Marika Markovits Familj – Biskop Marika Markovits i Linköping vigdes den 15 januari av Aarebiskop Martin Modéus. Hon liknar vinjetten i Uppsala domkyrka vid “en festival där man känner bördan av en stor sammankomst och vacker musik och en fantastisk stämning i lokalen.”
Det var många människor på plats i katedralen, inklusive vänner och familj, nuvarande och tidigare medarbetare, förtroendevalda, Svenska Kyrkans Unga, internationella gäster, monarken, statsministern och många andra. Biskop Marika bad med och tröstade många människor i den långa processionen innan de började gå in i kapellet.
I processionen deltog också Erik Eckerdal, ny biskop i Visby stift. De lyssnade på ärkebiskopen som pratade om sin oro kring klädsel och hur han kände att han behövde predika om de färgstarka och praktiska kläder som biskoparna bar.
Hans synsätt har förändrats genom tiden. Huset fungerar som en symbol för kvarteret. Från världens alla hörn stämmer vi (biskopar) in. Tiden som spenderas i träning och av ämbetsbäraren på jorden är dock båda ganska kort. Gud är dock värd all lov som kyrkan kan ge honom.
Biskop Marikas klädsel idag var det vettigaste alternativet. Hon bar Sten Kauppis gyllene biskopskpa “Solhimmel” (tillverkad när Martin Lind var biskop i Linköping) till evenemanget. Många deltagare på handelsutställningen kom förbi för lunch och foton framför katedralen för att fira de nyvigda biskoparna och önska dem lycka till. Herrgården i stergötland Carl Fredrik Graaf och hans närmaste släkting, Marika Markovits, argumenterade för vänskapliga relationer mellan grannar.
Biskop Solomon Massangwa från Tanzania gav henne en stola tillverkad av massörer som en gåva. Biskop Marika och biskop Erik fick ett ljus tillverkat av systraren på Heliga Hjärtas kloster i Omberg av Benyamin Atas, medlem i Sveriges kristna råd. Det finns inga kvinnliga präster i den syrisk-ortodoxa kyrkan”, sa han till Marika. Men allt kommer att bli annorlunda när Jesus kommer.
Många människor, inklusive biskop Marikas far Béla Markovits, deltog i en bankett som hon var värd för senare samma söndag. Enligt honom satte mamman upp en ny banderoll på en plats som hade varit belägrad av rivaler i generationer.”Men jag har hittat en evangelisk pastor i Osnabrück, och han går tillbaka till 1600-talet!”
En tidigare medarbetare på Stockholms Stadsmission gav Linköpingsstiftelsen denna förutsägelse: “Du kommer att få en ledare som gillar flitens lampa.” Biskop Marika tackade alla som hjälpt henne efter att hon valdes till ny biskop i stiftet och efteråt ställdes inför många utmaningar. Hennes livs vägledande princip är “Var stark, ge liv till världen.”
Som biskop ville han uppmuntra församlingen att “finna styrka i ödmjukhet och hopp i de prövningar vi alla möter som människor och som medlemmar av kyrkan.” Hennes biskops skärp är ett modestatement för dem som föredrar att gå upprätt. Den saedesstrn som finns där symboliserar både livets tråd och det himmelska brödraskapet. Biskop Marika lärde sin flock att “har vi bröd har vi liv.”
Markovits invigdes i Storkyrkan den 9 januari 1994 av biskop Henrik Svenungsson i Stockholm. Från 1994 till 1995 assisterade hon pastorn i Tumba-församlingen. 1995 till 2001 var hon komminister i Farsta församling. 2001–2003 var hon tjänsteman vid Svenska kyrkan. 2003 utsågs Markovits till interimsdirektör för Stockholm Stadsmission. 2005 befordrades han till ordinarie direktör och den 1 november 2019 tillträder han rollen som senior rådgivare. I december 2020 blev Markovits domprost i Stockholm.
Markovits nominerades till och ställde upp i två val till posten som biskop i Linköping innan han valdes den 7 november 2022. Hon framförde sina lyckönskningar till ärkebiskop Martin Modéus i hans nya roll. I Linköpings stifts historia är Markovits den första kvinnan som utnämnts till biskop.
Stockholms stadsmissions direktör Marika Markovits är knuten till Joakim Markovits, vice vd för stadens Inspira-bolag. Båda drivs av en önskan att hjälpa de behövande och en förståelse för att det finns mer i livet än att maximera sin ekonomiska och professionella potential.
På morgonen åt jag frukost ute. Joakim Markovits hälsar mig välkommen med “Hoppas du också hade det bra” när vi börjar vårt möte på residenset Stadsmissionen i Gamla stan. Förutom styrelserum och konferensrum har anläggningen även lunchservering, café, frukostbuffé och Bullkyrkan där gästerna kan njuta av en mängd olika salta och söta godsaker.
Innan hans storasyster, med sin handväskan i ett förutbestämt grepp över axeln, kommer ut på gatan som en virvelvind, fyller Joakim honom på senaste Inspira-nyheten: att företaget har sålt sin vakningverksamhet och istället fokuserar på sin städverksamhet. . Marika bjuder in fotografen och jag inom hennes brors ett med kraalen.
Hon kommenterar att det är en vacker idé att diskutera den sociala aktivitet som binder oss alla samman. Även Joakim bidrar med en del av sin tid och energi till Stadsmissionens hjälparbete. Som en pålitlig partner får Inspira ekonomiskt stöd från företaget. Företaget har sammanställt förfrågningar om donationer till second hand-butiker och har uppmuntrat sina kunder att delta (för mer information, se artikeln om blixtjobb längre ner).
