Andreas T Olsson Familj – Culture Bears är en profil av skateboardåkaren Andreas T. Olsson. I år har han stått på både lilla duken och stora scenen på Dramaten. I detta stycke delar han med sig av sin bakgrund och sin passion för scenen. Skådespelaren/författaren Andreas T. Olsson och jag möts backstage vid Swedish Academy Awards-ceremonin.
Han har en djup, rik röst som får honom att låta som den sorts fulländade artist många lyssnare förväntar sig att se på konsertscenen. Inget rum, hur stor eller liten publik som helst, kan fasa Andreas T. Olsson. För att hitta den där enastående skärningspunkten mellan scenen och salongen varifrån min inspiration kommer, har jag ägnat mig åt scenkonstens värld.
Andreas T. Olssons framtid som skridskoåkare som skulle uppträda på arenor i Washington, DC, var inte direkt uppenbar. Han kom från ett hushåll utan mycket kulturarv, men som ung vuxen kunde han hitta sin egen väg till teatern.
Uddevalla, där jag växte upp, var en typisk 1980-talsindustristad. Den gigantiska varven var ansvarig för att forma staden, och dess förstörelse var en katastrof för hela metropolen. När scolfröken släppte bockkranen i vinkällaren kunde vi sjuringar ställa in en direktsändning från domkyrkan, där scolfröken hade satt upp en radio. Under åren som följde lade inte bara regeringen ner, utan även Volvofabriken. För att uttrycka det på ett annat sätt kan man säga att jag växte upp i en förstörd stad.
Andreas T. Olsson tog först till sin humor som ett sätt att klara sin dystra omgivning. Han och kompisen Daniel började agera som Kurt Olsson och Arne, karaktärer utvecklade av Lasse Brandeby och Hans Wiktorsson, medan de bara var två år gamla. Ingvar Oldsberg var alltid på jakt efter fräscha nya ansikten att lägga till i sin TV-serie på Oldsberg.
Efter förfrågan fick vi möjlighet att ta del av en av föreställningarna. Det fungerade som ett riktmärke för mig. Folk kunde höra sina egna röster och var ivriga att engagera sig med oss som ett resultat. Sedan dessa tidiga morgnar har jag märkt att att uppträda inför publik är ett bra sätt att få igång min hjärna. Att observera ordning och reda i världen var en spelomvandlare för mig. Det var mycket fars och humor, men med tiden blev folk mer mottagliga för att se en mängd olika pjäser.
Efter att ha avslutat gymnasiet försökte Andreas T. Olsson skriva in sig på ett teaterprogram på en skola i antingen Malmö eller Göteborg, men han fick till sist avslag från båda. Istället bestämde han sig för att satsa på en karriär som lärare i historia och svenska på gymnasienivå genom att skriva in sig på Göteborgs universitet. Parallellt med sina akademiska sysselsättningar ägnade han sig åt sin passion för teatern.
Det var inte förrän jag började skolan för lärare som jag insåg att mina förväntningar på jobbet inte stämde överens med verkligheten. För mig har hur man ser ut alltid varit av största betydelse. Lärare måste göra ett mycket bättre jobb för att hjälpa sina elever att utvecklas till väl avrundade människor, enligt min mening.
Hon försummar svenska, kulturhistoria, historia, språk och antropologi till förmån för matematik, fysik och kemi. Det säger sig självt att skolor bör arbeta för att förbättra sina elevers sociala förmåga, såväl som deras akademiska och moraliska skarpsinne. Andreas T. Olsson uppskattade att några av de äldre lärarna vid anstalten hade klarat förbundets gamla studentexamen. De var exempel på traditionella undervisningsmetoder, och han lärde sig av dem.
Inte för att jag inte pluggade tillräckligt hårt för att bli lärare, utan för att utbildningssystemet hade utvecklats till den grad att det var onödigt att anställa människor som jag. Eftersom det finns så många engagerade lärare och barn som är hungriga efter att lära sig, tror jag att undervisning är en av de mest tillfredsställande karriärerna.
Lärare försvåras i sina administrativa uppgifter eftersom de måste lägga så mycket tid på att förbereda rapporter och annat pappersarbete, enligt systemets uppdrag. Andreas T. Olsson började, medan han studerade till lärare, skriva satiriska kronikos i stil med författare som Hagge Geigert . Förutom att vara värd för radioprogram för Sveriges Radio Väst skrev han även egna kabaréer och recensioner.
Han klarade certifieringsprovet och undervisade i sex månader innan han bestämde sig för att satsa på skådespeleri, regi och skrivande istället. Under vistelsen på Regionteater Väst började han fundera på att återvända till skridskoåkaryrket och han sökte så småningom till och blev antagen till Stockholms Teaterhögskolan. Trots Andreas T. Olssons bästa insatser blev inte snookerkunskaperna bättre.
På teaterns område ser jag inte konservatism eller traditionalism som en brist, utan snarare som en indikation på att man uppskattar historien och vill bevara den genom att hålla sig till beprövade metoder. Den antika grekiske kungen och schackspelaren Thespis maktövertagande är en påminnelse om att att bemästra spelet är en konstform i sig. Manlighet är inte en leksak att leka med.Klassiska pjäser diskuterades först under min vistelse.
