Mikael Berglund Författare – Den kritikerrosade romanen Ett föremåls berättelse om obesvar, skriven av Mikael Berglund (född 1977), hade sin debut 2015 och nominerades till ett flertal priser, bland annat Katapultpriset. 2017 års roman Smekmånader nominerades till flera priser, varav ett är Svenska Dagbladets litterära pris.
Ovanjorden, Hans tredje roman, kommer ut våren 2022. Utöver att skriva romaner har han jobb som webbprogrammerare, grafisk designer och anställd i en bokhandel i hjärtat av Umeå. Ett pris från Studieförbundet Vuxenskolan och ett annat från SvD tilldelades honom båda 2022 för hans litterära prestationer. För sin bok Ovanjorden, utgiven 2023, fick han De Nios Vinterpris och Sveriges Radios Romanpris.
“I sin nya, mångdimensionella roman skildrar Mikael Berglund med stor känslighet en relation som ställer många existentiella frågor på sin spets.” Yukiko Duke, tränaren, “Flera stycken i romanen är så vackra i sin karghet att jag inte förmår att läsa vidare, vill dröja kvar.”
En av Ammarnäs sommarskoleelevers storasystrar, Eija, är hästtränare och Oskar korsas med henne sista dagen på lägret. En livslång förbindelse med Eija och hennes omgivande miljö, inklusive bergen, luften, kosmos och människorna, kommer att börja i det ögonblicket.
The Overnight fördjupar sig i en dag i livet för två individer som utvecklar ett starkt band och ger en tankeväckande redogörelse för uppoffringar, tillhörighet och marknadsmanipulation. Ammarnäsrikets fjällstäder Lycksele och Sorsele var den svenske författaren Mikael Berglunds barndomshem.
Tillsammans med att gå på Konstskolan i Nykarleby i Österbotten studerade han sociologi vid Umeå universitet. Han har erfarenhet från film- och tv-branschen. Innan han plötsligt gick bort i Umeå var han illustratör och formguide för flera kunder. REPORTAGE Inte alla författare strävar efter att ha en massiv publik.
Absolut inte första dagen. Trots att han publicerat två romaner tidigare hoppas fyrtioårige romanförfattaren Mikael Berglund fortfarande på en storsäljare. Två av hans barn, Sara Lidman och Haruki Murakami, är välkända författare. Ändå är det som verkligen väcker hans intresse det mänskliga tillståndet.
På Bokcaféet Pilgatan i Umeå får du kanske den dagliga soppan med nybakat bröd. Det finns små sprickor på utsidan av tågets massiva glasfönster. Det finns ett överflöd av bokhyllor utspridda över många mindre rum. När du har matat in den nuvarande bör du definitivt fortsätta till nästa.
Den ursprungliga idén med bokcaféet, som började som ett kooperativ, var att skapa ett utrymme där människor från olika kulturella bakgrunder kunde mötas. Och det har funnits ett tag. Att lägga pengar på kultursatsningar istället för kommersiella är dyrt. Det är inte konstigt att Mikael Berglund är här, fladdrande mellan morgondagens soppa och läsboksidéer, arg över avslaget på hans senaste verk, försöker få några ord om stipendier (som han inte har fått) och sin enorma lust att skriva.
Nästan ord för ord komponerar han texten. Både stora och små. Hans informerar att det går rätt att skriva och långt ifrån alla bokmanus blir utgivna sedan vi gör plats i källarlokalen av bokcaféet med dagens soppa på rotselleri och ostmackor framför uns. Programledaren Folke Rubin, som jobbat som reporter på SVT, sitter i en soffa i närheten.