Anledningen till att vi bestämde oss för att stödja Stadsmission är på grund av vad jag fick veta om organisationens livsviktiga arbete av Marika, säger han. Det finns ett naturligt samband mellan våra stadsbor och de mindre lyckligt lottade stadsborna som är ensamma och missbrukar droger eftersom de är begränsade till stadsmiljöer.
Personalen kommer att uppdateras om olika engagemangsinitiativ via olika hemsidor. Vi har inte frågat vad de tycker om att stödja Stadsmissionen, säger Joakim. Vi har dock bevis på att det är accepterat, och det har varit på gång. Vi har fått många likes på Facebook. Vi lägger till ett ytterligare perspektiv till var och en av dessa.
Framöver skulle vi vilja öka medarbetarnas engagemang, men jag tycker inte att vi ska driva in folk i frivilligarbete. Det kan tyckas som om vi plockar bort människor på något sätt. Ett liknande engagemang behöver utvecklas och bli ett välinformerat val, som Marika uttrycker det, och jag håller helhjärtat med.
Hon reser som direktör och möter företagare, håller föredrag och möter volontärer och berättar allt om företaget som om det vore en forsande vattenström. Några exempel är kvinnojourer som Klaragrden och Crossroads, som ger information och hjälp till överviktiga EU-medborgare som reser till Sverige för att söka arbete, och second hand-butiker som den som Marika Markovits startade. Hon tilldelades priset Årets Europa av Svenska Europa League.
Joakim ser märkbart stolt ut över sin syster när hon säger: “Särskilt gillar jag orden i motiveringen som jag har bidragit med till förening Europas folk.” Hur grodde lusten att hjälpa de behövande? Är det något du har med hemisfären? Syskonen Markovits ögon avslöjar en massiv JA. När de pratar om sin barndom låter de anmärkningsvärt lika. Det hela känns som att de studsade en boll mellan sig. De samtalar snabbt och livligt och intresserar sig aktivt för varandras tankar.
Det vi delar som familj är en enorm välsignelse.
samhällsengagemang. Enligt Marika pågick heta politiska debatter under lunchen. För det första kommer initiativet från faderns sida; han kommer från Tjeckien och Ungern, där hans förfäder utsattes för förföljelse för sin socialdemokratiska övertygelse och internerades i koncentrationsläger. Sverige blev en deadline för dem. Joakim hävdar att hans mamma alltid velat hjälpa alla i nöd. Hon tog emot övergivna barn, katter och hundar.
Marika berättar att hon och hennes syskon som ett resultat av det lärde sig att prioritera sina egna behov från unga år. Gnistan för socialt engagemang tändes just då. Vår familj har också påverkats av det nuvarande ekonomiska klimatet. Till och med ett kyrkbröllop fångades på bilden. Vi deltog båda i de samhällsorganiserade aktiviteterna.
Exempel: “Vi drack kyrköl, vilket var jättegott”, säger Joakim. Jag såg det fortfarande främst som en hobby tills Marika bestämde sig för att bli prelat. Jag delar inte hennes tro. Ett arbete som är inspirerat av en kristen världsbild är dock inte lika värdefullt som Stadsmissionens. Föräldrarna har stött deras beslut att bli preist, men i ett socialdemokratiskt hushåll är detta inte utan kontroverser. För att förändra samhället började jag inte läsa Bibeln som de flesta gör, erkänner Marika.
Men snart märkte jag hur svårt många föreningsmedlemmar hade det ekonomiskt och försökte hjälpa dem på olika sätt. Denna verksamhet är ett exempel på stadens uppdrag. Jag fick frågan om jag var intresserad av att arbeta där och kom så småningom till direktörsnivå 2005. Marika Markovits blev VD under organisationens ekonomiska kris och ledarskapskris och hon var tvungen att avleda resurser från socialt engagemang.
Som ledare måste man kliva in i rollen som måste fyllas just då, säger hon. När det gällde att få verksamheten tillbaka i svart talade vi siffror och lade ner många policytimmar. Joakim Markovits lämnade sitt jobb på Sparbanken för att ansluta sig till Inspira utan någon förutbestämd plan att ta över företaget under en dag. Han började som steward.
Han hävdar att inget familjeföretag någonsin har gått i arv genom generationerna i traditionell mening. Vår far, Béla Markovits, köpte verksamheten med en delägare som senare bestämde sig för att lämna företaget. Han har gått i pension nu men fungerar fortfarande som VD och äger en stor andel i företaget.
Även Marika är intresserad av Inspiras utveckling och personalens arbetsfilosofi; hon hoppas att Joakim skulle välja henne som ledare för att ge vägledning och idéer för intranätet. Jag har också hjälpt Stadsmissionen i deras arbete med att förbättra kvaliteten på stadens tjänster, som han uttrycker det. Det var otänkbart att vi skulle ta kontroll över stationen. Det kändes inte moraliskt rätt.
Marika Markovits, som fortfarande är verksam som pastor och ger andligt ledarskap i Bullkyrkan idag, och Joakim, som vill att Inspira ska bli marknadsledare med toppmedarbetare, sätter båda högt på etiskt och moraliskt uppförande. insisterar, vi behöver bara de bästa medarbetarna. Vi hoppas kunna locka dem med våra gröna värderingar, vår medicinska utbildning och vårt engagemang för samhället.
