Evert Taube Barn – Taube har fått så stor betydelse för svensk litteratur att han nu hyllas som en nationalhjälte. Hans verk spänner över många genrer, inklusive skönlitteratur, poesi, teckningar, akvarell- och oljemlningar, men det är hans visir (över 200 totalt) som har gjort honom mest ryktbar. Romaner och reseskildringar hör till hans verk.
Femte i en familj på 13, Evert Taube hade två systrar i syskonskäret (Märta Taube-Ivarsson och Karin Parrow) och två bröder (Carl-Otto Taube och Gösta Taube). Hans föräldrar och syskon bodde på Vinga, en ö utanför Göteborgs hamn och en del av Styrsö kommun i Västergötland, när han föddes. Släktträdet Fadern börjar med Carl Gunnar Taube (1853-1945), som kan spåras tillbaka till Bygde strumpor. Julia Sofia Jakobsson (1862-1947), mer känd som Modern, föddes i Strömstad. Den 1 juli 1884 föddes ett antal bebisar till föräldrar i Kungshamn, Smögen.
Fadern regerade som sjökapten (kung) av Vinga fyren från 1889 till 1905. En av Moderns bröder drev skolan i Ursholmen, nära Koster, och den andre drev skolan på Hllö. Evangelisk-Lutherska missionsföreningen i Göteborg grundades av Otto Reinhold Taube (1816-1892), som tjänstgjorde som tullförvaltare och styrelseledamot 1868 till 1872. Hit gjorde Skelleftes egen avantgardemodernist Fredrika Kjellerstedt resan.
Evert Taube föddes klockan 05.00 [10] i ett hus på Stora Badhusgatan 7/Bryggaregatan i Göteborg, vanligen kallat “Keillerska huset” (nitat 1969). Doktor Silfverskiöld kom för att skriva dödsattesten efter att han blivit lämnas ostörd på en bräda eftersom alla antog att han var död vid födseln.
Sju dagar efter födseln följde Evert Taube med bogserben Arthur från Röda Bolaget på hans första sjöresa samtidigt som han utgav sig för skepparen Gustafsson. Taube har sagt att han hade en underbar barndom, fylld av fiske, båtliv och berättelser om exotiska platser och sjöfartsäventyr.
Det bodde fyra andra familjer i Vinga vid den tiden, och två av deras barn gick i samma skola som Taube, där han avslutade sitt tredje år. Men hans far, en man med ett skarpt öga för språk och litteratur, gav honom också en solid grund i det grundläggande hemma. Han gick i skolan i byn Vinga. Taube förklarar hur han kom att alltmer ogillar skolan:
Jag och min familj flyttade till ett litet hus på östra sidan av ön, nära hamnen, när jag var fem år gammal. Ullmattor som liknar dem i fartyg skans prydde de två mysiga vindskammarna. Två koi på vardera sidan av rummet gjorde totalt fyra. Folk som vistades i de västligaste tälten kunde se lyktorna i de östligaste tälten och vice versa på grund av kullen där överlotsens nya, enorma hus byggs.
När Taube bodde på gamla lotsbarnskolans krog dagarna före juli 1917 skrev han till sin farbror Gunnar Bohman i Stockholm om hur mycket hans uppväxt på Vinga hade påverkat honom. Han är 28 år gammal, en världsresenär och en veteran med många upplevelser med hög insats. Hans patent avslutas med följande:
“Jag stannade ute till soluppgången. Rimfrost täckte marken och gjorde den vit. Utan kantfrost skulle jag dock aldrig ha gissat fel. Finns det något mer okänsligt än detta? Det tar lika lång tid att bestiga berget och nå berget. skog som den gjorde natten jag föddes, när jag var 28.
Kraftledningarna från linsey-maskinen går under den uråldriga leden. Höken är i perfekt fokus och jag kan se den sväva över mig. I sydväst, röd och grön lyktor lyser upp natten, det bor fler sillfinsk i det området, tystnaden sprider sig längre söderut.
Även om inga lyktor syns från Norrut, lyser Pater Noster starkt och jämnt, och Inholmaar-klockorna ringer rent vitt. Jag har inte varit med hur länge som helst, men jag minns att jag gick på en bal hos Madame Tramcourt. Jag hoppade på skylten och sa: “Jag var först.” Den hastighet med vilken mitt spott färdas genom luften som barn får mig att skratta åt min naivitet. Det är som om jag hade ropat det högt för 20 år sedan när jag förutsåg det. Enligt Taube var Gluntarne och Bellmans skärmar två av familjens favoritmusikinstrument.
Under läsåret 1904-1905 gick Taube i Borgarskolan i Malmös Gamla Väster tillsammans med sin bror Axel. Villa Axeltorp låg på Fridhemsvägen 19. Hans hade en genomsnittlig IQ, men han utmärkte sig i att skriva, sjunga och svenska (alla A+-ämnen). Det bästa betyget jag någonsin fått i matte var B-minus. Under malmövistelsen lärde hans farbror, den kände konstnären och Akademien-alumnen Mathias Taube, honom teckning. Några tauber tog till luften för Göteborg den 8 maj 1905.
