Annelie Rydé Sjukdom – Två veckor senare fick jag reda på att det var cancer och den 7 september opererades jag. Själva tumören togs bort, tillsammans med två lymfkörtlar och en del omgivande vävnad. Jag har lagt mig på axeln så att jag kan kolla mina bröst ofta, och jag uppmuntrar alla kvinnor i alla åldrar att göra detsamma. Mammografi visade inga tecken på min tumör, säger Anne-Lie.
Kirurgen Anne-Lie tog bort tumören i bröstet.
Anne-Lie Angest var välkänd, men det som sticker ut mest i hennes berättelse är hur intensivt hon fokuserade på sitt tillfrisknande under de sex månader som hon tillbringade med operation, strålning och medicin mot hormoner.
Jag gav upp att äta för mycket socker och byggde istället muskler genom träning och långa promenader. Och i slutet av dessa månader kunde jag bara säga, “Wow, vad bra det här blev!” Efter det gick jag och hörde So much better framförd på Gotland. Sen, strax efter att jag kom hem, blev det alldeles tyst. Styng!
Imponerad av hur mycket bättre det är
Anne-Lie insåg snabbt hur alla hennes känslor hade översvämmat henne på en gång. Hon gav till slut upp och tvingades schemalägga många konserter. Jag kom hem och sov i fem dagar i sträck. Innan dess hade jag aldrig rivit en tr, men nu var det så skönt att äntligen släppa all uppdämd tillfredsställelse jag hade hållit fast vid.
Jag ringde min neurolog och hon sa att hon väntade på mitt samtal. Hon sa att jag var otroligt stark under den här resan, men att jag hade upplevt trauma och behövde uttrycka mina känslor som ett resultat.
Alices stöd är till stor hjälp.
Anne-Lie har kommit idag. Trots hur svårt det var för henne att ta sig igenom cancerbehandlingen ligger den krisen nu långt tillbaka i tiden. Hon hade psykoterapi i sex år i början av 2000-talet, och hon har burit de verktyg hon lärt sig att använda under den tiden. Jag var någonstans runt 40 när jag första gången satte mig ner i min ryggsäck. Jag skulle säga att det var absolut det bästa jag någonsin gjort med mitt liv. Och efter alla dessa år
Anne-Lie säger: “Tack vare terapisessionerna var jag väl förberedd för att hantera detta trauma.” Anne-Lies sida betonar hennes nära relation och frekventa kommunikation med dottern Alice. Jag har alltid varit öppen för att visa mycket kärlek, men jag är också väldigt noga med att sätta gränser.
Jag föredrar att undvika ordet “guide” helt och hållet och istället bara säga att jag “ledde” Alice. Och eftersom hon är en glad och bra tjej nu vill jag tro att jag var en bra mamma. Vi är ganska nära idag, vilket måste betyda bra saker för mig.
Mödrar och döttrar går ofta på utflykter tillsammans och delar promenader, kaffe och måltider. Minst en gång om året reser Alice med sin mamma. Efter år av turnerande hade jag tröttnat på att resa, men Alice har övertygat mig om att börja resa med henne igen, och vi två kommer snart att åka till London.
Anne-Lie Rydé framför en solouppsättning: Det är inte trevligt att vara ensam.
Anne-Lie insisterar på att det faktum att hon varit singel i nästan två decennier inte gör henne till en social utstötning. Jag har haft några förhållanden under de senaste åren, men inget riktigt allvarligt. Jag tycker om att bo ensam och tycker att jag lätt blir nöjd.
Anne-Lie säger att om hon ska leva med någon igen måste det vara på en riktigt omtänksam nivå. Hon har upplevt vanlig vänlighet två gånger i sitt liv, så hon förstår vad äkta vänlighet innebär.
Jag är inte ledsen över att vara ensam eftersom jag valde min ensamhet. Några av mina nära vänner sitter i samma båt som jag, och de har alla kommit överens om att “vi måste dra åt snaran för tiden rinner ut.” Men det är där jag känner mig långt från mina resor.
Anne-Lie Rydé tillskriver sin lycka till den dagliga rutinen att inspektera hennes bröst. Hon mår bra nu när hennes bröstcancer upptäcktes i ett tidigt skede. Anne-Lie underkastade sig behandling med nåd och tålamod. Det var inte förrän tv-nyhetssändningen som hennes förhoppningar och drömmar kom tillbaka.
Anne-Lie Rydé skulle tacka ja till att delta i årets säsong av S mycket bättre, men det var aldrig självklart. Hon har inte sett några underhållningsshower under de senaste 15 åren, och hon fick bara en glimt av den här.
