Van Veeterens Pappa – När Håkan Nesser skrivit färdigt tio böcker om Van Veeteren var han fri att signera omslaget. Hans tro var skakad. Inga fler kriminalserier planerades efter Van Veeterens fenomenala framgång. Det var Håkan Nesser säker på. Men det går inte alltid som man tänkt sig, och nu nästa hinder: den utredde italienske polisen Gunnar Barbarotti.
Gunnar Barbarotti är tänkt att bli föremål för fyra böcker. Att det helt enkelt blir en kvart förklaras av ordens melodiska form av honom. Barbarot halvklotet, lyssna på orden. Ljudet är mycket bättre än Barbarotti trilogin. “
Det grovmaskiga nätet” var den första boken i Håkan Nessers serie om den provanställda Van Veeteren som började 1993. Sedan dess har ytterligare nio böcker publicerats i en mängd andra länder, och majoriteten av de böckerna har också filmatiserats. Efter det skulle deckar-serien vara en färdig genre.
Han säger att henne fler kriminalhistorier om samma polis var det sista han skulle göra.
I den första boken med brottsutredaren Gunnar Barbarotti, “Människa utan hund”, används en 105-årig skala. Karl-Eriks 65-årsdag och dottern Ebbas 40-årsdag är förklarade med familjen Hermansson. Sedan han var med i dokusåpan “Fångarna på Koh Fuk” har familjens son blivit b-stjärna. Han hoppar ut och kommer inte tillbaka natten innan fallet.
Jag är en pussellösare. En gissel för vår tid. Till en början trodde han att det skulle gå att skilja familjen Hermansson i Kymlinge, en diminutiv av Kumla, utan att blanda in andra, som en familjepjäs. Ben det behövdes någon utifrån som studierade efter 200 sidor.
Namnet kommer från den italienska fadern till kriminalinspektören Giuseppe Barbarotti. Mamman, som till hyllning hette Larsson, hade velat ge barnet ett italienskt namn. Det skulle bli Gunnar Barbarotti då Giuseppe Larsson inte var särskilt bra.
Dessutom är namnet Giuseppe Larsson redan etablerat i däckvärlden. Då säger en av Henning Mankells poliser i “Danslärarens återkomst”. “Människa utan hund” har ett aprilsläppsdatum. * TT SpektraInsikter som kommer till en är ibland intressant.
Jag blev ganska fängslad av Daniel Kahnemans framgångsrika bok Thinking, Fast and Slow och teorierna om de snabba, spontana, känsloladdade och frekventa beslut som fattas av hjärnans system 1 och de långa, långsamma, avsiktliga, logistiska, men solida besluten som fattas av hjärnans system 1. hjärnans system 2.
Enligt system 2 har jag en favoritpunchline lånad från den svenske författaren Håkan Nessers bok Borkmanns punkt. I Nessers serie om polisstyrkan Van Veeteren är Borkmans poäng del två av tio, och det är just detta koncept som jag gillar så mycket. Borkmann, som skulle vara uppkallad efter, var tidigare chef av Van Veeteren.
Från min bredare förståelse av termen verkar det som att det finns en fråga eller utmaning som måste åtgärdas, så det skulle vara bra att samla fakta och data för att fatta ett beslut. Vi är alla olika, men många av oss stannar kvar i insamlingsfasen innan vi går vidare till beslutsfasen för att slutligen fatta ett beslut. Etappen är olika företagskulturer.
Du kanske är stenhård på att samla in alla perspektiv och information innan du avslutar informationsinsamlingen och håller verkligen med om den mer kritiska och frispråkiga delen av arbetet, för att komma in på, och i slutändan fatta, ett beslut (vanligen sett i stora företag och myndigheter) operationer). Alternativt has man en do:er-kultur där det är gått att gå snabbt till beslut och hantering (generellt i mindre och mer entreprenöriellt drivna verksamheter).
Utan tvekan är det alltid ett modigt drag att vara där i provtagningsfasen och välja en undersökning, en delmängd eller en hel värld att göra en analys på. Att det är ett avgörande beslut och att man bryr sig om alla faktorer som legat in i det kan man alltid argumentera för.
Inte mycket kommer att göras för ett företag eller en individ med det ansvaret. Om jag inte fattar ett beslut snart för att försöka fatta ett snabbare beslut kan jag lätt fastna mellan ytterligheterna, då jag har mina egna maximalistiska tendenser.
