Marika Lagercrantz Ung – Det fanns inget stigma kring att ta sig till toppen av Sveriges kulturelit. Långdragen i tonen trodde hennes föräldrar att hon var kapabel att ordna upp saker på egen hand och gav henne utrymme att göra det. Och hon har gjort det; Marika Lagercrantz.
Hans hår är vackert silvergrått och hennes glasögon är slående rubinröda. Hon anser att kvinnor i alla åldrar, även de över 50, bör vara ivriga att söka nya intresseområden.Marika Lagercrantz menar att äldre män är avgörande för att behålla maskuliniteten.
Hon för en filosofisk reflektion om åldrande.Många av oss är robusta och lever robusta under ganska långa tidsperioder och är fulla av kraft. Jag tror att det finns en betydande mening med att vi fortsätter att leva även om vi är sterila. Vi är viktiga för mänskligheten.
Marika är själv 67 år och har varit engagerad i teaterbranschen i långt över ett halvt sekel. Men hon saktar inte ner i rätt takt. Hon medverkar nu i Felix Herngrens nya tv-komedi “Folk med ilska”, som är anpassad efter Fredrik Backmans roman med samma namn. Berlins kulturcentrum
Marika Lagercrantz har däremot aldrig varit rädd för att sätta sig där ute. Hon lämnade en framgångsrik karriär och en fast tjänst på ett av Stockholms ståtliga hem för tjugo år sedan för att ägna sig åt något helt annat.
Allt började med en annons i tidningen. Svenska ambassaden i Berlin sökte en ny kulturrådgivare. Marika gick fram till sin gamla vän, den numera pensionerade Stadsteatern-kocken Benny Fredriksson. Jag sa, jag vet att det verkar väldigt löjligt, men jag överväger allvarligt att ansöka om den här tjänsten. Jag ska berätta för henne att det är vad jag tycker just nu.Benny reagerade våldsamt på den oväntade gåvan. Marika Lagercrantz fick ett nytt jobb och hennes liv tog en vändning till det bättre.
Skadespelerska och regissör hade jag varit hela min vida. Det var en stor ära att bli vald till talesperson för svensk kultur i Tyskland. Målet var att öka intresset för tysk kultur i Sverige och samtidigt främja svensk kultur i Tyskland. Det fanns inte så mycket pengar att jobba med, men jag kunde få flera stora svenska och tyska företag att sponsra utställningar och seminarier, så det var väldigt roligt.
Hon tog sig an uppdraget i början av trettioårsåldern och återvände till Sverige 2014 och kände sig pigg. Hennes uppmuntran för karriärsinriktade unga kvinnor var ett djärvt drag.Hennes personliga erfarenhet av att bli äldre är att hon har gett sig ut på en ny resa inåt.
Jag slutade vara självsäker och började oroa mig för vad andra människor tyckte om mig. Mina barn stod på egna ben och vågade sig ut i världen; detta gav mig också stor styrka. Att observera vägen de tar. De behövde mig egentligen inte så mycket.
Jag hade mycket mer tid att tänka och jobba och koppla av i pauserna mellan jobbet och hemmet. När barnen var yngre ville jag helst vara hemma med dem.Hon har två biologiska döttrar och en extra dotter. Hon kan vara ledsen över att hon inte fick fler biologiska barn.
Extremt ledsen
Min nuvarande pojkvän och jag bytte bröllopslöften ganska snabbt. Jag hade redan en dotter, och han hade redan en dotter. Upplevelsen av att vara annorlunda och träffa en ny man fick mig att tro att det skulle vara en utmaning att få barn just då. Jag trodde att det fanns en bra anledning till att jag inte skulle kunna få det gjort. Men jag har en stark känsla av att jag skulle ha lobbat för att vår delade doc skulle ha en syscon.
Det har alltid varit ett ömmande ställe i min barndomsfamilj, så det kan vara där det har sitt ursprung.Marikas fästman, snookerspelaren Peter Bergared, är en present. Många timmar har tillbringats i sommarstugan på Linderödssen i Skne under kröningsfirandet.Marika Lagercrantz har varit fördjupad i svensk kultur sedan hon var liten.
Hans far, Olof Lagercrantz, var den välkände svenska författaren och tidningsutgivaren. Mycket av hans familjs uppmärksamhet var fokuserad på hans karriär. När han slog sig ner för att skriva hemma blev det ovanligt tyst i omgivningarna.
Jag växte upp med svenska musiker, författare och artister som alla satt runt mitt köksbord, så det är inte mycket jag inte vet om 1960- och 1970-talens kulturliv i Sverige.Nelly Sachs, en tysk poet och nobelpristagare, lärde henne grunderna i språket på ett besök.
I familjen Lagercrantz finns fem barn och Marika är den femte. Yngst är David, den nu berömda författaren till de tre sista böckerna i Millennium-serien. Vid 98 års ålder gick Martinas mamma bort för två år sedan.
