Andrev Walden Mamma – Med hjälp av några “jevla karlar” som hans mamma skulle smula ner i hans måltider, ökade Andrev Waldens far till sju under sju år. Hans memoarer som tog hem Augustpriset beskrev hans ungdom som “helt ren”, såväl som mörk, husky, tragisk och rolig. “Ja, det är möjligt – om man närmar sig det rätt.” kan vara det enklare sättet att säga det.
Eftersom att läsa Jävla Karlar av Andrev Walden kan framkalla både magskratt och frågan “Är det verkligen nödvändigt att tycka att det här är roligt?” Stämningen är mycket inbjudande! Vi bestämmer oss för att träffas på ett café på Söder, inte långt från hans Stockholmslägenhet. Andrev Walden är lätt att känna igen som författare tack vare sin excentriska stil, som är mer akademisk än hipstertrendig, en antydan till grunge och något rufsigt hår.
Utan att tveka svarar han på frågan:
Naturligtvis kan man inte annat än skratta åt en liknande historia. Vilken äcklig syn. Men jag hoppas att ett läsarkontrakt utarbetas snabbt; Jag tror på dina förmågor. För att koppla av med en bra bok måste du vara i rätt sinnesstämning. Det krossar mitt hjärta när mitt skrivande ger dig sorg.
Alla Andrevs fäder porträtteras i hans verk.
“Jävla karlar” berättar om jakten på självupptäckt som den oskyldiga huvudpersonen Andrev, som är sju år gammal, har gjort, när han får veta att hans far inte är hans biologiska far. “Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört,” säger det på baksidan av boken, samt hans mamma trillar ut en hemlighet.
Den käcka “Växtmagikern”, Andrevs pappa, fungerar uppenbarligen inte för att försörja familjen. Hans mamma tror att hans biologiska pappa ser mycket ut som en indier, därför kan han börja drömma om “indianen” istället. “Det var helt fantastiskt för mig som barn att kunna föreställa mig att min pappa faktiskt var en kung från ett magiskt land som skulle komma och rädda mig, precis som i Mio min Mio”, minns Andrev glatt.
Detta är grundförutsättningen: Andrevs pappa dyker upp i en ny, uppenbarligen mer dysfunktionell version varje år. Dem beskrev att de var “riktigasmå alla bunten” mot en recensent. Danligt, sjuka och kontrollerande är de vildsama många. Du kan välja mellan “Kanotisten”, “Konstnären”, “Prästen”, “Mördaren” eller “Tjuven” enligt dina önskemål.
En förälder som snokar runt medan han bygger ett hus åt sin son är en bra metafor. ( ) “Jag vet fortfarande inte hur pappor börjar och slutar, men om det här är en pappa har han förmodligen börjat nu”, säger Andrev. Det gör mig lite ledsen att “Kanotisten” kommer att bli ihågkommen för alltid. “Han var en perfekt far som försökte skydda och älska mig”, tillägger Andrev. Däremot måste du som pappa och ytterligare förälder vara beredd på att ditt barn kommer att välja ett yrke inom litteratur!
Vilken fantastisk grej!
Det är sant om något är påhittat, säger Hans i ett citat från bokens första kapitel. Vägrar stå vid sin egen text efter att ha sett den. Vissa ser Andrev Waldens tid som en respekterad krönikör för Dagens Nyheter och toppredaktör för Aftonbladet som lite mer än en strategi för att kringgå frågor om hans kontroversiella förflutna. Naturen har alltid varit mitt favoritämne, och jag har alltid strävat efter att bli författare. Det var verkligen så enkelt som att skriva ner det.
Ett problem är att Andrev Walden tycker att skrivandet är meningslöst. Eftersom jag får tårar att skriva dem kan jag nästan inte tvinga mig själv att titta på inbundna tidningsbitar. Frasen “Jag kan bättre!” fortsätter att springa genom mitt huvud. Ör det känners att det inte är det, är det mycket obehagligt att tro att den är min begåvning.
Med användningen av meningen “boken är fantastisk, du kan släppa den nu”, var författaren nära att övertala Andrev att släppa boken. Jag skulle ha slängt boken och inte brytt mig om att kolla om den var bra. Om jag skulle fråga mer skulle han svara på det sättet. Radions Kulturnytt använde till exempel rubriken “Andrev Walden har skrivit en klassiker” – vilket antydde att författaren är osäker på förtjänsterna med den kritikerrosade romanen Jävla karlar.
Sanningen är att jag har en tendens att förutse katastrofer oftare än inte. Ett katatroidhot förverkligas precis när saker och ting börjar dyka upp. Eftersom han påstår att det känns bra nu så tar jag det som ett tecken på att det kommer att ordna sig i slutändan. Andrev Walden påminde sig om sin ungdom när han introducerade den nya boken.