Här kan du hitta kommentarer om Maximerare och Tillfredställare, Mats Rönnes blogginlägg. Å andra sidan, om man är för triggerglad och fattar ett beslut baserat på för lite och/eller dålig information är det ofta dåligt. Åh, vad man har utsikt över lagunen! Så, tänk om du missade Borkmanns poäng?
Helst ska man samla information exakt fram till Borkmanns poäng, sedan sätta sig fokuserat och analysera data och bevis för att ganska snabbt komma fram till ett beslut. Men så ser det inte ut i praktiken. Man ser sällan eller sällan Borkmans poäng när man är mitt uppe i arbetet, sanningen är. Det kanske inte ens finns i omskrivningen.
Vanligtvis svarar jag på ett sätt att i Samla-information-och-underlag-processen börjar man automatiskt med den viktigaste informationen, kanske inte i strikt hierarki utan med de viktigaste databitarna först, innan man går vidare till mindre viktiga. men nya grejer.
Dessutom, eftersom det finns nästan oändliga mängder information att ta hänsyn till för varje beslut, kan man vara säker på att de inte kan införliva allt. I den senaste informationen/dokumenten som har tagits med har Borkmanns poäng tydligen framförts och idag är det dags att gå till beslut.
För att lägga för mycket tid på onödig informationsinsamling skulle man hoppas att Borkmanns poäng var tydligare. Jag tror att genom att försöka var man befinner sig relativt sett Borkmanns punkt i olika projekt och processer kommer att avbryta snart efter att punkten är passerad.
Det kommer inte att vara ett självständigt mål att samla in mer information för att undvika att gå in i den ibland oroliga beslutsprocessen. När det är dags att fatta ett beslut är det svårt om man har en otydlig eller oklar inlaga. Alternativt har man kanske inte hittat något enda bra alternativ allt eller kanske är flera alternativ som bra. Istället kan det vara bra att backa, ta lite hjälp av personer utanför ett annat sammanhang för att gå vidare för att söka mer innehåll/information.
Jag rekommenderar att alla läsa böcker från Håkan Nesser och hans berättande med överallt väldigt. Jag har genom åren i princip lånat Borkmanns poäng till andra kollegor, bland dem från utbildningsområdet. En 2005 thriller med sven Wollter, Eva Rexed, Thomas Hanzon och Lars-Erik Berenett i huvudrollerna, Borkmanns punkt är svensk-tysk-dansk-norsk-finsk regi av Erik Leijonborg. Filmen hade premiär i Sverige på DVD den 14 december 2005.
Strax efter ett lika fruktansvärt mord i Maardam och ett otroligt våldsamt mord i den lilla europeiska kuststaden Kaalbringen hamnar de två små husen i ruiner. Ingen vet vem mördaren är, ingen vet när han ska släppas, ingen vet om det bara är en överraskning eller om det faktiskt är ett planerat mord.
Vid det här laget är det Van Veeteren och hans kollegors uppdrag att försöka lösa morden och hitta mördaren innan han faller igen. Sven Wollter gjorde den första polisen i tv i 1967. Innan dess har vi sett honom t.ex. , som Kollberg i “Mannen på taket” och Jarnebring i “Mannen från Mallorca”.
Den nya kriminalserien “Återkomsten” får Wollter att upprepa sin roll som kommissarie Van Veeteren i tre tredelade avsnitt. De flesta minns nog att Van Veeteren förra året debuterade i Sven Wollters ökända första framträdande inför tv-publiken. Filmatiseringen av “Det grovmaskiga nätet” av Håkan Nesser var det. Det var en kommissarie som kom hem till tittarna.
När han kommer tillbaka nu ligger han på en kraftig förkylning, men huvudvärken är lika illa som tidigare. Mördaren är inte den enda som kommer att avslöjas. Tack vare Van Veeterens nya attraktiva medarbetare Ewa Moreno (Åsa Karlin) löstes även uppbrottsproblemet under serien.
“Ja, jag kan sänka stötarna”, säger Sven Wollter med ett skratt. Hemma hos 67-åringen fanns det heller inga tecken på bråk när Aftonbladet träffade honom för en vecka sedan. Sven Wollter egentligen med råge borde vara pensionär, den kanske ingen. Enligt Sven och eller igen var “Ungdomens källa” platsen där jag tänkte lägga mig medan jag och Magnus var på Azorerna i januari. “Magnus” är hans yngsta barn.