Hans planerade att gå på Konstakademien till huvudämne i mleri. Det skedde en märkbar förändring mot en mer bohemisk stockholmsk livsstil. Han brukade vara tillsammans med sin artist/schackspelares pojkvän Mathias Taube, men ekonomiska svårigheter tvingade honom att lämna.
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet publicerade hans skrifter och han höll kontakt med framstående konstnärer genom dessa publikationer. Efter en tid blev han också tillfrågad att gå på fakulteten vid Konstakademien.
Mamman till Evert Taubes, en bohem bohem i Stockholm, var bekymrad över sin son. 1907 gick han på en klättring för att bevittna solen när den var som mest lysande. Evert Taubes pappa gav honom en out: han kunde antingen börja gå i en internationell skola eller sjöss. Evert Taube bestämde sig för att bo permanent på S/S Australic i Göteborg och arbeta där som äldre.
Sydafrika och Ceylon var bland de resmål han besökte innan han begav sig tillbaka till Sverige 1909. Under sin tid ensam samlade han på sig en uppsjö av kunskap från vilken han så småningom hämtade inspiration till visioner och diktat.
Great Eastern Railway sålde engelska hjulngar Princess of Wales till Buenos Aires rederi Mihanovich y Compaia 1910, vilket fick Taube att flytta sin familj till Argentina. Han kom till Sydamerika för att tillbringa de kommande fem åren av sitt liv där.
Medan han var i Argentina, hade han en mängd olika jobb, inklusive de som förman (förman) på kanalbyggnadsbesättningen, adjutant till president Roque Sáenz Pea, och gaucho (spanska för “cowboy”). Förutom engelska talar han flytande spanska och italienska; han kan också spela gitarr.
Evert Taube blev inbjuden till Australien av Bonniers Publishing Company efter första världskriget för att undersöka och skriva en guidebok. Trots att Taube fått fullt betalt, tvingades Taube återvända till Stockholm eftersom Storbritannien inte längre utfärdade arbetsvisum till författare och journalister.
Efter att ha fullgjort sin värnplikt i Flottan 1916–1917 återvände han till Stockholm och inledde en karriär som författare, konstnär och domare. Han fick bland annat något publicerat i Albert Engströms Söndags-Nisse.
En blygsam inspelningsstudio var tillgänglig för Taube när han kollade på Hotell Continental i Stockholm i januari 1921. Hans tre första inspelningar för Concert Record Grammophone var “Karl-Alfred och Ellinor” och “Fritiof Andersson” och “Resan till Spanien”. denna vinterdag.
Det fanns en skivvie med orden “Sing to Sleep av Cabaretsångaren Evert Taube” på. Samma år när Taube uppträdde två gånger för His Master’s Voice ökade hans lön till 750 svenska kronor årligen. I ett brev skrivet i december 1921 avslöjar Taube sina intriger för sin mamma.
Som korrespondent för Stockholms-Tiddningen tjänar jag en grundlön på 100 kronor per vecka, ändå ser jag aldrig mer än hundra på mitt bankkonto när jag får betalt. Taube, som gav ut en rad verk i prosa och vers utspelade i Bohuslän och Göteborgstrakten på 1930-talet, blev en av Sveriges högst betalda författare tack vare hjälp av redaktionerna på Svenska Dagbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Evert Taube grundade 1924 Pax Aurea Society på Gyldene Freden, även känd som “Riddarna kring Gyldene Fredens Runda Bord under Lysande Trumman” (ett gammalt trumma från Svea Garde som projicerade en “gyllene sken” genom grönkålsskinnet). I boken “Den Gyldene Fredens ballader” dök sällskapet först upp. Inga-Britt Fredholm, litteratursekreterare för Evert Taube, arbetade som sekreterare på Sveriges Park Avenue Hotel, där hon träffade och hälsade på många kända personer.
Taube träffade henne där medan de båda forskade och skrev “Don Diego Karlsson de la Rosas roman” (1962). Därefter dök Fredholm upp för att tjänstgöra som Taubes litterära sekreterare i över två decennier. I mitten av 1960-talet gjorde de en affärsresa till Antibes,
Frankrike, och hon hängde med. Under den här tiden planerade hon att skriva två böcker: “Tänk, inspirera herr Andersson” (1990) om sin tid i samarbete med Evert Taube och “Ett sällsamt farväl” (1993), en uppsats till minne av Taubes 103-årsdag.
Fredholm skrev “Vid tiden för Astri och Apollon: okända dikter och berättelser” tillsammans med Astri Taube 1964.[37] Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader, (1966–1967), en samling av Inga-Britt Fredholm Taubes sagor, utkom i två volymer samma år.[38] Både “När jag var en ung caballero: en bildbiografi” (1970) och “Kom i min famn: Evert Taube 1920-1971: en bildbiografi” (1972) skrevs av Inga-Britt Fredholm.
