
Nils Af Uhr Dödsorsak – Katarina Ewerlöf hade aldrig kunnat föreställa sig att hon kunde förbli kärleken trogen. I samma ögonblick har hon och maken Nils varit gifta i 34 år. Året Runt hörde honom att Nicke och jag träffades med Blixten slog. När Katarina Ewerlöf var liten skildes hennes familj åt varje dag. Den snart blivande skådespelaren tror att det var seden att alla runt henne delade upp sig i ett bröllopsband. Enligt 54-åringen, som pratat med Året Runt, antog hon så eftersom skilsmässa var en vanlig företeelse i hennes familj och bland hennes bekanta.
Inte alls fängslande
Av den anledningen fruktade Katarina samma öde för sitt eget kärleksliv. Deras möte och efterföljande uppbrott var ganska normalt för henne, hävdar hon. Das blev inte som sägs. Nils, elev på Konstfack, var någon hon träffade på en fest några år tidigare. Efter 34 års äktenskap är de fortfarande tillsammans.
Snyggt gjort.
När jag och Nicke korsades hade Blixten redan fallit. Vår enorma kärlek till varandra har burit oss i vått och tunt, genom stormar och låga punkter. Det verkar inte vara något på gång eller något giftermål. Jag antar att det sammanfattar det, säger Katarina. Det här är berättelsen om Katarina Ewerlöfs oroliga barndom.
Katarina insåg tidigt att livet är fullt av överraskningar. Hon har haft många älskade och säger i sitt liv, men på grund av sin kaotiska uppväxt får hon att nypa sig i armen varje dag då hon insatt vilket privilegium live hon lever nu. När Katarina Ewerlöf var barn läste hon: “Jag ska bli skådespelerska när jag blir stor.” Detta motiverade henne att bli en stor teaterentusiast.
Jag har alltid haft en soft spot för fantasivärldar där jag och min närmaste kompis skulle dansa till Svansjön och tävla i olika evenemang. Katarina tillägger att de skulle vara perfekta skådespelarpartners och nämner att samma kompis sedan skrev in henne på dramaskolan.
Även om jag kort svängde av den ekonomiska vägen, tog jag mig ändå till mina drömmars kloster; hon blev journalist.
Nuckan och Vem är rädd för Virginia Wolf? serier visas just nu på Statsteatern. Några kilometer från Katarina och Sambon Nils hus, i Gamla stan, möts vi nära en skog. Att vi får stanna och ha det så bra är något Katarina avslöjade; hon säger att hon behöver nypa sig själv varje dag.
Med tanke på hur allvarligt hon tar sitt liv. Vikten av att leva ett enkelt liv drevs hem till henne av hennes tumultartade uppväxt. Min barndom präglades av flera separationer, sjukdomar och dödsfall. Som ett resultat av att jag ägnade mig åt omfattande självsex gick jag in i puberteten. Föräldrarna skilde sig kort efter att Katarina föddes, och hennes far dog av en hjärtattack; andra av hennes nära släktingar blev också sjuka. På den tiden var amatörteatern min största glädjekälla.
Ton på ton.
Med tummarna för Katarina tycker inte Katarina att det var en lyckträff att bli sjuk i feber.
Anledningen till det är roligt när du är ansvarig. Vilken kände det mer än vad många andra barn gör och var iakttog. Katarina hade tufft få många närstående i ung ålder, och alla separationer praktiserades i hennes tonårsperiod.
Att ha mycket vikt på mina axlar gjorde åren mellan 16 och 19 till en tuff tid för mig. Under tiden blev det kristallklart för mig att dessa är viktiga. Livet är en bergochdalbana. Att hålla sitt hjärta öppet hela tiden är viktigt, och jag vet att det aldrig är ett alternativ att bli känslomässigt exponerad.
Det var inte förrän långt senare i livet som Katarina började i terapi. Alla borde göra det där, och jag skulle känna mig skyldig över något från mitt förflutna. I terapin lär du dig att acceptera dina brister – de du inte kan ändra på – och att känna dig mindre besvärlig som ett resultat.
Joy var tillbaka i Katarinas liv, och den här gången var det permanent. Eftersom de lärde sig att leva med sitt tunga bagage blev Katarina den hon är idag. Jag lärde mig tidigt att livet kan förändras på tio sekunder, men det har inte gjort mig svag eller bitter. Insikten har i sinom tid gjort mig till en hoppfull, målinriktad person som är full av förtjusning.
Nils, Katarinas själsfrände, presenterades för henne på detta sätt. De korsades första gången för 35 år sedan vid en gemensam bekants bröllop. Det här är berättelsen om Katarina Ewerlöfs oroliga barndom. För sina exceptionella konstnärliga prestationer som skådespelare, belönades Katarina med Litteris et Artibus-medaljen 2019.
Här med min vän Nils i timmen. Hans konstpaus inträffade precis när jag förberedde mig för att skicka in min ansökan till scenskolan. Våra ögon möttes, och det var kärlek vid första ögonkastet. Åh, den killen var underbar! Dessutom förtjusande, humoristisk och uttrycksfull. Jag och Niklas hade helt valt att vara tillsammans. Det har varit många toppar och dalar i vårt förhållande, men han är den som har haft störst inverkan på mig. I vår är Katarina aktuell i två teateruppsättningar.
