
Lina Wolff Familj – Ge oss nerslaget på din roman »Men jag d?«, som finns i Faktum Novell. Den handlar om en familj som bor på landsbygden som en dag får besök av en man som säger sig ha känslor för mamman som bor där. Det kommer att uppstå en viss spänning mellan henne och hennes pojkvän, och läsaren kan se hur det utvecklas.
Grundtanken är att jag vill skriva en roman där huvudkaraktärerna inte går ihop med varandra i någon slags intern apokalyps när den stora dåliga julstormen äntligen anländer, utan istället hanterar den på ett väldigt avvägt sätt. även om det kan antyda i slutet.
Varför valde du att skriva berättelsen ur barnens synvinkel snarare än de vuxnas.I de flesta fall gillar jag att hålla barn borta från mina berättelser eftersom de tenderar att bli för mörka och hemska. Men just nu behövde jag en väldigt objektiv observatör av händelser, och det var då jag bestämde mig för att bartenderns utsiktspunkt var den bästa att ta.
Det är vad jag är övertygad om. Bagaget man tar med sig från utlandet brukar vara tungt. Under hela min ungdom tillbringade jag tid i stora europeiska städer som Madrid, Rom, Florens och Valencia. Men jag vet att innerst inne är jag en landschef.
Jag har alltid gjort det du gör nu, som är att hänga runt i korridorerna och jobba där. Fira gärna den 8 mars med Kakan Hermansson och två fantastiska gäster. Vi arrangerar en fest som heter “8 New Ways to Bond with Your Sisters”, och om du inte kan ta dig till Stockholm eller inte fick biljetter, håll utkik på SelmaStories Facebook-sida så att du inte missar en sak!
Lina Wolff, fjolårets Augustprisvinnare i kategorin romantik, är här.Jag har börjat skriva på min nästa bok, så det är det jag tänker mest på just nu. , .Feministisk diskursbildning och ledning i media som tv och tv-spel tycker jag är en av dagens mest angelägna frågor. inte mitt kvarter tyvärr, men vem vet, kanske blir det en dag.
Jag minns en specifik händelse från när jag var 26 och precis hade fått en present: en grej. Jag bodde tidigare i ett mycket spanskt kvarter och en gång åkte jag till och med på picknick med min spanska mans familj.Efter några glas vin började männen vid bordet prata om kvinnor på ett förnedrande sätt. Situationen blev väldigt spänd. Men så sa min svärmor högt och strängt: “Basta ya.
Jag ber om ursäkt. Det är äntligen gjort. Du får mig att söva. Min mormor var inte utbildad feminist, men hon visste att detta var fel; hennes upprördhet var äkta och ohämmad Jag bär känslan med mig, en av de många djupa tankar som kommit ut från Spanien.
Mitt liv är fyllt med feministisk sexism. Oavsett hur säker du är på din egen styrka, kan du fortfarande befinna dig i otrygga omständigheter. Men oavsett vad man gör så finns det inget man kan skydda sig mot.Jag äger inga böcker, men jag tycker om att läsa de russifierade versionerna av flera klassiker.
Jag tyckte mycket om att läsa Skamgrepp av Ulrika Dahl, inte minst för att hon vidgar det feministiska begreppet “kön” till att även omfatta frågor om sexualitet och etnicitet. När man blir en del av en privilegierad grupp får de en viss blindhet för sina egna tillkortakommanden som de tidigare inte hade. Och feminism inbegriper mycket, inte bara slår manligt kvinnligt, utan också hur man ändrar synsätt och maktordningar.
Mitt intresse för den ryske litteraturteoretikern Michail Bachtins verk och hans teorier om dialog och “polyglossia” sträcker sig många år tillbaka i tiden. Under arbetet med “De polyglotta älskarna” läste jag några essäer av den belgiska feministen Luce Irigaray.
Jag tycker att det är fascinerande hur hon diskuterar möjligheten, eller kanske omöjligheten, av ett kvinnligt språk. Hon har arbetat som översättare, importör av textilier och utvecklare av landsbygden, men de senaste två åren har Augustpristagaren Lina Wolff ägnat sig åt hennes liv helt till att skriva och översätta.
Lina Wolff välkomnar sin familj tillbaka till sitt barndomshem i Hörby, Sverige, cirka 13 år efter att hon lämnat sitt liv i Spanien bakom sig. Innan intervjun kan börja ropar hon ut den irländska settern Sasha, som direkt säger att hon vill vara där (och fotograferas).
