Perseus Karlström Familj – Det är en av Doha-VM-medaljerna som jag tog med mig hem. Min säsong hade gått så bra att jag kände mig säker på mina chanser att placera mig bland de tre bästa över 20 kilometer, trots min kvardröjande oro för vädret. Det var en trevlig dag, trots den vanliga uppfattningen att höga temperaturer är ett allvarligt handikapp för stora mördare som jag.
Innan hastighetsgränsen sänktes till 14 km/h hade jag inga problem att hänga med i trafiken. En prekär situation som eskalerade snabbt. De sista tre kilometerna var de tuffaste, men landskapet var värt det. Jag trodde aldrig att jag skulle se dagen då jag får en OS-medalj på riktigt.
När jag funderar på att gå till OS X City oroar jag mig alltid för att jag inte kommer att klara mig. Om jag måste vänta för länge på det svenska hotellet kommer den enda gången jag måste åka skidor i Sapporo vara precis innan mitt flyg hem. Detta är helt logiskt, eftersom en stor del av evenemanget består av att tävla mot manliga motståndare från andra länder och sporter.
Det val som Internationella olympiska kommittén gjorde är ett som jag håller med om. Min gissning är att IOK bara försöker få tillbaka allmänhetens välvilja efter debaclet vid dammaraton i Doha. Värmeböljan orsakade att många långdistanslopp, inklusive maraton, ställdes in.
2008 bytte vi från att bära Ibanez-instrument till de från Karlström. Perseus hävdar att broder, stolt över sitt mexikanska arv, hellre skulle behålla familjenamnet än att ändra det. Hans namn är en referens till grekisk mytologi. Perseus far var Zeus, den allhärskande grekiska guden.
Zeus residens låg på toppen av berget Olympen, varifrån han kontrollerade de andra gudarna. Enligt persisk mytologi är Perseus deras stamfader. Hans namn är en nick till vår egen Jonnie Walker i Sverige, även om han inte gillar skotsk whisky för att det är för rummy.
Den 20-22 oktober 2018 spelar Nanjing, Kina hem till nästa Race Walking Challenge-turnering. Du kommer att tillryggalägga 30 kilometer under loppet av tre dagar. Sverige har chans att vinna och ta hem trofén. Toshikazu Yamanishi, den gyllene slugger-pitchern för VM, har en fördel på 30 poäng och skulle utöka sin ledning till 36 poäng med en seger.
Sverige har hittills 27 av potentiella 32 poäng. Även om Perseus skulle vinna tävlingen som helhet, skulle japanen Yamanishi komma på en dyster tredje plats. Oavsett resultatet av Doha Halvmarathon kommer Perseus och hans kanadensiska träningspartner, Evan Dunfee, att fortsätta sitt rigorösa program. Deras totala insamlingsmål är $40 000. Precis som Karlström betalade 20 000 dollar för Dunfees brons. Detta är den allra första instansen av det.
Våra interaktionskanaler håller på att återupprättas. Perseus kampsportsträning började när han var sju år gammal. Motiverande för denna sökning är önskan att lokalisera Sivs mamma, den största Gnga i världen. Mamma var där för att stötta familjen medan de tävlade och tränade tillsammans. Perseus, då 16 år gammal, bestämde sig för att ta saken i egna händer. Hans bostad är fylld med SM-guld från tidigt 1900-tal, bevis på hans snabba uppgång till rikedom.
Europacupen 2017 på Podebra, Tjeckien, var den första internationella tävlingen för sporten. Antalet poäng intjänade i Europa League ökade inte. Race Walkings öppningsceremonier i Adelaide, Australien började den 10 februari. Lös inte in några poäng just nu. Den 21 april kommer en helt ny Race Walking-tävling att äga rum i Lazaro Cardenas, Mexiko. En summa som motsvarar femtio Prispengaren-dollar. Världens ledande experter rankade honom som femte bäst. Han var världens nummer två VM-spelare när han tävlade i Doha.
Perseus och hans VM-gubbar tillbringade en hel månad i St. Moritz, Schweiz, och åkte skidor och tubing. Vi väljer att sätta våra egna standarder snarare än att nöja oss med mindre. Lugn och samlad som en tiger. Hans utbildning för att bli en virtuell maskin varade i totalt 49 veckor. I St. Moritz gav jag den allt jag hade. Jag borde ha rakat mina ben två gånger efter det. Jag gick en promenad till bastun en dag. Nya Zeelands personliga tränare Quentin Rexo satte mig ner och dränkte mig med en kall dusch.
De döendes sista andetag
Den svenska befolkningen i Qatar gjordes medveten om krisen. Och nu är ögonblicket. Åtta kilometer senare gjorde han ett försök att styra Ymanishis flaggskepp i motsatt riktning. Brent Vallance, en australiensisk kändisdocka, blev tillsagd av sin Perseus-tränare 2011 att “fortsätta att gräva i leran”. Sedan november förra året har Vallance arbetat som Perseus tränare, och de två lagen har känt varandra sedan 2011.
