt.” bort från lagens område.
I en annan kommentar undrar han om Sara Skyttedal borde ta en paus från politiken. För att parafrasera vad han skriver: “Förmodar att du tar politisk time-out medan ärendet hanteras av polisens utredare?”
1982 skrevs Charlotte von Essen in som elev på Danderyds Mörbyskolan. 1986 tog hon examen i socionom vid Stockholms universitet. Hon arbetade som socialsekreterare i Rinkeby ett tag innan hon bestämde sig för att omskola sig till jurist. 1994, 31 år gammal, klarade hon Stockholms universitets advokatexamen.
Efter avslutad juristutbildning arbetade hon som notarie vid Stockholms länsrätt (då känd som Stockholms läns Förvaltningsrätten) från 1994 till 1997. Hon var tjänsteman vid Stockholms Kammarrätten fram till år 2000.
Jag är revisor för Stockholms tingsrätt där nere. 2001 började jag arbeta som jurist på Justitiedepartementet. Jag var ansvarig för de juridiska frågorna kring enheten jag arbetade med under ett antal år. Jag lade in en nominering för en ny utrustning vid institutionen mitt på vintern 2009.
Jag befordrades till chef för Justitiedepartementets juridiska avdelning i december 2011. 2015 kallades jag att inställa mig i Förvaltningsrätten i Uppsala. Jag befordrades till tjänsten som tillförordnad säkerhetspolitisk chef den 15 maj 2017 och kommer att vara kvar i den rollen till den 1 oktober 2021.
Jag tror att Hilda spelar en viktig roll för att uppmuntra kvinnor att utöva ledarroller. Hilda kan ha en roll i att uppmuntra kvinnliga jurister att utöva ledarskapsroller genom mentorskapsprogrammet. Det var inte ovanligt välöverlagt, som ofta är fallet när Säkerhetspolisen vadar in i frågor om brottsbekämpande politik. Det måste vara det mest idiotiska en person kan säga.
Den mörkare, men kanske mer rimliga, tolkningen är att folk äntligen börjar bli motiverade att agera, och att förtrycket är vad “hembygdspolisen” lever av. Precis som försvarsstyrkorna vill ha mer finansiering och börjar misstänka u-båtar i varje vattendrag, börjar säkerhetspolisen misstänka terrorister på varje buss. Saker börjar sedan prata om hur någon på S.O.S. Friendship Tour åker en vedspis från en ö till en annan, eller hur välanpassade unga människor inte kan stödja den turkiska regimens våld mot kurderna.
Charlotte von Essens förslag är inte bara vältaliga utan också skarpa. Vad folk säger i praktiken är att ett tecken förknippat med frihetskamp mot den turkiska statens förtryck av kurder och andra ska betraktas som kriminellt i Sverige. Att bära skylten, att vifta med flaggan eller att bära banderollen.
Hur väl detta utspel passar in i den socialistiska regeringen är oklart. En förhoppning är helt klart att regeringen ska ge Säpo-chefen en trevlig pension eller åtminstone sparka henne. Det är verkligen osannolikt att se en sådan snygg-freak arbeta på ett så viktigt projekt.
Men möjligheten att förslag som dessa kan dyka upp under en potentiell regeringsövergång är helt klart för stor för att ignorera. En regering bestående av Sverigedemokrater, Moderater, Liberaler (kanske) och kristna skulle inte kunna enas om mycket — speciellt om de stora jobben stod mellan dem och ett svenskt medlemskap i Nato.
Symbolernas kraft ska aldrig underskattas. Välj ditt gift: PKK:s spjut, hammare och svärd; Che Guevara; anarkisternas A. Symboler främjar en känsla av tillhörighet och individuellt erkännande. Jag förstår att det inte är något Säpo är särskilt intresserad av. Det är svårare att ha att göra med organiserade män än med oorganiserade.
Att förstå kraften i att ta bort en symbol för det kurdiska folket kräver bekantskap med det folkets historia. I likhet med den svenska regeringens politik för “utländskt bistånd” gentemot Sakha eller turneringar, uppmuntras talare av andra språk och kulturella grupper att använda dem.
Till skillnad från svensk forskning har dock förföljelserna bara ökat under Erdogan-regeringens terror. Åtta kurder, inklusive kvinnor och barn, mördades brutalt i en turkisk flygolycka på torsdagen. Det vore ologiskt att undvika en befrielserörelse i en sådan situation.
Äntligen finns ett svar på Charlotte von Essens provocerande förfrågan. Det är dags att lägga undan dina PKK-nålar, knappar och halsdukar. Våra vänner i Rojavacommittéern har redan kommit igång. Och för att citera projektionen de gjorde för några månader sedan på Stockholms ståtliga hem: “Leta inte i bergen, vi finns överallt.”
Charlotte von Essen har ingen anledning att tro att hon framgångsrikt kan leda en fullskalig solidaritetsrörelse utan tillgång till resurser i nivå med Recep Tayyip Erdogans. Men det är verkligen kärnan i frågan. Detta var hennes djupaste, hemligaste önskan.
På söndagskvällen, efter att partiledarna debatterat klart, twittrade SD-ledaren Björn Söder att en “kulturkris” hade börjat. Söder menade att det senaste decenniets kulturpolitik snart inte är något annat än ett minne. Jag var tvungen att stanna upp och fundera över varför saker och ting hade kommit till denna punkt ett tag.
Mitt första uppdrag för Expo (som så småningom skulle bli min arbetsgivare och identitet) skickades ut sommaren 2002. Att SD skulle dela flygblad i Bstad, norra Sverige, hade smugit sig in i den då lilla, till stor del idéburna tidvattenvågen. medvetande.
Mina plikter var enkla. Om jag inte fick informationspaketet jag betalade för kanske jag skriver till flygbolaget. Jag skulle också vilja ta upp några frågor om skillnaderna mellan det socialdemokratiska partiet och det nationaldemokratiska partiet på den tiden.
Jag tänkte att det här var ett bra sätt att testa Expos sida av saken, så jag tog tåget från Kungsbacka till Bstad. Jag fyllde 18 det året.
Det regnade hela dagen. Jag väntade utanför en närbutik på någon. Ur en liten bil kom fyra sverigedemokrater fram. En äldre kille och hans tre små barn är alla engagerade i lokalpolitiken i Kävlinge. Av dem var Björn Söder en. Det stod klart för mig vem han var. Han var redan då en framstående SD-politiker, efter att ha vunnit ett av partiets åtta kommunala mandat i valet 1998.
D, några månader före valet började morgonluften vädrade partit. Det blev en stor seger för Dansk Folkeparti i lördags och Jean-Marie Le Pen, ledaren för det högerextrema partiet Front National i Frankrike, gjorde en jordskredsseger i presidentvalet i söndags.
Samtidigt hade konspirationsteorier och kollektiv skamning av muslimer blivit vanligare i kölvattnet av USA:s krig i Afghanistan, åtminstone långt från den extrema vänster- och högerkanten i det politiska spektrumet.