Vid halv sextiden på morgonen fick Rubin gå upp och bära städmaterial till bokcaféets klienter sedan han var sjuk. Han välkomnar oss med den brunette hertigen, båda två bär hattar med två lager. Förra året hade Mikael Berglind möjlighet att vinna två litterära priser: Skandinaviska Dagstidningspriset och Studieförbundet Vuxenskolans pris för skönlitteratur. Han är en av de nominerade till Norrlands litteraturpris i år. Mario Söderbergs foto
Hans svägerska Mikael Berglund kämpar mot södra stranden vid flera tillfällen; hon växte upp i Ammarnäs, Lycksele och Skellefteå. Som ung kille har han kommit till Umeå. Han har aldrig gått en skrivarkurs, även om han tycker att de brukar bli författare med perfekta meningar. Icke desto mindre används adjektivet “akademisk” av honom här.
Dessutom har han undervisat i sociologi som akademiker. Min utbildning inom film- och tv-produktion på Nykarleby konstskola har varit oerhört välgörande för mitt skrivande. Ingen skolgång kan hjälpa till med en persons egen hals. Men det som verkligen fångar mitt intresse är hur människor fungerar.
Han pratar ganska snabbt:
Den mest avgörande aspekten är hur jag fungerar. Mitt eget omdöme ifrågasätts ofta. När jag var ett litet barn brukade jag gå på promenader i skogen bara för att andas in den friska luften. Ändå är jag inte rädd för att göra nya saker, även om jag är osäker på deras potentiella framgång.
Dessa insikter kan användas i hans skrifter. Även om författaren inte trodde att förlaget skulle ge ut den obekväma romanen “Et föremåls berättelse om obesvar” är Judit huvudperson. När det gäller boken är nog titeln “Obesvar” vad de flesta minns. Han är en oberäknelig nomad som planlöst vandrar mellan berg och hav.
Nasafjälls silvergruva är ett av hennes besök i 1600-talets Sverige där verksamheten äger rum. Det gemensamma kulturlandskap som vi besöker är djupt inbäddat i livet i en knut. En mängd olika synpunkter har individer. Trots att den utspelar sig i det förflutna avslöjar den här romanen folkets sanna förståelse av tiden:
Bland de glaciärbundna södra regionerna kan man hitta rikligt med och kostsamma fiskar, björnar, vatten, silver, människoliv, frukt, garn och många former av arbete som eld, rök och detta. “Så det sköttes.” Ordet “obesvar” är bara ett av många som Mikael Berglund använder i hela sitt arbete.
Svenska Dagbladet kallade den “en mycket slående och kraftfull roman”, och kritikerna var inte glada över berättelsens användning av konstiga termer och hur de var uppbyggda. Kritikern berättade om Mikael Berglunds inställning till Sveriges Radios Kulturnytt och hur han lät naturen stå i centrum.
Vid flera tillfällen kan den smaka fruktansvärt surt och mörkt. Sara Lidmans roman om den sociala utstötningen som lyssnar på Judits bekännelse på dödsbädden är den mest relevanta för detta resonemang. En av de många anledningarna till att hon har varit en inspiration för mig är hennes allvar med att läsa.
Berätta gärna vad Västkusten betyder för dig, med Torgny Lindgrens ord. Framför allt annat har han drivit mig att skriva om min historia. “Ljuset i vilken av har en farsot drabbats” är min favorithistoria. I en handling som påminner om “karlarna i Ume” erkänner en huvudperson att hon längtar efter en familj. Jag vill kasta mig in i boken så fort jag möter sådana här ögonblick.
Hej finländare, vem mer tittar förbi hos dig?
Murakami Haruki. Bland Hans många mästerverk är Norwegian Wood bland de allra bästa. Min personliga uppfattning är att boken, tillsammans med alla hans andra verk, inklusive “Fågeln som vrider upp världen”, talar till barndomens nyfikenhet jag hade på Japan. Jag var hemma med bilder som inte skulle försvinna.
Han arbetar just nu med ett bokprojekt som fokuserar på Japan. Lasten går till en stad i södra delen av landet som är mycket engagerad i skaldjurs- och fiskeindustrin. Ett stipendium från Författarstiftelsen hade också avsett att han skulle skriva in sig vid denna institution.
