Magnus Uggla Ung – Ugglas tidigaste band skapades 1968 av gruppens morföräldrar i Nacka, Sverige. Bandets initialer, JUSO, härleddes från deras efternamn. JUSOs tunga rock påminde om band som Black Sabbath. En handfull av bandets spelningar på Stockholms ungdomsgårdar gick inte så bra.
Även om ungdomsgruppsledaren rådde dem att sluta spela skulle de fortfarande få fullt betalt. Ugglas föräldrars splittring och hans efterföljande flytt till centrum med sin far utlöste en schism bland JUSO. De återstående medlemmarna i bandet omgrupperade sig dock under namnet Alexander Lucas och fann tillfälliga framgångar i Stockholms klubbscen.
Tidig Ugglas-musik var starkt influerad av engelsk punk, glamrock och rock, såväl som synthpop och symfonirock. Om Bobbo Viking var titeln på hans debutalbum, som gavs ut 1975. Hans andra studioalbum, med titeln Livets teater, släpptes samma år.
Det var i och runt Livets teater som Ugglas långvariga samarbete med producenten/textförfattaren Anders “Henkan” Henriksson fick sin start. Efter att ha sett The Clash på Gröna Lund gick han hem och skrev en ny låt som skulle visa sig bli hans största kreativ blunder.
Efter utgivningen av deras första album 1977, Va ska man ta livet av sig för när man änd inte fr höra snacket eftert, döptes Uggla till “Sveriges första punkrockare” av Kaj Kindvall i radioprogrammet Poporama. Uggla själv sanktionerade dock denna moniker. 1978 släpptes en helt ny skiva.
Uggla var ute med 50 000 svenska kronor efter en nedslående turné och ett underväldigande uppföljningsalbum. Med hjälp av några andra musiker bildade han Magnus Uggla Band 1979 och gick in i den svenska Melodifestivalen med låten “Johnny the Rocker”, för att till slut få 22 poäng.
Han släppte engelskspråkiga versioner av sina album Hello (Hall), Varning p stan (Hit the Girls on the Run), Vittring (Everything You Do), Asfaltbarn (Concrete Kid), Our Time (1977) (Body Love), Jag Vill Inte Tillbaka (I Ain’t Going Back), och Love (1981) mellan 1977 och 1979 respektive 1981, i ett försök att bryta sig in på den internationella marknaden. Alla fyra länder där singlarna gjordes tillgängliga – Storbritannien, Spanien, Tyskland och USA – hade ingen försäljning.
Ugglas musik började sin utveckling mot mainstream på 1980-talet. Uggla inkluderade först sin karaktäristiska humor i texterna till ett musikaliskt verk med utgivningen av albumet Välkommen till folkhemmet (1983). Hennes morfar Povel Ramel gav henne Uggla Karamelodiktstipendiet 1991, och hon deltog senare i sin mormors revy Knäpp igen.
Sedan årsskiftet 2000 har Ugglas sound blivit mer rockorienterat. Han skrev VM-låten “Vi ska till VM” för 2002 års turnering. Turnéer med The Ark och Hkan Hellström 2001 och Lena Philipsson och Darin Zanyar i 2005 års mellantrea satte Uggla på vägen. Ett album med bilder på hans hjälte, Karl Gerhard, producerades under titeln “Ett bedarande barn av sin tid” 2006.
I Melodifestivalen 2007 framförde Uggla sin låt “För kung och fosterland”, som tog sig till semifinal innan de förlorade mot Sonja Aldén med “För att du finns” i den avslutande duetttävlingen. Uggla hade en egen dokusåpa 2008, där han och hans gitarrist och bandchef,
Martin Hedström, letade igenom Sverige efter nya bandmedlemmar. SVT1-serien med titeln Var fan är mitt band? sänds varje torsdag från 4 april till 23 maj 2008. En uppföljare med titeln Var fan är min revy? gavs ut av honom 2009, där han aktivt sökte nya lyssnare för sin show.
Uggla gick med Carola Häggkvist, Petter och Ola Salo som tränare i den svenska upplagan av The Voice 2012. Samma år hade han även ett framträdande i tv-serien Så mycket bättre. Vintern och våren 2013 sålde Uggla ut föreställningar av en specialförfattad version av deras krogshow Magnus på Göteborgs Rondo.
Mellan 2015 och 2017 turnerade han med sin enmansshow Hall! Popmusik, kickar kläder, framför sin självbiografi med musikaliska mellanspel på olika platser som Dramaten. I somras sände svensk tv även seriens sista avsnitt. I januari 2017 gjorde han ett framträdande i den svenska TV-serien Stjärnorna p slottet, som han ursprungligen filmade för under sommaren 2016.
Vintern därpå återvände krogshowen till Göta Lejon, denna gång med Varning på stan som kung. Sommaren 2018 publicerades Enda sätt att genomlida en konsert är att själva st p scenen, Ugglas andra bok.
Ugglas Instagramkonto har varit populärt sedan 2012, och hashtaggen “fredagsdrinken” har blivit en dille i sig. Ugglas Instagramkonto har regelbundet rankats bland de mest inflytelserika i landet, senast som nummer 13 i Medieakademins Maktbarometer 2022. Uggla skrevs in på Calle Flygare Teaterskola i mitten av 1970-talet, men blev utesluten för upprepade brott mot skolreglerna.
Bluff Stop var en film från 1977 i regi av Jonas Cornell och med honom i rollen som en skändlig figur vid namn Vincent. Han porträtterade Kristoffer, ägaren till en gaynattklubb, i Staffan Hildebrands film G – som i gemenskap från 1983. Han spelade butiksägaren Schhyll i Hasse Alfredsons Falsk som vatten, en film från 1985.