Efter att ha deltagit i Melodifestivalen 2004, 2005 och 2007 blev jag van vid att se och delta i shower av denna genre. Jag är inte lika driven av ego som jag var under mina första år som artist, och det behovet av inre styrka har bleknat. Men när frågan kom upp fick jag stanna upp och tänka efter, säger Anne-Lie.
Under kaoset gick hon in i en ny roll som “pensionär” och kämpade för att anpassa sig till sitt nya liv. Anne-Lie ville fortfarande få en känsla av vilka de andra artisterna var; hon sökte information om dem och spekulerade i att sammankomsten kunde bli både intressant och trevlig.
Dessutom visste jag att männen på produktionsavdelningen avgav behagliga vibrationer. Efter 45 år i branschen har jag lärt mig att uppskatta skillnader mellan människor och beslutat mig för att göra det i det här fallet.
Enligt Anne-Lie Rydé, “Kommer aldrig att titta” till Så mycket bättre.
Anne-Lie anser att förberedelserna inför och framförandet av krogen Gr gsen på Gotland på sommaren är bland det ljuvligaste hon har mött. Tyvärr dödades hon av en dunderförkylning strax innan aktionen började, vilket var ett stort bakslag.
Hon undviker spegeln eftersom hon inte kan titta på sig själv på tv utan att må illa. Hon fick låna låtar från tre av de andra artisterna. Anne-Lie hävdar att hon alltid har varit selektiv, men att åldern kanske har gett henne rätt att vara ännu mer kräsen. Det måste finnas riktigt goda skäl för mig att säga ja. Det kan ta lite tid att vänja sig vid, men efter en lång och svår karriär är det skönt att äntligen vara här.
Anne-Liesföräldrar blev utnyttjad på arbetsplatsen.
Det har gått 45 år sedan Anne-Lie hoppade av Göteborgs Handelshögskolan första året för att istället fokusera på musiken. Hon växte upp i en strikt, högsamhällelig miljö och var avsedd för en karriär inom den akademiska världen.
Som ett resultat tappade hennes föräldrar perspektivet på sin dotters karriär. De ville att jag skulle få en trygg, konventionell uppväxt, men jag gick i motsatt riktning, till min fars förtret. Mamma visade förståelse väldigt snabbt, men det tog pappa många år att äntligen acceptera fakta.
Anne-Lie förklarar att hennes föräldrar båda var exceptionellt begåvade musiker, vilket är både en välsignelse och ett mysterium för henne. Hennes far var en rutinerad och välkänd pianist, medan hennes mamma var aktivt engagerad i teater och andra former av underhållning. Hon berättar att de också spelade musik, men det gjorde henne inte mindre upprörd på sin arbetsplats.
1983 började Anne-Lie uppträda som soloartist.
Efter att ha träffat Henryk Lipp i bandet Extra tog Anne-Lies karriär som artist fart. Hon rakade av håret de första åren och det var en knapp. Men 1983 slog hon igenom som soloartist, och hennes debutalbum hade sin första stora hit, Segla atop a Moln, skriven av Per Gessle.
Tja, det är bara grädden på moset! Efter det kan man säga att jag slog igenom och kunde börja turnera som soloartist. När jag tänker tillbaka på alla dessa år önskar jag av hela mitt hjärta att jag hade fått min chans, men jag har aldrig varit för rädd för att ta den. Mitt yrkesliv blev precis som jag hade hoppats. Anne-Lie minns hur hon vid ett tillfälle, när hon fortfarande var “ung, tapper och naiv”, satt och lyssnade på Lill Lindfors.
Jag är säker på att jag blev inspirerad av Lill och drömde om att stå på samma massiva scener som hon gör en dag. Föreställ dig att alla mina drömmar gick i uppfyllelse. Allt jag någonsin velat göra har jag kunnat göra.
Dödsorsak: bröstcancer
Anne-Lie fyllde nyligen 66 år och fram till denna punkt i sitt liv hade hon undvikit alla större sjukdomar. Men för runt ett och ett halvt år sedan upptäckte Anne-Lie en knöl i sitt höga bröst. Sedan hon var 20 år gammal har hon varit en “bröstklämmare” som flitigt kollar brösten efter knölar och knölar.
Min lycka har gjort det möjligt för mig att göra denna träning till en vanlig del av min dag, oavsett om det är precis före sänggåendet eller när jag är i duschen. Vid ett tillfälle blev jag väldigt bekant med en hård knöl som liknade ett öra, och även om jag hade hoppat på något annat så skulle jag ha svurit att det var en tumör från början, som Anne-Lie berättar. Hon tog en första kontakt med vårdcentralen och kallades sedan för vidare undersökning.
