Armita Golkar Sjuk – Armita Golkar är en vältalig talare vid sidan av sin forskning vid Karolinska Institutet och Stockholms universitet. Både BBC och SVT har haft nytta av hennes insiktsfulla analys. Så ännu har hon dock inte gjort några förändringar. Det vill säga fram till nu. Hennes kommande produktion “Performance Lecture: Om rädsla” gör premiär på Stockholms Kungliga Dramaten den 11 september, om knappt en vecka.
Psychiatric Times vill veta hur det gick med de första numren. Närvaron av svett är ett positivt tecken. Om mina känslor sårades skulle jag vara extremt irriterad, men om jag inte visste bättre skulle jag inte låta det påverka mitt beteende. Jag upplever nu lämpliga nivåer av ångest och skräck.
När började du intressera dig för rädsla, ämnet för ditt examensarbete och inriktningen för din nuvarande studie?
En stor drivkraft är Rädsla. Men inte varje partiskhet har en rationell motivering. Men de kan också vara besvärande hinder för våra framsteg. Vapen och deras historia, evolution och sociala och politiska roller fascinerar mig. Det finns ingen plats för en offentlig diskussion om rasspänningar på teatern.
Jag var tvungen att göra en förändring och ta ställning. Även om jag lagt ner mycket tid inför en bok har jag aldrig satt ihop en utställning med hjälp av en regissör och scenograf. Så länge hon kan hålla sina händer är hon flexibel eftersom hon tycker att det är viktigt. Strävan efter att upptäcka något helt nytt ger bränsle till det mesta av mina studier och tar mig in på nya spännande vägar. Att prata med människor som inte tyckte att du borde bli hörd vore det löjligaste du kan göra.
Armita Golkar är en välrenommerad forskare vid både Stockholm, Sveriges Karolinska Institutet och Stockholms universitet. Hennes doktorandforskning, med titeln “Learning not to Fear: Extinction, Erasure, and the Recovery of Fear Memories”, försvarades 2013. Hon har dykt upp på BBC och SVT för att ge sitt expertutlåtande. Nobel Center är värd för världspremiären av “Performance Lecture: Om rädsla” den 11 september.
Om mig
Min nuvarande forskning fokuserar på studiet av känslomässigt lärande, med särskild tonvikt på vad vi minns och hur vi bearbetar upplevelser av att känna sig hotade, oavsett om faran var inre eller yttre. Mina studier kombinerar idéer från neuro-pedagogik med idéer från fysiologi och etablerade teorier om lärande.
Bakgrund
Vid Karolinska Institutets Klinisk Neurovetenskapsavdelning, under ledning av professor Arne hman, disputerade jag 2013. Efter att ha avslutat min doktorsexamen 2013 fick jag ett treårigt postdoktorsstipendium från Vetenskapsrdet för att fortsätta min forskning vid Karolinska Institutets känslolabb.
Efter augusti 2019 börjar jag en tillsvidareanställning vid Stockholms universitet och en forskarassistenttjänst vid Karolinska Institutet. Min forskning stöds av anslag från Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (utnämning av Wallenberg Academy Fellow).
Avhandling
För att övervinna dina rädslor måste du först ignorera dem, sedan glömma dem och slutligen komma ihåg dem. Doktorsavhandling i klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, ISBN: 978-91-7549-029-8
utmärkelser
År 2021 kan du gå med i Wallenberg Academy Fellows-programmet och etablera dig som en av Sveriges mest begåvade unga forskare. Allt du behöver veta finns i programmet. Karolinska Institutet rekommenderade en ung psykologforskare till 2015 års pris som ges av Nationalcommittén för Psykologi (inom Kungl. Vetenskapsakademien).
Priset för 2013 års bästa avhandling i klinisk neurologi delades just ut av Karolinska Institutet.
Armita Golkars livslånga mål är att fortsätta att bli erkänd som en av de ledande akademikerna inom sitt område. Förmågan hos en framtida robot att mer framgångsrikt bekämpa skadedjur kommer att bero på dess förmåga att förstå mänsklig motivation på detta sätt. Hon är för närvarande en del av Emotion lab forskargruppen vid Karolinska Institutet, där hon genomför psykologiska undersökningar.
Sveriges nationella kommitté för psykologi vid Kungliga Vetenskapsakademien delade ut Armita Golkar-priset för unga psykologer för första gången 2015. Kostnaden tyder på en betydande vinst när man vill få medel till nya forskningsprojekt. När jag spelade fotboll var jag som bäst när jag stod mitt på planen. Som forskare har jag under åren lärt mig att vara “lite mer aggressiv”, som Armita Golkar uttrycker det, men jag har fortfarande en viss förtrogenhet med det mödosamma arbetet i det inre mittfältet.
Ursäkta mig
Stress kan orsakas av många olika saker, enligt psykologen Armita Golkar, som studerar dess effekter på mänskligt beteende. Rädsla är en förutsättning för att överleva. Vårt dagliga liv kan påverkas djupt av ilska. Var kommer all denna frukt och grönt ifrån? På vilka sätt påverkar det oss specifikt?
I sin föreläsning med titeln “Om Rädsla” diskuterar den svenska psykologen och kulturikonen Armita Golkar vad som händer med oss och omgivningen när vi känner oss hotade. För att lära sig och utvecklas som individer har människor en naturlig benägenhet till introspektion. Efter att dammet lagt sig kan detta vara skillnaden mellan liv och död eftersom sjukdomar sprids snabbt från person till person. Våra klagomål är inte alltid helt grundlösa.
