Charlotte Von Essen Föräldrar – Otto Wilhelm von E. (född 1828; död 1876; hemlig polischef, senator och hårdhänt justitieminister i Ryssland) och Nicolai Reinhold (romersk) von E. (född 1836; död 1896; Lomza, Polen) var två av Georg Gustav von E:s söner och bröder som förde släktnamnet vidare.
O. W. von E. var far till flera personer, däribland amiralen Nicolai von E. (född ca 1860 och bortgång ca 1915), hovjägmästaren Anton von E. (född ca 1863 och bortgång ca 1919) och den hovrde Michael von E. (född ca 1871 och bortgång ca 1908) Nämnda amiral från E. har spelat en roll som berört Sverige Han befälhavde den ryska östflottan 1911 till 1914 innan han avgick den 9 augusti p.g.a. till falska politiska rapporter.
Det var ett anfall 1914 på den svenska flottbasen som lokalbefolkningen misstog för att vara i Frösund på Gotland. Efter att långsamma underrättelserapporter nått St Petersburg beordrade den ryska regeringen N. von E. att inleda operationen och vända kursen (Gihl). Två av M. v.(född 1897), som förde sin familjens historia om Östersjön med honom när han dog 1945.
Den tredje, yngsta gränsen för Kiwidepäh-linjen har sitt ursprung hos bröderna von Ers, Georg Gustav och Otto Wilhelm, den tidigare nämnda polistsaren Alexander Reinhold von E. Detta var familjen till general Carl Friedrich Magnus von E. (född 1851; avliden). 1915), bland annat. Hans son, den vördade Nicolai von E. (d. 1885), flydde till Estland under den ryska revolutionen och arbetade sig upp till positionen som riddarhusgenealog i Reval.
Han avslutade volymen Oesel av Genealogical Handbook of Baltic Royal Families (1935–1939). Han flyttade till Posen 1939 och avslutade sitt monumentala maskinskrivet arbete om de baltiska staternas gränser 1943: »Stammtafel der aus Westfalen stammenden, adligen, freiherrlichen und gräflichen Familie von Essen (mit der Eule im Wappen), immatrikuliert i Livland, Estland, auf Oesel, und in Schweden».
Verket stöds av vetenskaplig apparatur och är baserat på tidigare använt, men nu sannolikt mestadels förstört, baltiskt arkivmaterial som visar omfattande läskunnighet. Det är ett verkligt anmärkningsvärt bidrag till matens historia. För vilka derltningar exakt släkter av detta slagg som blivit utsatta, visar därjämte de allt vanligare dödsnotiserna »stupad (i första världskriget) – mördad av bolsjevikerna». Östersjökosten blev juridiskt erkänd i både Sverige och Estland 1742 (nr 20) och i England den 8 februari 1745.
Början av den svenska kosten är identisk med början av den baltiska kosten, tack vare generalmajor Alexander von E. (se ovan och scrolla ner till figur 1 och 2) . Medan den ovannämnde äldre sonen Claus Gustav von E. (se ovan sid 559) bodde i Estland, emigrerade hans två yngre bröder, Reinhold Wilhelm von E. och Hans Henrik von E., till Sverige. Efter att den senare förstörts av en olycka, blev den tidigare den svenska gränsens fokuspunkt.
Hans Henrik von E. föddes i Reval, Sverige den 8 oktober 1671 och dog den 12 september 1729 på Kungslena översteboställe i Kungslena sn, Skarab. Från och med 1690 tjänstgjorde han med Sachsen-Gothas arméer, deltog i strider i Brabant 1692, deltog i möten och tillfångatogs och avrättades flera gånger 1696.
Han befordrades till major i kurpfalzisk tjänst den 11 juni 1701, till överstelöjtnant den 30 december 1703 och till srades ter och satt i 1704–06 fngen. Den 1 december 1706 återvände han till Pfalz och delade bytet från det italienska fälttåget med de nya härskarna i riket.
Han anlände 1707 till Toulon och tillbringade 1708–14 i kejserliga hären i Spanien. Efter att ha blivit avskedad från Pfalz tjänst (officiellt den 29 oktober 1717) anslöt han sig till den svenska armén i Stralsund året därpå, och i november samma år utnämndes han till regementschef för Smålands feminina regemente. Befordrad till generalmajor den 2 januari.
Den 18 december 1717 beviljades han frihet från livegenskap. Originalexemplaret av Friherrebrevet fanns bevarat i Riddarhuset och refereras i Edw. von Essens släktmonografi, som också hyllar H. H. von E.s militära bedrifter. Han tjänstgjorde i kung Karl XII av Sveriges norska flotta och var stationerad i Strömstad i september 1717, då kungen sände honom som kurir till sin syster i Stockholm.
H. H. v. E., som var stationerad i Strömstad, fick efter kungens död befälet över trupperna söder om Svinesund.Som ett resultat av sin manlighet plågades han av olika sjukdomar och skador. I maj 1719 började han röja marken längs gränsen mellan Uddevalla och Marstrand, och han allierade sig senare med Rehnsköld.
