Alva Bratt Pojkvän – En gubbtjej vars design är inspirerad av ett mönster från 1918. Så här beskriver Alva Bratt sig själv. Hon spelar en inflytelserik roll i SVT:s Örnar, men hon lade handen över hjärtat när hon presenterades som en. Genom att använda Zoom har ELLE träffat henne.
Premiären av Eagles inträffade för två år sedan. För andra säsongen i rad nominerades SVT:s drama till en Kristall. Det blir premiär för säsong 3 den 5 juni och säsong 4 sänds just nu.Alva Bratt porträtterar Felicia Kroon, seriens huvudkaraktär. Alla är så olika, säger hon. Till att börja med är Alva fem år äldre än Felicia, vilket betyder att Alva spelade rollen som en 20-åring när hon bara var 16 år. Dessutom är Felicia en inflytelserik figur som har destruktiva motiv.
Hon växte upp i ett privilegierat hushåll i Boston. Hon är otroligt kvick och festklar för sin unga ålder. Hon är för rik och har otur för sitt eget bästa. Det är bara ingen bra blandning alls. Jag var mer avslappnad då. Enligt Alva tillbringade han hela sitt liv med att gå på bio. Vi kommer att höra av sig via Zoom. Jag kom från mitt kök och Alva kom från sitt rum hemma hos hans morföräldrar. Det stora antalet zoomintervjuer jag har genomfört under det senaste året har lärt mig att leta efter mönster i bakgrunden hos de människor jag pratar med.
Alva har nu rekordet för de mest intressanta fallen i en enda bildsekvens. Hon sitter framför en enorm skunk vars luckor är klädda i rosa tärning. Tavlor dras upp över taket. En vas med vridna blommor sitter framför en trumpet. Och det är något rött och fluffigt som hänger från ett brädes hörn som jag bara inte kan sluta stirra på.
Mitt rum är helt packat. Inte alls, Varenda. Jag har många fåglar som behöver sittplatser att vila på. Jag kan inte vänta tills jag har råd att flytta in i en stor lägenhet själv och inreda den efter min smak. Emma Brewin är en vacker, genuin person. Min familj gav mig en i julklapp.
STOCKHOLM: ALVA BRATT R UPPVUXEN
Jag säger till henne, “Hatten klär henne” när hon slår en position och lyssnar på musik. Alva Bratt växte upp i Stockholm och gick på Södra Latinteaterskolan.Hennes familj föredrar att hålla henne borta från allmänhetens ögon, både här och på sociala medier, och de har berättat att hon inte kommer från en bakgrund av tävlingsskridskoåkning, trots att båda hennes föräldrar arbetar i de kreativa industrierna .
Mina vänner har föräldrar som är professionella inom detta område. Men det är inte som att någon försökte ge mig din. Och det är inte en pil. Jag har hittat min egen väg, valt den och rest den ensam.Det finns ingen anledning för dem att tänka så om mig.
Nu är det glasklart att jag har haft fördelar gentemot någon som hoppat in, som Oskarshamn uttryckte det när han ville bli skdespelare. Folk vet väldigt lite om min bakgrund, och det känns konstigt att behöva förklara mig.Eagles sänder för närvarande sin femte och sista säsong. De mer ansträngande delarna av föreställningen börjar tidigt på morgonen.
Jag känner mig lite ringrostig just nu. Det känns som att jag har kärlek. Sedan dess har jag jobbat hårt med färre rullar och har bott i resväska under sommaren.Även om det är skönt att avsluta ett kapitel så känns det lite bråttom. Vi kommer aldrig att ses igen, Felicia och jag. Det är som om jag har tagit henne för givet och tänkt att vi ska anstränga oss för att umgås med den här sommaren och att jag har råd att skjuta upp oron för hennes kläder och problem ett tag. Men nu när tiden är inne ska jag släppa henne fri.
Hon är också blond. Och lycka till! Dessutom har jag extralånga hårförlängningar på en säsong. Men det var ett skratt! – Ja, det är sant att folk hela tiden lurar sig själva att tro att saker och ting skulle bli bättre. Sedan får hon alltid någon form av present. Det är uppenbart att hon gjorde en blunder. Det verkar oförskämt att säga det, men hon har beroende tendenser. Och hon investerar aldrig riktigt någon tid i dem. Varje gång det regnar blir dropparna lite större.
Tiden har gått, vilket är ganska häftigt. – Det har gtt en tid. Faktum är att den tredje säsongen är den vackraste av gänget. Dags för en start. Efter det kommer magin att ha tagit slut. Familjen Kroon är uppenbarligen ett sjunkande skepp. Som en infekterad spruta är det en enorm nål i familjens öga. Vi kommer att fortsätta diskutera avgörande ämnen, och läsarna kommer också att lära sig identifiera sig med karaktärer som hittills funnits mer på sidan än i den verkliga världen.
