Tomas Kvarnkullen Familj – Jag är förresten Tomas Kvarnkullen. Ålder 19 år. Bor ensam i en lägenhet i Kalmar. Mamma, pappa, syster och två bröder utgör denna familj. Yrke, stadsskrikaren.Yrkesbakgrund Självlärd. Drivkraft Att hjälpa män med svaga axlar att axla sitt ansvar och möta vägen.
Jag är förresten Tomas Kvarnkullen. Ålder 19 år. Bor ensam i en lägenhet i Kalmar. Mamma, pappa, syster och två bröder utgör denna familj. Yrke, stadsskrikaren. Yrkesbakgrund Självlärd. Drivkraft Att hjälpa män med svaga axlar att axla sitt ansvar och möta vägen.
Ett råd till Tomas Kvarnkullen. Något värt att skriva om. Vid 18 års ålder befordrades Tomas från ungdomsavdelningen på Barometern till tjänst som lokalredaktör i den lilla staden Torss, cirka fem mil söder om Kalmar. Nyligen flyttade han från sitt barndomshem i Nickebo, långt ute i den lilla svenska skogen, till sin egen lägenhet i Kalmar. Han har gjort klart att han inte vill bo på landet.
Gå åtminstone inte ut när landsfken, den fruktade snöstormen, sveper över landskapet och packar snö i drivor längs gator och trottoarer på vintern. Nackdelen med att bo i Kalmar, säger han, är att jag inte gör det. har mycket bra utsiktsplatser för att utforska området.Det finns en fördel med det. Efter att Tomas klockat ut från sitt journalistarbete, brukar han ofta barvara på en nattklubb i Kalmar. Då kommer han närmare hemmet. Han jobbar nästan nonstop, säger han.
Du kan se många olika människor om du tittar runt i det berömda affärsdistriktet Köpstaden, som alltid är full av aktivitet. En stor hängls sitter vid entrén till Sjödals servering, precis innanför Barometerns redaktion, och den är reserverad för hundar som rest från annat håll. En enda banderoll läsning “sommarförsäljning” fladdrar i vinden. Men ikväll på Vilda väst blir det trubadurafton med Robban och Ante.
Tomas är tillgänglig idag. Han reste till Stockholm för att träffa pressen å mina vägnar. Mats Andersson, Tomas chef och arbetskamrat, höjer på ögonbrynet när han vaknar. Tre lokala redaktörer jobbar för Barometer på den drygt 14 mil långa önSedan han började arbeta här har Tomas kommit att uppskatta längden på ön. Under vardagarna måste vi förflytta oss från söder till norr. Det tar sig lite tid.
Jag får intrycket att han gillar Ulf Lundell. Men det verkar som att gissandet är helt fel. Det är inte min pint på trappan. Bara det röda på tangentbordet är mitt. Torsas-kalendern är hemma i ett diagram. Tomas sparar pengar. . Ändå inser han att han aldrig kommer att kunna lokalisera det han efterfrågar. Yngre journalister har skadats av vårt lands historia med Aftonbladet och nazistiska propagandabilder.
Jag inser mer än någonsin att jag behöver bevisa att jag som ung journalist är kapabel att stå ut.Att jobba i Torss skiljer sig väldigt mycket från att jobba i Färjestaden. r Häkan han skryta inför Mats och resten av hans arbetskamrater.I Torss kunde han bli mer självmedveten. Något han lärde sig mycket om. Tomas blev Tors betrodda assistent när han tackade ja till tjänsten som personlig kock på Barometern.
Det var ett tufft jobb. Tomas tror att han hade ett enormt stöd från centralredaktion när saker och ting började gå utom kontroll runt honom. När tillfället dök upp skrev han om ett äldre par som hade ansökt till staden om att bygga en småbåtshamn i närheten av sitt hem, och det började gå åt rätt håll.Polisen trodde att jag samlade in oskyldiga åskådare i en mötande storm. Men det var roligt att se svar och väcka diskussion. Pressen att vara lokalredaktör är stor.
Avståndet mellan människa och människa minskar. Det är inte ett jobb, utan snarare ett sätt att leva. Jobbet är svårt och ibland undervärderat. Centraliserat redaktionellt arbete är ett problem. Ingenting är för litet för att förtjäna en uppsats.Barometern är effektiv på att korrelera med regionala tidningars arbete. Hans tid på ungdomsbyrån är den han är mest stolt över. Jag lärde mig att varje termin.
Samhällskunskapen på gymnasiet har också gett honom något att stå på. Men visst måste han känna att hans bristande journalistiska utbildning är en begränsning. Det är bra att jag har kollegor som jag kan be om trygghet när jag behöver det. Däremot kan man känna de etiska reglerna i rajgräset. Det handlar mest om de typiska manliga hyfsarna. Att man är klar när man skriver.