Efter att ha framfört sin hyllade enmansföreställning Sufflören i 20 år på Dramaten, hade Andreas T. Olsson premiär på sin nya monolog vid Oscarsgalan den vintern 2022. Kulturbärarnas böcker är skrivna i samma stil som Sufflören, och sedan dess. , Andreas har haft tillgång till ytterligare en region som kallas V. I. S. (Vän i salongen). Gösta Ekman var den i Suffloren, medan Claes Eriksson är den i Kulturbärarna.
Skadespelarna, konstnärerna, och författarna syns, klär helsidor i DN, och fr bli stjärnor p slott.I denna iscensättning spelar de i bakgrunden och i periferin de viktigaste rollerna. Döda kulturnazisterna!
I garderoben under en pågående utställning möter vi Garderobiären, som använder garderoben som kostymförrd, och han introducerar oss för en mängd olika bekymmerslösa tillvaror, bland annat den osynlige statistikern, den knasiga autografjägaren, läkaren i salongen, museet exemplar som är inramade och utställda på ett bord, och skeptikern som spelar schack. För att nämna några.
Musiken och texterna är identiska, men de kulturella björnarna är mycket roligare. Oroligare, och. Det avsedda resultatet var att överbrygga klyftan mellan institutionella och privata teatrar. Publicering är min favorit. Du får fritt referera till mig som en offentlig person… Kulturbjörnar är ett blommande kärleksbrev till allmänheten. Tolkningen handlar mest om dem.
A. T. Olsson, Andreas
Både publik och kritiker har reagerat entusiastiskt på Kulturbärarnas föreställningar på Oscarsteatern i Stockholm under de senaste två säsongerna. Efter premiären den 14 september i Göteborg kommer det svenska bandet Kulturbärarna att spela ett utvalt antal shower på Lorensbergsteatern. I Stockholms Teaterhögskolan fick Andreas T. Olsson sin träning.
Under skolan skrev han och regisserade monologen Sufflören, som hade premiär vintern 2013 på Dramaten och som fortsatte med ett flertal priser.Andreas T. Olsson är medlem i Dramatens fasta ensemble och har medverkat i bland annat Improvisation at the Stag (2016–2017) och When It Comes to the Crucible (2017).
Andreas T. Olsson är även verksam som satiriker och har skrivit flera serier och dussintals radioprogram för Sverige. Vi har även sett Andreas T. Torsdag. Lunchtid. Jag har blivit inbjuden att synas i TV4 och kommentera den senaste utvecklingen i Dramas handling. Jag får tacka nej eftersom jag går på operan varje dag och kväll, men jag fångar alltid insinuationerna innan min kvällsföreställning. Det tar inte för många minuter innan ditt hjärta sätter sig i bröstet.
Där analyserar SvD Kulturs idé- och debattredaktör Elsa Westerstad och säger “Det är en skrämmande situation, att män tappar förmågan att vara kreativa på vissa sätt”, men tillägger: “Teaterhantverk är.Jag tror inte att en person är dömd till galenskap om han eller hon inte hyser någon mörk sida.
Hon utökar sitt tidigare resonemang. Förklarar att den nödvändiga smutsen kan anta “vldsamt beteende” och är “fruktansvärt för dem som arbetar där.” Män! Och det är hon som använder det fruktade konjunktiva adverbet “män” för att backa upp sina påståenden: “men man kan inte se det som vilket yrke som helst.”
Jag ska genast börja sjunga igen. När jag satt i Uddevalla dagdrömde jag om att vara skridskoåkare på Teatern. Inga män. Det är inget du någonsin skulle kunna vara om du var från min omgivning. Jag växte upp i en så lugn och trygg miljö. Inga oöverstigliga svårigheter att övervinna.
Det borde man verkligen ha. Det är vad jag lärde mig av att prata med skateboardåkare i intervjuer. Den riktiga drottningen började resa sig och dyka upp närmare botten. I ett fält av råg och havre. Jag kunde dock inte tillåta mig att bli oförmögen att fortsätta med teater. Med ren glädje.
Vilken yrke som helst kan se vad de vill. Helst. Allt annat är en romantiserad fantasi som inte har något med verkligheten att göra. Och när jag fyllde 30 hade min längtan blivit så stor att jag var tvungen att skriva in mig på en scenskola direkt. För så vitt mitt skeva sinne kan säga, har inte den karikatyren av självbelåtna artister något med verkligheten att göra.
Och vi skeeballspelare fungerar faktiskt så. Vi tröstar oss i verkligheten. Det är dags för frukost, bokstavligen. I verkligheten följer vi våra barn till skolan. Faktiskt livsscenario: ta sig till jobbet. Pratar faktiskt med Ulla i receptionen om vädret och världens tillstånd. Upprepa våra bedrifter i den verkliga världen. Utför faktisk teater. Föra och grunda oss i verkligheten.
