Moonica Mac Föräldrar – Ansökningar om RETTIK Jag tillbringade en sommar här efter att ha tagit examen från gymnasiet. Det är bekvämt att kunna gå ur spårvagnen och genast gå in i Siljan. På den tiden brukade jag råda besökarna: “Om du inte vill gå ut på den långa piren kan du gå upp till sovverandan och titta på utsikten.”
Grangärde och Dan Anderssons gårdar “Res till Ludvika och fortsätt sedan till sina gårdar. Luossastugan har, liksom resten av Finnmark, ett långt och historiskt förflutet och utstrålar en mystisk aura. KNIVA TRADGRDSBUTIK Utanför Falun, i Kniva stad, hittar du ett charmigt trädgårdscenter. Vill du tillbringa sommaren där blommor och fina möbler finns i överflöd så vet du var du hittar min mamma och mig.
Jag har aldrig varit på en stor gårdsrea. Den ständiga strömmen av nykomlingar ger mig anledning att tro att de självständigt har kommit över min etablering. Hon beskriver känslan som “som att tappa en liten barkbut i vattnet och se den flyta iväg.”
TAGE DANIELSSON är, SOM Monica Zetterlund, “ett lingonris in att cocktailglas”, en person med lantlig uppfostran som tack vare sin kosmopolitism kan känna sig hemma precis var som helst.
Lisa Brolander skulle möjligen kunna ge en beskrivning av denna person. Hon har erfarenhet av att arbeta i flera svenska städer, inklusive Borlänge, Ludvika, Arvika, Askersund, Malmö, Kalmar och Stockholm. Smutsen och ondskan som lurar där är genomgående. Även om hon inte har rest till Thailand, säger hon sig ha badat i Askersund.
Nästan lika vanligt som att kalla Dalarna hem är medlemskap i ett kriminellt gäng. Jag uppskattar när ord inte slösas bort. Min förkärlek för att hushålla med vitt papper kommer att bli föremål för en berättelsebåge i det kommande numret av Skiffy & Friends. Jag slösar bort min tid på irrelevanta frågor. Det finns inget behov av ett mirakelmedel. Men när jag känner att jag har fått ut så mycket jag kan från en given plats försöker jag undvika att återvända så länge jag kan.
Hon har en bostad på Södermalm i Stockholm för tillfället. Lisa flyttade in när lära sig en kompis behövde rusa tillbaka till Borlänge. Med hennes egna ord, “Jag vet att jag inte kommer att bo där särskilt länge, så jag gör det bästa av de femhundra kvadratmeter jag har.”
Däremot åker jag till Dalarna för att hitta en lugn stund för mig själv. Jag är en intuitiv individ som tar in mycket data från min omgivning, och det är omöjligt att göra meningsfulla jämförelser om man är isolerad i skogen. När jag har haft en jobbig dag gillar jag att varva ner genom att läsa en bok i skogen eller spela ett brädspel med min mormor.
Under en Sverigeturné träffar vi Lisa när hon reser för att träffa sina föräldrar i Torsng, en liten stad nära Borlänge. Lisa, som inte kom från en musikalisk bakgrund, tog gitarrlektioner och sjöng i kören som liten. På kvällarna dyker hon med huvudet i sin musikforskning.
Kommer hon att följa i fotspåren av Annika Norlin, som släppte musik som tonåring med monikern Hello Saferide och Säkert! innan hon släppte sitt första riktiga album under eget namn i början av detta år? Generad över förfrågan svarar Lisa “nu släppe Moonica på en gng” och ser sedan på när Macs fantomvinge glider in i hotellets lobby och försvinner bakom gardinerna.
Efter det reflekterar hon en stund. Enligt mig har Moonica en solid framtid framför sig. Hon är en hemsk person att vara i närheten av. Hon är inte patenterad av mig. Både en global energi och en universell känsla existerar.
Moonica Mac, en “S mycket bättre”-deltagare från Torsong, fann lugnet i musiken efter att ha gått igenom en svår stund i sitt liv. Det finns nu miljontals lyssningar på hennes musik på Spotify. Konstnären Lisa Brolander reflekterar, “Det känns bra att något som gjorde mig så arg kan förvandlas till något bra för andra människor som behöver avkoppling.”
Hon tillbringade tid som barn i Torsng, Borlänge, Ludvika, Arvika, Askersund, Malmö, Kalmar och Stockholm. Moonica Mac såg dagsljus för första gången 26 år efter Lisa Brolanders födelse. Vid det här laget är enmansduon redo att gå ut i rampljuset. Däremot vågar hon sig sällan ut ur huset till förmån för tv-tittande.
