Erik Slottner Familj – Civilförvaltningsminister Erik Slottner: “Jag har hört att jag är en syndabock för hela hbtq-rörelsen.” Vid 11 års ålder medverkade han i de svenska tv-programmen “Partiledardebatterna” och “Mellodifestivalen”. Han är nu en av de tre öppet homosexuella ministrarna i administrationen. Möt Erik Slottner, civilminister och kristdemokrat.
Det var en överraskning för Erik. Under sina första veckor i ämbetet fick han lära sig mycket om allt från det inre arbetet inom Statens informationsverk till rutinerna för att fatta beslut och inrätta sitt kontor. Hans nya utgrävningar kommer komplett med ett tillhörande badrum och bekväma sittplatser.
Erik muttrar: “Jag vet inte hur jag ska säga det.” En soffa sitter i mitt sovrum. Är det där i hopp om att jag ska jobba så sent att jag kan sova där, eller för att jag behöver en plats att bo på dagtid? För det tredje kommer Eriks pressekreterare Martin att le brett mot dig. Ja absolut. Kan du gissa vad som finns i mina resväskor? Trots viskningarna kan kronan och polisen vara säker på att jag inte har något att dölja.
Hans intresse för politik började i tidig ålder. Pappas anknytning till Moderaterna gjorde att familjemiddagssamtal ofta övergick till aktuella händelser. Det bjöds på festgodis och en skräntävling som hette Melodifestivalen. De spelade jag alltid in. Men året 1991 var det som gjorde det åt honom. Hans strategi involverade överdrivet nitpicking. Men det var inte kristdemokraterna han gillade mest för tillfället; det var New Democracy med Ian och Bert.
Alfs tonfall fick genklang hos mig och jag blev allt mer kritisk till Nya Demokratiska partiets försök att legalisera saker som flykting och mutor. Det är en omarbetad smutskastning, nu när vi vet att Erik grundade sitt eget politiska parti. Demokratiska studentkåren är en politisk klubb för studenter. Hela klassen blev medlemmar i denna politiska organisation.
Om det betydde att ingen ville ge sig ut på flotten, då skulle jag vara aningslös, sprattlar Erik. Vi var dock oense i många frågor och jag hittade ett mötesprotokoll där det stod “Erik lämnar mötet i protest” (skrattar). Nooshi Dadgostar, som jag åt lunch med igår, verkade förvånad över min ålder när jag berättade den här anekdoten. (skrattar).
När jag var elva år började jag titta på politiska debatter på tv och fann att jag kunde hänga med de vuxna på tv. Melodifestivalen och festfavoriter var de främsta samtalsämnena. Även om Erik är skyldig att stanna kvar i Linköping, uppmanar nuvarande riksdagsledaren Inger Davidsson honom att flytta till Stockholm för att han ska få politisk erfarenhet inom utbildningsområdet.
Det kändes som en fantastisk möjlighet att lämna mitt gamla liv bakom sig och börja om i en ny stad med en helt ny karriär. Det var avgörande för mig att förutse andras reaktioner. Erik insisterade på att komma ut till sin mamma och syster först, innan han gjorde det offentligt. Det blev bara bra, dock.
När jag kom på att täta ventilationen ordentligt efter att ha låtit mitt dimhorn stå på ett tag blev situationen helt uppenbar. Mamma fick reda på sanningen då och informerade pappa. Och jag trodde att det skulle vara svårt för pappa att acceptera, men det gjorde han. Det var mamma som gjorde en stor grej av det. Hon skannade taket efter ledtrådar och förberedde sig på andras bedömningar. Efter det gjorde hon det kristallklart att jag inte skulle få fler barn. En reaktion som kanske var väntad.
Men de var båda nöjda med att bara försäkra mig om sin tillgivenhet. Den jag än träffar är lika välkommen i vårt hem som mina syskons partners, sa min pappa i telefon. Mina föräldrar är ganska stolta över mig, och det gick smidigt och snabbt. Föräldrar behöver bara lite tid ibland.
Ungefär två veckor efter att han berättat för sina föräldrar att han var gay gav han en omfattande intervju till Kristdemokraten. Och reaktionerna var inget att vänta på. Utströmningen av kärlek och uppmuntran från mina partikamrater genom sms, kort, e-post och chatt gjorde mig helt enkelt sämre. Min sexualitet gav inte bara lättnad för många, utan det gjorde också att partiet nu hade en utåtriktad och stolt homosexuell ledare.
När han avsattes från ämbetet fick den efterföljande schismen omfattande uppmärksamhet i media. Jag minns att det då låg mycket fokus på min placering, vilket inte var något jag gillar särskilt. Jag utvecklades till en homo-Erik ännu mer än Kd-Erik. Men nu är det standarden; det är förvånande att inte en enda journalist har frågat mig om det sedan jag blev minister. När allt kommer omkring har lunchtiden precis börjat.