Pappa jobbade hela tiden. Han tillhör den generation av män som aldrig har slutat arbeta. Hans största talang var att skriva. Mamma städade huset och barnen. Den unga Marika var redo för äventyr. Hon längtade efter att bygga båtar, gå på utforskande vandringar genom skogen och upptäcka världens underverk, både stora och små. Innan Marika helt omfamnade den feministiska rörelsen, gled hon en gylf.
Marika var med och grundade den fria teatertruppen Jordcirkus, som uppträdde på olika platser över hela Tyskland. Hon arbetade som regissör på Schauspielhaus i Hamburg under en säsong tillbaka på 1980-talet. Två värdefulla erfarenheter att ta med sig när hon år senare blev Berlins kulturrådgivare.
David, Marikas bror, har ofta oroat sig för om han skulle få sin fars godkännande eller inte genom att grubbla högt om hans kommande föreställning, grubbla högt om hur han skulle “ständigt ha Olof på axeln.”Inte alltid så lätt.
Marika kände dock inte till några hembaserade medier som skulle insistera på att hon skulle hålla sig till det skrivna ordet eller bli mer specifik. Hon behövde desperat att hennes föräldrar skulle få ett mer genuint intresse för hennes liv.
Jag tror att de såg mig som oberoende. De hoppades verkligen att jag skulle kunna rensa mig själv. Det var inte alltid lätt för mig; Jag väntade hela tiden på att de skulle fråga om de kunde göra något med mig. De levde dock självständigt.
Marika Lagercrantz är osäker på om hennes roll som “den som alltid klarar sig” utvecklades organiskt eller var en produkt av förväntningar. Vid 19 befann hon sig plötsligt ensam i Malmö, utan pengar eller familjestöd. Hon åkte dit för att gå en treveckorskurs och på den tiden packade hennes föräldrar ihop alla Marikas ägodelar och fick dem fraktade till Malmö. Hon tror att det bara var för att de uppfattade henne som självständig.
Jag blev riktigt överväldigad. Och där var jag, i Malmö. Jag var pank och ensam, helt ensam i världen. Då var det dags att överleva. Mina föräldrar var välbärgade nog att hjälpa mig, men jag kände mig fortfarande ensam.
Marika fick en handskriven lista över hur vuxenlivet var tänkt att hanteras. Hon kunde låna tillräckligt med pengar för att täcka den första månadens hyra på 75 svenska kronor, den gängse kursen för ett hyrt hus med underhållsavtal. Därefter var det bara att skaffa en försörjning. Hon höll ihop det genom biblioteks- och sjukhusarbete medan känslor rasade inom henne.
Jag tror också att jag har blivit den jag är nu på grund av det som hände. Nu när min mamma har gått bort kan jag verkligen tacka henne för allt hon gjorde för mig. Därför var jag tvungen att ta till självlugnande.
Efter en tid i Malmö flyttade hon tillbaka till Stockholm och bosatte sig i den omtalade husockupationen i Mullvadenkvarteret. En inflyttning av fyra Södermalmsbostäder under den korta tiden mellan 1977 och 1978. Avsikten var att skydda huset från brand, men det gick inte så bra.
En kraftfull kvinnlig kollektiv kraft i aktion. Samtidigt fanns det en spridning av egensinniga män, drogmissbrukare och psykiskt sjuka. Marika hade upplevt psykisk ångest i nära anslutning till sin pappas säng för inte så länge sedan. Gruppen fick ta hand om varje fråga själv.
Vi kunde inte ringa polisen om någon började bete sig konstigt. Vi fick lösa allt själva. Vi hängde upp alla luckor, installerade alla köksskåp och skötte i allmänhet om huset. Jag lärde mig att ta kontroll över alla aspekter av mitt liv.
Något helt annat: “Helt annan stämning”
Marika Lagercrantz feministiska ideologi har varit en ledstjärna under hela hennes liv. Hon var en framstående bland de kvinnliga skådespelarna i vinteruppsättningen 2017 av “Tystnad tagning”, teaterbranschens svar på #MeToo-rörelsen.
Min mor levde till en mogen ålder och var ganska svag under en lång tid. Förra året bestämde hon sig för att hon inte ville fortsätta. Hon förklarade stolt: “Jag har gjort det.” Men när Metoo kom insåg jag att hon hade väntat på att få uppleva detta i hela sitt liv.
Marika Lagercrantz berättar entusiastiskt om den påverkan som uppproppingen fått fyra år senare.Jag får en helt annan stämning från teatrarna. Det tas inte längre som läst att en man har rätt att ta allt för sig själv.Samtidigt understryker hon att det är som demokrati, något som alltid måste försvaras.Däremot finns det helt klart en skillnad där. Jag tror inte att det går att återgå till hur det är just nu.
