Sami Said Författare – I a värld som på samma gång känner främmande och bekant, har Sami Said en internatskola för flickor vara navt i en berättelse om drömmar och uppror. Under den magiska ytan påverkas ett allvarligt ärende ständigt på läsarens uppmärksamhet, men Satansviskningar har ett rött av skimrande och filosofiska vändningar.
Om Samis ord
Sami Said debuterade 2012 med boken Very Very Fine och har även släppt “Apan är den vackraste staden”, “Monomani” och “Äta gräs”. Idag bor han i Hägersten; han föddes 1979 i Eritrea, och han gick i skolan på platser som Göteborg. Till vardags bistår han i rollen som socialsekreterare på fullmäktiges medborgarkontor Botkyrkabor med stora som små frågor.
En händelse på året är augustipriset av Svenska Förläggareföreningen. Vid cirka nio år flyttade Sami Said till Sverige med sin familj. Hans barndomshem låg på Biskopsgården, en stadsdel i Göteborg. Den kritikerrosade romanen Väldigt sällan fin var Saids debut 2012 och han belönades med “Katapultpriset” och “Stora läsarpriset” av Sveriges skönlitterära författares förbund. Borås Tidnings debutantpris även nominerade han.
Hans andra roman, Monomani, om kärlek och skribentens begär, kom ut våren 2013 och den 13 augusti 2013 var han sommarvärd för Sommar i P1. Boken utforskar teman som migration och exil och den nominerades även till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris.
Sataniska visioner, som manifesteras i en namnlös oken på en internatskola för oroliga flickor, anlände 2023. Det var tillsammans med sin kollega Oskar Hallbert som Said började och redigerade den litterära tidskriften Den analoga skriften. Tidningen dök upp först i digital och tickad form mellan 2002 och 2008.
Martina Lowden, författaren, är hans hustru. Född 1979, är Sami Said en svensk författare av eritreansk härkomst. Kritiker i hans nya hem har hyllat hans verk, som ofta handlar om hans upplevelser som invandrare. En av Sveriges litterära nomineringar till Nordiska rådets litteraturpris 2019 var Människan är den vackraste staden, hans tredje roman.
Barndom och formell skolgång
År 1979 föddes Saids i Keren, Eritrea. När han var tio år gammal hade hans familj övergett sitt hemland på grund av inbördeskriget. De hade rest till Sudan och Tyskland innan de slutligen bosatte sig i Göteborg, Sverige. En litterär tidskrift som han grundade tillsammans med studiekamraten Oskar Hallbert [sv] lanserades under hans tid på Linköpings universitet efter att han gått ut gymnasiet.
Karriär
En tidig passion för att skriva väckte Saids nyfikenhet. Medan han var inskriven på universitetet arbetade han flitigt med papper, men alla hans första inlämningar avslogs. Hans debut och andra volymer kom ut kort efter varandra efter att förlaget Natur & Kultur visat intresse. 2012 års utgivning av hans debutroman, Väldigt sällan fin, om en student vid Saids alma college, fick mycket beröm av kritikerna.
Andra året den gavs ut belönades den med Katapultpriset [sv], ett pris som ges årligen till debutförfattare av Svenska Författarförbundet [sv]. 2013 släppte Said sin självbiografiska andra roman, Monomani, som berättar om hans tid med att skriva Väldigt sällan fin.
2018 gav han ut sin tredje roman, Människan är den vackraste staden. I likhet med hans andra verk fick den här höga betyg från kritiker och nominerades till ett pris 2019 (Norska rådets litteraturpris) och placerades på Augustprisets kortlista 2018.
Medan Said ofta använder sina personliga erfarenheter som invandrare från Eritrea till Europa som inspiration för sitt författarskap, framställer han ofta sig själv som en outsider även inom sin egen invandrargemenskap.
2019 gav han även ut en barnbok som heter Äta gräs. Svensken Sven Nordqvist gjorde illustrationerna. När Sami Said var tio år gammal hade hans föräldrar redan flytt från Eritrea och han kom till Sverige. Han råkade läsa och skriva i Sverige. När hans debutroman, Very Very Good, släpptes 2012, hänfördes både kritiker och läsare.
Ända sedan dess har hans böcker fortsatt att fängsla och prisas. Aftonbladets litteraturpris och Katapultpriset har båda tilldelats honom. Hans romaner inkluderar Monomani, Satans häxkonst och Människan är det vackraste staden. “Äta gräs” är en barnbok skriven av Sven Nordqvist. Det var med andra ord mig det hände. Under de senaste tjugo åren har han skrivit flera romaner, den senaste är Satans häxjakt. Ett utmanande arbete, då han handlar det också.