De första veckornas levnadskostnader kommer dock inte att täckas av den betalda resan. Att sova här är min enda önskan, men jag antar att det inte kommer att hända. Budgeten verkar vara i minus. Så ämnet stora författare håller oss sysselsatta. Kulturbranschen är i ett tillstånd av total kollaps.
Allmänhetens apati mot nya verk, bokförsäljningens bedrövliga tillstånd och de fem medier som erbjuds är huvudpunkterna. Som författare i Umeå ingår Mikael Berglund i en “gnällklubb” där han får uppmuntran och ställer frågor till varandra. Han hävdar att det är helt kaotiskt. Men hans subtila ironi måste vara baserad på något sugande.
Trots att han inte är Hans efterträdare har Smekmånaders nya chef, Albert Bonnier, bara sålt några hundra exemplar och förlaget har tydligen lovat att inte ta betalt för några framtida utgivningar. Visst hade han inget annat än beröm från redaktören och utgivaren, men reklam? Ursäkta, men nej.
Det trevligaste är att inget bibliotek eller jämförbar verksamhet har begärt att jag ska hålla en presentation om den nya boken. Jag vill bara leka! Att sitta tyst och vänta är onödigt eftersom han och de andra är sjuka. Efter att den årliga bokmässan i Göteborg inte lyckats generera några resultat inleddes samtalsserien Bokmössan i Umeå.
Är det problemet då? För att vara rättvis blir inte varje författare rik på sin massiva fanskara. Kanske inte så länge, men man vet aldrig. Smekmånader, Hans senaste roman, presenterar en dyster syn på samhället. Tillåt titeln att förmedla sitt budskap. Oavsett hur många gånger du skålar, använd alltid den ensamma formen.
Maija och Viktor, de nygifta i boken, skickas till en gård i Bottenviken för ett uppdrag. De har inga radiosändare som dinglar från deras knä eller arm. De ska korsa en mur som har byggts mellan Sverige och Finland. De känslomässiga djupen i Robinson Crusoe av Daniel Defoe och The Flying Dutchman av William Golding är mycket lika i jämförelse.
När deras kärlekshistoria utvecklas hamnar Maija och Viktor i en hård kamp för kärlek och överlevnad. Naturen spelar en betydande roll i mänsklighetens trängande behov av mening, precis som den gjorde i det tidigare publicerade arbetet. Bokens bilaga innehåller en mängd olika texter. Fraserna “krönikor”, “utredningsmaterial” och “media” används omväxlande. Ännu en litterär föreställning av Mikael Berglund.
Funderar du på att göra poesi till ditt yrke?
Ja, jag kommer definitivt att göra det! Det var en väldigt pinsam upplevelse för mig att läsa Birgitta Trotzigs poesi. Jag hade någon som nämnde hur mycket min skrivstil liknade hennes. Som tur är är hon en begåvad författare. Leden leder upp till Gammlia efter att vi lämnat Bokcafé Pilgatan.
Västerbottens museum ligger begravt av en fot av snö. Titeln “Prioritet: Minoritet ropar väggarna efter berättelser” antyder att tidsdelningsdrycker är i sin ordning. Lite finns kvar av Mikael Berglunds verk eftersom fastigheten numera ägs av nationella minoriteter vars historia ofta saknas i museiarkiven.
Icke desto mindre väcks idéer kopplade till geografi. Bergkonstmässan i Sàpmi för naturen nära när herdar konstruerar norra skandinaviska landskap under skördesäsongen. Vi tar flera bilder här, som vi gjorde vid den hisnande hoppbacken. Här behöver bara den 5 200 år gamla Kalvträskskidan halshuggas. När jag var liten avskydde jag skidåkning, men nu när jag är äldre älskar jag det. Jag är verkligen ledsen.