Vi måste veta hur de kom hit och vad vi kan göra för att bli av med dem. Enligt min mening bör mänskliga behov ha företräde framför vetenskapliga sysselsättningar. Armita Golkar, som kommer att uppträda på Dramaten, planerar att använda teater som ett sätt att uttrycka sig själv, och hon ser det som en möjlighet som en gång i livet.
Genom att arbeta med Dramaten& kunde vi väcka nyfikenhet, kritiskt tänkande och kunskapshunger bland Nobelprismuseets besökare, allt detta är väsentligt för museets uppdrag. Nobelprismuseets programchef Anna Sjöström Douagi säger “Vi ger allmänheten en inblick i de frågor som forskare funderar på och vilken inverkan forskning kan ha på vårt samhälle.”
Armita Golkar är psykolog vid Karolinska Institutet och knuten forskare vid Stockholms universitet. Hon föddes i Iran 1983. Det var på Karolinska Institutets institution för klinisk neurovetenskap som hon disputerade på sin avhandling, “Learning not to fear: extinction, erasure, and the recovery of fear memories”, 2013. Hon håller också föredrag, dyker upp i TV (BBC, Froq Lund, och SVT:s dokumentärserie “Sociala monster”), och forskar och undervisar. 2015 fick hon priset för lovande unga forskare i psykologi från Svenska nationella kommittén för psykologi vid Kungl. Vetenskapsakademien.
Alexander Mark-Eidem är ansvarig för framgångarna för många pjäser, bland annat “Djungelboken” och “De tre musketörerna” på Stockholms kulturhus, samt “Ivanov” av Leo Tolstoy och “Swede Hollow” av Ola Larsmo, och den senaste succén av “Hexorna” av Roald Dahl.
Samtal och utläggning
Nobelprismuseet och Dramaten& har gått samman för att skapa en serie teaterföreläsningar kallade Performance Lectures. Modellen med föreställningsföreläsningar, där information sprids genom teater, vinner popularitet bland akademiker inom ett brett spektrum av discipliner. Ett innovativt tillvägagångssätt för att forska och sprida kunskap med hjälp av scenkonst.
Den världsberömda robotexperten Danica Kragi Jensfelt har redan hållit en Performance Lecture och teoretiske fysikern Ulf Danielsson har talat om universum. Föreläsningsföreställning “Om Rädsla,” på Dramatens Lilla Scen 11-12 september, 2-3 oktober och 4 december. Samarbetar med Institutet för Nobelpriset.
Forskare har historiskt varit ledande när det gäller att dela sina resultat med allmänheten. Vikten av lagarbete, delad information och brett delad forskning har dock drivits hem de senaste åren. Vi hoppas kunna hålla kommunikationslinjer öppna med beslutsfattare, tjänsteleverantörer, företags- och samhällsorganisationer och allmänheten som en del av vårt uppdrag att främja kunskap och främja en evidensbaserad strategi för utbildning.
Även om detta kan vara en självklarhet för vissa av dina medarbetare, kan det representera ett stort språng i tro för andra. Nyligen publicerade Science and Society forskares perspektiv på öppen vetenskap och kommunikation. Detta är så även om många människor oroar sig för att bristen på öppna vetenskapsspecialister, finansiering och internationellt stöd kommer att bromsa framstegen.
Spridningen av forskningsresultat till allmänheten är en viktig del av alla forskares arbete, vilket vi båda är överens om.
Att ge tillbaka till samhället genom att sprida resultaten av vår forskning är en integrerad del av våra jobb. Problem kan och bör lösas med hjälp av vår kunskap och resultaten av vår forskning. Som forskare kan vi förhoppningsvis belysa situationen och ge analyser och rimliga slutsatser utifrån vad vi finner. För oss kan detta innebära att vi ställer frågor från publiken om “Fru Lund”, uppmuntrar robust debatt i klassrummet eller att beväpna beslutsfattare med den vetenskapliga data de behöver för att fatta smarta beslut.
Som forskare har vi i uppdrag att svara på frågor som “vad innebär det att vara forskare?” och “vad tycker du att vi ska göra som forskare?” genom forskningskommunikation, som innebär spridning av empiriska rön eller en kunskapssamling. Oro för effektiviteten av faktisk kommunikation mellan olika målgrupper uttrycks allt oftare.
Antalet möten mellan forskare som tror liknande har ökat. Samtal som dessa hjälper oss att utveckla den abstrakta konceptualisering och praktiska tillämpningsfärdigheter som är nödvändiga för att förstå världen vi lever i. Vi har en större känsla av syfte och trygghet i vår forskarroll eftersom vi båda uppmuntras av utsikten att efterfrågan på vetenskapliga informationen kan vara högre än någonsin tidigare och säker på att forskning har ett värde i sig.
Eftersom vi tror att strävan efter kunskap har ett egenvärde och att vetenskaplig information kan vara mer efterfrågad än någonsin, kan vi bättre fokusera på vår forskning och agera med övertygelse. Kunskaper inom det vetenskapliga området tenderar att vara komplexa och resultat från studier kan vara svåra att fastställa.
Forskningsresultat kan vara plågsamma när de kastar ljus över felaktigheter, avslöjar utmaningar eller stör rutinoperationer. Vissa människor på jobbet vägrar helt enkelt att delta i onlinedebatter som involverar trakasserier. På inget sätt kommer vi att tolerera detta.