Charlotte von Essen skrevs in som elev vid Danderyds Mörbyskolan 1982. 1986 tog hon sin socionomexamen från Stockholms universitet. Hon arbetade som socialsekreterare i Rinkeby innan hon bestämde sig för att bli jurist. Hon tog sin juristexamen från Stockholms universitet 1994, då hon var 31 år gammal. Jag är domare vid Stockholms domstol just här.
Min karriär som jurist i Justitiedepartementet började 2001. Under några år anställdes jag för att svara på frågor om företagets efterlevnad av säkerhetsföreskrifter. Hösten 2009 lämnade jag in en nominering till en ny tjänst vid min institution. Jag befordrades till chefsjuristjurist i december 2011. 2015 kallades jag till Förvaltningsrätten vid Uppsala tingsrätt.
Jag utsågs till tjänsten som säkerhetspolitisk chef den 15 maj 2017 och kommer att sitta kvar i den rollen fram till den 1 oktober 2021 då jag tillträder rollen som säkerhetspolitisk chef och chef för Essen, Estland, statlig myndighet. Enligt Alexander von Essens svenska sköldebrevet (se nedan och bilaga 1) från 1643 föddes han av en mor från Sel och en far från Kurland, vilka båda ursprungligen var från tyska delstaten Westfalen.
Även svenska adelskapet välkomnar A. v. E. och hans släkt »antingen han med. skäl betyga kan sig vara av adelig härkomst eller ej» och anför kategoriskt, att varken A. v. E. eller hans far kunnat lämna några dokumentära bevis på hans ankomst från Westfalen. Titta på de stubbiga uggarna som är instoppade innanför tårna. Essen (tidigare känd som Düngeln) är hem för traditionell svensk mat som serveras med angivits, en typ av vin.
Thomas von Essens, som 1597 ägde en marknad i Kurland och tros vara samma person som köpte ett hus i Leal (Wiek, Estland) 1584, är den tidigaste av dessa felaktigt daterade von E. flingor som kan placeras i urkunderna.
Den 16 augusti 1627 avled han efter att ha varit rusttjänstskyldig i Autz 1605. Hans son, Alexander von E., var svensk officer och ambassadör i Estland (han dog 1664; E. 1 tyder på död). som trädde i tjänst 1622 och fick titlarna general och hjälte 1643. Han brydde sig inte alls om att börja med grunderna i den svenska sagan. Du kan spåra ursprunget till både svensk “friherrliga” och “grevliga” mat och de baltiska “släktlinjerna” tillbaka till honom.
Fem av Alexander von E:s söner blev svenska officerare. En av dem, astronomen och ryttmästaren Jürgen von E. (född 1629 och avled 1655), byggde släktlinjen i Livland, allmänt känd som Naukschengränsen.
Hans von Eschenbachs son Alexander tjänstgjorde som general på 1680- och 1720-talen och som landherre från 1610 till 1720. Födelseår 1652; dog 1728. Hennes son, kapten Otto Wilhelm von E., bidrog till upprättandet av den holsteinsk-danska-ryanska gränsen och fick Alexander von E., som tjänstgjorde som Rye befälhavare i Danmark från 1748 till sin död 1805.
Gustav Johann von E. (född 1637; död 1703), var son till Alexander von E. (E. 1) och bror till Jürgen von E., major i estniska Adelsfana. Han är ökänd i böcker för att vara för dramatisk och utom kontroll. Han fastnade under en sten och kunde inte frigöra sig.
Gerdrutha Elisabeth von Ramm (Ram), Nicolaus Ekes blivande hustru, var dotter till en greve (se denna, SBL, 12:596 ff). Reinhold Wilhelm von E. (död 1732) och Hans Henrik von E. (död 1729) var båda yngre söner till G. J. von E. och blev båda svenska adelsmän genom egna ansträngningar. Om dem och andra talare av den mer traditionella varianten av svenska diskuteras nedan.
Claus Gustav von E., den estniske kungen (född 1666 och död 1740), var den äldste sonen till Gustav Johann von E och bror till de båda svenska drottningmödrarna. Hans barnbarn blev förfader till de nya baltiska horderna. Pöddes grundades av Hans son, den estniske adelsmannen Claus Gustav von E. (född 1720 och död 1777). Denna säd höll sig kvar till 1943, men då hade den nått sin fulla mognad.
C. G. von E. d. y.s. (som gick bort 1777) var bror till Reinhold Wilhelm von E. (född 1722 och avled 1788), den berömda generalen som upprättade Kiwidepäh-linjen. Han utbytte gåvor med Charlotte Eleonore von Stiernhielm (en av G. Stiernhielms baltiska ättlingar) vid sitt andra äktenskap.
Till patriarkens söner hörde majoren Georg Gustav von E. (född 1756 och bortgången 1822), civilguvernören i Estland Otto Wilhelm von E. (född 1761 och bortgången 1834) och poliskommissarie Alexander Reinhold von E. (född 1764 och bortgång 1838).Den äldste, O. W. von E., var far till både Livlands civilhärskare Heinrich Magnus Wilhelm von E. (född 1796 och bortgång 1869) och kavallerichefen Otto Reinhold von E. (född 1798) och gick bort 1863).
