Isabella Nilsson Författare – Isabella Nilsson (född 1989) är en författare, översättare och expertkock som också är känd under sitt pseudonym, Nonsensprinsessan. Hon har skapat ett eget utrymme i svensk litteratur med sina berättelser, originaldikter och poesi. Hennes mest populära bidrag till OBS är “Nonsensprinsessans ABC om mänsklighetens tid”, där hon ser på världen med ett korn av historisk distans.
Publicerad av Essäer, Ellerströms, 2022: Isabella Nilsson: En bok för ingen. Nominerade till Nordiska rådets litteraturpris 2023. En dag när hon lyssnar på radio hör Isabella Nilsson en känd skateboardåkare samlas. Det är ingen dröm alls! Jag är glad att se att det inte är helt absurt. Ty har redan för mycket.
Och precis där i centrum av den tanken är det där strömmen flyter. Samtidigt börjar skan mullra utanför. Skridskoåkares ord försvinner när strömmen vänder tillbaka. Det du just nu hör är en kvinna som pratar om hjortronsylt.
Det är verkligen dags att läsa Isabella Nilsson. En bok för ingen (2022) är en bok som bjuder in dig och uppmuntrar dig att tänka kritiskt, även när du känner dig nere eller utmattad. Det kommer att bli en prövning att befinna sig i alla slags väderförhållanden från början.
Isabella Nilsson hämtar inspiration från Friedrich Nietzsches aforistiska samling Den glada vetenskapen (1882) och konstruerar både antites och syntes mellan Nietzsche och henne själv. Att känna sig instängd samtidigt som du lär dig nya saker om dig själv och det du trodde att du redan visste, det är så här läsning får dig att känna. Hon håller sällskap med de många essän prövningarna och är tydligen inte rädd för att utforska dess gränser.
Vad innebär det förresten? Jo, Isabella Nilsson behåller sin föreningsfrihet med tidningen; bara artiklarna är redigerade, och du kan se att hon har en slarvig humor. Allt kan i teorin vara foder för djupanalys om det hanteras varsamt. Nilssons lexikaliska resurser är omfattande och varje möjlighet att ge ord en ny innebörd har använts.
Hon skriver om kristendom, narcissism, föräldraskap, gemenskap, logikens födelse, jakten på lycka, svåra problem och begåvade ledare, och hon lyckas alltid ta med även de ämnen som försöker smyga sig in under radarn.Isabella Nilsson, född i Skövde 1989, författardebuterade 2011 med ungdomsromanen Verklighetsprojektet. 2018 års samling Nonsensprinsessans dagbok har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris 2019.
Det här är Nilssons senaste bok, och den är både rolig och hjärtskärande när hon tar oss med på en upptäcktsresa genom platser som Paris, där hon beskriver hur hon hoppade från Eiffeltornet tre gånger men varje gång misslyckades med att lära sig något utöver det hon redan visste. Hon skriver och (vara)visar elegant att att dela sig är intressantare än att föröka sig.
Isabella Nilsson, en av Sveriges yngre aktörer på den litterära scenen, tillkännager sin ankomst med En book för ingen. Hon har byggt ett skelett av en maskin där varje del är lika dyrbar som en guldådra. Istället för att avsluta sitt liv med självmord slöt Isabella Nilsson en pakt med sin mamma om att leva ett år till. Och som författare har hon äntligen fått övertaget på sina demoner.
Det vore underbart om vi kunde radera bilden av vad anorexi gör med ens utseende.Mitt behov av att samla recensionsböcker är stort, men när jag räknat sida för sida har jag aldrig sett fler citat än när jag läste Isabella Nilssons fenomenala lilla essäsamling V’rt behov av vers: en nonsenspoetik för nervösa .
Så fort jag såg innehållslistan visste jag att jag måste bli av med min Bic; vem skulle inte bli chockad av titlar som “Gladjen – en glädjedödare” eller “Den snörräta avigheten”? Det är också helt klart att Försäkringskassan borde anställa Nilsson på heltid som skribent av svidande one-liners som “Andamlet helgar bekämpningsmedlen” och “Håll dig borta, du barfotabarn i klivet!” Poesiblyga ska inte luras genom att V:s behov av poesi kallar sig en “poetik”, eller en text som diskuterar att läsa och skriva poesi, och absolut inte genom att dess mål är nonsens nonsens, som är en av litteraturens minsta fiender.
For Your Needs of Verses är kort som en kopp kaffe (65 sidor) och skriven på ett sätt som får läsaren att känna sig lika smart som om de precis läst klart en bok. Dessutom berättas det vanligtvis av Nilssons eteriska återberättelser av poeten och fantasyförfattaren Mervyn Peakes (1911-1968) verk.
Lewis Carroll nämns ofta som en inspiration för att rimma nonsensisk humor tack vare hans arbete med Alice i Underlandet; hemma kan du stöta på en raconteur vars namn låter som Lennart Hellsing eller Falstaff fakiren. Det är dock svårt att hitta en poet, död eller levande, som inte påverkas av orimligt tänkande. Asymtomatiska användare (Aase Berg) och periodiska användare (Malte Persson).
