Hur Lång Är Laleh – Nej, jag började spela musik när jag var 15 och skrev på mitt första kontrakt när jag var 19. Cash in från Jalla! Jalla! Jag köpte instrumentet åt dig. Musiken var drivkraften bakom allt jag gjorde. Hon lät mig spela på musiken när jag äntligen hittade den. När hon insåg att jag faktiskt inte visste vad jag gjorde skällde hon på mig.
Hon ville verkligen att jag skulle komma och spela på hennes arbetsplats, Kvinnofolkhögskolan. För att göra hennes arbetskamrater och henne glada skrev jag en speciell dikt till dem, en feministisk dikt. Det var första gången jag spelade spelet.
Nej, min mamma tyckte att skolan var avgörande. Hon studerade på ett universitet i Iran, sedan i Ryssland och slutligen i Sverige. Det var väldigt annorlunda än det liv jag hade tänkt mig själv. Min mamma var litteraturprofessor, därför kom uttalandet “Var lycklig, var fri” som en stor chock för henne.
Bra fråga. Min pappa kommer från norra Iran och min mamma är från Azerbajdzjan och Georgien. Det är svårt för mig att påstå att jag bara identifierar mig som iranier på grund av det betydande azerbajdzjanska arvet som rinner genom mina ådror.
Min mamma ville inte att jag skulle lära mig persiska, men jag har plockat upp några azerbajdzjanska ord på vägen. Hon sa ofta “p ltsats” på azerbajdzjanska, och jag visste då att det hon hade sagt tidigare inte var korrekt.
Sverige. Men så säger de “Du ser inte svensk ut”, så jag försöker ge den korta förklaringen och säger sedan att det är krångligt. Hur känns det att vara iranier eller svensk? En stockholmares svenska är trots allt inte densamma som alla andra svenskar. Min gissning är att många människor döljer sin sanna identitet.
Min ovilja att prata om mig själv och att berömma mig själv är en integrerad del av vem jag är. Människor i USA är exceptionellt bra på att prata om sig själva, därför är landets kultur på väg att explodera. Om jag skulle beskriva mig själv skulle jag dock säga att jag är en skön blandning av långsamt och rätt och helt rätt.
Tänk på hur du pratar med mig, jag skriver ner varje grej / jag är snabb, men inte svag / jag gör vad jag vill till slutet. Det är i stort sett vad Leopards lyriska spel handlar om. Jag försöker vara sparsam med min energiförbrukning. Ge allt du har, men ge inte upp dig själv, som jag sjunger i Hall vänta-låten.
Jag har både och. I vår bransch är det praktiskt taget automatiskt att vara välkänd. Men jag spenderar mest tid med mina nära vänner. De är medlemmar av min familj. Det jag värdesätter mest i ett romantiskt partnerskap är frånvaron av överlägsenhet mellan oss. Ingen ska störa dig, och du ska kunna prata om vad som helst. Efter det är jag jättebra att gå och väsna med och kan prata vädret med dig, men det vill ingen göra resten av livet.
När jag är i Los Angeles provar jag en massa nya grejer. Där vet ingen vem jag är, så jag känner mig tryggare när jag vågar mig utanför min komfortzon. Jag provspelade för American Idol med Adam Lambert 2016. Dagen efter blev jag orolig för att vara känd, så jag stannade hemma i en vecka. Min chef sa till mig: “Budskapet är att du ska gilla när folk känner igen dig igen.” Och det var då jag insåg varför jag älskar Los Angeles: för att det är mitt nya hem.
Där kan jag skrika ut lungorna på en restaurang utan att oroa mig för att någon ska tycka att jag är “ingenting”. Jag känner mig mer tillfreds och utvilad i Sverige, som man gör när man besöker sina morföräldrar. Tack så mycket. Jag är en avslappnad, lättsam person, men när jag är i ett stabilt förhållande lyser mina sanna färger ut.
Hon är en begåvad låtskrivare som lyckas förmedla både sorg och glädje i sina låtar. Det verkar som om allt som Laleh äger håller på att förvandlas till guld. Och när jag säger guld så tänker jag på guld i form av intressant och bra musik, inte bara guldmynt.
Men hennes väg till att bli artist har varit lång och svår. Laleh föddes i Iran av politiskt aktiva föräldrar som tvingades fly landet när hon bara var två månader gammal.De stannade först i Minsk, som då var en del av Vitryssland, som fortfarande var en del av Sovjetunionen. Där började Laleh skolan och lärde sig ryska språket; ytterligare skolkrav inkluderade att delta i både cirkus.
Sångerskan, låtskrivaren, producenten och saxofonisten Laleh Pourkarim (persiska: ; svenska: Laleh) föddes i Bandar-e Anzali, Iran den 10 juni 1982. Hennes bästsäljande album, Sjung, släpptes året efter att hon medverkade i andra säsongen av det svenska tv-programmet S mycket bättre 2011. Hans musik sträcker sig från exotica till modern rock.
