
Susanne Jonsson Kock Barn – Utan att försöka har du ingen aning om vad du är kapabel till. Ta dig tid att prova varje objekt innan du fattar ett slutgiltigt beslut. Det som jag har tänkt på sedan igår är filosofiska idéer och ord. Vid ett tillfälle, för kanske ett decennium sedan, ansträngde jag mig för att skapa en blogg.
Efter mycket spänning inspirerad av vad jag läste om det på nätet, kom det till verklighet. Jag började blogga där i alla fall – även om jag nu är en mycket bättre kock än en husbyggare – och fick så småningom oväntad hjälp från VIPs! Susannes hantverk i ny kostym följde mig över världen.
Norrbottniska Gällivare var platsen för både födelse och uppväxt, en plats präglad av kullar och täta skogar, midnattssolar och vintersnö. För det mesta kan jag hittas ute, antingen på skidor, i skogen, engagerad i vattenstrider eller i sällskap av min bästa vän Flying.
Denna vita ponny är full av karaktär. Min samiska, svenska och amerikanska familj fick min kulinariska start i köken i Forsvallen och Porjus, där jag bodde med min mamma och morföräldrar. Medan jag var trainee under ledning av mästerkockarna Lars “Pluto” och Gabban Johannisson på Piteågymnasiets restaurangskola fick jag möjlighet att skaffa mig erfarenhet i Linköping och Åtvidaberg.
Möjligheten att arbeta på “Hubbe” Hubert Försters Hotell Dorotea i Frankrike kom som ett resultat av denna erfarenhet. Under min tid i Frankrike fick jag möjlighet att arbeta för två anläggningar som drivs av den illustrerade Georges Blanc. Han var både chefskock (känd med tre stjärnor i Guide Rouge) och souschef i någon av dessa anläggningar.
I hjärtat av den franska mat- och vintriangeln, nära Lyon, ligger Vonnas, en kort avstickare på vägen till mitten av Alperna. Att arbeta i det franska köket är väldigt roligt, sa de, och jag lärde mig mycket. Jag befann mig tillbaka i Västerbotten, denna gång inskriven på Gastronomiprogrammet vid Umeå universitet, efter några säsonger av arbete i fjordarna och Stockholm.
Efter 4,5 år av att studera franska och ta en magisterexamen i gastronomi är jag redo att ge mig ut på nya äventyr igen. Vi har bosatt oss på Helsingfors och Stockholm som närliggande alternativ. Umeå universitets mest publicerade verk, högskoleexamensarbetet, blev en kokbok.
Efter bokens utgivning började jag en karriär i Stockholm som matstylist och fotograf, i samarbete med den legendariske Björn Lindberg. Efter Björns pensionering övervakade jag fotostudion, fortsatte att skriva böcker och lyckades säkra en tv-slot på SVT i Umeå genom mitt arbete på TV 4 newsmorgon och en matlagningsserie för TV 4 Västerbotten.
Grannstudion var platsen för produktionen av denna Go’night. Det krävdes en kyrkoherde och jag ombads att närvara vid rättegången. Ändå är det inte en del av paketet, så jag kom snabbt på mig själv med att grilla på en gård i Umeå. Vid enstaka tillfällen skulle jag kliva in som kyrkoherde på Go’kväll medan jag jobbade som konsult i Stockholm för personlig omvårdnad och matfotografering/styling.
Allt eftersom studierna vid Umeå fortskred fick jag möjlighet att flytta norrut igen och tillbringa mer tid i naturen, något som har stor betydelse för mig. Mitt CV innehåller ett tiotal böcker som jag antingen skrivit, bidragit till eller redigerat. De är äntligen glada över att jag nu jobbar på ett nytt ställe.
Jag och min sida har använt SVT:s webbplattform de senaste sex åren. När bloggarna upplöstes för två år sedan blev mitt arbete ett uppdrag för SVT-mottagning. 2020 sänds ett pilotavsnitt av ett långsamt tv-program som heter 4 timmar direktsänd mat runt högtider, som filmades med recept och filmer. Att använda sociala medier och Duå-appen på ett engagerande sätt.
Vi håller fortfarande på att utveckla programmet, men vi har 12 utökade sändningar inplanerade denna säsong. Dessutom fick jag möjlighet att samarbeta med Meny under somrarna på Going Night och Sveriges P1-radio. Àhkkus mat, ett svenskt barnprogram, var en annan plats där jag har arbetat som kock och programledare.
Jag har även gästat program som Historieätarna på SVT, Miljöhjältarna, Timjan, tupp och tårta m.fl. Som en del av mitt jobb kommer jag ständigt med nya idéer på initiativ. En av dessa förvandlades till ett tv-format som Sverige anmälde till en nordisk tv-tävling för välgörenhet.
Slow-tv-programmet Susannes skafferi var en av de mest uppfinningsrika programmen 2021; Det fortsatte med att vinna Europapriset och Gourmand TV/Media-priset för bästa program 2022. När jag inte jobbar kanske du hittar mig i skogen, antingen på skidor, i min trampbåt eller i min folkbuss Hjördis, som fungerar som matbildsstudio på sommaren.
Tidningen Utemagasinet har anställt mig som fotograf, stylist och kock sedan en tid tillbaka. Sedan jag var liten, när mina föräldrar skulle ta mig med på fiske och vandring i Porjusskogarna, har jag älskat och utövat utomhusfotografering. Jag gav honom en hand när han gled fram och halstrade stöveln.
Sedan började jag träna, vilket var jättebra, men jag tror inte att jag var särskilt användbar; Jag var nog minst fyra år gammal. När vi fiskar, fäller och dödar björnar från första hand känner vi naturligtvis en stor koppling till naturen.