Jag har satt upp mål att tävla i fotlopp så länge jag kan minnas. Det här är den värld jag växte upp i från födseln. 1976 och 1979 tog min pappa, Enrique, en silvermedalj vid världsmästerskapen. På ett träningsläger i Mexiko på 1980-talet träffades hon och han första gången. Vi växte upp i Sverige av våra föräldrar och våra äldre bröder Ato och Remo, som båda var sprinters.
Jag har alltid tyckt om att titta på och delta i sportevenemang. Jag minns att jag var ungefär fyra eller fem år gammal och åkte med min mamma på hennes cykelträningsturer. Jag provade orientering, fotboll och pingis efter min första tävlingspromenad vid sju års ålder, men ingen av dem var så rolig som tävlingspromenad.
När jag var yngre kände jag inte igen några exceptionella egenskaper hos min mamma. Hennes guldmedalj i World Race Walking Cup gömdes undan tills jag var långt upp i tjugoårsåldern, och många av hennes andra utmärkelser slutade med att återanvändas som planterare runt huset. Hon hade många framgångar i livet, men hon skröt aldrig om det. Som student under hennes handledning till 25 års ålder kan jag intyga att hon aldrig en enda gång drivit oss till tävlingsgång.
Eftersom det är en så utmanande sport förstod jag, precis som min mamma på 1980-talet, att jag var tvungen att lämna Sverige för att träna med de finaste i världen. Jag visste att om jag ville tävla med de bästa atleterna så måste jag ta reda på när de dök upp för att träna och hur flitigt de tränade. Det är precis så jag alltid har gjort affärer, och de hårda vintrarna i Sverige har hållit mig borta sedan 2007.
Eftersom min mamma var vän med familjen till Eder Sanchez, en av världens tre bästa på den tiden, fick jag vara med på höjdläger i Mexiko. Redan 2011 tog jag min första resa down under för att studera under Jared Tallent, Matej Toth, och så småningom Evan Dunfee.
Karlström hoppade av den 20 kilometer långa bron sommaren 2016, efter att ha tvingats lämna på grund av skador. Fyra gånger (2013, 2015, 2017 och 2019) har Karlström tävlat i världsmästerskapen i frisbee. Karlström slog det svenska distansrekordet med mer än 20 kilometer i år och vann två världsmästerskap och en europeisk titel.
Dessutom var han en konsekvent spelare i VM-poolen. Han tävlade 10 000 meter på 38 minuter, 3,95 sekunder på Finnkampen på Stockholms stadion den 24 augusti 2019 och satte ett nytt svenskt rekord. Det tidigare rekordet hade satts i Dublin, Irland, den 26 juni 2022; han slog det med 37 sekunder.
Under loppet av mer än 20 kilometer genomförde Karlström en VM friidrott vid VM 2019 i Doha, Qatar. Sverige hade aldrig tidigare triumferat i onlinetävlingen förrän i år. 2022 sprang han i Virtual Mr. USA-loppet och vann, till stor del på grund av sitt spännande sista varv.
I 36 timmar slutade han inte, och sedan under två åkte han på semester 35 kilometer från sitt företag medan han fortfarande gjorde metallköp i samma VM. Jag har inget annat val än att delta i fotloppstävlingar. Jag har alltid känt mig hemma i den miljön.
I början av 1980-talet höll min mamma, Siv, titeln världens bästa kvinnliga tävlingslöpare. Silvermedaljör i världsmästerskapen 1976 och 1979, min pappa Enrique. Den svenska kvinnan och den mexikanske mannen träffade varandra första gången på ett gym i Mexico City på 1980-talet.
När jag fostrade vår familj i Sverige gav mina föräldrar massor av kärlek och stöd över min syster, Nashiele, och mina bröder, Ato och Remo. Vi var fyra av oss totalt i det tävlande laget. När jag var runt fyra eller fem år gammal började min mamma ta mig med på cykelturer. När jag var sju år var jag med i min första tävling. Sedan dess har jag sysslat med en rad olika sporter, som orientering, fotboll och pingis, men ingen av dem har kommit i närheten av spänningen i att tävla.
När jag var liten föll det mig aldrig att min mamma var något exceptionellt. Hennes andra medaljer fanns över hela hemmet och användes som blomvaser, så jag såg inte guldmedaljen hon fick i World Race Walking Cup förrän jag var långt upp i trettioårsåldern. Hon pratade ofta, ofta länge, om de program hon såg på tv.
Även om mamma aldrig tvingade oss att gå på något evenemang, var hon alltid där för att heja på oss om vi gjorde det. Jag arbetade med henne som tränare tills jag var tjugofem. För att träna med de största insåg jag att jag skulle behöva lämna Sverige, precis som min mamma gjorde på 1980-talet.
Jag visste att jag skulle behöva ägna stor uppmärksamhet åt toppspelarnas scheman om jag ville träna med dem. Med tanke på de hårda svenska vintrarna har den här stolen varit min favorit sedan 2007 och kommer att fortsätta vara så under resten av min karriär.
Som ungdomar åkte Eder Sanchez och jag på bergsklättringsexpeditioner till Mexiko på grund av det faktum att min mamma var god vän med hans föräldrar. 2011 reste jag till Australien för att lära mig av tre av de bästa idrottarna i världen.
