Gunnar Wetterberg Barn – Författaren och historikern Per Gunnar Wetterberg föddes i Slottsstadens församling, Malmöhus län, Sverige den 18 januari 1953. Han ledde Sacos socialpolitiska avdelning 1999 till 2013. Sedan 2010 har han bidragit med frekventa spalter på Expressens ledarsida. Utöver sitt arbete med Länsförsäkringar Liv, Södertörns högskola, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Lunds universitet och Sveriges Radio har han också suttit i deras respektive styrelser. Sedan 2020 har han varit chef för Utrikespolitiska institutets styrelse (sedan 2021 som dess vice ordförande).
Biografi
I slutet av 1960-talet ledde Gunnar Wetterberg SECOs (då kallade Sveriges Elevkrer) styrelse. Efter att ha skrivit in sig vid Lunds universitet för att studera historia övergick han till Utrikesavdelningen 1975. Han har varit chefssekreterare för Expertgruppen för studier i offentlig sektors ekonomi vid Finansdepartementet och som chef för departementets organisationsstruktur. ansvarig för Långtidsbudgetöversynen 1992 och 1995. Han har även arbetat för Svenska Kommunförbundet.
Han har skrivit böcker och artiklar om ämnen som ekonomi, demografi och utbildning. Hans verk inkluderar biografier om Axel Oxenstierna och Arvid Horn, en historia om Sveriges centralbank och en rundtur i familjen Wallenbergs påverkan. Wetterberg har under en längre tid varit en aktiv debattör i svenska medier, framför allt i flera samhällsekonomiska frågor. Han är med som gästexpert i sommaravsnittet 2016 av det svenska TV-programmet Frga Lund. Tv-tävlingen 2018–19 och 2019–20 vann han och Parisa Amiri. Han har ett förhållande med Susanne Ackum.
Debattör
Han utvecklade ett debattinlägg från föregående år i sin artikel “Förbundsstaten Norden” för Nordiska rådets årsrapport 2010 och föreslog att de fem nordiska länderna med längst historia (20-25 år) borde gå samman för att bilda en federation efter den schweiziska modellen. Han har också drivit på för antagandet av en gemensam nordisk valuta och för att alla unga svenskar, oavsett kön, ska delta i ett nationellt socialbidragsprogram för att kompensera landets ekonomiska elände. Wetterberg var före 1987 medlem i det kommunistiska Vänsterpartiet.
Vad Gunnar Wetterberg menade med att säga “Jag ringde professor och fick stryk”, är följande.
När han gjorde ett framträdande på “P sp ret” blev han plötsligt berömmelse. Då befann sig Gunnar Wetterberg djupt inom välbekant territorium. Efter många år som byggmästare gav han upp det vid 61 års ålder för att ägna sig åt att skriva historiska verk och en bok om träd. Skogen, där han trivs, är där vi hittar honom.
Vi hängde i skogen i hans trädgård som ligger på den internationella gränsen mellan Sverige och Finland. Båtar är ett kärleksarbete för dem som delar en passion för havet. För att komma närmare naturen köpte Gunnar Wetterberg en liten skogsgrd. Medan han är i stan tar han sin ifordhjälm och motorcykel en sväng. När jag inte var på jobbet var jag upptagen med att skriva romaner. Nu när jag främst är inriktad på att skapa böcker gör jag mitt bästa för att dela min tid mellan “kontoret och skogen”, som Gunnar uttrycker det.
Medan Sveriges åkermark snabbt förbrukas av snabbt växande spannmål, planterar Gunnar och tar sig fram till en skog som kommer att bli ganska storslagen om några århundraden. En historikers åsikt tar mycket plats. Gunnar berättar, till synes oberörd, hur han planterade hundratals lövträd våren 2018, för att så gott som alla skulle gå under den rekordstora sommaren.
Allt Gunnar behöver göra är att vila lite så är han redo att åka igen. Han bryr sig mer om sig själv än om företagets finansiella linje. En brasa (från hans egen gård) hörs på kontoret, så han välkomnar dem in i urbeningsrummet. Han arbetar som “privat praktiserande historiker” och har lärt sig mycket av sin stora erfarenhet under semestern.
Trots att han passar in som fisken i vattnet hos “Fra Lund”-professorerna på SVT har han ännu inte återgått till att jobba som student. I nästan fyra decennier har Gunnar Wetterberg tjänstgjort i olika regerings- och lobbyverksamheter. Han bytte växel vid 61 års ålder, började frilansa som författare och läsare och gav sig själv mer tid att fullfölja sin livslånga passion för fluting.
Jag minns att jag var helt uppslukad av en uppsättning lättlästa böcker med titeln “Förr i världen” när Jag höll på att lära mig läsa först. Gunnar hävdar att han har 70 meter böcker i sin bostad i Stockholm och att de alla fortfarande står upprätt. De kommer att begravas djupare än nödvändigt (med 20 meter) så att de aldrig skaffar ett hus.
I övrigt var skolan ett drag. I Malmö växte Gunnar upp. Han bar glasögon, fick titeln “Professor” och rusade runt på stryk. Efter en tråkig inledande paus var de efterföljande skolåren konsekvent underhållande. Jag gick på mellanstadiet och vid 14 års ålder valdes jag in i styrelsen för studentorganisationen Seco.
Förutom när han cyklade tog han alltid tåget till Stockholms styrelsemöten. Jag är chockad och nyfiken på hur lång tid som har gått. Tre dagar tur och retur är rimligt. Förutom det där ena tillfället då jag cyklade uppför Nissastigen. Gunnar, som kör en Nissan, svänger in på landvägen som förbinder Halmstad och Jönköping och meddelar: “Jag tog fyra.”
