
Jonathan Lekkerimäki Föräldrar – Uppmärksammade juniorspelare är bland annat Örebrospelaren Jonathan Lekkerimäki, som tävlar i sitt tredje junior-VM. När det gäller hopp har han åkt skridskor ganska länge. Enligt SVT-analytiker Jonas Andersson har han aldrig sett ett barn uppvisa en sådan hängivenhet.
Det har varit känt sedan sitt fall i Djurgården att Jonathan Lekkerimäki ofta snubblar och ramlar. En sådan framgång är inte heller en lyckträff. Jonas Andersson, sportexpert från SVT, var en av hans tränare sedan han var liten. I mitt minne vågade vi oss till Bosön.
I hemlighet gick vi. “Jag har alltid gillat att skjuta”, sa Lekkerimäki och antydde att tekniken som används för skateboardåkning och skidåkning var skyldig. Jag är väldigt splittrad på studsmattan. I den här videon har Jonathan Lekkerimäki och specialisten Jonas Andersson ett samtal om spelarens tankar. I tisdagens inledande VM-möte möter Sverige Lettland. Tävlingen sänds av SVT klockan 21.00.
Han hoppades få in ett par träningar med a-laget innan säsongen började. Efter att ha gjort sju mål i SHL håller 17-årige Jonathan Lekkerimäki just nu på att samla autografer. “Jag hade förväntat mig något annat”, konstaterar Djurgårdstalangen. Ett spektakulärt avsked sjöngs i Färjestad kyrka på torsdagskvällen av den nybildade kören, som bland annat består av William Eklund, Tim Söderlund och Jonathan Lekkerimäki.
Efter uppvärmning blev 4-5 en promenad i parken, men trion lyckades ändå imponera på tränaren Joakim Fagervall. På samma sätt anser de ön. Han skrattar åt hur några av dem uppfattar det för tillfället. Det är viktigt att engagera sig i lek med individer från olika generationer.
Det är kränkande att det skadar dem. Det är väldigt bra att de gjorde två mål idag efter att ha släppt puckar. Deras nästa match kan bli väldigt annorlunda eftersom de fortfarande har gott om speltid kvar. “Oavsett vilket verkar det som om de har haft det jättebra”, säger han.
“Har inte tur” utbrast hans tränare. Lekkerimäki, en 17-åring, kvitterade med ett självmål, vilket gav honom sex mål för säsongen. Han gör inte mål för att han är för trött. På grund av en skada kunde krypskytten bara spela i ett försäsongsmöte för sin J20-klubb. Mika Zibanejad och Elias Pettersson är modeller, och han har tränat hundar sedan han var liten.
Allt som utroparen gör nu när han introducerar Hovets laguppställning är att uttala sitt namn.
Fram till denna punkt har allt varit bra. Han säger att han får växa som artist och träffa nya fans efter tävlingen samtidigt som han skriver autografer för barn.
Hockey League-scouter på Hovet har hållit ett noggrant öga på honom de senaste veckorna, och de kan inte vänta på att han ska komma. Lekkerimäki förväntas gå någonstans i mitten av första omgången om NHL-draften sker i sommar.
Blev kontaktad av femton olika NHL-lag
Att förutspå framtiden har inte alltid funnits i hans planer. Det kommer när ögonblicket är perfekt. Nu ligger stort fokus på att ge sitt bästa för att Djurgården ska gå vidare.
Har du kontaktat nattklubbar och jägare om detta?
En hel del tillväxt skedde efter jul. Deras samtal ger mig så mycket glädje.
Hur ofta är det?
Det är väldigt likt mitt scenario när jag inte är på ön. Det som är spännande för mig är de potentiella reaktionerna på specifika situationer. Konstiga frågor.
Är du medveten om klubbens medvetenhetsnivåer?
Inte mer än femton. Ganska ofarligt, egentligen. Åh, och det är fortfarande en dag kvar. När Jonathan säger ja, det blir en kort paus innan han skriver en autograf till. Elias Pettersson är en fantastisk lärare. Vid gårdagens NHL-draught valde Petterssons Vancouver Canucks Jonathan Lekkerimäki med det femtonde totalvalet. I dagsläget upplever Lekkerimäki mycket känslor, säger han till hockeysverige.se.
Ägs av HockeySverige.se är St. Regis. Kanske hölls de andra löparna uppe lite längre än han. Men Jonathan Lekkerimäki upplevde ett starkt uppvaknande. Egentligen gjorde det 15:e målet, som Djurgården inte klarade av, av Vancouver Canucks i den första perioden. Detta säkerställer att Elias Petterssons älskade NHL-klubb får sina tjänster.
17-åringen öppnar upp för hockeysverige.se om sina känslor av glädje, nervositet och lätthet när han nämns av Vancouver Canucks och deras svenska general manager Patrik Allvin. Lyssna på eller se Lekkerimäkis intervju i videon överst. Fadern är Ulf, och yngre bror är Jonathan.
Johanna Dahlén är välkänd som en hockeyskribent som får många gratisbitar bara på grund av sitt namn. Ändå fortsätter hon i sina ansträngningar att visa att hennes arbetsområde omfattar mycket mer än så. Historien berättar Johanna Dahlén i en lång intervju med hockeysverige.se.
Huddinge är anställd på HockeyVerige.com.
Johanna Dahléns hockeyförfattarkarriär har varit fruktbar. Hon förblir grundad genom att inte injicera sina personliga värderingar i sina intervjuer, och hennes tonvikt ligger helt på att skriva om det. Hon har tillbringat hela sitt liv på isarenor, men hennes erfarenhet av juniorishockey är begränsad till bara två säsonger.