Tulpan översätts till laleh på persiska. Laleh har blivit ett känt namn i Sverige tack vare sitt distinkta ljud och ton, och han har samarbetat med internationella artister i sitt nya “hemland”, USA. Nu har ytterligare en milstolpe lagts till i denna multibeaconing och historia skrivs på Ullevis scen. Elaf Ali har träffat henne för en pratstund om att söka efter sin identitet, den kommande filmen, hennes mammas kloka ord och hennes kärlek till padel.
Vatten, Lalehs tolfte studioalbum, släpptes i slutet av månaden i mars. Hon har startat ett produktionsbolag under namnet Palang. Och på sin fyrtioårsdag, den 10 juni, skrev hon historia genom att som första kvinnliga svenska artist uppträda på ett utsålt Ullevi i Göteborg. Laleh och fem andra musiker kommer att uppträda på Ullevis jättescen inför 30 000 personer. Bara den första timmen såldes 15 000 biljetter. Men Laleh skrev historia 2005 med sitt egenproducerade debutalbum, då hon blev den första kvinnan att vinna en Grammis för årets producent.
Jag träffar Laleh på Rival Hotel i Stockholm. Hon har svarta säckiga kläder på sig och drar fram ett rosa ollon för att smeta på hennes anklar. Hon säger att den är gjord av äkta hallon; Jag ber att få lukta på den och förklarar att den har en somrig doft.
Jag är helt nybörjare på Laleh. Hon har beskrivit sig själv som en kommunikativ introvert som vill bli förstådd och accepterad samtidigt som hon lämnas ensam för att njuta av lugn och ro. Eftersom det är morgon börjar vi med att samla på oss snacks och godsaker från frukostbuffén. Jag har hört Laleh fråga om veganska alternativ med personalen.
Det är möjligt att ull eller något liknande finns i mina kläder eftersom jag inte är strikt vegan när det kommer till min garderob.Du har tillbringat mycket tid i Los Angeles. Hur länge har du varit i Sverige?
– Jag har varit hemma ett tag och väntar med spänning på Ullevi-föreställningen. Vi får reda på vad jag håller på med då.
Jag har alltid stannat på samma ställe hela somrarna medan jag är hemma, och det är där jag är nu. Jag har aldrig lämnat min hemstad, och ändå känner jag mig alltid hemma här. Däremot har jag bott i Los Angeles de senaste åtta åren, och jag har haft det riktigt bra där.
Jag gick på musikskola i Göteborg, och min lärare Eva Larsson ringde upp mig en dag för att berätta att jag hade fått rollen i en film baserad på det jag hade skrivit i min audition. Jag följde din länk, kopplade till Josef Fares direkt, och resten är historia. Så det blev mycket vila och avkoppling.
Att vara en skicklig spelare är utmanande. Trots utseenden är yrket mycket tuffare än jag hade räknat med. Människan måste skapa och spela rollen som någon annan, vilket jag har svårt att göra. Så då finns det långa dagar på plats där man kan laga mat på timmar för att filma en två minuter lång scen. Jag vill bara vara mig själv. Jag är musiker.
Jag läste att Josef Fares kom ihåg att du alltid simmade i en persisk bana mellan taggningsevenemang och att du verkligen inte ville göra en kysscen.Ja, jag var helt galen. Jag är tacksam för möjligheten att delta. Och utöver bara vår vänskap har Josef och jag aldrig varit närmare varandra.
Snabbt och smutsigt svar för alla som envisas med det, men jag älskar paddelboll. Jag hittade ett fotbollslag i Los Angeles som påstod sig vara amatörer, men som faktiskt var ganska stora och snabba, vilket gav mig få chanser att göra mål. Det var dock kul.
Jag är uppvuxen i Hammarkullen där att vara en “snygg tjej” betonades i läroplanen. Näsblod ögon, överdriven parfym och pråliga kläder. Men när jag upptäckte musiken ville jag umgås mer med hårdrockare, hippies och punkare, och det gick inte riktigt bra med mina andra vänner. Jag började umgås med dem också, även om jag aldrig kände mig riktigt hemma med dem. Men även nu är mina bästa vänner kickers-tjejers.
Gymnastik är den bästa tiden jag någonsin haft. Jag minns det som en tid av frihet. På den tiden var jag inte inkopplad. Min mamma insisterade på att jag skulle plugga hårt på gymnasiet. Jag var MVG-typen i nästan alla ämnen, och jag tror att jag tog examen från gymnasiet utan att ha ett helt grepp om språkets nyanser, men jag är inte säker. Jag hann inte med NO och SO när jag hade övningar och spel att spela.
