Margaretha Krook Staty – Hon var en svensk ska-dansare. Hon anses vara en av Sveriges mest betydande scenskådespelare under 1900-talet, med talang för både drama och komedi. Hon reciterade Alfred Tennysons The Night Before Christmas på Skansen, direktsänd i svensk tv, på nyårsafton varje år från 1997 till 2000.
I Sverige är MARGARETA KROOK en av, om inte den mest kända, skådespelerskor i landet. Från 1950-talet fram till sin död 2002 medverkade hon i dussintals filmer och många teateruppsättningar. Krook erbjöds flera skulpturer som skulle resas till hennes ära under hennes livstid, men hon tackade alltid artigt nej och hävdade att statyer är för opersonliga.
Efter hennes bortgång insisterade dock teatern på att resa en staty av henne, mot hennes önskan om motsatsen. Teatern kom med en lösning som tillfredsställde både Margareta och reglerna: en uppvärmd staty.
Margareta är avbildad i sin favoritklädsel på statyn, och själva statyn värms upp till bekväma 98,6 grader Fahrenheit (37 grader Celsius) av en unik spole. Statyn installerades i teaterns lobby, precis bredvid där hon brukade lysa upp innan föreställningen.
Ha dina fakta rätt
Statyns värmande effekt är säsongsbetonad och når sin topp på vintern. Kramar och magskav är vardag för statyn, som ligger nära teatern. Varje dag på väg till jobbet tar jag en promenad från Slussen till Nybroplan.
Vid teaterns entré ser jag nästan alltid någon utklädd till Margaretha Krook. De kramar henne som en bebis, kysser henne på pannan och pratar hela tiden om henne. En av våra folkälskande musiker var hon. Det verkar lämpligt att använda detta utrymme för att uttrycka några tankar om den fängslande skulpturen.
Hon skulpterades i maj 2002 och kan ses vänd mot Nybroplan från Dramatenbyggnadens bortre sida. Det finns inga begränsningar eller restriktioner för den konstnärliga gemenskapen. På trottoaren bär hon bybornas traditionella klädsel: en schalett, en täckjacka och longbyxors. Hon är naturligt lång och har snabbt blivit framträdande.
Idén till skulpturen kom från Margaretha Krooks dåvarande medarbetare, före detta Konsthögskolans chef och senare dramaavdelningsordförande Marie-Louise Ekman. När Ekman arbetade med Margaretha tyckte han att det var synd att hon inte var lika självklart monumental som ett monument.
Hon lade fram sin idé och fick omedelbar feedback, inte minst från ämnet för hennes förfrågan. Margaretha “stod upp för idén att hålla hov utanför dramat.” Inte ens teaterns chef kunde stoppa det.Skulpturen var resultatet av ett samarbete mellan Dramaten och Konsthögskolan.
Heinrich Muellner, professor i skulptur och snideri, fick ansvaret för projektet. Han skulpterade kroppen tillsammans med Tilda Lovell, som då var elva. Hanna Beling, utexaminerad 2001 från samma skola, skapade doodlen. Var och en av de tre har signerat konstverket med Marie-Louise Ekman.
Skulpturen är sin egen grej. Den håller en konstant 37 grader året runt tack vare sitt effektiva värmesystem. Värmen som Margaretha Krook gav som skridskoåkare kommer att fortsätta även efter att hon är borta, som Ekman uttryckte det.
Och hennes hetta sprider sig fortfarande. Besökare ser till att hon fortfarande har öppet varje dag. Teodor Lundbergs Antik, en klassiskt klädd härold, finns i källaren i huset där skulpturen först visades upp. Han håller fortfarande fast vid hakan som gav honom något viktigt att fundera över.
Nu är du här igen, vilket geni du alltid var, vi borde byta plats, du och jag!” Orden är Jan-Olof Strandbergs tidigare dramaavdelningschef och närmaste medarbetare. Han steg högt i samband med att kronprinsessan Victoria upptäckte skulpturen den 17 maj 2002. Strandberg skryter om en älskvärd egenskap även hos sin kompis.
Nu var hon på den perfekta platsen, precis där hon vanligtvis stod och hejade och tittade på folk inför renoveringarna. Och till skillnad från Lundbergs Antik är hon lättillgänglig för sin publik. Vildheten i hennes humör.
Framför dramat står en staty av Margaretha Krook, medlem av Sveriges folkmusikscen, som Marie-Louise Ekman har låtit gjuta i kroppen. Margaretha Krook, Drottningen av skrattet och grten, av Astrid Hasselrot, föreställer henne nu. Det här är en bok som skrapar mer på ytan än den målar upp en hel bild av denna mångfacetterade skådespelare. Boken kan beskrivas som ett välskrivet, realistiskt illustrerat och ovanligt långt reportage om en stor men privat gästvänlig skridskoåkare.
