Aliette Opheim Pojkvän – Om du inte är hård mot honom kommer han inte att lära sig sin läxa, som ordspråket lyder.Därefter återvände luften till rummet, och fåglarna började kvittra och fladdra ännu en gång; Aliette skrattade åt händelsen.
Vi har sett henne på TV som Kristis syster, en hockeymamma och en polis. Hennes karaktärer är starka och kapabla, men hon lyckas alltid ge dem det där lilla extra. DV har träffat den svenska skridskoåkaren Aliette Opheim, en av landets mest karismatiska och spännande nya stjärnor.
Opheim, Aliette. Du har utan tvekan sett henne i ett TV-program eller en film, men du kanske inte känner igen henne om du stötte på henne på gatan. Hon debuterade 2004, men har varit frånvarande från scenen de senaste åren. Hennes framträdande i Kalifat blev en vändpunkt och de senaste månaderna har vi sett henne i C. More-pjäsen Knutby, som bygger på sanna händelser. Hon porträtterar den berömda Kristi bruden med långt tjockt slappt hår och ifyllda ögonbryn.
Men den Aliette jag sitter bredvid på caféet på Stockholms Fotografiska Museum verkar helt utöver det vanliga. Hon har på sig en mönstrad kofta med bruna och beiga ränder. Hon bär skrymmande ringar på öronen och en mängd olika örhängen, och hon säger att hon precis börjat bära smyckens. Horisonten är chokladbrun och vågorna är milda. Aliette köper en kopp te och vi lägger oss alla i en soffa. Den fråga jag funderat mest på är den jag ska börja med.
Aliette har på sig en skinnjacka från Stand Studio, en bh från Khaite, ett par byxors från By Malene Birger, ett par örhängen med örhängen från Tiffany & Co. och ett par sandaler från ATP Atelier. Hår och smink av Martin Sundqvist/Agent Bauer, och styling av Sarah Sadeghi/Agent Bauer.
Jag föddes som blondin men har blivit mörkare med åren. Alla produktioner är planerade med avsikten att göra mig olycklig. Alla jag har nära mig har ett annat sätt att känna mig. Min mamma skulle säga en sak och min pojkvän skulle säga en annan.
Jag är olika i olika relationer, men de är alla en del av den jag är. Just nu känner jag mig ganska nyfiken, fördomsfri, snabb och kapabel. Subtil introspektion blandat med kosmisk oro och personlig dramatik. Jag är empatisk och en stor kramare. Jag brukar vara en känslomänniska.
Även om allt är relativt har jag alltid haft en miljö som varit lite mindre dömande än de flesta. Att vara tuff och öppen för nya erfarenheter var viktigt för mig, och det var så jag hamnade i mer riskfyllda relationer. Mest framgång fann jag dock när jag struntade i reglerna och gjorde det jag tyckte var rätt. Jag tror fortfarande på att navigera på gränserna även nu, men det blir mer uppenbart i min snowboardåkning och andra aktiviteter.
Jag tycker att det är riktigt spännande att lära känna mig själv bättre. Det finns ingen som är mer intresserad av ämnet än jag. Om jag så väljer har jag tillgång till hela mig själv på ett sätt som jag inte delar med någon annan. Jag tror att genom att lära känna oss själva kan vi bättre förstå andra.
Det betyder inte att jag måste anta att alla andra är kopplade på samma sätt som jag; snarare tror jag att ju mer vi lär oss om våra egna sinnen och hjärtan, desto mer bekväma kommer vi att känna att vi kommunicerar med andra. Och därför mer välkomnande av skillnad.
Jag gick bara på snooze för att jag var trött och ville göra något mindre ansträngande. Boken “modern soul” fängslade mig verkligen. De har också en hiphop- och raplinje. Mina vänner Linda Pira och Sebbe Stakset gick dit samtidigt som jag.
Skolan var lite kaotisk; det påminde mig om en high school-film där någon stod och rappade i receptionen, en grupp tjejer satt en bit bort och bråkade med varandra, och några elever satt i gången mellan dem och fladdrade med håret. Och så anslöt sig basketspelarna till gruppen.
På samma sätt “upptäcktes” jag i mellanstadiet när en Dramatisk Konstgymnasium-elev som också studerade regi på Dramatiska Institutet kom till vår skola för att casta bakgrundsskådespelare till sin kommande film. Idag arbetar han som fotograf, och det var hans kamera som fångade bilderna av Kalifat. Det var helt naturligt att jag gick dit.
Aliette Opheim, mitt i sin dunderkarriären, ger en intervju där hon diskuterar sitt förhållande till pojkvännen och gör klart att hon är en “galen kattlady”.Aliette Opheim, nu 36, gjorde sin skådespelardebut i filmen Sandor slash Ida från 2005, där hon spelade en av huvudrollerna.