Han hade tänkt börja i radioproduktionsspåret på Vara folkhögskola innan han erbjöds jobb i Färjestaden. Men när han fick Barometerns erbjudande funderade han på det och bestämde sig för att ta steget. Men inte utan några tvekan.Jag skulle älska att bli nyhetsuppläsare i radio. Varför, jag har ingen aning.
Dessutom kan han överväga att jobba över natten minst en gång. Det kan vara kul att testa det. Samtidigt anser jag att våra yngre journalister har tagit skada av vår historia med Aftonbladet och de nazistiska bilderna. Jag inser mer än någonsin att det är mitt ansvar att bevisa mitt värde som ung journalist. Att jag kan anpassa mig till det nyvunna självförtroende jag har fått genom Barometern.
Han saknar dock de språkliga verktyg som krävs för att bestämma vad han vill åstadkomma med sin framtid. Klumpar väntar på våren. Värnpliktsverket har ansett honom för tjänsten som radiotelegrafist i Eksjö. Men Tomas ser inte fram emot att gömma sig i Eksjöskogarna med sin telegrafutrustning på ryggen. Istället hoppas han få en plats som reporter på Värnpliktsnytt.
Han har bott i både London och Washington, DC i totalt tjugo år. Tomas Kvarnkullen har nyligen rapporterat för TV4 från valrysaren i USA, även om han är osäker på om han blir kvar i landet eller inte. Hur har du det i Washington idag Tack, jag har det verkligen bra med det. Jag har haft en fantastisk arbetserfarenhet i och med valrysaren vi just tagit oss via hit bort från.
Det här är första dagen på länge som telefonen har varit tyst, vilket verkar lite retro. Det är en fantastiskt fin och varm höstdag och jag sitter här och dricker kaffe på en uteplats precis runt hörnet från Vitahuset.Hur hamnade du i USA, nämligen i Washington? Efter att ha jobbat länge på Expressen blev jag snabbt befordrad när tidningens tidigare USA-korrespondent kom hem.
Min första tanke var att att bo i huvudstaden skulle föra mig närmare all den politiska dramatik som har utspelats där de senaste åren. Hur kom det sig att du jobbade som utrikesreporter på TV4 När de stora protesterna mot rasism och polisbrutalitet bröt ut i somras började jag rapportera för TV4. Så jag fick frågan om jag ville bli en av kanalens valreportrar under presidentperioden. I det här fallet var det bara inte ett alternativ att säga “nej”. Beskriv hur det är att vara fältreporter.
Det är riktigt ansträngande, kräver långa dagar och sena nätter. I allmänhet stannar jag hemma och gör mina rapporter här. Resten av tiden åker jag på reportageresor, oftast till mer intressanta platser än vanligt. Jag hör ofta, “tänk på vad du behöver bry dig om”, och det är en mycket bra sammanfattning. När det blir svårt är det viktigt att påminna sig själv.
Men framför allt tycker jag att det är en stor grej att vi har svenska reportrar som kommer in från hela världen för att bevaka historien. Inte minst i USA, med tanke på landets enorma inflytande. Det är så enkelt; Jag älskar det; det är så coolt! Men jag har också stor respekt för direktmeddelanden, som kan handla om vad som helst. Det är alltid spännande att vara i en annan del av världen och rapportera om det i realtid för svenska tittare där hemma.
Efter nästan två år har det blivit en av mina favoritstäder i USA, kanske för att jag har etablerat ett liv och vänskap här. Att åka omkring i samma atmosfär som Vita huset, kongressen och högsta domstolen är en mycket stor sak. Det är nästan otroligt att vicepresidentens bilkortege kör förbi utanför mitt hyreshus. Jag gillar att Washington inte är så stor som du kanske tror, vilket gör livet mycket enklare jämfört med megalopoliser som New York och London.
Jag tror verkligen att den homosexuella gemenskapen i vårt område kommer att segra över den nuvarande krisen. På grund av epidemin har det varit lite lugnare och lugnare än vanligt i år. Den senaste tiden har jag dock under valkampanjen mer eller mindre guppat i en resväska. . Den här egenskapen är inte perfekt
Inte desto mindre är dess mångfald och övergripande skönhet obestridliga försäljningsargument. Jag cyklade från San Francisco till Phoenix för några veckor sedan och stannade och tittade mig omkring trots att jag inte hade så mycket tid över. När jag reste längs Arizona, blev jag alltmer rädd för den allestädes närvarande kaktusen.
