Har Linn Ullmann Barn – Om en orolig barndom: Linn Ullmann NöjeI världens ögon var mamma drottningen och pappa kungen. I sin självbiografiska roman “De oroliga” slår Linn Ullmann dock sönder myterna kring sin familj. Linn Ullmann hade speciella “sittningar” med sin far, regissören Ingmar Bergman, när han var barn. Hon beskriver hans återhämtning från en lång period av sorg i sin nya roman, “Problemet är att det finns ett så stort åldersgap mellan oss. Enkelt sagt, det finns inte mycket för oss att prata om.
Vi borde prata om allvarliga frågor. Linn Ullmann hävdar att när han var yngre var samtalen mer avslappnade och artiga, men det förändrades när han blev äldre.Inspirationen till hennes nya roman kom efter ett samtal med hennes pappa. De hade tänkt skriva om “gamlingars arbete” ganska länge.
Föräldrar och barn diskuterade en boktur bak i en jeep, där titlar som “Dödsknullet i Eldorado-dalen” slängdes runt. När de sista samtalen spelades hade dock Ingmar Bergman, då 89 år gammal, redan gått bort.Allt vi hade planerat glömde han. Vi tvingades göra något vi sällan gjorde tidigare: improvisera.
Massive Man Gallery
Linn Ullman såg de lågkvalitativa sexinspelningarna länge och trodde att det var ett skämt. Pappa blandade ihop hushållet och barnen. Frågor om konst och liv gav vika för pratstunder om dagens lunch. Men sju år efter hans avgång hörde hon ropet från bandet ännu en gång. De talade föreställningarna väckte liv i en oväntat humoristisk och berörande dialog, rik på litterärt djup.
Han låter som en gammal Beckett gubbe. Hon hänvisar till vårt samtal som “en avskedspresent” eftersom jag äntligen förstod vad han gör – “vet han egentligen exakt vad han gör, ett slags absurd, sista pjäs”, säger hon.
Beslutet att skriva boken var ett lyckokast. Inte vid tillfället då hon “satte sig under n’n tall” på ön Frö. Hon förde känslan av en far på vägen närmare sig genom ett fotografi av Georgia O’Keeffe och filmen “Amarcord” av Federico Fellini. Samtidigt omgav hon sig med ett menageri av karaktärer: filmstjärnemamman, männen bakom de svenska barnfilmerna som gör minnesvärda hemska scener, syskonen och ex-fruan.
Alla män i den här boken är ganska avskyvärda. Linn Ullmann säger att oron inte bara står för ångest eller saknad, utan också för drivkraften att göra något av sitt liv.Alla karaktärer i boken har generiska namn som “flickan”, “mamma” och “pappan”. Linn Ullman behandlar sinnet som vilken sorts romantik hon vill ha. Handlingen i romanen skiftar sömlöst mellan flera tidsperioder, från en ung flickas barndom genom en ung kvinnas romantiska äventyr till hennes senare korsfästelse.
Och, som Linn Ullmann påpekar, 12 kan vara lika produktiv en ålder som 89.Unga “jenten” är uttråkad av att vara inklämd mellan USA, Frö och Norge. Dotty väntade oroligt vid telefonen medan mamma vanligtvis tittade på film.Det här är en bok om ett försök att odla vänlighet. Att “fanns där kärlek” är en icke-fråga vid det här laget. Linn Ullmann erkänner att det fanns en hel del av det, men insisterar på att ärlighet och ensamhet är avgörande för kärlekens värderingar.
Mor upprättade en regel för att skydda dotterns “hemlagade trygghet” efter hennes skilsmässa från far. Flicka skapar stabilitet i boken med tabeller och listor som täcker allt från antalet hennes barns vänner till hennes mammas älskare och de böcker hon har läst.Om det fanns ett bättre system på plats kanske kaos och oordning skulle kunna minskas. Så jag går fortfarande, säger hon.
Konstaplar kritiseras
Varken föräldrarna eller barnet i “De oroliga” vill växa upp. Eftersom hon känner sig mer tillfreds med sin pappa har Flicka ingen aning om hur hon ska agera rollen.Linn Ullmanns önskan att skriva på tv mot könskategorier och “mästare”-epitetet var en direkt utmaning mot dessa normer. Boken handlar inte om kunskap utan hon refererar tillbaka till folksagan där fadern är den som hittar mamman och mamman är den som rycks upp med rötterna.
Flickan kan inte se lika bra ut som sin mamma eller bli så stillasittande som hon gör. Pappa är den som har ögat. Jag tänker mer på att vara den som tittar, deklarerar Linn Ullmann med eftertryck.Hon motsätter sig att låta sin mor karakteriseras enbart som sin fars musa.
Har Linn Ullmann Barn : Halfdan Ullmann Tøndel
Titta på de där underbara damerna som jobbade med min pappa. Hur skulle han ha sett ut om det inte vore för att Käbi Laretei lärde honom allt han kan om musik, att Ingrid gjorde sin livsstil möjlig och att mamma hänvisade honom att göra något betydelsefullt framför kameran.Flickan som inte ville bli det.