Efter detta tog hon avstånd från teatervärlden och gröna hertigarnas värld. Sedan dess har hon gått på Scenskolan (där hon kom in på sitt allra första försök) och har sedan dess synts i succéerna Kalifat, Björnstad, Katla, Zebrarummet, den internationella Amazon-serien Patriot, Knutby-dramat och snart Svart krabba .
Jag har verkligen jobbat mycket. Men nu har jag hittat det jag verkligen vill göra, och jag är på ett ställe där jag kan låta min kreativitet flöda, säger hon, även om hon beklagar sig över att ha tvingats lägga sådana triviala saker åt sidan tidigare. Hon är dock stenhård på att hon måste vara lojal mot sin egen skapelse.
Det kan bli komplicerat, och vissa relationer kan till och med sluta som ett resultat. Sedan har jag tänkt mycket på detta nyligen: under tider av försoning, när man kan återupprätta kontakten med gamla vänner. I en lång intervju med Expressen sa Aliette Opheim “Det handlar om ens egna värderingar, vilket jag tycker är en avgörande reflektion.”
Citat från Aliette Opheim om hennes förhållande till pojkvännen
Aliette Opheims karriär har definierats av krävande roller i stora tv-serier, men hon tillbringar fortfarande de flesta dagar hemma i Stockholm med sin man, sina barn och två katter.Exakt. Två katter. Min sambo har dock förbjudit mig att diskutera katter i intervjuer.
Han hävdar att jag ger intrycket av att vara en galen kattdam. Om jag hade fått chansen att bestämma, skulle jag ha samlat på mig ett stort antal katter. Jag kan dock inte göra detta för min mamma och pappa, vilket kanske är det bästa.
Jag måste dock erkänna att mina katter har lärt mig mycket om mig själv och har gjort mig till en bättre människa överlag. En underbar följeslagare i mitt liv, säger hon, men hon klargör att hon tror att hennes kära sambo inte vill att hon ska prata om honom i intervjuer.Ändå har vi det ganska bra här. Han är så snygg, säger hon.
I somras tog den talangfulla svenska skridskoåkaren Aliette Opheim en plats i elit Premier Division. Men vägen framåt har inte varit lätt. I sin sommardagbok diskuterar hon ett tidigare destruktivt förhållande.Äntligen var det dags för P1-åkaren Aliette Opheim att påbörja sitt sommarunderhåll. I sitt sommartal delar hon med sig av många erfarenheter från sitt liv som varit både traumatiska och fantastiska. Men dessa frisyrer har något gemensamt: det är de som format Aliette till den kvinna hon är idag.
Aliette börjar sin berättelse med att säga: “Jag var nyss fyllda tjugo och hade precis gjort min filmdebut när jag träffade honom för första gången.”Aliette hade precis träffat sin första, enorma kärlek, och han var perfekt för henne, även om han precis hade snubblat ut ur älvoringen.
Jag vet inte hur länge han satt där, men det spelade ingen roll. Hon hävdar att han kunde ha gjort vad han ville eftersom hon blev så extremt förtjust i honom.Aliette, hennes pojkvän och hennes pojkväns hund, Herkules, flyttade in i hennes lilla lägenhet och blev snabbt som en familj.
Aliette beskriver Herkules som den hund hon älskade mest och den vackraste hon någonsin sett. Aliette jobbade nattskift på en frisörsalongs reception för att klara sig. Men ett obestridligt faktum kvarstod: de kämpade konsekvent ekonomiskt.Men vi fick en bra start; medan vi förberedde middagen lade jag min rökta kielbasa i crock pot och min laxfileér i kylen.
Kjolarna och rasterna med Pojk: Aliette
Men pengar var inte det enda problemet i parets förhållande. Aliettes pojkvän var ofta ute sent på kvällen och snarkade. Och han kom oftast hem full och proppad, ibland med kontanter men oftast inte.Vi pratade mycket om det och vi skrev och kallade varandra tills jag inte ville skriva mer. Han blåste testosteron och slutade med svarta ögon.
Våra skulder växte sig större vid Kronofogden, Inkasso och andra fiske när vår fångst ökade. Vi planerade att förstöra hennes lägenhet och hon hade precis öppnat brevlådan. Aliette fortsatte att ta hand om pojkvännen när han kom och gick från fängelset. Hercules skrek och morföräldrarna skrek medan paret fortsatte att slåss.
Alla fåglar börjar kvittra igen
Aliette minns en incident under sommaruppehållet som gjorde henne helt hanteringsdimmig och involverade både hennes bästa vän och hennes hund, Herkules.Jag sitter i soffan och lyssnar på den hårda änden av en flexikabel som glider fram och tillbaka mot Hercules huvud.
Hercules väntar bara i bakhåll tills slaggen har mejats ner. Han är ingen liten hund och han har förmågan att bita tillbaka, men det gör han aldrig. Hercules skriker, och sedan har han en öppning för att attackera. Aliette säger, “Jag vet inte hur länge det pågick; det kändes som en evighet, men det var pr.