Vackra kusiner I den svenska mordgåtan Jävla karlar reflekterar huvudpersonen Andrev Walden över sin ungdom och männen som passerade byn. De första årens demonstrationer är tyvärr inte tillgängliga. Han hävdar att han drevs att hitta den humoristiska sidan av tragedin eftersom han inte ville skriva en deprimerande bok.
Andrev Walden får reda på den hemska sanningen om sin far när han är sju år gammal i ett hus i skogen utanför Norrköping: han är inte hans biologiska far. Under de sju åren efter den bästa (eller sämre) kvällsmaten stöter Andrev på sju män som enligt Jävla Karlars bok flyttar in hos sin mamma. Det är en både hejdlöst rolig och dramatiskt hjärtskärande berättelse av en skribent som för sina krönikor i olika tidningar nominerade till Stora Journalistpriset 2017 som landets bästa krönikör
Enligt min uppfattning kan varje berättelse som börjar med ett minne av ens ungdom betraktas som en bok. Människor kan vara så olika när man börjar prata om dem från när de var små, vilket gör det jobbigt. Eftersom begreppet berättande blir så invecklat efter det, är jag inte säker på att det kan betraktas som en roman längre.
Om så var fallet skulle jag vilja säga att varje ord som skrivs för barn är gulligt. Du minns vagt tre eller fyra saker, men det är ungefär det. Om det var jag som misshandlade skulle jag nästan säga att känslomässiga övergrepp är en typ av övergrepp i barndomen. Jag måste erkänna att jag är en känslig människa.
Det är Andrev Waldens fasta övertygelse
Sju “pappor” blandade sig i Andrev Waldens liv under loppet av sju år. Hans självbiografiska Jävla-kusiner hör till de många som har kommenterat detta. Men enligt Andrev är majoriteten av berättelserna han berättar sanna. Den hittades i det vanliga. Jag känner vara meddelande lite inte mycket vardaglig.
Berättelsen om Andrev Waldens ungdom återberättades.
Det häpnadsväckande händer när Andrevs lillasyster hindrar hennes pappa från att försöka hålla fast hans mamma i badkaret. Hans mamma är biten i nacken, och han är så störd att hon nästan hoppar ut ur luckan. Någon annan får ett enormt akvarium – samma som han hade fått av Andrev tidigare – genom en front när han blir riktigt arg för att mamman vill avsluta förhållandet (inklusive fiskars).
Det är “Tjuvens” privilegium att försöka begränsa modern, medan “Mördaren” frikänns. “Växtmagikern”, “Konstnären”, “Prästen”, “Kanotisten” och “Indianen” utgör den andra gruppen av föräldralindringar. Instruktören “Cyklopen”, kompisarna “Sagan” och “Musen” kommer alla att träffas. Men i boken är Andrev Andrev.
Att papporna har bara smeknamn är juridiskt bekvämt, de begår ju en del brott och jävligheter. Det tog inte lång tid förrän alla andra fick en moniker också, men efter det började jag spela catch-up. Harriet Brandelius, dotter till Harry Brandelius, är en betydande figur. Det var hon som ringde 911 till slut och polisen anlände för att gripa “Tjuven”, en för länge sedan fiktiv identitet. Trots att jag bara var femton år när pappa gick bort så lever jag fortfarande i högsta grad och jag sitter bland de sörjande på en parkstol i Norrköping.
Vissa litteraturforskare har tagit Maxim Gorkijs mästerverk “Min barndom” som ett försök att driva ut demonerna i hans tonår genom introspektivt skrivande om dessa år. Det finns dock protester som Andrev helst inte skulle skämmas för. Vad jag förstår har jag inte haft någon demo sedan jag var liten. Jag började med att behandla de äldre som långtidsbarn, även om det var något mörkt i centrum. De fick mig att skämmas, och jag behövde inte tycka synd om dem. På grund av de fel som begåtts mot mig, föraktar jag ingen.
Jag misslyckas med att förstå ditt känslomässiga tillstånd; sammanfattningsvis förblir jag oförändrad. Känslor av sorg och ilska bekymrar mig. Jag har helt försummat min självrespekt. Enligt en vän till mig som är psykolog utvecklar många utsatta ungdomar försvarsmekanismen att tro att deras äldre släktingar aldrig kommer att lämna deras sida. Det är sant att det gör det svårare att hålla sig kall.
Om hennes romantiska relationer går söderut brukar hennes mamma ta henne för att besöka sin bästa vän “Lilla Molnet”, som är vanställd från ett tidigare förhållande – hennes ex-pojkvän hade kapat hennes huvud med en köttkvarn. När “Lilla Molnet” avslutar ett uttalande med ett “jävla karlar” är det som att föräldrarna omfamnar, dricker vin och gråter för att de erkänner att de faktiskt är en och samma.