Inga psykologiska tester har genomförts, men det är troligt att meningslöst tänkande ligger i spetsen för den störning som inom narrativ allmänniskamedicin vanligen kallas ariadnes kärlek: en preferens för den röda tråden snarare än själva livsberättelsen. Den ariadneamorösa omvandlar hinder till möjligheter snarare än att förkasta dem.
Naturligtvis har jag ansträngt mig genom hela styen, och här sitter jag med fingrarna blåfärgade från kulspets och undrar om inte den klängiga karantanska livsstilen har spridit ariadneamositey lika långt över landet som den dinglande syukana från Kina. Jag skulle inte bli förvånad om bokmarknaden inom en snar framtid översvämmades med tvättäkta nonsenssdikt.
Innan dess implosion och förvandling till Internets svarta hål, för att uttrycka det på ett annat sätt. Poff!RECENSION. En av de tidigaste former av poesi jag lärde mig utanför skolan låter så här: En smal ödling grävde sig ner i bryningen på solvis ples, och den resulterande klumpen var brynkly och villans grutten fnes.
Dessa rader introducerar “Jabberwocky” av Lewis Carroll, översatt till svenska av Gösta Knutson. Ord betyder ingenting och allt på samma gång. Det faktum att de står och förblir trots den totala avsaknaden av mening i sina egna och omgivningens liv. Livet måste ta och trampa ner tonerna ett tag innan det börjar slänga munkar över nonsensspoetarnas dumheter.
Behöver du detta nonsens? Fråga de kloka, som Isabella Nilsson. Trots att hon bara är 30 år gammal har hon redan läst verk av Carroll, Edward Lear och Mervyn Peake. Hon har också kommit nära döden, en upplevelse som hon beskriver i sin tidigare bok “Nonsensprinsessans dagbok: en sjukskrivning” (2018), med diskret behärskning.
Nilssons favoritförfattare är ovan nämnda Mervyn Peake (1911-1968), fantasyförfattare och meningslös ordsmed i samma veva som min egen favorit Oulipo-grupp (Ouvroir de littérature potentielle / verkstad för potentiell litteratur) verksam i Paris på 1960-talet och leds av den frenetiskt stilfulla och litterära idrottsmannen Raymond Queneau.
Kanske diskuterade de Peake vid denna tid och plats. I allmänhet illustrerade Peake ett antal Lewis Carroll-böcker, inklusive “Alice i Underlandet”. De känslomässigt bedrövade verkar dras till varandra. Än så länge vet man lite om dem, men i nysläppta “Vrt behov av vers”, med undertiteln “En nonsenspoetik för nervösa” är den nilssonska nonsensprincessan tillbaka och försöker tillfoga sin kramvalelse alla oss förtappade själar som finner större. btnad i textmassorer ju mindre realistiska de är.
Boken består av författarens hågkomster av Peake-dikter, varvat med korta essäer på temat meningslöshet i mänskligt liv på både social och individuell nivå. Varje dikt i den här samlingen tar sin utgångspunkt från en av Peakes odes, och demonstrerar elegant tankedjupet som ligger strax bortom ytan av vad som verkar vara ett sinne utan känslor.
Exempel på en tanke om farorna med lycka för nervösa. Nilsson skriver i ett brev till en vän, “Om marken är lindande och allt redan kört, har sinnet och själen ingen vidare funktion, och jag kan lika gärna vara lycklig.” Men “den som är lycklig kan lätt börja hoppas på ett bättre, verkligt, möjligt liv”, och det är då svårigheter väntar. Allt handlar om att lura dem ur deras desperation och rädsla, övertyga dem om att de kommer att vara säkra i sin förövares amygdala så att de kan koppla av hemma i säkerhet från de knäppskarpa flugorna av nonsens nonsens.
Är det så tragiskt? Inte mer än något annat om livet för närvarande inte tjänar något högre syfte. Då kommer vi att kunna göra vad vi vill, när vi vill. Det jag verkligen vill göra är att läsa lite Isabella Nilsson. Alla dagar i paradiset. Hans briljanta bibehållande av känslomässig skärpa sprider sig som ett gott nys till alla andra potentiellt tjänande böcker i mina hyllor; han väcker dem, och mig, till liv igen.
Huvudpersonen i Maja Lundgrens roman “Mäktig tussilago” är en terapeut som samtidigt som han sitter med sin patient försöker förklara meningen med livet. Livet är ett flipperspel. Antag att den personen aldrig säger det.
Isabella Nilssons böcker, eller “nonsenspoesi” som hon kallar det, har varit en uppiggande plocka för mig. Ett svårt och invecklat pussel nystas upp med ett plötsligt ryck som öppnar upp för en mängd oväntade möjligheter. Efter att ha läst lite av Isabella Nilsson kan jag inte låta bli att undra om det är hon som förbisett denna detalj.