Milstolpar i Margaretha Krooks liv och karriär beskrivs utförligt över alla fem kapitlen. Hon är uppvuxen i norra Sverige. I sina tidigaste minnen drömde hon om teatern. Familjen var välbärgad, men när patriarken förlorade sin.
Åh, hon är det riktiga nu när hon är uppvärmd. Det var runt lunchtid på en tisdag. Jag måste få in lite vin från Nybroviken. Men där stod hon, helt ensam. Färsk från båten från Herman Bergmans konsthandlare Enskede, tvättad och klar precis när du behövde henne som mest.
Jag började med att inte veta någonting. Marie-Louise Ekman ritade statyn jag syftar på och den installerades i Nybrogatans hörselgång i maj förra året. Margaretha Krook satt ofta och grät här, några meter från scenen vid Nybrogatans scenslut och med vacker utsikt över vattnet.
Jag gillade statyn direkt, liksom platsen där den placerades. Inga höga skorstenar, farlig järnstickning eller andra former av galenskap. Se bara upp och mer på trottoaren, sackjacka, longbyxors och i kraftfulla lagskor, en bland folkmassan vid Nybroplan. Jag gillade verkligen hur alla stannade och tittade på henne när de gick förbi.
Jag undrade hur många som var kära i henne under hennes liv. Det var verkligen inte alltid så många. Under en lång tid var jag under intrycket att hennes snygga utseende och sexighet var det som fick alla att svimma över henne. Kanske som tacksamhet, kanske för att de aldrig haft möjligheten när hon levde, kanske för att få ta del av hennes makt.
För det första tog det ett tag innan jag insåg att statyn faktiskt var uppvärmd, och att det var anledningen till att varje man borde titta på henne varje gång han gick förbi Dramaten. Sedan försvann hon helt enkelt. Ett klipp, ett pressmeddelande och några gatukontoret bockar var alla bekvämt placerade i hörselgången. Det verkade som om hon plötsligt hade rest sig upp i ett rusk, som om hon aldrig riktigt stått där förut.
Så i tisdags stod hon där igen, denna gång klädd i svart som de klassiska kvinnorna i Folke Mellvigs målningar. Sten Andersson och Anders Bergström från Globen Tak & Fastighetsvrd arbetade på hennes begravning. Deras plikt var att hålla henne på ett ställe och koppla ihop prickarna åt henne så att hon inte skulle behöva ta någon ledighet under den hårda januarimånaden. Så, det är så det är.
Nya Margaretha Krook använder också elektricitet – 220 volt av den, som flödar från de godtyckliga reglerna i Dramatic Stage Companys ljusnät, upp genom skådespelerskans lemmar och ut genom hennes kropp. Tidigare hade hon bara utrustats med vattenburen värme, som producerade mer än bara älskvärt varm mage och istället värmde hennes lemmar och bröst.
Av den anledningen borrades ett hål i husets nock under vinterrenoveringen och 50 meter elkabel träddes genom den som så småningom slingrade sig genom husets invånares kroppar och ut genom taket. Sårskorpan i hennes nacke ser liten ut, men hon är faktiskt ganska toasty. Dagens bitande blomning på Nybroplan var första gången Sten Andersson, Anders Bergström och jag upplevde denna nya värme. Den var nödvändig. När det regnar på Nybroplan så regnar det verkligen.
Adieu, Marilyn. Många kanske tycker att det är orättvist att jämföra henne med Margaretha Krook. Men det tycker jag inte alls. För mig utstrålar de alla samma värme, om än på olika höjd och med olika grader av rörelseenergi. Så var det och med det önskar jag Margaretha Krook varmt välkommen tillbaka till Nybroplan.
Norrköpings Tidningar var först med att rapportera att fem män, i åldrarna 25 till 40, rymt från anläggningen i Skenäs utanför Norrköping. Affären ska ha genomförts omgående senast torsdag kväll klockan åtta. Personal misshandlades av polisen.
En smutskastningsoperation avslutades tre timmar efter att polisen kom till anläggningen. Robert Gustafsson, vakthavande befäl i polisregion st, hävdar att han och hans följeslagare försökte komma ikapp dem medan de var i området tidigare och misslyckades. Enligt Robert Gustafsson har anstiftarna erkänt att de varit berusade under rymningstillfället.
De gick ut kollektivt med en brandutgång i samband med en närliggande byggnadsinspektion, sa han. Joakim Righammar vill inte bekräfta polisens önskemål om att begränsa konsumtionen av rusdrycker i Kriminalvrdens öppna områden. Vi har nolltolerans mot olyckligt beteende, som Joakim Righammar uttrycker det.