Men som kristen antar jag att du inte anser dig vara en del av KD. Nej, jag har aldrig vek från min övertygelse att religion och politik bör hållas åtskilda. Jag har inte bara aldrig upplevt fördomar på grund av min sexuella läggning, utan jag har också haft stor nytta av det. Jag kom ut under en period då många hetero män tvingades ompröva sina antaganden, och jag har bidragit avsevärt till det samtalet utan att använda rubriker. Dessutom skulle jag vilja påpeka att jag inte är den enda hbtq-personen i KD. Vi är fler och jag är mer kunnig än någonsin tidigare.
Men KD är ju inte ett parti som kämpar för hbtq-rättigheter genom åren.
Nej… Det är lämpligt i vissa kretsar. Det pratades om röda. Vänligen kontakta Slottner så snart som möjligt för att diskutera ytterligare tillägg. Men det har blivit riktigt bråkigt här inne. KD har lyft flera frågor för att värna hbtq-personers rättigheter som exempelvis blodgivning på lika villkor, stärkt skydd för hbtq-flyktingar, och utvidgad diskrimineringslagstiftning och ökade rättigheter för barn som kommit till genom surrogatmödraskap.
Vilka effekter har du märkt? Är hbtq-rörelsen nu viktigare för dig än partiet?
Mer så från hbtq-rorelsen än det egentliga partiet, ja. Om jag ska vara ärlig har jag hört tillbaka från särskilt en partimedlem, men i mycket liten skala. Jag valdes in i Borgarrd, bjöds in att gå med i partiledarskapet, blev inbjuden att sitta i ett regeringsmöte och befordrades till minister på grund av det arbete jag utförde.
Elaka tungors anklagelse om att jag användes som alibi under festen är smärtsam och förödmjukande, men man ser aldrig ministrar sitta på andra affischer som ett alibi. Jag har fått höra att i gaycommunityt är jag utstött. Det är som om jag vore en varg i fårakläder. Andra, inklusive några av mina närmaste vänner, tycker att närvaron av ut och stolta homosexuella i KD är inget mindre än fantastisk.
Hur svarar du när någon kallar dig en skam?
Det är tufft, jag har ingen medkänsla, och jag håller mig själv ansvarig. Det har vanligtvis sitt ursprung i väst, där människor är kända för att ta initiativet.
Har du en uppfattning om vad som driver dem och hur de kommit fram till sina slutsatser?
Ur deras synvinkel kan jag se varför de kommer att bli frustrerade, men jag kan göra vad de vill att jag ska göra på grund av deras resonemang, Efter att ha träffat Erik på en fest har han hört följande kommentar mer än en gång: “Vad kul det var att träffa dig; du verkar vara en trevlig och pålitlig person, men jag har aldrig riktigt känt dig förut.”
Som tror att jag är en fantastisk vävare och säger så. Kommer du ihåg när han gick till Malmö gayklubb Wonk och killen framför honom i kö vände sig om och sa “du är inte välkommen hit”? Jag höll kvar trots att det var ganska försök att lyssna på. Men jag minns att jag tog ansvar.
Är KD verkligen ditt parti, eller har du någonsin ifrågasatt det?
Äganderättsämnet vid millennieskiftet var enligt min mening det mest angelägna. När principen att lagen ska behandla alla lika oavsett kön fastställdes, fann jag det mycket lättare att hålla fast vid mina vapen. Och så blev det. När han äntligen kommer till Stockholm för att börja sin politiska karriär kommer det att ha gått 20 år sedan han första gången satte sin fot i staden. Han sliter i alla fall inte 24/7.
Jag håller inte helt med; Jag tror att hård ansträngning och långa timmar är avgörande, men inte alltid. Att ha ett liv utanför jobbet är också avgörande för mig. Jag skulle vilja börja träna, lära mig några spanska fraser och umgås med min kompis Robert under den tiden. Erik och Robert har varit tillsammans i tjugo år, men de delar fortfarande hus.
Jag förutspår att detta kommer att bli vanligare, eftersom jag ofta hör kvinnor säga: “Åh, vad härligt det låter! Robert och Erik är så trötta när de tittar på tv att de ofta somnar. Just nu spelas ett avsnitt av The Crown. Young Royals hade tidigare regerat. Eftersom vi alla har förbundit oss att se The Crown tillsammans, behöver ingen smyga en titt på sin enhet när deras partner inte är där. Sedan finns det den utmärkta Netflix-serien Why Women Kill, som också handlar om hbtq-communityt.