Fram till nu, han beskriver boken som sin självmost självlämnande. Under 2018, hans fru och en vän tvingade honom att åka i psyket, vilket är mitt grund. I denna söndagsintervju berättar han historien om de anfall som uppstår som en bipolär sjukdom för Sami Said. Väldigt är det att leva med det? Och hur påverkas de hans människor?
Utöver det berättar han om sista gången han gifter sig, om komedin han nu reser ifrån – och om hur det finns två historier om allt i livet. Den kritikerrosade debutromanen “Verdigt sällan fin” av SAMI SAIDS vann Katapultpriset 2012. Fast det var faktiskt den andra delen av en trilogi. Den första delen började han skriva när han var 19 år. Idag, om tjugofyra år, släpps den med titeln Satans vingar. “Det är min sannaste bok”, säger Sami Said.
Tidigare böcker inkluderar: Väldigt sällan f in (2012), Monomani (2013), Människan är den vackraste staden (2018), och barnboken Øta gräs (2019). Gemensam om miljö och kultur. Idag: Med släppet av Satan’s Wrath i augusti.
Sami Said, som kommer från Eritrea, tillbringade mycket tid som 19-åring med att tänka på Sawa, en militärakademi. Etiriska föräldrar som ville att deras barn skulle förstå att de inte bara kunde segla genom livet använde denna heta som ett vapen för att kuva sina barn.
I efterhand inser man att det hade varit värre för föräldrarna än för barnen, men på den tiden var tanken att skriva om att skicka ett meddelande till någon. Hans något sorgsna bok börjar med att en tjej skickas till en skola i bergen. Nadines skrivprojekt övergavs dock när debutromanen Veldigt sällan fin publicerades. Det har varit många att han har försökt att plocka upp texten under åren. Individer har dött och återuppstått. Just nu är sataniska visioner verkliga.
Jag hoppas att min skrivande författar har blivit bättre sedan jag var 19 år. Som barnet skrev den, skrev jag det själv. Kanske är jag på motsatt sida av för känslomässig och det är därför jag har blivit för avlägsen. Det är skandal hos alla som är erbjudande. Det hade varit mer ett jävla finger om jag hade skrivit det när jag var 19 år.
Under de sista dagarna av den muslimska fastan träffades vi i en skogbevuxen förort närmast Stockholm. Sami Said har första gått en intervju om sin nya bok som nu har gått till korrektur. Eftersom den handlar mycket om hans egna tankar, behandlas Satans uppenbarelser av honom som hans “sannaste”-bok. Det hänvisar till ett koncept inom islam om att Satan vinkar till människor så att de ska vända sig bort från Gud.
Den moderna idén om tvångstankar kräver på det. Vad innebär det med tanken om förlåtelse under alla religioner? Öven någon som har tvångstankar och själar sig själv har väldigt svårt att motta den.För Sami Said är Satans domar den första i en trilogi.
Den andra är hämtad från debutboken “Väldigt sällan fin” (2012), som handlar om studenten Noah som finner en balans mellan sin egen identitet och den sociala grupp han är en del av, samt mellan sin familjs kultur och andra förväntningar på det sociala livet i Sverige. Meningen handlar om det surrealistiska San Francisco och människorna han möter på sin resa efter att ha blivit stövlad ut ur sin lägenhet. Det handlar om Mannen är det vackraste staden (2018).
På vissa sätt är San Francisco stolt över sin egen godhet och pro-life. Andra människor, äventyr och vänskap är vad han tror på. Noah tror att alla människor är endast onda och att världen kan korrumpera på sig. Förutom att hon är förvirrad över sin egen identitet är Nadine förvirrad över världen omkring henne. På grund av detta offrar hon sig själv för att skydda världen.
Han är själv förkroppsligandet av böckernas olika bidrag till livet och världen, enligt Sami Said. I en enorm bokbränning, skriver Hans. Under sin tid som student i Sverige läste han mest science fiction- och fantasyböcker. När den tillgängliga budgeten (förvisso runt trettio böcker) tog slut började han skriva sina egna berättelser.
Min författarkarriär tog slut när jag gick i gymnasiet eftersom jag upptäckte stadsbiblioteket, där jag hittade hundratals science fiction- och fantasyböcker som samlats in i några år. Under sin tid på universitetet började han “skriva inuti” istället för att “hitta mönster”. Den belönades med Katapultpriset för bästa debutbok. Förutom att vara nominerad till flera prestigefyllda priser har Sami Said tilldelats några av dem. I skrivandet har uppmärksamheten även svårare.
Skriva var det kul att första gång. Det var ingen betydelse för jag trodde inte på det. Det inser hur dålig man är när det är för gångade. Det blir svårare för varje bok. Jag tror att de flesta författare känner skam över att man går i sig själv eller rundar livet liksom.