År 2000 bröts dvalan av Ugglas framträdande som psykiatrisk patient i Stockholmsfilmen Sex, lögner och videovöld. Uggla har också uppträtt på scen, framför allt som sopranen Doolittle i 2016 års version av My Fair Lady på Kulturhuset Stadsteatern i Helsingborg och 1999 som en del av skådespelaren i Tiggarens opera på Helsingborgs kommunteatrar tillsammans med personer som Sven-Bertil Taube .
För att bara nämna några, har han varit en del av skådespelaren eller det kreativa teamet för revyerna Povel Ramels Knäpp igen på Cirkus i Stockholm, Göteborg och Malmö 1992–1993, och Uggla, Rheborg, Ulveson på Cirkus 2008. Tillsammans med Lena Philipsson och Robert Gustafsson reste han över hela Sverige sommaren 2004 för en scenföreställning som hette Tältprojektet.
Magnus och Louise Uggla har varit gifta sedan 1990. Våra två barn är Agnes, född 1990, och Ruben, född 1996. Ugglas dotter Emelie föddes 1979 från hans koppling till modellen Ann Furelid.
Magnus Uggla besöker terapeuten i hopp om att hitta en lösning på sina problem. Det här är en berättelse om en mamma och hennes barn, deras gemensamma kärlek till musik och deras önskan om trygghet. Jag kan inte säga att jag någonsin har varit med om den typ av band som Magnus Ugglas mamma och hans barn delade.
Magnus Uggla har sedan sin ungdomsrebelliska storhetstid på 1970-talet varit en del av svensk populärkultur. Trots att han tillbringat cirka två tredjedelar av sitt liv på rampljuset har Magnus Uggla aldrig gjort sitt privatliv eller sin familj till ett problem. Ända fram till denna punkt.
Under loppet av 300 sidor berättar “Det enda sättet att ta sig igenom en konsert är att vara där själv” (Norstedts) av artisten Magnus Uggla hans livs historia. Det är en rundgång men helt acceptabel förklaring till varför han skrev boken. Han är uppfostrad av läsande föräldrar, därför är böcker hans räddning. Morföräldrarna var för upptagna av sina böcker för att ge honom någon uppmärksamhet.
Den har i alla fall alltid haft en rastlöshet som tyckt mig vara utöver det vanliga. Arbetet jag lagt ner har äntligen gett resultat. Genom att hålla tanken på ämnet till hands kunde jag ta mig igenom ett helt timslångt möte utan att behöva småprata. Magnus Uggla skriver i sina anteckningar att andras reaktioner när jag vilade och lämnade mötet tog honom ur vakt.
Det är som att stirra ner i ett svart hål.
Att berätta för psykologen om dina uppväxtår är en bonus. Magnus Uggla säger att hans minne är kraftigt försämrat. Nu när du är föräldralös utan föräldrar som kan hjälpa dig kan det vara dags att börja fundera på att köpa kilt. Men det finns anteckningar gömda och de dyker upp i diskussioner hela tiden.
Magnus Uggla beskriver sin ungdom i en villa i rikt stermalm, en miljö som passar in i stereotypen av en förmögen svensk uppväxt. Båda föräldrarna har gedigna meriter. De kan pruta om en Peugeot och ta hand om utländska studenters husdjur medan de strosar längs Strandvägens strandpromenader.
Relationen mellan en mor och hennes dotter är avgörande för handlingen. Magnus, nu vuxen, beskriver de olika metoder han använde som barn för att knyta an till sin mamma. Han ligger uppe till sent och tittar på fonsternischen broadvid flygeln så han får vara med henne när hon har hemsngellektioner.
Mamma har alltid önskat att hon hade en husdjursråtta. Någon hon kunde gosa med och känna sig trygg. Pojkaren hade noll effekt på henne. De var modiga, tåliga, listiga och vänliga. Det var gnistor i mammas ögon. Sällsynta och läckra filmer. Ett citat från Magnus Uggla: “Flickor kunde man lita p.”
Barnets minnen av “Poppe” blir allt starkare med tiden. En oförskämd mamma och ivrig vandrare med sin unge son Magnus. Magnus Uggla liknade dem vid Astrid Lindgrens fiktiva karaktärer Emil och Alfred.
Aldrig bli erkänd som musiker.
Magnus Uggla ger en mängd information om lagets inre verksamhet i promemoriorna. Rusningen av en turné-tillvaro, lugna tider i de mest privata miljöerna och galna nätter i staden (när han råkar stöta på sin livskamrat, till exempel) återkallas. Han berättar om hur hans oro och låga självkänsla har bestått trots hans framgångar som artist. Hans karriär blev utan tvekan skadad av den dåliga tolkningen av “För kung och fosterland” under Melodifestivalen.
Det var en gigantisk hit som skulle vinna “hittep-tävlingen” annan chans-turnering, men det hela gick fel. Johans äldre bror Johans död i cancer väcker känsliga familjebekymmer. Johan, hans tidigare fiende som barn, är nu en av hans närmaste vänner som vuxen.
Magnus mamma har aldrig visat honom någon form av uppskattning, trots att musik är deras båda passioner och har hjälpt honom att sälja ut lokaler med sina cd-skivor och dra publik på sina konserter.
Trots att hon satte stor press på oss och aldrig släppte, diggar mamma gamlingarna medan pappa är mer av en rockare. Enligt Magnus Ugglas promemorior “älskade hon vännerna vi delade och det kändes för mig som att hon ville betala tillbaka för alla år hon sög mig torr.”
