Gurra Krantz Sjuk – En av Sveriges mest fulländade kappseglare heter Gurra Krantz. Han har mer än 40 års professionell seglingserfarenhet, inklusive två America’s Cup-bud och fyra jordomseglingar. Ett samtal med honom är som att rikta strålkastarljuset på några av Sveriges största projekt på internationellt vatten. Det finns många historier. En portion fri från galenskap.
När man tänker på hur mycket tid som ägnas åt att arbeta på ett tvåårigt, högprofilerat kappseglingprojekt, är den genomsnittliga tid det tar att slutföra tre och ett halvt år, och jag får intrycket att det är så han lever i allmänhet . Intensivt. Samtidigt har Gurra hållit en häpnadsväckande låg profil i svensk slang under de senaste två decennierna.
Dokusåpan “över Atlanten”, som han arbetade som producent för, sändes från det att han var 18 tills han var fjol d. Artiklarna dök upp för första gången i 2020 års nummer av Search Magazine, nummer 78.”Cool och stilig, men också en utmaning.
Erik Gunnar “Gurra” Krantz förnamn
Svenska för “född” Projekt:A Victory Challenge, Swedish Match, SEB, Midnight Sun, Carat, New Sweden, The Card, Intrum Justice Tokyo och Tre Kronor.Jobb: Konsulter och föreläsare.Flugfiske, jakt, motorcykelracing och rullskridskoåkning är några av mina favoritsysselsättningar.
För närvarande: över Atlanten
Gurra har skrivit tre böcker om sina maritima bedrifter: Whitbread 1993/94: man behöver inte vara en idiot men det hjälper!, The Way of the Sailor och The Way of the Sailor II. The Blue Boat: Swashbuckling Adventures in the Whitbread 1997–1998 och den dramatiska sanna historien om Team SEB:s försök att vinna Volvo Ocean Race 2001–2002.
När vi pratar har Gurra precis kommit hem från inspelningssessionen för låt två. Han har visionen om en örn (så här känns det trots att vi är geografiskt långt ifrån varandra) och är nära att skratta. Jag har också märkt att han verkar ha ett anmärkningsvärt skarpt minne för detaljer.
Leksak levererades till Gurra i ett paket under hans första möte med kappsegling, som inträffade under en sommarjakt i Finnhamn i Stockholms skärgärd.Vi drog och sparkade så hårt vi kunde och tog oss till slut över millimeterstrecket, berättar Gurra och fortsätter,
Alla andra är snickers. Det var en mycket anmärkningsvärd upplevelse. Några år senare köpte han sin första båt, en C-kanot, och han behövde inte vänta länge tills han stod på startlinjen för sitt första Svenska Mästerskap. Även om Gurra var så nervös att han tog på sig sina seglarbrallorna fram och tillbaka tre gånger i rad tog premiären ändå inte slut.
Intresset för kappsegling växte på den tiden och platsen. Gurra fortsatte att tävla och började jobba som segelmakare inte långt efter. Utöver sitt arbete med kundbåtar introducerade “Greven” Arved von Gruenewaldt från Gransegel och Stefan Winberg från hans företag honom till den internationella kappseglingsarenan. Sedan fortsatte de helt enkelt därifrån.
Under denna tid var Gurra involverad i ett antal uppmärksammade projekt, inklusive en kort sightseeing på yachten Midnight Sun (ägd av svenska fastighetsmogulen Janne Pehrsson) och Wictor Forss Caratbaatar (där Gurra fungerade som konsult i långt över ett decennium). Han tävlade även i internationell matchracing tillsammans med Pelle Pettersson.
Det fanns något i sagan som var intressant och utmanande på samma gång, som Gurra förklarar:Låsets övergripande komplexitet. Ibland gick allt smidigt och stugan kändes lika bekväm som ett hem för en ung, frustrerad man.I mer än ett decennium sydde Gurra med Wictor Forss Caratbtar. På 80-talet kappseglade människor över hela världen från Medelhavet till USA och England, och till och med här i Sverige sina bananer.
Bild: Konfidentiellt
1988 godkändes VM-seglings för Tolvor i Luleå. Ursprungligen var Midnight Sun Cup namnet på den där omtalade seglarfesten. Gurra seglade de svenska yachterna New Sweden och Royal Blue, men det var den australiensiska yachten Kookaburra III med Peter Gilmour vid rodret som tog hem priset.
Nya Sverige, som var där och aktivt delaktigt i belägringen, gick vidare till sista brons. Bild: Göran Wallin.Tolvor VM-segmentering från Luleå, 1988. Bild av: Göran Wallin.Gurra hade det ganska lätt under hela grundskolan, men när han gick in i mellanstadiet förändrades allt.
Det var en skola där eleverna uppmuntrades att prova nya saker samtidigt som de fick värdefull utbildning. Det var inte för mig; Jag är mer en strukturerad person. Det slutade med att jag gick och kom aldrig tillbaka. Skolan kommer dock inte att byggas om mot soffiten.Gurra började spela spel “så in i helsike” och upptäckte sina egna vägar till visdom.
