Clara Henry Flickvän – Vissa har spekulerat i att Mello-stjärnan Melanie Wehbe stal hennes hjärta.
Nu förklarar Melanie situationen för Hänt.Semifinalerna i Melodifestivalen 2023 är här.Semifinalen drar igång i rnsköldsvik och staden står värd för en rena rama mello-fest vid vattnet.
Melanie Wehbe, 31 år, är en bidragsgivare till For the Show som har haft många framgångar i år. Melanie var på plats och hjälpte till att skriva The Mamas’ Winning Streak eftersom det är ett faktum. Hon har också skrivit de vinnande texterna för två Idol-tävlande.
Melanie känner sig skyldig över sitt förhållande till Mariette
Men de har en riktigt bra vänskap med varandra.Det är riktigt snyggt, det är riktigt coolt. Melanie säger till Hänt, “Jag är glad att Mariette också bestämde sig för att fortsätta sin karriär för hon är fantastisk.”Hela veckan har artisterna ställt upp på rnsköldsvik inför kvällens föreställning.
Dessutom har hon haft lite ledig tid, så hon och countryduetten Tennessee Tears har varit med om några lustiga upptåg.Vi har faktiskt hjälpt till en hel del! Melanie berättar för Hänt att de har kunnat koppla av mer med laget den senaste tiden och bara slappna av, för alla har gjort ett så bra jobb och.
Clara Henry och Melanie Wehbes romantiska kamp.
Det har gått över sex år sedan Melanies förhållande med Mariette tog slut, och hon är nu lyckligt singel.Tv-stjärnan och skateboardåkaren Clara Henry, 28, skapade nyligen rubriker när hon meddelade att hon hade skaffat en filmvän.
Men hon har inte sagt vem hennes filmkompis är, vilket får många att spekulera: Kan det vara Melanie Wehbe som stal hennes hjärta? Jag har slagit läger framför datorn sedan halva torsdagen; varje dag börjar jag med ett styrkepass framför något slumpmässigt utvalt YouTube-klipp. Idag kommer den livliga Sydney Cummings att ge mig ett 40-minuterspass med högintensiv träning.
Sedan hoppar hon in i duschen, gör en kroppsskrubb i duschen med Rituals oljeskrubb och en färgbombinfusion. Då blir glaset varmt! Servera mat: chili glaserad med sojasås, bourbon och chipotle, över en risbädd och toppad med picklad rödlök. Kvällen avslutas med en kontroll av Farmer Jacks framsteg.
Jag brukar börja mina torsdagar med att springa en halvtimme. Alternativet är att springning utan tvekan är en utvikning: en ovanlig lunka. Standardrundan runt Hornstull, så lång tid det tar, för så lång tid tar det att träna för ultraexpansion. Jag planerar att springa 90 kilometer i augusti, därför behöver jag träna på att springa i ett tempo på cirka 2,5 minuter per kilometer, det minsta tunga tempot jag kan hålla så att jag kan fortsätta löpningen hela dagen och in på natten.
Jag träffar en vän för en promenad runt snöiga Tanto efter lunch. Vi ska till Pressbyrn och hämta lite kaffe och en vegokorv. Vi delar jobb och kärleksuppdateringar och gratulerar varandra till världens framsteg mot upplysning. På natten tar jag en promenad för att besöka min flickvän, som precis har tagit hem sushi från Hattori. Utan tvekan är deras sushi den bästa i världen.
Mamma åt där en gång och förklarade att hon aldrig mer skulle överväga att äta sushi någon annanstans. Vi äter i soffan medan vi lyssnar på Louis Prima. Ljuset är svagt och pålägget på buffébordet luktar rostade nötter, choklad och flera chipssmaker. Eftersom min flickvän är ett stort fan av Netflix originalinnehåll, och eftersom jag är världens bästa filmkompis, har jag bestämt mig för att följa med på en visning av en av deras filmer.
På söndagsmorgnar ägnar jag ungefär en halvtimme åt att läsa Twitter medan jag ligger i sängen. Runt halv tolv ställer jag mig upp och ropar “Nu är det nog!” Det är dags för kaffe och frukost; annars måste man sova. Jag rusar in och ut ur köket som en fågel, glider på kaffebryggaren jag bara gillar att böka med på helger (vardagar, det är snabbkaffe) och förbereder en skål med havreringar toppad med lite lyxig hasselnötssmör-granola.