Av denna anledning föredrar Alva Bratt att inte bli stämplad som en influencer.Alla som har läst Alva Bratts tidigare intervjuer vet att hon inte vill bli kallad influencer, tvärtemot sin karaktär.Det som spelar roll är hur man märker en influencer. Det känns respektfullt att prata med dem direkt. Jag vill inte göra det alls. Men jag försöker vara försiktig med ord. Jag skulle inte kalla mig själv helt oviktig, men jag skulle inte heller kalla mig en influencer. Jag jobbar som skridskoåkare och kulturarbetare.
Så är det. En gång taggade jag med en vän till ett event. Det gick snabbt tills någon kom fram till mig och presenterade mig för en kund. Och därmed sägs det: “Ja, det är Alva Bratt, hon är en svensk influencer.” Jag stack mitt skum i nacken på dig och visste det, ursäkta? Det är inte den jag är, och det stämmer inte överens med mina värderingar om hållbarhet och konsumtion.
Läser du igenom Alva Bratts Instagram får du se en blandning av selfies och retroensembler med bilder från stranden och teatern. Ett av hennes minnen beskrivs som lyckligt. Folk där skjuter lupiner, dricker champagne, spankulerar runt en kyrkogård och låser öronen. Allt är dränkt i ett hav av toner, från Arne Domnérus Vals från Delsbo till Malena Ernmans Ave Maria och Hans Zimmers titellåtar till The Crown.
Jag tycker om att titta på videor på min telefon och lyssna mycket på musik. Jag har hittat många fotografier. Min telefon är fylld och mitt bibliotek likaså. Det enda man tänker på när man tänker på glädje är att det ska vara en källa till fröjd för sinnena. Instagram gör det enkelt att klippa eftersom ljud enkelt kan läggas till i ett inlägg. Men efter tre års försök lyckades jag äntligen.
Det är det just nu. – Det ocks. Jag tänker mycket på saker och ting. Jag tror att det har med teater att göra. När du väl har sett en scen vet du att du förmodligen inte kommer att få se den igen. Så då borde jag gå och träffa henne igen om jag får chansen.
Mitt livligaste barndomsminne är att jag såg Som löven i Vallombrosa när jag var 14 år. När Lars Norén gick bort skrev jag ett inlägg om det. Det är inte bara jag som har en mjuk plats för midnattssolens land. Åtminstone pjäsen. Att prata med sig själv kändes dock lite jobbigt. Jag var helt enkelt inte bekant med honom. Men han har motiverat mig på många sätt.
Mycket lång tid. – Ganska tidigt. Jag minns att det var ungefär när jag fyllde sexton. Jag gillade verkligen Hasse och Tage. Jag ville bli precis som Lena Nyman, min största idol under uppväxten. Sedan började jag fundera på om jag hade kotletterna för att bli skridskoåkare. Det verkar riktigt lätt också. Jag kan inte fatta hur ledsen jag är just nu. Vad är jag annars då.
Det är för att jag är en jantesvenne såklart! För mig är det som om jag bara gick in på Södra Latins teaterlinje för två minuter sedan. För mig är det bara löjligt. Jag har en väldigt hög åsikt om den titeln. Det är också min inkomstkälla. Det är egentligen bara en ensam och ensam genans – Det är otroligt synd! Jag var överlycklig över att bli utvald. Chockad. Och jag är jätteivrig. Att bli nominerad var en stor ära.
Jag reflekterar ofta över tidigare tider. Jag gillar verkligen 60-, 70- och 80-talen. Totalt 20-40. Kavajeros med axelvaddar och skjortor är vad jag tänker på. Jag finner motivation i en androgyn egenskap som jag kanske eller inte har själv. När jag kom hem såg jag en väst och en kompis som tittade på en bild på mig och sa “Du och jag, Alva, vi är gubbtjejer.”
Jag tyckte det hela var väldigt roligt. Jag tänker hela tiden på den där låten “The Dying Dandy”. Ordet “dandy” antyder en viss känsla av snobbi, och ingen vill framstå som pretentiös hela tiden. Även om jag för tillfället är en gubbtjej hoppas jag kunna utvecklas till något som liknar en dandy någon gång i framtiden.
Jag har väldigt blygsamma planer för huset. Nej, jag har inget av det heller. Jag är trots allt bara en nybörjare här. Jag är bara 22, men jag känner att jag hela tiden lär mig nya saker. Det är planen, och jag tänker hålla mig till den. Jag skulle älska att allt skulle falla på plats imorgon, men jag vet att det kommer att ta lite tid.