Lina Wolff (1973) är för närvarande bosatt i Lund, Sverige, men har tidigare bosatt sig i Italien och Spanien, där hon arbetade som översättare och handelsrepresentant. 2009 gjorde hon sin litterära debut med romansamlingen Many Men Feel Like You.
Den svenska översättningen av Bret Easton Ellis and the Other Dogs, som publicerades 2012, vann flera priser och utmärkelser. Hans tredje bok, 2016 års De polyglotta älskarna, hyllades av kritiker och vann flera priser, bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset för bästa sofistikerade roman tid som ett erkännande för dess förträfflighet.
Med den mörka och grubblande tredje romanen både stärker och befäster Köttets tid hennes egen egenart. Något så intrikat som en roman om kött och själar lyckas vara både djupt intressant och helt omöjligt att lägga ifrån sig. Lina Wolff är söt och rolig och grym och rolig på en gång.
Både Sveriges Radio Romanpris och Eyvind Johnson-priset 2019 har nominerat romanen. Djävulsgreppet kom ut 2022 och hyllades, liksom de tidigare romanerna, av kritiker och nominerades till Augustpriset och Dagens Nyheters kulturpris.
För sitt författarskap tilldelades Lina Wolff Piratenpriset 2020 av följande skäl: “Med sitt unika och moderna författarskap vann årets pristagare på kort tid både kritikers och läsares hjärtan, både i Sverige och runt om i världen. Hennes böcker är “lika delar munterhet och komedi, sensualitet och våld, och sist men inte minst, en hel massa skratt.”
Realism på ett sätt. det är både underhållande och djupgående.” Hennes författarskap är lättsamt och suggestivt utan att vara ansträngande. Samfundet De Nios Vinterpris 2021 mottog hon.Som översättare har Lina Wolff arbetat med verk av bland andra Samanta Schweblin, Roberto Bolao och César Aira. Karina Sainz Borgos översättning av Natt i Caracas gav henne en nominering till Kulturhuset Stadsteaterns Internationella litteraturpris 2020, och hennes nya översättning av Gabriel Garca Márquez klassiker Hundra år av ensamhet har fått stor beröm.
Lina Wolff har skrivit tre historiska romaner under sin korta författarkarriär. Hon brinner dock för romanskrivandet och debuterade 2009 med samlingen »Mnga människor dör som du«. För närvarande en av 14 romaner på Faktum Novells bästsäljarlista.
Lina Wolff har, som hon själv uttrycker det, en praktisk klomdag och har sysslat med ett blodprov, ett tandläkarbesök och utskick av två böcker till fansen inför vårt Zoommöte strax före lunch. Hon växte upp i Skandinaviens Hörby, tillbringade en tid i och var influerad av Spanien, och flyttade sedan till en landsbygd utanför Lund för några år sedan. Valencia vid millennieskiftet är miljön för hennes första roman.
Jag hade skrivit några prosafragment på ungefär två sidor som jag tyckte var riktigt fantastiska. Jag lade upp den på en webbplats dedikerad till romanskrivande, och någon där tyckte att den var fantastisk. Den historiska miljön är Valencia från Frankrike.
Jag hade hört historier från mina förfäder om hur gris- och kohuvuden kom guppande från äldre släktingars munnar om hur de bottnat vid en flod och hur ett slakteri hade fortsatt uppströms med vattenflödet. Jag tyckte det var en riktigt slående bild. Berättelsen efteråt fokuserade inte på händelsen, men det var ändå en upprörande scen.
När jag börjar läsa vill jag känna att världen rasar samman runt mig. Det är som att bli lite förtjust i historien. Det är egentligen allt som betyder något. Jag tycker att romaner ska ha en lite fantasifull ton. Jag skulle vilja känna att jag kan gå direkt in. Nu när allt är klart skulle det vara fantastiskt om jag kunde få en glimt av det.
Jag har några visa män i fatet. Jag tycker om verk av Jorge Luis Borges och Julio Cortazar, två argentinska författare. Den amerikanska mysterieförfattaren Patricia Highsmith har dock varit den största inspirationskällan för mig hittills. När jag läste hennes deckarnoveller visste jag att jag ville bli en författare som hon. Men när jag började skriva var det inte alls som hennes texter. Jämfört med mina romaner är hennes arbete lite mer subtilt.
– Någon sa en gång, “En roman är en olycka som väntar på att hända, och en roman är en tragedi som väntar på att hända.” Det finns en mycket liten mängd tvivel i det. När du startar en roman gör du ett stort engagemang för dig själv och berättelsen. Det kommer att bli en enorm.