Efter middagen slår jag mig ner med en kopp kaffe och god läsning; just nu är det Sylvia Plaths The Bell Jar. Jag brukar läsa snabbt, men då och då kommer jag att bosätta mig, sätta upp fötterna och läsa i timmar utan avbrott. Jag vill möta sådana möjligheter i framtiden.Eftersom söndag är long pass day tar jag på mig strumpbyxor och reflexjacka.
Den här veckan kommer årets första varma väder. Syrenbuskers bygger bons med blommor, svalor och tärnor. En grå varg kommer tillbaka och hälsar på Gustaf, den försvunna katten från föregående söndag. Det finns barer i området, och nu är vi alla fulla.
Dagen efter hör vi en mjau komma från vårt garage. Gustaf har varit instängd där sedan föregående natt. Han ger sig av som ett skott mot stranden för att svalka sig i vattnet, och jag sprider de goda nyheterna till gräshopporna som precis har avslutat sin senaste tupplur efter lunchen.
Vänner och familj som besöker och hjälper till att dra ut alla ur elden är ovärderliga. En silversax för att klippa blommor för att användas som mittbord. Medan andra vilar på en gräsmatta där en vigsel kan göra sitt hem och svarta husknötter kan målas vita på den gulfärgade stubben. Den franska dvärgtaxen borde spela en huvudroll i vigseln. Mitt första barn ska ge sig själv en gåva, och det fyller mig med glädje och stolthet.
På söndag kväll åker vi tillbaka till stan. Tidigt i morgon bitti planerar jag att välkomna de första ädla metallerna. Det ska bli fantastiskt att träffa alla dessa intressanta människor som är så villiga att dela sina berättelser och erfarenheter med dig. Hur skulle jag kunna vara produktiv på det här jobbet? Helgen börjar med en snabb tur till Röda korsets i Danderyd.
Vi har ont om vinglas, så det gör mig glad att hitta tre set med matchande stjälkar. Efter det ångade jag fisk med potatis. Jag ska se filmen Nader och Simin – en separation, regisserad av den iranske filmaren Asghar Farhadi, efter middagen.En god natts sömn efter midnatt.
Jag önskar att jag kunde vara lite mer “normal” så att jag kunde sova ut på helgerna, men jag måste gå upp i gryningen för att jobba på torsdagar.Det roliga börjar då. Min vän A och jag har äntligen nått samförstånd om att ta en joyride på kollektivtrafiken, eller vad vi kallar “gå bana”.
Allt började för många år sedan, när vi rutinmässigt betalade alla lokalbussar i Stockholm, dit vi nyligen hade flyttat. Det är dumt att öka grupptrafiken utan ett specifikt mål i åtanke. Vi träffas på Lektorstigens hållplats vid Big Lappa Mountain.
Vi är alla tillsammans i eftermiddag vid 11-tiden, så vi kan ta upp hela första bussraden. Det bästa jag vet är att sitta så långt fram som möjligt. Utsikten är vacker, och jag känner nästan att jag knådar degen, vilket är ljuvligt för den som saknar körkort. Vi återvänder till centrum, går av Nybroplan, och tar SL-tåget till Blockhusudden. Jag har förberett smörgåsar så att vi kan småäta under den timmeslånga flygresan.Det blir en resa till Thielska Galleriet. “
Vissa av motiven är verkligen attraktiva i sin enkla elegans, medan andra är mycket mer realistiska. Jag står långt framför en mörk skog och blir lugn och fridfull inombords.Vi går en promenad runt kronprinsessan Victoria och prins Daniels kärleksfulla gods. Folktomt. När jag kommer hem vid halv fyra-tiden sätter jag mig i min favoritstol och läser ett kapitel eller två ur romanen Les Années av Annie Ernaux.
Om några timmar är det dags att pausa för lunch. När gästerna bjuds på potatispizza och ett glas svensk hantverkscider till efterrätten är alla en glada husbil. Det håller på att bli en trevlig middag, och det är extra trevligt att vi har landat på att prata om Sveriges medlemskap i Nato. Jag uppskattar verkligen när middagssamtal handlar om mer än bara hur barnen mår.
Strax innan jag lämnar in för natten ska jag lägga några solflingor i en burk med vatten så att jag kan plantera dem dagen efter. Jag har inte lagt ner så mycket möda på att inreda mitt hem, men jag känner ändå ett behov av den sortens elegans som kan tillfredsställas med en bukett mörkröda rosor.
På söndagar åker jag till Västertorp för att träffa mamma. Det tar mig ungefär en och en halv timme att cykla runt ditt kvarter. När jag kommer hem tar jag en promenad genom skogen samtidigt som jag ringer mina vänner M och jag i Malmö.
