Stina Jackson Barn – Berättelsen lämnade mig med några motstridiga känslor. Även om inramningen och atmosfären var väl framkallade, kan författaren ha ägnat lite för mycket tid åt att förklara historien.Längst i norr i Sverige, bland skogarna, sjöarna och den obebodda vildmarken, skiner sommarsolen i till synes oändliga timmar.
Lelle, vars dotter försvann tre år tidigare, är här i detta landskap. Den omtöcknade pappan har letat igenom området runt silvervägen och stannat till vid varje övergiven gård. Han har inga vänner, sover sällan, är besatt av rökning och klarar sig på en stadig diet med kaffe och cigaretter. Hans hem är smutsigt och han är inte längre stolt över sitt utseende; hans liv är i spillror.
Vi fattar allt det där ganska omgående och vi inser hur svår situationen måste vara för Lelle nu när det har gått så lång tid sedan Lina missade sin buss en natt. Berättelsens största brist, enligt min mening, var hur länge detta sträcktes ut innan handlingen tog fart.
Lelle har letat efter vad som verkar vara i evigheter. Han har kontrollerat varje övergivet hus och lada, följt alla möjliga ledtrådar och eliminerat alla tänkbara misstänkta. Hans bil är full av cigarettaska och använda kaffekoppar, och han är vaken hela dagen på grund av solen. Han håller ett öga på Linas ex-pojkvän till den grad att den senare börjar känna sig förföljd.
Han bryr sig ingenting om sin egen säkerhet, bara att hans dotter återlämnas till honom.Meja och hennes alkoholiserade mamma presenteras som färska karaktärer i en annan tråd som tjänar till att distrahera oss och ge potentiella nya misstänkta. Majas mamma började nyligen bo med en mycket äldre man med några allvarliga röda flaggor i bakgrunden.
När ytterligare en ung kvinna från området försvinner växer vår oro för Mejas säkerhet.När tempot ökar, är det en uppsjö av aktiviteter som tjänar till att avsluta saker och ting. Medan den skarpsinniga läsaren utan tvekan kommer att fånga några tips på vägen, kommer historiens sista twist utan tvekan att överraska alla.
Landskapet och stämningen är utmärkt, men handlingen dröjer för länge innan den tar fart. Silvergate och 1793 drev dem till framkanten av science fiction-litteraturen, där de blev snabba vänner över drinkar. I ett samtal på andraboksongs träffar Niklas Natt og Dag och Stina Jackson Fredrik Backman.
Ett palatshotell i Stockholm. Företagslogotyper på tomma glasdörrar, ljudisolerade korridorer och kaffemaskiner som serverar specialdrycker som cappuccino och latte. Handdukar med fläckar och kvardröjande lukter, om jag läser det här rätt, så att det ser ut.
Som ett resultat är Minnet en mycket pålitlig vän.Under mitt första besök såg jag en ovanligt stor pissoar före ingången; vid mitt andra besök ignorerade jag det helt. Kvinnan, som är äcklig och tjock och har en stank om sig, låter min nasborrar dra in henne. Sopsäckar, krossade plastbehållare och en röra så illa att det ser ut som svininfluensa i en slask sammanfattar denna röra.
Innan en man brutalt kastar bort en kvinna kan jag inte förmå mig att formulera den barmhärtiga idén att hon behöver en stund av vänlighet och värme. Viktuppgång och viktminskning verkar vara tidsbegränsade fenomen.
Så var det med mitt minne; Jag glömde bort kvinnan i dörröppningen redan innan jag nådde femte våningen i hissen.Ett spännande möte väntar dig.Vi människor är notoriskt snabba på att byta synsätt.Det är andra gången jag är här, säger Stina Jackson på adressen Norrtullsgatan 6 där vi befinner oss.
Hon kom i går från USA, där hon har bott de senaste 14 åren. Hon reser vidare norrut på kvällen för en veckas studier. Som förberedelse för den kommande fotograferingen har hon tagit på sig en knälång scuba-dräkt och svarta pumps.låt oss bli nagellackade.
Jag hade ett supportmöte med Nikolas och Fredrik i samband med bokmässan. Jag kände att de verkligen hörde min oro och svarade konstruktivt på dem. Sambandet med dem betyder oerhört mycket.Den Fredrik som Stina talar om är den svenska och internationella bästsäljande författaren Fredrik Backman. Läs bara några av titlarna:
En kille som heter Ove, Britt-Marie var där, och den korta men vaggande Och varje morgon går vägen hem längre och längre bort. Niklas, Dag och Fredrik Backman delar kontor en bit ifrån varandra; Fredriks närhet är påtaglig; han verkar ständigt irriterad över våra samtal om antal ord, motivationer och personliga och kollektiva förväntningar.
Niklas säger: “Fredrik var väldigt inflytelserik för mig.” Efter att ha blivit avvisad av varje förläggare erbjöd han sig att betala för mitt första manuskript. Jag erkände nejet i förbigående, men jag kommer aldrig att glömma vänskapen.
Liksom hans nattklädsel kommer jag att beskriva Niklas dagklädsel i detalj: en dubbelknäppt kavaj, matchande byxor, en subtil grön slip och mörkbruna skor. En portfölj av ett exklusivt varumärke är i dina händer. Jag frågar honom vad för sorts.