Det är här vi hittar Timråsskådespelarna Jonathan Dahlén som spelar brodern och Ulf Dahlén som spelar pappan. Jag var sex veckor under graviditeten när jag tog mitt första plan till San José. Mina farföräldrar föddes här. Johanna Dahlén tog upp det faktum att vi var där ca 1,5 år innan hennes pappa byttes till Chicago i vårt samtal om hennes liv och hockeykarriär.
Därefter reste vi mycket mellan Sverige och USA. Vår resa till Washington DC fortsatte via Jönköping efter vår paus i Chicago.
När du var fem år, hur var det att återvända till Sverige?
Vi gick tillbaka till huset, och ju äldre jag blev desto märkligare såg det ut. Om vi skulle göra den andra skulle jag ta ledningen. Detta hände precis innan hans pappa slutade spela och han gick med i pojkscouterna. Dessutom blev han tränare senare. När vi kom tillbaka till skolan tyckte jag att det hela var ganska konstigt.
Det var kraftiga oväder på lördagen. Amerikanska medborgare förblev absolut tysta. Man skulle känna sig skyldig att fråga om romantiska relationer om de gick på toaletten. Det fanns vissa strikta regler, som att se till att alla satt på sina tilldelade platser. En svensk skola var min nästa destination. “Kan jag gå överst på bordet?” Jag gick till lärarna och frågade dem.
“Det är bara att gå” skrevs av tyrannen praktiskt taget där mitt huvud är. Dessutom är jag fortfarande ganska bra på att tänka på engelska. Jag sa det enda engelska ordet “bathroom, please” när vi återvände till Washington. Tack vare min känsliga knäkompis kunde jag förstå doktorns ord.
Det var ganska jämförbart, och jag tror att jag lärde mig mycket om anpassningsförmåga i båda inställningarna. Jag sov senast i Växjö för fem år sedan. Mina rörelseförmåga är oöverträffad, och jag har aldrig kunnat stanna på ett ställe så länge.
Hur lång var din vistelse i Östersund?
Trots att vi byggde huset i Östersund var min pappa medlem i HV71 när vi var hemma. Att vara hem under sommaren var vårt trygga punkt. Majoriteten av våra släktingar bor i Östersund, dit vi alla ringer hem, även om familjen Calles (Jacobson) har kusiner i Stockholm.
“FÅTT HÖRA ATT JAG ÄR GANSKA HOCKEYNÖRDIG”
Det var i unga år som Johanna Dahlén fick ett intresse för ishockey. Att växa upp på en isarena befäste min livslånga dröm om att göra en karriär inom hockey, vilket jag redan hade tänkt mig när jag var en liten bebis. “När jag satt i soffan var jag mycket mer intresserad av matcherna, och nu när vi har sett det här kan vi åka hem.”
Att spela i spel och lära mig om sporten har fängslat mig sedan dess. Under landslagsträningen har jag varit känd för att skrika saker som “jag såg att han var utlånad den här säsongen dit, hur går det? Så många tror att jag är helt besatt av hockey. Senast jag tänkte på hockey var väldigt länge sedan. Jag tror också att det hjälpte mig mycket att växa upp i en ishall.
Inte ens gymmet får den här 25-åringen just nu. Hon spelade i juniorlandslaget i basket, vilket är ett inslag på hennes CV. Vid sexton års ålder deltog jag i en fotbollsmatch i Dallas. Vi tränade väldigt lätt två gånger i veckan. Om jag skulle testa något mer skulle mina föräldrar tyckte det. “Du är lång, testa korg”, sa alla.
Mina prioriteringar ändrades, och jag omdirigerade min energi till basket efter det. Vi återvände till Sverige och vann matchen i Göteborg med en egen korg. Jag fortsatte att gå på basketgympa ett år till, men jag var tvungen att gå ner på knä och gå efter det. Din plats i juniorlandslaget var inte förlorad.
Medan jag hejade på U18- eller U19-landslaget kom jag in på fyra matcher när jag var liten eftersom jag tyckte att basket var fantastiskt. Om jag ska vara ärlig, har basket aldrig riktigt tilltalat mig. Det faktum att jag har haft en fantastisk tid att spela det är det som verkligen är viktigt.
När jag verkligen önskade att delta i en match, har jag fått den djupaste känslan av besvikelse genom att läsa andra matcher. Hade jag varit i den situationen hade jag inte gjort det. Dahlén hävdar att det har varit något liknande.
Med tanke på sportens framträdande plats, hur var det för en svensk att spela basket i Amerika?
På grund av min brist på tidigare basketerfarenhet var mitt första besök här lite märkligt. Trots att jag var nästan fem år gammal var jag en regelbrytare. Jag tänkte att det kunde fungera för mig eftersom jag var lagom lång. Mitt liv tog en dramatisk vändning efter det, när jag var i sextioårsåldern.
Det var fantastiskt, speciellt med tanke på att säsongen nästan var över. Jag och min familj flyttade till Göteborg från Kinna där jag spelade i ett basketlag. Ett stort uppbåd av Högsbospelare, som kommer från Göteborg, var på plats under evenemanget. Möjligheten att gå med i den truppen fick mig därefter.
Är målträning en del av denna position?
Jag är fascinerad av hockey bara genom att titta på matchen. Ändå har jag en examen i idrottsvetenskap; jag kanske borde växla och fördjupa mig mer i sporten.