De unga historikerna är intresserade av att lära sig mer om den ekonomiska potentialen hos denna historiska utbytesmekanism. Vi var alla överens om att våra föräldrar var mer oskyldiga och förtroendefulla när vi var barn. Gunnar, i en annan miljö, tillbringade en sommar på att resa genom Nordafrika till häst med en kompis.
Ett slumpmässigt sammanträffande, med tanke på att han redan hade skrivit till dekanen från Algeriet för att meddela honom att han skulle behöva börja sin mandatperiod en månad tidigare. Under en omgång “Pa spret” mot Parisa Amiri stökade jag till genom att inte ställa en fråga om ett thailändskt buddhistiskt tempel.
En diplomat från Kina
College, där han kunde fördjupa sig i historiestudier, var den bästa platsen någonsin. Efter att ha lärt sig att det inte finns många möjligheter för historiker, bestämde han sig för att inte ta doktorsexamen. Tillsammans med Gunnar Hägglöf var han den då yngste tippade spelaren för UD (båda var 22).
En framträdande roll som de flesta skulle ha varit ovilliga att söka till. Gunnar var dock motiverad av nyfikenhet och gav inte upp. Han har haft ett flertal statliga uppdrag i Sverige, både på nationell och regional nivå. Dessa inkluderar Riksrevisionsverket, Finansdepartementet, Miljödepartementet och Kommunförbundet. Han var den långvariga ledaren för Sacos smutsiga centralregering. Han ansvarade för avdelningens organisationsstruktur och i förlängningen finansieringen av Sveriges framtida samhälle.
Gunnar Wetterberg håller ett öga på det förflutna och det andra på framtiden. Gunnar blev alltmer desillusionerad av det moderna samhället och började utveckla ett intresse för Sveriges mest gåtfulla statsarbetare, 1600-talets kansler Axel Oxenstierna, en historisk kollega. En biografi delade informationen.
Vad Gunnar Wetterberg menade med att säga “Jag ringde professor och fick stryk”, är följande.
Gunnar och Parisa Amiri, syskon, har upprepat sig som “P spret”-mästare i år. Trots Gunnars bristande förtrogenhet med föreställningen tyckte hon att den var ganska övertygande. Men när de väl var klara var varandra felfria. Gunnar hävdar att ingen ännu har listat ut hur kunnig Paris är. Enligt Gunnar klarade jag mig bra när jag jobbade med henne i två år.
Det ledde till att de två fraktioner av personer som allmänt anses ha lagt grunden för den svenska statsapparaten engagerade sig i en helfigursporträtt som drog tusentals åskådare. Före, under och efter sin tid som presidentbiograf skrev han en mängd andra verk. En aspekt av mitt arbete som lutar mer åt socialpolitik.
Men min yttersta historiska ambition var att sammanställa en historia om Sknes. Men jag resonerade att det säkert finns en struktur som kommer att locka din nyfikenhet. Jag insåg att det var ett för bra erbjudande för att låta bli när Bonniers sa ja. När jag slutade mitt jobb gjorde jag det utan någon dyna. Det var ett stort uppdrag för ett helgprojekt.
Det fanns tre fetavolymer. Med Gunnars hjälp kan läsaren få en ny uppskattning för den ödmjuka landsort skyrka, det blygsamma vattendraget och det anspråkslösa stenbumlet som prickar den svenska landsbygden. Efter maktprovet bestämde han sig för att fortsätta med en annan långvarig ambition och skriva en bok om skogen. Dvarande svärfadern, en skogsman från en liten stad i Sverige, lärde Gunnar mycket om den praktiska sidan av skogsbruket.
Jag, ja, tog betet, för att använda språket. Stormen Gudrun hade lagt sig i strumpan och där vilade krattan. När jag gav mig ut i skogen efter mörkrets inbrott kände jag mig helt desorienterad. Ungefär två tredjedelar av träden höggs ner och staplades i en hög. Jag kunde inte hitta den någonstans, inte ens på min egen bakgård.
I den skuggade lunden sjunger präster.
Hans senaste bok kom ut i somras och det är en typ av svenska ingenjörers yrkeshistoria. Prästerna, en betydligt äldre demografi, är det aktuella fokuset i hans skildringsarbete. Jag är prästsläktare genom båda mina föräldrar. Anders Wetterberg, arvtagare till Lunds krona, kom 1714 in på universitetet där och höll offentliga uppläsningar från predikstolen.
Jag fick frågan om mina band till Lunds universitet när jag valdes in i dess regentsstyrelse för några år sedan. Gunnar konstaterar med en touch av stolthet, “Jag skulle kunna säga att min son är den tolfte generationen i en rak nedåtgående bana att studera där.” Hans far var dock advokat; — Jag är solbränd i soffan på gamla tingshuset i Angers, tillägger Gunnar, seniordomare i Malmö.
När jag var femton gjorde han det. Det är en oro som alltid kommer att finnas hos mig. Justitiedepartementet gav honom i uppdrag att bygga den nya brottsbalken i början av 1960-talet, och han gjorde det utan att klaga. Nu är det pöbeln som styr. Mina klasskamrater vände sig mot mig efter att min far gick bort. Min pappa och jag satt bredvid varandra. Och jag har lärt mig mycket av hans sorg. Gränser måste sättas upp på arbetsplatsen. Det är möjligt att förbättra det med lite extra arbete, men vinsterna kommer inte att vara betydande.