Smink och hår gjordes av Morgan Norman och Sandra Wannerstedt för FREDRIK EMDÉN TEXT FOTO fotografering. Dalarna är en huvudperson i Moonica Macs senaste sketch, del två. I den nämner hon platser som “sjön, Väsman, morfar, skogen, bergen, viken, älven, gruvan, gruvan, bruket”
Det är en självbiografi om författarens liv och en snabb läsning. Moonica hänvisar själv till det som en “hemlängtanslt.”
Något finns där ute; Jag kan urskilja vattnets glittrande yta; atmosfären är lugn som en sjö. Sknes aromer är ganska anmärkningsvärda, till skillnad från den totala bristen på aromater i Dalarna. Upp till sumpmärket tycker jag att det är lugnande.
Den mossiga, leriga också. Mina föräldrar byggde vår stuga nära Ludvika och jag har besökt den sedan dess, medan den fortfarande var täckt av blommor och glitter. De soluppvärmda, svarta stenarna som hoppar glatt. Den tidigare pedagogen som blev musikern Lisa Brolander (artistnamn Moonica Mac) har gått bort utan att ge oss en chans att höra hennes gripande ballader.
MAC MOONICA LISA BROLANDER
ÅLDER: 32 år. GR: Musiker och författare som har akademiska meriter i undervisningen. Uppvuxen i en ort nära Borlänge (BOR), men kallar nu Stockholm hem. Den andra säsongen har premiär i maj och en turné är planerad under de varma vädermånaderna. Hon kanske kallar Stockholm hem nu, men Moonica Macs känsliga natur får henne att känna sig mest tillfreds i det tjocka av saker.
Kanske är det bara hennes röda kinder, men när hon pratar om sin hemstad tycks dalgången i den sticka ut ännu mer. Dale ligger i min väska just nu. Jag har tittat upp i alla träden och tupparna är fortfarande på samma plats. Jag gillar att hålla ett öppet sinne och prova nya saker. Oavsett vart jag har tagit vägen känner jag mig alltid hemma i Dalarna, som Moonica Mac uttrycker det.
Påstår Lisa Brolander det på allvar? I själva verket har ingen en aning. Lisa Brolander döljer sin identitet som Moonica Mac. Identiteten för Moonica Mac, spelad av Lisa Brolander, har avslöjats. Aldrig den andra personen talar. Det är oftast samma personer om och om igen. Som Lisa uttrycker det, “Det är fantastiskt att jag kan prata om Moonica i tredje person för det är verkligen jag och hon blir inte arg på mig.”
Förstår du vad jag säger? För Moonica/Lisa är det inte så. Att ha en Moonica är fantastiskt, och jag tycker att alla borde få en. Det kan bero på hur andra ser honom eller henne; tvivel är trots allt något varje människa kämpar med. Det är uppfriskande att Moonica kan hålla henne sval och inte svettas med småsaker, som hon gör här.
Ja! Ofta. Och nu kan vi alla vara överens: “Det var inte jag!” Hon är något mer pålitlig och kan säga, “om det kan vara något liknande… och då kan jag säga att “det var Moonica som fick kliva där.” Lisa hävdar att essensen av Moonica är förmågan att förespråka för sig själv och det rätta att göra.
Det har gått över 2,5 år sedan släppet av Moonica Macs första album, Stark & Sable. Den oberoende musikgemenskapen hade hållit ett öga på henne ett tag innan hennes officiella debut, även om de inte hade hört några av hennes låtar (som “Deala”). Denna jazziga, ursnygga hälsning till det utmärkta röda är dränkt i en smidig mod för att hedra Antons födelsedag i slutet av augusti.
Hon fick först ett brett erkännande som deltagare i TV4:s S mycket bättre förra året. Svenskarna upptäckte att melankoli och skratt är kompatibla, och att samma ros kan användas både för att tolla Arvingarna och att besjunga sitt eget hjärtesorg.
Moonica Mac hoppas kunna bredda fokus ytterligare i nästa avsnitt, som fungerar som del två. Om jag ska vara ärlig så anser jag mig inte alls vara upprörd. Jag kan också vara rolig, avslappnad och optimistisk när jag vill vara det.
Hon förklarar att hon ser “många fler färger” på det här albumet, som var och en speglar en distinkt aspekt av hennes personlighet. Del två skrevs med ett mer omfattande tillvägagångssätt, medan pilotavsnittet bara fungerade som en teaser för Moonica Macs tidigare arbete.
Moonica Mac anser att den tomma tanken på ett album är den bästa metoden för att fira hennes prestation i en tid då musikers karriärer konstrueras bit för bit. Hon ser sig inte som en “musiker” än, utan snarare en “entusiast” för musik.
Jag föddes med maskrosor i håret, och min uppväxt har tagit mig över hela världen, ändå finns tupparna kvar på samma ställen som de har så länge jag kan minnas. Jag är inte någon som tar livet på för stort allvar; faktiskt.