För tillfället är jag upptagen i två matcher: Nuckan och Who Fears Virginia Wolf? Samtidigt som jag kan se hur de olika ansvarsområdena kan få en att känna sig splittrad, upptäcker jag också hur de kan förbättra varandra. Även om jag jonglerar med flera roller samtidigt – om jag börjar som Nuckan förblir hon i min skugga.
I dessa teatraliska processer definierar Katarina en livsnerv som hon älskar. För “Vem är rädd för Virginia Wolf?” hon möter Jacob Eklund, som hon till slut förlorar mot. Han och jag har tidigare spelat mot varandra, och jag känner honom mycket privat. Katarina är som en gudmor för Jakobs dotter.
På scenen är det fantastiskt att träffa någon du bryr dig om, och det är befriande att kunna ventilera dina frustrationer utan rädsla för återverkningar. Som forskare är Katarina redo att ge allt för de projekt hon arbetar med. Det hela är värt det. Jag trivs i situationer där jag kan låta min intuition vägleda mig snarare än att mikrostyra mitt arbete. Problemen som uppstår är roliga och utmanande, och jag är förvånansvärt nöjd med mitt jobb.
Boken i fråga
Malin Lindorfs bok om att överleva femtio år av total ensamhet fungerar som inspiration för Nuckan. Hon skrev en mycket berömd bok om sin resa för att övervinna förödmjukelsen av avslag och dumpning. Så var är det då? Den i fråga. Och visst är hon redo att kliva in och ersätta henne!
Till en början ser Katarina den första föreställningen som ett “befrielseprojekt” där huvudpersonen hela tiden försöker anpassa sig till den stora flocken, men hon ger till slut upp och gör en uppgradering. Samhället som helhet har fel för sin oförmåga att acceptera den ensamma personen, och problemet sträcker sig bortom den ensamma personen själv när orimlig avskildhet inträffar.
När man pratar med den ensamma kvinnan är det som om kulissen fortfarande hade en kille och barn boende där. Det faktum att hon verkligen har haft ett långt och lyckligt äktenskap gör henne till raka motsatsen till sin roll. I samma andetag kan Katarina tröttna på de lagar som styr vår kultur.
Att dela bilder av sitt ideala liv på sociala medier är något alla borde göra. Jag kan till exempel inte låta bli att tänka på mammor som läser högt kärleksbreven som skrivits av deras 6-åriga barn. Bevittnar jag inte bara en kärlekshistoria mellan en mamma och hennes barn? Kommer barnet att bli överväldigat av att bli uppläst där? Enligt henne har människor numera ingen moralisk fiber.
Det här är berättelsen om Katarina Ewerlöfs oroliga barndom. 2009 fick Katarina och Gustaf Skarsgård båda rollen som Hamlet av Stockholms stadsteater. Katarina har utvecklat en passion för trädgårdsarbete och trädgårdsaktiviteter, som man kan se på scenen. Mitt hus i Blekinge skärgård har nu en trädgård knuten till sig.
Enligt henne är jag helt aningslös och har inga som helst gröna fingrar, men det känns så kreativt att sitta i en trädgård, allt är bara så vackert, och hon konstaterar att inget är mer lugnande än att vara i en trädgård. Jag skulle också lägga tång över alla rötter på stranden, det blir en fantastisk gödning och det växer så det knäcker.
Även om Katarinas intresse för att resa har minskat de senaste åren är det fortfarande ett av hennes intressen. Jag och Nils har väldigt mycket restat tidigare, men nu är det en ny verklighet. Det finns inte längre ett naturligt samband mellan natur och internationella resor.
På vilka sätt utmärker du dig?
För mig är rätten att tänka fritt av största vikt. Som person är jag otroligt ohämmad.
Helt vitt, hur ser du ut?
För att göra det, bara njut av att vara där. Jag har varit väldigt osäker under en stor del av mitt liv, även om det är uppenbart att vissa delar inte faller i smaken. Äntligen är det bra att känna sig autentisk. Detta är något som jag går igenom just nu, även om jag fortfarande är ganska ung. Som många andra inom mitt område har jag inte kunnat behålla min roll när jag har blivit äldre. Dessutom kastas jag konsekvent i allt mer spännande roller, vilket gör att jag känner mig ganska lyckligt lottad.
När du ser framåt, vad vill du uppnå?
I vilken utsträckning hela min identitet hänger ihop med mitt arbete blir allt tydligare för mig. Teatern har verkligen krossat mig. Jag kunde vara kvar här tills jag blir svart, men då kom det upp för mig att jag kanske borde ta mig härifrån också. Som ett exempel funderar jag på att experimentera med expatliv. Jag är överväldigad och vill resa och utforska världen mer eftersom jag känner så när jag…
Katarina Ewerlöf är en välkänd skådespelerska som har medverkat i många minnesvärda filmer och TV-program. Hon var senast med i semesterkalendern för i år. Bakom sina prestationer bär hon på en börda av sorg från sitt förflutna. I årets julkalender står 63-åriga Katarina Ewerlöf som Märta i “Trolltider – legenden om Bergatrollet”.