Efter att ha blivit vuxen lovade Linn Ullmann att förlänga sin barndom. Hon har aldrig velat bli barn igen sedan hon nådde sitt mål. Linn Ullmanns roman De oroliga handlar om tre kvinnor: en far, en mor och en dotter som representerar det förflutnas och nuets gemensamma dotter. En namnlös och ansiktslös modern romans, om än namnet på huvudpersonens flickvän, Karin Beate, nämns en gång.
Linn Ullmann är gift med Karin Beate, även om hon nästan aldrig svarar på sitt dopnamn eftersom så få människor använder det.På många sätt är romanen självbiografisk. Bokens kapitel delar slående likheter med både Ingmar Bergman och Liv Ullmanns nyare verk. Linn Ullmann säger att att låta karaktärerna tappa sina namn gjorde hennes roll som författare mer befriande och romanen roligare.
Mitt efternamn är kopplat till många saker, men inte de historier jag vill berätta.Namnet är begränsande eftersom det är för vanligt. Vi får inte välja våra namn, men vi måste lära oss att leva med dem och låta dem forma vilka vi är. Jag skulle vilja gå igenom hela saken med dig.
Linn Ullman, som talade på Helsingfors bokmässa i somras, sa att historien om Flicka och hennes föräldrar är som ett drömspel. Som ett resultat av denna blandning kan det vara svårt att säga vad som är verkligt och vad som är resultatet av att ens sinne och drömmar smälter samman.
Historien om Pops och Gunnar Björling kan vara sann eller falsk.Jag skrev en scen där min farfar reciterar ett diktat från Gunnar Björling och var säker på att det var ett autentiskt minne. Sedan kollade jag mitt tilläggsmaterial och insåg att just den här scenen med en pappa som läser Björling ingår i min roman Innan du går och lägger dig.Jag tänker mycket på Gunnar Björling, men jag tvivlar på att min pappa läst honom eller pratat om honom. Sinnet är inte en böjlig sak.
Vilket lass med lögnare
Att träffa Flickan i De oroliga är som att träffa ett barn som inte alltid är trivsamt i barndomen. Hans föräldrar är två vuxna som önskar att de kunde gå tillbaka till barndomen för att vägleda honom eller henne genom livet.Linn Ullmann sätter ett mönster för ung vuxen ålder.Jag tänkte inte på att vara ett barn och jag modellerade mig inte efter andra barn eller deras lärare.
Alla Ullmanns betryggande insinuationer om att vi borde försöka hitta barrikaden inom oss själva.Det är bra att bli en ung. Nuförtiden firar folk sina fyrtioårsdagar genom att klä ut sig som tonåringar, och det är bara roligt.
Har du någonsin längtat tillbaka till din barndom?
De där olyckliga musikerna.Berättelsen om när Fifi, nu en ung vuxen, och hennes pappa bestämmer sig för att skriva en bok utspelar sig samtidigt med berättelserna om Fifi och hennes föräldrar. Gubben är redan sjuk vid sjön. Han är väldigt ordningsam, även om han har svårt att klä sig själv och är konstant kall.
Dottern dämpar deras konversationer, men arbetet slutar inte. Fadersna blir oanvändbara och han går under.Linn Ullmann lyssnade uppmärksamt igenom bandet kort efter faderns bortgång. Hon sa att den dåliga ljudkvaliteten gjorde att det hela kändes som en bluff. Flickan ställde inte de frågor hon ville ställa och fick inte de svar hon ville få.
Bandet glömdes bort i Linn Ullmanns stora handväska där de dunsade i många år, men med viss hjälp med att förbättra ljudkvaliteten kunde Ullmann lyssna på dem igen.Bandet visade sig innehålla en del tid och tankar om hur vi förhåller oss till tidens gång. Bandets skämt var mer moget och humoristiskt än jag hade förväntat mig.
Min far var ett stort Samuel Beckett-fan, och nu förvandlades han till en Beckett-gubbins själv, komplett med nack och accent.Berättelsen om romanen om en far och dotters försök att själv ge ut en bok har förvandlats till en stridsscen i dokumentärstil.
Moderskärleken
Vikten av relationen mellan Flicka och hennes far framhålls i så hög grad i De oroliga att ön framträder som en karaktär i berättelsen. Det finns ingen plats för samtiden på Frörö; hon är i Oslo eller New York, men mor-dotter-relationen är ett centralt tema i boken.
De föräldralösa är en kärleksfull beskrivning av min mamma för mig.I boken finns en hjärtskärande scen när moderna lovat försöker ringa från andra sidan av klyftan i jorden, men hindras från att göra det. Barnet återvänder hem till Oslo och skriver i frustration över deras avbrutna samtal.
I en intervju för HBL (29.10) erkände Liv Ullmann att hon blev ledare efter att ha läst De oroliga för första gången. Vid en andra genomläsning insåg hon att samtida och medeltida sinnen bearbetar händelser på olika sätt och att konstnärer är lagligt tillåtna att använda sig av begrepp som kan vara sunda eller inte. Liv Ullmann är just nu den mest imponerande kvinnan i livet.