Jag tränade minst en gång om dagen och deltog i så många sporter som möjligt. Samtidigt tog jag så många tillgängliga certifieringar jag kunde, inklusive dykcert, flygcert, radiocert och drakcert. Där gick allt så bra som möjligt. Det borde ha funnits någon form av pedagogisk återhållsamhet.
En annan tid i Gurras liv som präglades av våld var värnpliktens tidevarv.När jag önskade mig något var jag så utvilad att jag kunde plocka fram det med precision nästan varje gång: “Har du fått ditt dykcert?” Svaret var: “Då kommer du aldrig någonsin att bli en angripare.” Mannen frågade: “Men förkunskaper, är inte det bra?” “Nej, det är riktigt illa, då kan vi inte slå ner på dig precis som vi vill.”
Att vara nära vattnet och havet var enligt Gurra avgörande för henne, därför blev hon kustjägare.Två månader gick “utan något som helst ansvar”.Mycket glada tider, verkligen. Vi var ett lag på tre och vi dominerade varje militärtävling vi deltog i (förutom den i vår specialitet, militärdisciplin). Det slutade när vi lyfte en efter en.
Där kom man trots allt till en slutsats, men med relativt låg spänning för disciplinens skull. Jag blev aldrig ens anställd som kustjägare under kriget, men det var inget jag oroade mig för då.Första gången Gurra interagerade med America’s Cup var 1983, i samband med Pelle Petterssons tredje utmaning.
När han var i Sandhamn frågade Mange Olsson mig om jag ville följa med och spela storskot. Att få ett erbjudande om en Formel 1-plats i bilracingvärlden, minns Gurra, var som att vinna på lotteriet.Gurra hade några “oavslutade affärer” efter att projektet tog slut i sanden och America’s Cup inte vann.
Tomas Wallin fick en andra chans 1987 som seglare i Nya Sverige när han och Stenungsbaden Yacht Club lanserade sin satsning. Tyvärr fanns det inga reminiscenser av Auld Muggen den här gången.Det var första gången i historien som konkurrerande tolkningar av gåvobrevet gick hela vägen till domstol, och det slutade 1988 med en missmatch mellan försvararen Dennis Conner från San Diego Yacht Club och antagonisten Michael Fay från Mercury Bay Boating Club.
Amerikanerna seglade in på en katamaran och seglade över horisonten. Vi körde upp till Lule och såg det världsberömda mästarskeppet i Tolvor istället för Honolulu på grund av sommarvärmen.Gurras tredje och sista America’s Cup-satsning, tillsammans med Tomas Wallin, var i San Diego 1992.
Det var den tiden då IACC:s fladdermöss gjorde pokalen. Även om vårt lag, “Tre kronorna”, inte hade en chans mot elitlagen, tog vi oss ändå till semifinal. Finalen mellan America 3 och Il Moro di Venezia slutade med 4-1.Gurra kunde ta sig före gänget med Whitbread-projektet The Card 1989–1990. Med många svenskar ombord, bland annat pionjärerna Roger Nilson, Mange Olsson, och Pelle Pettersson.
Insatserna höjdes dramatiskt från dag ett, vilket väckte intresset för internationell havskappsegling i Sverige.Många lägger ner mycket hjärta och själ i projektet. Det var som vackrast när segwayen förvandlades till en jurta. Alla som deltog gick från att vara bekymmerslösa äventyrare till självsäkra proffs. Tre år senare, i Whitbread (1993-94), var Gurra både verkställande direktör och ensam partner till Intrum Justitia.
Intrum ledde projektet och gav dem fullständig kreativ kontroll över sportligan. Personalen bestod av tjugo personer från olika länder, alla var framstående och skickliga inom området förförelse, men denna strategi misslyckades till slut. Skepparen Roger Nilson fick gnistan efter första halvlek och ersattes av engelsmannen Lawrie Smith. Jag var den inofficiella andra personen som klarade det tredje steget.
Chris Dickson ringde mig och frågade om jag ville byta ut mitt planerade möte med Tokyos ledarteam mot ett med dem, och jag tackade så klart ja. Händelsen väckte många spekulationer i media. Enligt en artikel tyckte Mange Olsson, svensk anställd på Intrum, att det var löjligt att man bara kunde byta ut sina batterier där.
Det var dags för skepparna att återvända till Swedish Match 1997–1998.Vi har verkligen en bra deal på den bt. Hon var villig att fortsätta på oförskämd kurs i södra oceanen samtidigt som hon skulle hänga med resten av världens hamn utan att behöva slå för långt tillbaka i fältet. Vid den tiden gav sunden i södra Stilla havet mer rikedom än några andra.
Det var mycket förväntan inför början av etapp två efter att etapp ett avslutats lugnt, då gruppen gick upp för en kulle strax utanför Kapstaden och gled nerför den ledande rännan till den åttonde nivån.Eftersom vi inte var särskilt försiktiga i vårt förhållningssätt till flirt, tog vår huvudsakliga squeeze en stark motvilja mot oss. Jag blev starkt uppmuntrad att inte lämna.