Jag gick i skolan och antog att fiske var en självironisk häst med en hängande svans, så jag red den ändå. Jag kände mig malplacerad i skolans fiskidentifieringsövning, som använde sfäriska pinnar i ett nät. Jag tänkte att fiskbullar skulle vara ett trevligt, närliggande mellanmål, så jag gav dem en chans. Men det är en annan berättelse.
Bland mina arbetsuppgifter ingår att skapa och dokumentera konsumentkoncept, samt styling och fotografering. Min senaste rätt är här för din genomgång. När jag lagar mat använder jag bara ekologiska, närodlade kryddor. Att slå sig samman med korna på deras marknivå och låta dem tala för sig själva.
Bekvämimpa, utan minimal arbetsinsats med maximal utväxling, är återkommande favorit av mina konsumentrecept och min melodi. Eftersom jag har bott i engelsktalande länder så länge kan jag prata språket med lätthet. Bara hälften av min utökade familj talar engelska flytande och bor i USA.
Kan kommunicera framgångsrikt på franska, om än med en mer accentuerad leverans än vanligt. Jag har en 200-timmars yin och hatha yogalärarutbildning och åtta års studier i meditation och yoga. Förutom England, Portugal och Indien har jag rest dit för att träna.
Förutom att utöva yoga, är de enda ställena jag någonsin har lärt mig på träningsretreater och privatlektioner. Jag har ägnat mycket tid och energi åt den vegetariska och veganska kosten sedan min yogapraktik tog in den i mitt liv; detta har varit sant i mitt “vanliga” jobb såväl som under utlandsresor.
Nedan listas några av mina böcker; bland dem finns ett antal som har nått stora framgångar och fått utmärkelser från Gourmand Awards (Kokboks-VM). En kärlek från Gällivare, Susanne Jonsson har häpnat världen med sin matlagning. Du kanske har sett henne på Go’kväll och den interaktiva hiten “Susannes Skafferi” länge. Hon deltar för närvarande i Áhkkus mat, ett program som hjälper föräldrar och barn att planera näringsrika måltider.
Gleich har familj från Samiska, USA och Sverige. Under hela mitt liv har jag rest jorden runt och arbetat med mat. Att säga till den: “Den röda tråden finns kvar i mitt liv”, säger Susanne. Villivare uppväxte kund. Stallet och skidbacken är två av Susannes favorit uteplatser. Hon började sitta på köksbänken och hjälpa sin mamma att göra ägg när hon bara var två år gammal.
Vad jag tänkte om framtiden när jag var yngre är ett mysterium för mig. När vi var på semester med en vän hade vi denna storslagna vision att starta en pizzeria i Gällivare. För att gå gymnasiet i Piteå flyttade Susanne dit när hon var sexton år. Hon hade varit hemmahörande i Gällivare tidigare. I varje kultur har mat alltid varit en viktig del av familjelivet. Utanför, i naturen och skogen, fanns källorna till de rötter som serverades.
Att hålla koll på vad som pågick i huset var något jag snabbt tog upp. Vi hade mörkrödkål och kokt potatis. Dykaren Morfar dök och simmade. Rodnad, dis, hagel och fiskar var rikligt i skogsmarken. Susanne skryter, “Allt som serveras på Nobelfesten idag”, medan hon erkänner sitt skratt.
Hon hade en stark lust att jobba med mat medan hon gick i gymnasiet, men studievägledaren avrådde det. “Du behöver inte bli kock” uttrycker hans anmärkning. Susanne berättar att de nu är helt rockstjärnor med ett eget tv-program, men att det inte var en statussymbol då.
Idag är det bra att Susanne inte satsar på pizzeriadrömmen eftersom Gällivare är en mycket pizzatäta kommun i Sverige. Istället för att släppa den skickade hon mjölmasken till Frankrike och vidare. Det var på organisationen Aitik som hon fick sitt första jobb efter att ha bestämt sig för att försörja sin familj.
I början av sitt jobb ansvarade hon för att skaffa mat till arbetarna, pressa skivor och vända brädor. Att arbeta på en av de bästa restaurangerna i världen var en livsförändrande upplevelse för Susanne, så hon reste till Frankrike för att ta jobbet. Lite “metoo-igt” var stämningen Susanne var en del av.
Hon kom på hur hon skulle svara på kommentarer mot slutet. Hon hade inget minne av denna miljö från sin egen uppväxt. Efter att alla uppskattat hennes barndom och utseende i flera restaurangkök slutade hon jobba på restaurangen.
Det verkade som den perfekta tiden för henne att ta nästa steg i sitt liv och avancera sin karriär. Som liten älskade jag att gå till Källgatan på tisdagar eftersom det var en riktig “progg-dagis” när vi höll varandra och sjöng proggsånger. I Frankrike föll mina värderingar platt.
Vill du dela lite glädje?
När man träffar Susanne möts man av en kraftfull känsla. Hennes dialekt får mig att känna mig trygg eftersom hon verkar äkta, och jag är kopplad till mina rötter i Gällivare. Det som verkligen väcker mitt intresse och lämnar intryck på henne är hennes drivkraft att förenkla och vara “nöjd” i köket.
Att få ut det mesta av det du har är enligt mig den viktigaste delen av måltidsplaneringen.
Med termerna “bekväm-impa” och “genvägar i matlagningen” försöker hon förmedla känslan av att vara helt överväldigad. Tvärtemot vad många andra kockar tror är det möjligt att göra allt från botten och upp. Hon har “minimal arbetsinsats och maximal utväxling” som slogan. Visst, allt är bra i en idealisk värld, men det är inte verkligheten. Folk använder faktiskt recept, och mat borde delas varje dag, enligt mig.