Hon säger sig ha sjukdomen att ingenting fungerar för henne.Allt kan förbättras.En sak som lindrigt oroade mig var att jag hade börjat desmark innan Silvervägen kom ut. En förväntan fanns tidigare till andra akten på Bonniers; företrädare visat intresse; och läsarna svettades.
Det gjorde det roligt att skriva, men slutresultatet kunde bli lite tråkigt. Samtidigt som jag insåg att jag alltid kunde göra mer, insåg jag att jag behövde dra tillbaka på historien jag berättade.Redan före första debuten 1793 hade Niklas Natt och Dag inga recensenter, och han började genast arbetet med sin nästa bok.
Det där var gamla nyheter, sa jag till mig själv; den nya var på väg, och den var den viktigaste av dem. Systemet för ryktehantering fungerar som en sköld och skyddar användarna från kritik.Helt enkelt så, sa Stina. Efter att ha blivit fängslad av den nya historien kan man tänka:
“Ni kan säga vad ni vill om den första, jag har fått en ny kärlek nu.” Det är ett sätt att ta sig vidare till högre höjder. Niklas hävdar att den enda köttförsörjningen han behöver oroa sig för är sitt eget och att han aldrig kommer att avvika från det.
Du var ganska samarbetsvillig i vårt första möte med redaktören och assistenten. Du ber om kritik eftersom du vet att de kommer att kräva stora förändringar. Du har ett starkt hjärta som författare oavsett hur försiktig du är. Ursprungligen från Skellefte, Sverige, har Stina Jackson kallat Denver, Colorado, sitt hem under de senaste tjugo åren.
Jacksons hyllade första roman, Silvervägen, släpptes 2018 till brett kritikerros och har sedan dess blivit en bästsäljare i Sverige och runt om i världen. Den har översatts till tjugo språk och har belönats med priserna för årets bästa svenska kriminalroman, årets bästa nordiska kriminalroman och årets bästa bok för 2019.
2020 har Silvervägen nominerats till den prestigefyllda Det brittiska priset Petrona Award kommer att ge årets bästa skandinaviska kriminalroman. Pressen hyllade Jacksons andra bok, Desmark, som kom ut sommaren 2020, och den nominerades till både Årets bästa svenska kriminalroman och Årets bästa bok 2020.
Stina Jackson föddes i Skellefte, Sverige. , men har gjort Denver, Colorado, till sitt hem under det senaste decenniet.Hans första roman, Silvervein (2018), översattes till 29 språk och vann många priser.Hennes andra roman, Desmark, publicerades 2020 och fick positiva recensioner och många nomineringar.
Jacksons tredje bok, Förenta världen ikväll, kommer ut vintern 2023. Det är en romans om en mor och dotter, den ena bosatt i den svenska provinsen Västerbotten och den andra på USA:s sydvästra kust.
Stina Jackson föddes av Olofsson 1983 och uppvuxen i Skellefte. Hon tillbringade också en stor del av sin barndom i den lilla stad där hennes föräldrar uppfostrade henne, långt från Arvidsjaur.
2002 gick hon ut Anderstorpsskolan, en gymnasieskola i Skellefte, och flyttade två år senare till Stockholm för att fortsätta sin utbildning.Hon träffade en amerikansk man vid namn Robert Jackson på nätet, blev kär i honom och flyttade till Denver, Colorado 2006. Hon har nu dubbelt medborgarskap och bor i Denver med sin man Robert.
Hon började juristutbildning i USA men insåg att det inte var framtiden hon ville ha. Utskriven, det låste in mig. Hon har alltid haft djupa känslor för landet och folket i norr, inklusive skogarna, bergen, sjöarna och folket i glesbygden, samt traktens litterära traditioner; hon är jämställd med giganter som Sara Lidman och Per Olov Enquist.
Vi formas av vår ungdom och jag känner det inflytandet starkt inom mig. Jag ser det som ett personligt underskott. Men när man saknar den miljön eller sin familj omkring sig så finner de sig väldigt mycket, blir starka och vill ta ut svängarna mer.
Hon insåg att hon ville skriva om män som till skillnad från henne själv hade hållit sig trogna sina nordeuropeiska anor. Hon bestämde sig också för att hon ville skriva kriminallitteratur.jag är fascinerad av mänsklig psykologi – vad som motiverar människor att agera som de gör – och jag tycker att kriminallitteratur är en fruktbar arena för att utforska denna kamp.
Vem som helst kan börja göra goda gärningar, under vissa begränsningar.Hon menar också att glesbygden är en fascinerande miljö för att undersöka dessa frågor. Visst finns det mycket ensamhet i en glen, men där känner man också till varandra och sina historier på ett sätt som man inte alltid ser i staden. Detta är sant oavsett om du pratar om det goda eller det dåliga.
Inte bara kan agg, hat och svartsjuka föras i arv genom generationerna, utan även kärlek och medkänsla.2018 gjorde hon förlagsdebut med kriminalromanen Silvervägen. Berättelsen handlar om Lelle, som de senaste tre åren har förbundit sig att köra hela natten på väg 95, som går genom Sw.
